Navigation path

Left navigation

Additional tools

Kommissionen inför certifikat för hållbara biobränslen

European Commission - MEMO/10/247   10/06/2010

Other available languages: EN FR DE DA ES NL IT PT FI EL CS ET HU LT LV MT PL SK SL BG RO

MEMO/10/247

Bryssel den 10 juni 2010

Kommissionen inför certifikat för hållbara biobränslen

(se IP/10/711)

Vad är biobränslen?

Biobränslen är drivmedel som framställs ur biomassa. De viktigaste biobränslena är idag bioetanol (framställs av socker och spannmål och används för att ersätta bensin) och biodiesel (framställs av vegetabiliska oljor och används som ersättning för diesel). Under 2008 stod biobränslena för omkring 3,4 % av drivmedelskonsumtionen – en ökning från 0,5 % fem år tidigare.

Varför behöver vi biobränslen?

Vi behöver biobränslen för att bekämpa klimatförändringar och minska utsläppen av växthusgaser med 20 %, såsom utlovades av Europeiska rådet 2007. Biobränslen är det främsta alternativet till bensin och diesel inom transporter, som står för mer än 20 % av utsläppen av växthusgaser i EU.

Hur främjar EU biobränslen?

Direktivet om förnybar energi1 från 2009 innehåller bindande mål för förnybar energi. Varje medlemsland måste nå individuella mål när det gäller andelen förnybar energi av landets totala energiförbrukning. Inom transportsektorn måste alla medlemsländer dessutom nå samma mål, dvs. en andel förnybar energi på 10 %. Biobränslen är den form av förnybar energi som används mest inom transporter.

Vad är nytt i de två meddelandena?

  • Certifikat för hållbara biobränslen: Kommissionen uppmanar näringen, regeringar och icke-statliga organisationer att införa frivilliga system för certifiering av biobränslen. Kommissionen kommer att bedöma systemens tillförlitlighet och kontrollera att de granskas på ett sätt som omöjliggör bedrägeri och förfalskningar. Certifikaten garanterar att alla biodrivmedel som säljs med märkningen biobränsle är hållbara och har framställts enligt kriterierna i direktivet om förnybar energi. Alla system måste ha oberoende revisorer som inspekterar hela produktionskedjan, från jordbrukaren till handelsföretaget och bränsleleverantören.

  • Naturskydd: Kommissionen förklarar tydligt vilka typer av mark som INTE får användas för produktion av biobränslen. De är naturskogar, skyddade områden, våtmarker, torvmarker. Kommissionen utesluter uttryckligen möjligheten att skogar omvandlas till palmoljeplantager.

  • Endast biobränslen som ger kraftigt minskade växthusgasutsläpp kommer att främjas: Kommissionen förklarar hur det ska styrkas att de biobränslen som används leder till kraftigt minskade växthusgasutsläpp. Den förklarar att inga biobränslen som inte uppnår växthusgasminskningar på 35 % jämfört med bensin och diesel kommer att accepteras. Denna gräns kommer att höjas till 50 % 2017. I beräkningen ingår, förutom koldioxid, även metan (CH4) och dikväveoxid (N2O), som båda är kraftigare växthusgaser än koldioxid.

Innebär detta att bara dessa biobränslen kan importeras till EU?

Nej. Det innebär att bara biobränslen som uppfyller dessa villkor kommer att räknas med i de nationella mål som de 27 EU-länderna måste uppnå senast 2020 enligt direktivet om förnybar energi från 2009. Detta gäller alla biobränslen, oavsett om de produceras inom EU eller importeras utifrån. Det är bara dessa biobränslen som kan få nationellt offentligt stöd som t.ex. skattelättnader.

Hur fungerar certifikatet i praktiken?

Ett exempel: En bränsleleverantör i Storbritannien som använder etanol från Brasilien måste anmäla mängden biobränsle till myndigheterna i Storbritannien. För att visa att det rör sig om hållbart bränsle enligt direktivets krav kan leverantören gå med i ett frivilligt system.

Bränsleleverantören måste se till att alla i hela produktionskedjan för register, dvs. det handelsföretag som han eller hon köper biobränslet av, den etanolfabrik som handelsföretaget köper etanolen från och den jordbrukare som levererar sockerrör till etanolfabriken. Kontrollen av detta sker innan företaget går med i systemet och minst en gång per år därefter.

Granskningen sker på samma sätt som inom finanssektorn. Revisorn kontrollerar alla papper och inspekterar ett urval jordbrukare, fabriker och handelsföretag. Han eller hon kontrollerar om den mark som använts för etanolproduktionen verkligen varit jordbruksmark tidigare och inte regnskog.

Är biobränslet märkt så att jag kan se det när jag tankar?

Det är inte obligatoriskt för ett certifieringssystem att märka slutprodukten. Inget hindrar dock de olika systemen från att göra detta. Det vore också naturligt ur marknadsföringssynpunkt att tankställena visar att de har hållbara biobränslen. Detta gäller i ännu högre grad när ett system tillämpar hållbarhetskriterier som går längre än vad som krävs enligt EU-lag.

Har företag och regeringar redan visat intresse för att införa sådana här system?

Kommissionen har kontakt med många olika företag och organisationer som är intresserade av att införa frivilliga system. Nu när det står klart vilka granskningsvillkor som kommer att gälla, förväntar sig kommissionen att dessa snart kommer med en förfrågan om erkännande av deras frivilliga system.

Finns det risk för bedrägeri och förfalskningar? Revisorerna är inte ständigt närvarande.

Om det, trots att det är högst osannlikt – och trots den oberoende granskningen – skulle finnas misstanke om bedrägeri, kan vem som helst hänskjuta ärendet till kommissionen och kommissionen kan dra in erkännandet av systemet.

Vilka biobränslen används inom transporter?

Under 2007 stod biodiesel för 75 % (6,1 miljoner ton oljeekvivalenter) av EU:s förnybara bränslen inom transporter, bioetanol stod för 15 % (1,24 miljoner ton oljeekvivalenter) och återstående 10 % var ren vegetabilisk olja.

Hur mycket biobränsle importeras till EU?

Under 2007 importerades omkring 26 % av all biodiesel och 31 % av all bioetanol som användes inom EU. Merparten av importen kom från Brasilien och USA. Den stora majoriteten biobränslen produceras inom EU. Utöver hållbarhetskriterierna måste EU:s biobränslen vara förenliga med EU:s miljölagstiftning och jordbrukskrav, bl.a. när det gäller att bevara landskapet, skydda marken mot erosion och förvalta vattenresurserna.

Det finns inte hur mycket mark som helst. Måste man fälla skog för att producera biobränslen?

10 %-målet kommer att kräva mellan 2 och 5 miljoner hektar mark, enligt de olika uppskattningar av nettoeffekterna av förändringar i markanvändningen som gjorts. I EU finns det redan tillräckligt mycket mark som tidigare använts för vegetabilisk produktion men som inte längre odlas, för att markbehovet ska vara täckt. Marken skulle även räcka till om alla biobränslen som används producerades i Europa. Även i andra delar av världen finns det alternativ till ny avskogning. I Indonesien finns det uppskattningsvis 3 – 12 miljoner hektar tidigare skövlad mark som lämnats att förfalla. Det är önskvärt att ta sådan mark i bruk.

Kan man hugga ner regnskog och producera palmolja för att framställa biobränsle som får användas för EU-målen?

Nej. Detta är uteslutet enligt meddelandet. Meddelandet utesluter uttryckligen möjligheten att skogar omvandlas till palmoljeplantager.

Kommer de flesta biobränslen från palmolja?

Endast omkring 4-5 % av EU:s biobränslen framställs av palmolja. Detta är omkring 1 % av världens palmoljeproduktion. Inte heller utanför EU används palmolja i någon större utsträckning för att framställa biobränslen. Mer än 95 % av palmoljan används för livsmedelframställning eller industriellt, t.ex. inom kosmetikatillverkningen.

Mellan år 2000 och 2008 ökade palmoljeproduktionen med 20 miljoner ton. Detta är fyrtio gånger så mycket som den mängd palmolja som används inom biobränsletillverkningen i EU (500 000 ton). Så biobränslen är inte den främsta orsaken till avskogningen. Hållbarhetskriteriet har dock helt klart en avskräckande verkan när det gäller avskogning.

EU-studier visar att biobränslen inte minskar växthusgasutsläppen. Hur reagerar EU på detta?

Detta är inte riktigt. Nyligen släppta rapporter visar att biobränslen faktiskt minskar utsläppen av växthusgaser. I slutet av året kommer kommissionen, i enlighet med direktivet om förnybar energi, att offentliggöra en rapport om indirekt markanvändning baserad på dessa studier.

Utvecklingen av biobränsleanvändningen i EU, 2003–2008

Andelen biobränslen inom transporter

Medlemsstat

Andel biobränslen 2003

Andel biobränslen 2008

Österrike

0,1

5,5

Belgien

0,0

1,1

Bulgarien

-

0,22

Cypern

0,0

1,3

Tjeckien

1,1

1.3

Danmark

0,0

0,23

Estland

0,0

0,6

Finland

0,1

2.1

Frankrike

0,7

5.7

Tyskland

1,2

6,0

Grekland

0,0

1,0

Ungern

0,0

3,5

Irland

0,0

1,6

Italien

0,5

0,6

Lettland

0,2

0,2

Litauen

0,0

4,3

Luxembourg

0,0

2,0

Malta

0,0

0,44

Nederländerna

0,0

3,3

Polen

0,5

3,7

Portugal

0,0

2,0

Rumänien

-

2,35

Slovakien

0,1

2,7

Slovenien

0,0

1,2

Spanien

0,4

2,0

Sverige

1,3

5,0

Storbritannien

0,0

2,0

EU25

0,5%

EU 27

3,4%6

1 :

Direktiv 2009/28 av den 23 april 2009, energi från förnybara energikällor, EUT L 140, 5.6.2009.

2 :

Endast biodiesel.

3 :

Uppgifter från 2007.

4 :

Endast biodiesel.

5 :

Endast biodiesel.

6 :

Uppskattning.


Side Bar

My account

Manage your searches and email notifications


Help us improve our website