Chemin de navigation

Left navigation

Additional tools

Statligt stöd: Kommissionen samråder om frågor som gäller stödordningar för film – vanliga frågor

Commission Européenne - MEMO/11/428   20/06/2011

Autres langues disponibles: FR EN DE DA ES NL IT PT FI EL CS ET HU LT LV MT PL SK SL BG RO

MEMO/11/428

Bryssel den 20 juni 2011

Statligt stöd: Kommissionen samråder om frågor som gäller stödordningar för film – vanliga frågor

Vad är syftet med dagens samråd?

Kriterierna för att bedöma de nationella, regionala och lokala stödordningarna för film och audiovisuella mediers förenlighet med EU:s bestämmelser om statligt stöd upphör att gälla den 31 december 2012. Dessa kriterier fastställdes i kommissionens meddelande om film från 2001 (se IP/01/1326). Kriteriernas giltighet har förlängts tre gånger, senaste gången 2009 (seIP/09/138 ).

Under förlängningen 2009 identifierade kommissionen ett antal tendenser som skulle komma att kräva ytterligare reflektion vid en översyn av bestämmelserna för statligt stöd. Dessa omfattar territoriella utgiftsåtaganden i vissa filmstödordningar, stöd till annan verksamhet än film och TV-produktion (såsom filmdistribution och digital projektion) samt konkurrens mellan vissa medlemsstater där statligt stöd används för att locka till sig inkommande investeringar från storskaliga, främst amerikanska, filmbolag.

Det dokument som idag offentliggörs omfattar de viktigaste frågeställningarna och utgör ett första steg mot att, före 2012 års utgång, avsluta en översyn av bestämmelserna om statligt stöd.

Vad ledde kommissionens meddelande om film från 2001 till?

EU:s bestämmelser om statligt stöd upprätthåller den inre marknaden på vilken företag från alla EU-medlemsstater på ett jämlikt sätt kan konkurrera och bedriva handel. Därigenom förhindras medlemsstaterna från att selektivt främja företag på ett sätt som skulle vara till nackdel för konkurrenterna inom EU. Generellt är det enligt EU:s lagstiftning förbjudet för stater eller staliga organ att bevilja stöd till särskilda företag eller branscher.

I fördraget om Europeiska unionens funktionssätt medges ett fåtal undantag från denna princip, inbegripet statligt stöd som beviljas i syfte att främja kultur. Detta stöd kan under vissa omständigheter anses vara förenligt i enlighet med artikel 107.3d i EUF-fördraget och meddelandet om film från 2001.

På vilka villkor kan film och audiovisuella produktioner beviljas statligt stöd?

De nationella stödordningarna kan inte vara diskriminerande på grund av nationalitet och ska iaktta principen om fri rörlighet på den inre marknaden. Enligt meddelandet om film från 2001 ska de också för närvarande uppfylla vissa särskilda kriterier:

  • Stödet måste gynna kulturprodukter och kan inte inriktas på särskild verksamhet som är kopplad till filmskapande (exempelvis efterbearbetning).

  • Vissa gränsvärden måste iakttas i fråga om de territoriella utgiftsåtagandena och stödnivån.

Varför är det nödvändigt att samråda om dessa kriterier nu?

Kommissionen antog dessa kriterier för tio år sedan. Både tekniken och konsumenternas beteenden har utvecklats betydligt under denna period. I det dokument som idag offentliggörs och som omfattar de viktigaste frågeställningarna (nedan kallat dokumentet) undersöks därför inte bara om dessa kriterier är de mest lämpliga utan också om filmstödet bör täcka annan verksamhet än ren produktion.

Ifrågasätter kommissionen behovet av statligt stöd för filmer och audiovisuella verk?

Nej. Sedan införandet av 2005 års åtgärdsplan för statligt stöd är ny lagstiftning om statligt stöd strukturerad på ett sätt som först anger målet med sådant stöd och sedan redogör för kraven för att stödet ska anses nödvändigt, proportionerligt och väl utformat. Därför är en av de första frågorna som ställs i dokumentet ”Varför finansierar vi filmproduktion ?” Denna fråga innebär inte att principen om offentlig finansiering av film ifrågasätts, utan avser att samla åsikter om vilket gemensamt europeiskt mål ett sådant stöd ska ha innan man försöker utarbeta bestämmelser om statligt stöd för denna viktiga sektor.

Under 2009 lade kommissionen märke till att vissa medlemsstater börjat tävla om att locka till sig stora filmproduktioner, vilket är något som har fortsatt sedan dess. Att undvika en tävling om stödet är i själva verket ett av målen med bestämmelserna om statligt stöd i fördraget.

De enda vinnarna i en sådan tävling är de stora amerikanska bolagen och de största förlorarna de nationella filmbranscherna i Europa. Meddelandet om film från 2001 var skräddarsytt för de europeiska stödordningarna för film med en primär fokusering på att stödja de nationella kulturerna och europeisk kultur. Kommissionen utforskar därför denna uppenbara motsägelse.

Är inte idén, att alla stödordningar för film bör grunda sig på gemensamma EU-kriterier, oförenlig med den idé om kulturell mångfald som främjas av EU?

I dokumentet föreslås inte att alla stödordningar för film bör grunda sig på gemensamma EU-kriterier. Faktum är att det understryker behovet av att iaktta subsidiaritetsprincipen, enligt vilken varje beslut bör fattas på den nivå som är lämpligast.

Samtliga dessa stödordningar omfattas dock av samma bestämmelser om statligt stöd. Det är en svår balansgång, men kommissionen hoppas att svaren efter detta samråd kommer att vara till hjälp för att fastställa de mest lämpliga och övergripande gemensamma kriterierna i dessa samråd.

Varför skulle finansiering av film alls klassificeras som statligt stöd, om merparten av de offentligt finansierade europeiska filmerna inte visas utanför sina nationella gränser, har en ringa marknadsandel och därmed ingen eller mycket liten påverkan på handeln och konkurrensen mellan medlemsstaterna?

Den intensiva marknadsföringsaktiviteten under internationella filmfestivaler, som den i Cannes, visar att det handlas med europeiska filmer internationellt och att dessa konkurrerar om uppmärksamheten. Villkoren för att den offentliga finansieringen ska anses utgöra statligt stöd är därmed uppfyllda, eftersom dessa filmer tar emot över 200 000 euro i stöd och har kapacitet att påverka handeln och snedvrida konkurrensen. Detta gäller särskilt vid offentlig finansiering av stora internationella filmproduktioner.

Det är också värt att notera att tillgängliga uppgifter om gränsöverskridande visningar och marknadsandelar bara avser biografbesök. I dokumentet framhålls det att människor inte längre bara tittar på film på biografer. Hemvideo, betal-TV, avgiftsfri-TV, internet och andra plattformar gör att det, i kombination med den inre marknaden, är lättare att få tillgång till filmer som produceras i andra EU-medlemsstater.

Blandas inte dokumentet ihop två mycket olika frågeställningar som kräver olika metoder och lösningar: Filmer med ett verkligt europeiskt kulturintensivt innehåll (även nationellt) och stora filmproduktioner?

I dokumentet uppmärksammas bara en potentiell motsägelse mellan dessa två skilda förhållningssätt som intagits av olika medlemsstater. Kommissionen kommer att undersöka svaren från samrådet innan den föreslår ett lämpligt sätt att bedöma båda typerna av finansiering, som var och en har sina fördelar.

Skulle en utvidgning av tillämpningsområdet för meddelandet om film göra det svårare att tillhandahålla offentlig finansiering för filmer och audiovisuella produktioner?

Nej. Kommissionen måste bedöma all offentlig finansiering som utgör statligt stöd för att avgöra om den är förenlig med fördragets bestämmelser. Förekomsten av ett meddelande eller riktlinjer från kommissionen ökar rättssäkerheten för sektorn och underlättar utformningen av stödordningarna för filmproduktion.

Även om de gällande bestämmelserna i meddelandet om film från 2001 bara täcker stöd för produktion, tar kommissionen emot ett växande antal förslag från medlemsstaterna om stöd till andra aktiviteter, som filmdistribution.

Denna situation leder till rättslig osäkerhet för medlemsstaterna och ytterligare adiminstrativa bördor för både medlemsstaterna och kommissionen. Att säkerställa att ett framtida meddelande om film täcker merparten av stödordningarna för film bör därför minska både den administrativa bördan för att anmäla dessa stödordningar och den tid det tar för kommissionen att bedöma dessa.

Varför planerar kommissionen att se över det territoriella kriteriet?

En av de grundläggande principerna för Europas inre marknad är den fria rörligheten för varor, kapital, människor och tjänster. De territoriella villkoren, vilka ålägger filmproducenterna att spendera en viss andel av den totala filmbudgeten (eller det beviljade stödet) i den medlemsstat som beviljat stödet, kan utgöra ett hinder för denna fria rörlighet. Ett sådant hinder ska vara motiverat och stå i proportion till de särskilda förhållandena för europeisk filmproduktion i enlighet med principerna i EU:s lagstiftning. Följaktligen har kommissionen för avsikt att se över de kriterier som ligger till grund för dess bedömning för att ta hänsyn till utvecklingen på marknaderna och de säregenskaper som gäller vid främjandet av kultur.

Vilken är tidsplanen för kommissionens översyn?

En vägledande tidsplan finns på webbsidan för offentligt samråd. Denna kommer att uppdateras allt eftersom översynen fortskrider:

  • Oktober 2011: Svar från det offentliga samrådet.

  • December 2011 – februari 2012: Offentligt samråd om ett utkast till meddelande.

  • April 2012: Svar från det offentliga samrådet.

  • Andra halvåret 2012: Antagande av ett nytt meddelande om film.

(Se också IP/11/757)


Side Bar

Mon compte

Gérez vos recherches et notifications par email


Aidez-nous à améliorer ce site