Chemin de navigation

Left navigation

Additional tools

MEMO/10/627

Bryssel den 29 november 2010

Klimatförändringen: Frågor och svar om FN:s klimatkonferens i Cancún

1. Varför anordnas en ny konferens om klimatförändringen?

Parterna i FN:s ramkonvention om klimatförändringar (klimatkonventionen, UNFCCC)1 och Kyotoprotokollet2 träffas en gång om året på hög nivå i syfte att diskutera internationella åtgärder för att bekämpa klimatförändringen. Mexiko står värd för årets konferens som äger rum den 29 november–10 december 2010 i Cancún. Detta blir den sextonde partskonferensen för klimatkonventionen (COP 16) och det sjätte partsmötet för parterna i Kyotoprotokollet (CMP 6).

Vid konferensen i Bali 2007 inleddes förhandlingar om att utarbeta en ny ordning för att bekämpa klimatförändringen för perioden efter 2012, då Kyotoprotokollets första åtagandeperiod löper ut. Avsikten var att avsluta dessa förhandlingar vid Köpenhamnskonferensen i december 2009, vilket dock inte blev möjligt. Konferensen utmynnade dock i Köpenhamnsöverenskommelsen som 140 länder anslutit sig till, däribland EU och dess medlemsstater.

Förhandlingarna om en global klimatordning för perioden efter 2012 kommer därför att fortstätta i Cancún. Det krävs snabba åtgärder på det globala planet för att hålla den globala uppvärmningen under 2 C° över den förindustriella temperaturnivån, vilket är nödvändigt enligt Köpenhamnsöverenskommelsen.

2. Vad kan man uppnå i Cancún? Kan det globala klimatavtal som inte uppnåddes i Köpenhamn bli av?

EU var redo att i Köpenhamn komma överens om en ambitiös, övergripande och rättsligt bindande global ram för att hantera klimatförändringen – en målsättning som EU även har för konferensen i Cancún. Ett antal andra stora ekonomier förefaller dock inte vara beredda till detta.

Det är därför betydelsefullt för EU att Cancúnkonferensen blir en avgörande etapp som levererar beslut om ett antal viktiga frågor och leder till omedelbara åtgärder samt tar ett steg närmare målet att så snart som möjligt skapa en global och övergripande rättsligt bindande ram. Kyotoprotokollet bör ligga till grund för detta paket som bör införliva de politiska riktlinjerna i Köpenhamnsöverenskommelsen. Man bör beakta de framsteg som hittills gjorts vid förhandlingarna och slå fast vissa grundläggande inslag i den framtida globala klimatstrategin.

3. Vad innebär ”balanserad” i detta sammanhang?

Förhandlingarna om en global ordning för perioden efter 2012 förs på två parallella spår. Det ena är inriktat på den långsiktiga handlingsplanen för samtliga parter i klimatkonventionen, även USA, det andra på diskussioner kring de framtida målen för minskade utsläpp och därtill hörande bestämmelser för de industriländer som undertecknat Kyotoprotokollet.

EU anser att ett balanserat beslutspaket ska ta tillvara framstegen på olika plan inom och tvärs över båda spåren och beakta alla parters problemställningar.

Att skapa balans innebär också att definiera vilka åtgärder som ska vidtas av samtliga länder för att minska utsläppen och fastställa hur sådana åtgärder ska stödjas.

4. Vilka problemställningar bör ingå i Cancún-åtgärdspaketet?

Innehållet i Cancúnpaketet har ännu inte fastställts. EU anser att besluten bör omfatta ett antal specifika frågor som bidrar till att inrätta en global klimatordning för perioden efter 2012. Vissa beslut bör leda till omedelbara praktiska insatser för att bekämpa klimatförändringen, i synnerhet i utvecklingsländerna.

EU anser att följande frågor bör ingå i ett balanserat Cancúnpaket:

  • Utsläppslöftena i Köpenhamnsavtalet bör införlivas i FN-processen

  • Regler för insyn (mätning, rapportering och verifiering)

  • Reform och utvidgning av marknadsmekanismer för kol

  • Avskogning i utvecklingsländerna

  • Redovisningsbestämmelser för skogsförvaltning i utvecklingsländerna

  • Anpassning till klimatförändringen

  • Förvaltningen av den framtida Köpenhamnsfonden för grönt klimat

  • Tekniskt samarbete

  • Kapacitetsuppbyggnad i utvecklingsländerna

  • Utsläpp från internationell luftfart och sjöfart

Under punkterna 9–18 finns det ytterligare upplysningar om dessa frågor.

5. Tycker EU att en andra åtagandeperiod ska fastställas inom ramen för Kyotoprotokollet?

EU skulle föredra att ramen för det globala klimatet för perioden efter 2012 utformas som ett samlat, nytt rättsligt bindande instrument som inbegriper de väsentliga elementen i Kyotoprotokollet. Emellertid är en lösning med separata rättsliga instrument för vart och ett av de två ”förhandlingsspåren” också tänkbar förutsatt att instrumenten innehåller konsekventa, jämförbara och rättsligt bindande bestämmelser. EU kan även tänka sig en andra Kyotoåtagandeperiod förutsatt att den omfattar en tvåspårsstrategi som inbegriper alla stora ekonomier och att de svaga punkter i protokollet, som undergräver den miljömässiga integriteten, åtgärdas på ett tillfredsställande sätt.

6. Vad kräver EU för att gå med på en andra Kyotoåtagandeperiod?

En andra Kyotoåtagandeperiod måste ingå i en global och övergripande ram som förutsätter att alla stora ekonomier vidtar åtgärder för att bekämpa klimatförändringen. Kyotoprotokollet i sig kommer inte att förhindra farlig klimatförändring eftersom det bara omfattar 30 % av de globala utsläppen. Denna siffra kommer dessutom att minska med åren.

Kyotoprotokollets svaga punkter, som underminerar dess miljömässiga integritet, måste åtgärdas. De två huvudproblemen är möjligheten för parterna att föra över överskott av utsläppsrätter – tilldelade utsläppsmängder (AAU) – från den första åtagandeperioden (punkt 19), och reglerna för redovisning av utsläpp från skogsbruket (punkt 13). Åtgärdas inte detta kommer det att minska resultaten av industriländernas åtaganden i fråga om minskade utsläpp till praktiskt taget noll eller till och med leda till en smärre ökning av utsläppen.

Mekanismen för ren utveckling måste reformeras och en ny mekanism för koldioxidmarknaden måste inrättas (punkt 11).

7. Vad gör EU för att minska sina egna utsläpp av växthusgaser?

EU anser att industriländerna har ett ansvar att inta en ledande roll i kampen mot klimatförändringen. Målet är att skapa en ekonomi med hög energieffektivitet och låga utsläpp av växthusgaser. Man har lyckats minska de egna utsläppen av växthusgaser, som idag uppgår till cirka 11 % av de globala utsläppen (utsläppen från avskogning inkluderade).

EU och dess 27 medlemsstater är i färd med att uppfylla och till och med överskrida de uppsatta målen för minskning av utsläppen enligt Kyotoprotokollet tack vare strategier och åtgärder som under det senaste årtiondet genomförts på EU-nivå och på det nationella planet.

EU-15 – som var medlemmar i EU då Kyotoprotokollet ingicks – har åtagit sig att minska sina gemensamma utsläpp under perioden 2008–2012 till 8 % under nivån för ett fastställt basår (1990 i de flesta fall). Utsläppen hade sänkts med nästan 13 % 2009 och prognoserna för framtida utsläpp visar att det är tänkbart att man till och med kommer upp i 14,2 %. Övriga tio EU-medlemsstater, som har enskilda mål på 6 % eller 8 % för minskning av utsläppen inom ramen för Kyotoprotokollet, är också på god väg att uppfylla sina åtaganden.

EU har gjort ett ensidigt åtagande för 2020 att minska sina utsläpp av växthusgaser till 20 % under nivån för 1990 och uppställt målet att 20 % av energin ska komma från förnybara energikällor. EU är den enda regionen i världen som infört bindande lagstiftning för att garantera att målen för 2020 kommer att uppfyllas. EU har även gjort ett villkorat erbjudande om att påskynda EU:s minskning av utsläppen för att 2020 nå till 30 % under nivån för 1990 som en del av ett globalt och övergripande klimatavtal för perioden efter 2012 och förutsatt att andra stora ekonomier är beredda att göra sin beskärda del. EU kommer att se över läget efter Cancúnkonferensen, däribland möjligheterna att uppsätta ett mål som ligger högre än en 20 %-minskning till 2020.

Den finns vetenskapliga bevis för att om vi ska kunna förhindra en global klimatuppvärmning på mer än 2 C° är det nödvändigt att fram till 2050 minst ha halverat det totala utsläppen jämfört med 1990. Med hänsyn till detta och med tanke på industriländernas skyldighet att gå i bräschen har EU uppställt målet att fram till 2050 minska sina utsläpp med 80–95 % under nivån för 1990. En färdplan för en strategi som ska leda fram till detta mål och genomförandet av ett utsläppssnålt samhälle håller på att utarbetas och kommer att läggas fram i början av 2011.

8. Hur stort finansiellt stöd ger EU till utvecklingsländerna för att bekämpa klimatförändringen?

EU är världens största givare av finansiellt stöd till utvecklingsländer med en siffra på cirka 60 % av det globala offentliga utvecklingsbiståndet varje år, vilket motsvarar cirka 60 miljarder US-dollar. Under 2008 svarade EU för mer än 60 % av det offentliga utvecklingsbistånd som avsatts för att bekämpa klimatförändringen.

Vid sidan av det traditionella utvecklingsbiståndet har EU åtagit sig att tillhandahålla en snabbstartsfinansiering på 7,2 miljarder euro under en treårsperiod från 2010 till 2012 för att utvecklingsländer ska kunna anpassa sig till klimatförändringen och minska sina utsläpp. Detta åtagande utgör nästan en tredjedel av totalsiffran på cirka 30 miljarder US-dollar i snabbstartsfinansiering som enligt Köpenhamnsöverenskommelsen utlovats utvecklingsländerna för perioden 2010–2012.

2010 kommer EU att ha mobiliserat 2,2 miljarder euro av de totala 7,2 miljarder euro i snabbstartsfinansiering som man åtagit sig att tillhandahålla fram till utgången av 2012. Man kommer att lägga fram en utförlig och transparent rapport om genomförandet av detta åtagande vid klimatkonferensen i Cancún och därefter varje år.

Industriländerna har enligt Köpenhamnsöverenskommelsen även åtagit sig att fram till 2020 gemensamt ställa 100 miljarder US-dollar per år till förfogande i offentligt och privat klimatfinansieringsstöd. EU är redo att stå för sin beskärda andel av denna internationella offentliga finansiering.

9. Vilka beslut hoppas EU på i Cancún i fråga om minskade globala utsläpp av växthusgaser?

Många industri- och utvecklingsländer, däribland EU (punkt 7), har enligt Köpenhamnsöverenskommelsen åtagit sig att minska eller begränsa utsläppen av växthusgaser fram till 2020. Dessa åtaganden utgör en bra start men sammantaget kommer de inte att räcka för att åstadkomma en minskning av utsläppen i den storleksordning som krävs för att den globala uppvärmningen ska kunna hållas under 2 °C.

Eftersom Köpenhamnsöverenskommelsen är politisk och icke bindande hoppas EU på att man i Cancún kommer att fatta beslut som förankrar dessa åtaganden i förhandlingsprocessen. I Cancún bör man även inleda diskussioner som klarlägger vissa åtaganden, skapa stöd för genomförandet av dem och söka finna lösningar för att stärka den kollektiva ambitionsnivån för att hålla den globala uppvärmningen under 2 °C.

EU hoppas även på beslut i Cancún inom ett flertal andra områden som är viktiga för att begränsa utsläppen, nämligen:

– Reform av mekanismen för ren utveckling och avtal om en ny mekanism för koldioxidmarknaden (punkt 11).

– Inrätta en operativ bas för en mekanism i syfte att minska utsläppen till följd av avskogning och skogsförstöring i tropikerna (punkt 12).

– Se över redovisningsbestämmelserna för skogsförvaltningen i utvecklingsländerna (punkt 13).

– Inrätta en global politik för att minska utsläppen från internationell luftfart och sjöfart (punkt 18).

10. Vad måste beslutas i Cancún i fråga om insynen i verksamheten?

EU hoppas på klara framsteg i Cancún när det gäller inrättandet av ett välfungerande system för mätning, rapportering och verifiering (MRV). Detta skulle göra det lättare att se om länder lever upp till sina utsläppsåtaganden och om industriländerna kommer att klara av sina åtaganden när det gäller att tillhandahålla långfristig finansiering till utvecklingsländerna. Att följa upp de globala målen vad gäller löftet på 2 °C skulle också bli möjligt. Den ökade insyn som ett MRV-system skulle erbjuda torde rent allmänt leda till ökat förtroende mellan parterna och mellan nord och syd.

Köpenhamnsöverenskommelsen innehåller riktlinjer om inrättandet av ett förbättrat MRV-system – men det kräver vidareutveckling. Man bör fatta beslut som tillhandahåller en ram för ett enhetligt och väl avvägt MRV-system och upprättar riktlinjer för ett sådant system, vilket ska ha genomförts nästa år. Systemet måste tillhandahålla en konsekvent metod och samtidigt ta hänsyn till industriländernas och utvecklingsländernas olika ansvar och kapacitet samt till åtagandenas olika karaktär.

Samtliga länder måste förbättra tillhandahållandet av information, på grundval av det befintliga systemet med regelbundna nationella meddelanden, men på ett differentierat sätt. Informationen från utvecklingsländerna genomgår redan ett internationellt granskningsförfarande. I enlighet med Köpenhamnsöverenskommelsen måste man i Cancún dessutom få i gång en fungerande frivillig process med internationella samråd om och analyser av den information som tillhandahålls av industriländerna.

MRV-systemet bör överlag tillhandahålla en gemensam ram för noggrann, grundlig och översiktlig redovisning där samtliga länder delar information, lär av varandra och arbetar utifrån en ömsesidig förtroendegrund.

11. Vilka beslut bör fattas i Cancún om mekanismerna för koldioxidmarknaden?

Mekanismerna för koldioxidmarknaden utgör viktiga instrument för att minska utsläppen av växthusgaser på ett kostnadseffektivt sätt, få till stånd finansiering från den privata sektorn och investeringar i teknik för låga koldioxidutsläpp.

EU hoppas att man i Cancún ska göra framsteg mot en reform av Kyotoprotokollets mekanism för ren utveckling (CDM) och att dess miljömässiga integritet, effektivitet, förvaltning och den regionala fördelningen av CDM-projekt i utvecklingsländerna kommer att förbättras.

Man bör även skapa en bas för att inrätta nya förbättrade mekanismer för koldioxidmarknaden för de mer avancerade utvecklingsländerna och för att erkänna utsläppskrediter som de genererar. Detta skulle bland annat kunna innebära främjande av pilotprogram. De nya mekanismerna skulle kunna omfatta hela ekonomiska sektorer – sektorsbaserade mekanismer – eller utgöras av andra marknadsmekanismer som går längre än den projektbaserade CDM-mekanismen genom att utsläpp i industriländerna kompenseras med utsläppsbesparingar i utvecklingsländerna.

12. Vad kan göras i Cancún mot skövlingen av tropiska skogar?

Skövling och förstörelse av tropiska skogar förorsakar uppskattningsvis 15–20 % av utsläppen av växthusgaser. Det råder internationell enighet om att situationen måste åtgärdas genom FN-programmet för minskning av utsläpp från avskogning och skogsförstörelse i utvecklingsländer (REDD) samtidigt som man främjar bevarandet, hållbart skogsbruk och förstärker kolsänkor i skogarna (REDD+).

I Köpenhamnsöverenskommelsen fanns det ett önskemål om att en REDD+-mekanism skulle inrättas för att få in medel från industriländerna. EU önskar att man i Cancún, som en del av det balanserade åtgärdspaketet, beslutar att ta denna mekanism i bruk. Detta bör ske snabbt genom att utforma sunda regler, riktlinjer, mål och villkor för REDD+-åtgärder som säkerställer mekanismens miljömässiga integritet.

Målen bör vara att fram till 2020 åtminstone halvera den totala skövlingen av tropiska skogar jämfört med dagens nivå och att till 2030 helt ha stoppat minskningen av världens skogstäcke. Besluten måste även säkerställa de tropiska skogarnas biologiska mångfald, rättvis fördelning av vinsterna mellan olika aktörer och att ursprungs- och befolkningens rättigheter och kunskap tillvaratas samt förbättrad förvaltning av skogsområden.

Av de 2,2 miljarder euro i snabbstartsfinansiering som EU ställt upp med 2010 har 362 miljoner avsatts för att stödja REDD+-åtgärder i utvecklingsländer.

13. Redovisningsbestämmelser för skogsförvaltning i utvecklingsländerna?

Skogarna utgör enorma kollager. De både avger och tar upp koldioxid till och från atmosfären.

Enligt Kyotoprotokollet måste industriländerna ta med utsläpp och upptag i beräkningen av koldioxid i samband med beskogning/återplantering och avskogning i förhållande till sina utsläppsmål. Det är dock frivilligt att redogöra för utsläpp och upptagning som hänför sig till skogsförvaltning, dvs. verksamhet som till exempel avverkning och återplantering av skog som utgjordes av skogsmarker före 1990 och som fortfarande är skogsmark. Denna frivillighet och redovisningssättet är en av svagheterna i Kyotoprotokollet. Det kan minska de praktiska effekterna av målen för minskade utsläpp och utgör knappast något incitament för länderna att öka skogarnas koldioxidupptagning.

EU förordar att man ska skärpa redovisningen för skogsförvaltning i syfte att förbättra dess miljömässiga integritet och skapa bättre incitament för att minska koldioxidutsläppen. Europa önskar även att industriländerna ska bli tvungna att redovisa utsläpp och koldioxidupptagning från skogsförvaltning i den ordning som kommer att gälla efter 2012, förutsatt att man tillåter viss flexibilitet i fråga om genomförandet.

Förhandlingarna inom ramen för Kyotoprotokollet om en översyn av redovisningsbestämmelserna för skogsförvaltningen, som en del av mer omfattande redovisningsbestämmelser för utsläpp från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF), har kommit en bra bit på vägen. EU hoppas att man i Cancún kan komma överens om de nya LULUCF-bestämmelserna.

14. Vilka beslut bör fattas i Cancún om anpassningen till klimatförändringen?

Alla länder måste anpassa sig till klimatförändringen. För de fattigaste och mest utsatta utvecklingsländerna utgör detta dock en särskilt stor utmaning. Som ett led i det balanserade åtgärdspaketet måste man därför i Cancún besluta om en ram för internationellt samarbete för att intensifiera de nationella åtgärderna för anpassningen till klimatförändringen. Länderna bör själva ta ansvar få att fastställa sina prioriteringar, behov och åtgärder enligt EU:s ram för anpassning.

Ett beslut i Cancún bör fastställa riktlinjer om en sådan ram, tillhandahålla nödvändiga finansiella medel för anpassning och säkra möjligheterna att övervaka och se över genomförandet av anpassningen. Beslutet bör återspegla att stödet för anpassningen är nödvändigt och trängande. Särskilt utsatta länderna bör prioriteras, i synnerhet de minst utvecklade länderna, små östater under utveckling och länder i Afrika som är särskilt hårt drabbade av torka, ökenspridning och översvämningar.

2010 ställde EU 735 miljoner euro till förfogande i snabbstartsfinansiering för anpassningsåtgärder i utvecklingsländer.

15. Vad bör beslutas i Cancún om Köpenhamnsfonden för grönt klimat?

I Köpenhamnsöverenskommelsen beslutade man att en Köpenhamnsfond för grönt klimat ska inrättas. Fonden ska stödja projekt, strategier och annan verksamhet i utvecklingsländer som syftar till att minska utsläppen (däribland bekämpa avskogning), anpassning, kapacitetsuppbyggnad, utveckling och kunskapsöverföring. Den kommer att inrättas som en operationell enhet inom klimatkonventionens finansiella mekanism.

EU önskar att man som en del av det balanserade åtgärdspaketet fattar ett beslut i Cancún om huvudprinciperna för fondens förvaltning. EU förordar att man lanserar ett förfarande för att inrätta en fond med målet att den ska vara i bruk vid FN:s nästa klimatkonferens i slutet av 2011.

16. Vad ska beslutas i Cancún när det gäller teknikfrågor?

Utvecklingen, spridningen och användningen av teknik för att underlätta samhällets anpassning till klimatförändringen och minska koldioxidutsläppen måste snabbas upp. I Köpenhamnöverenskommelsen finns det därför planer på att inrätta en teknikmekanism.

EU önskar att man som ett led i det balanserade åtgärdspaketet beslutar i Cancún att inrätta en teknikmekanism och får den att fungera snart som möjligt. Mekanismen bör bestå av

  • ett centrum och nätverk för klimatteknik som ska ge stöd till utvecklingsländerna i syfte att bygga upp deras kapacitet för att starta strategier och projekt och underlätta forskning och spridning av kunskap,

  • en verkställande kommitté för teknik för att fastställa tekniska prioriteringar, brister och behov och ge råd och rekommendationer till konventionsparterna.

17. Vad kan göras i Cancún för kapacitetsuppbyggnad?

EU är medvetet om att utvecklingsländerna, i synnerhet de fattigaste, behöver hjälp på många områden för att bygga upp deras förmåga att anpassa sig till klimatförändringen och minska sina utsläpp. EU tillhandahåller finansiellt stöd för kapacitetsuppbyggnad genom sitt offentliga utvecklingsbistånd och dess snabbstartsfinansiering (punkt 8).

EU önskar att man som ett led i det balanserade åtgärdspaketet erkänner vikten av kapacitetsuppbyggnad och dess sektorsövergripande betydelse.

18. Vad kan göras i fråga om utsläppen av växthusgaser från luftfarten och sjöfarten?

Internationell flygtrafik och sjötransporter är två snabbt växande källor till utsläpp av växthusgaser. Sammanlagt utgör de 4 % av de globala utsläppen, men dessa utsläpp har hittills inte åtgärdats på ett tillfredsställande sätt.

Internationella civila luftfartsorganisationens (ICAO) och Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) är de två ansvariga internationella organisationerna. EU önskar att man vid konferensen i Cancún skickar en tydlig politisk signal till ICAO och IMO att de måste ta fram en global politisk ram för att minska utsläppen från dessa sektorer och som ligger i linje med målet att hålla den globala uppvärmningen under 2 °C.

19. Vad bör man uppnå i Cancún när det gäller utvecklingsländernas utsläppsöverskott?

Vissa länder i Central- och Östeuropa, framför allt Ryssland och Ukraina, tilldelades större utsläppskvoter än de behövde. Enligt protokollets nuvarande bestämmelser får de föra över överskottskvoter – tilldelade utsläppsmängder (AAU) – till en annan åtagandeperiod efter 2012. Det är ett betydligt överskott som byggts upp. Man beräknar att det motsvarar 10–11 miljarder ton koldioxid, vilket är två gånger mer än EU:s totala årliga utsläpp. Detta överskott utgör ett stort hot mot den miljömässiga integriteten i klimatramarna för perioden efter 2012. Om de används skulle det eliminera en stor del av de utsläppsminskningar som parterna utlovat.

Kanske är det inte möjligt att lösa detta problem i Cancún. EU önskar dock att man vid konferensen erkänner vikten av denna fråga och gör ytterligare framsteg för att hitta en lämplig lösning på problemet med överskottet. Detta måste dock ske på ett rättvist sätt som inte gör åtskillnad mellan EU och länderna utanför EU.

20. Vem förhandlar för EU i Cancún?

EU är i egenskap av regional organisation för ekonomisk integration part i klimatkonventionen och Kyotoprotokollet. Dessutom är de 27 medlemsstaterna också var och en för sig parter.

Belgien, som för närvarande har överförandeskapet för Europeiska unionens råd, och Europeiska kommissionen delar på uppgiften med att leda förhandlingarna i Cancún för EU:s och de 27 medlemsstaternas räkning. Företrädare för flera medlemsstater har dock utsetts att leda EU:s förhandlingar om specifika frågor och kommer således på dessa punkter att företräda EU.

Det belgiska ordförandeskapet kommer att ansvara för att EU:s ståndpunkt samordnas så att man kommer med ett enhetligt budskap även om det framförs av olika personer.

1 :

I dagsläget är 194 parter anslutna till klimatkonventionen, däribland EU och dess samtliga medlemsstater.

2 :

I dagsläget är 192 parter anslutna till Kyotoprotokollet, däribland EU och dess samtliga medlemsstater. Den stora skillnaden jämfört med klimatkonventionen är att USA inte ratificerat Kyotoprotokollet.


Side Bar

Mon compte

Gérez vos recherches et notifications par email


Aidez-nous à améliorer ce site