Chemin de navigation

Left navigation

Additional tools

Frågor och svar om EU:s politik för elektriskt och elektroniskt avfall

Commission Européenne - MEMO/05/248   11/07/2005

Autres langues disponibles: FR EN DE DA ES NL IT PT FI EL CS ET HU LT LV MT PL SK SL

MEMO/05/248

Bryssel den 11 augusti 2005

Frågor och svar om EU:s politik för elektriskt och elektroniskt avfall

1) Vad är problemet med elektriskt och elektroniskt avfall?

Elektriskt och elektroniskt avfall kommer från flera olika produkter. Här hittar vi små och stora hushållsapparater, IT- och telekommunikationsutrustning, belysningsutrustning och konsumtionsvaror som radio- och TV-apparater, videokameror och ljudanläggningar. Denna utrustning består av många olika slags material och komponenter, varav några är farliga. Det är därför som elektriskt och elektroniskt avfall, om det inte hanteras rätt, kan orsaka stora miljöproblem i samband med avfallshanteringen, särskilt vid deponeringen och förbränningen.

Grundläggande komponenter som ingår i alla elektriska och elektroniska produkter är kretskort, kablar, sladdar och ledningar, plast innehållande flamskyddsmedel, kvicksilverbrytare, bildskärmar (t.ex. katodstrålerör och bildskärmar med flytande kristaller, s.k. LCD-bildskärmar), ackumulatorer och batterier, ljuskällor, kondensatorer etc.

Exempel på miljöfarliga ämnen i dessa komponenter är tungmetaller (kvicksilver, bly, kadmium och krom) och halogenerade ämnen (CFC, PCB, PVC samt bromerade flamskyddsmedel). Många av dessa ämnen kan vara giftiga och kan vid utsläpp vara hälsovådliga. Bly kan t.ex. orsaka skador på nervsystemet och inverka negativt på hjärt-/kärlsystemet och njurarna. Kadmium påverkar också njurfunktionen och kan orsaka hjärnskador.

Mer än 90 % av allt elektriskt och elektroniskt avfall deponeras, förbränns eller återvinns utan att ha omhändertagits separat, vilket innebär att giftiga ämnen kan släppas ut i naturen och förorena luft, vatten och mark.

Enligt statistik från 1998 om avfall från elektriska och elektroniska produkter (nedan kallat WEEE, waste electrical and electronic equipment) genereras 14 kg per invånare och år , totalt 6 miljoner ton per år (4 % av hushållsavfallet). WEEE beräknades öka med 3-5% per år, vilket gör det till det snabbast växande avfallsflödet, eftersom det växer tre gånger snabbare än det genomsnittliga avfallsflödet. I år kommer medborgarna sannolikt att generera mellan 17 och 20 kg per person och år.

2) Vad gör EU åt det elektriska och elektroniska avfallet?

EU has antagit två direktiv för att angripa problemen med elektriskt och elektroniskt avfall.

Syftet med direktivet om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter (WEEE)[1] är att förhindra att elektriskt och elektroniskt avfall genereras och att främja återanvändning, materialåtervinning och andra typer av återvinning för att på så sätt minska mängden av sådant avfall som måste elimineras genom deponering eller förbränning. Därför krävs det i direktivet att WEEE samlas in, återanvänds och återvinns. När så är möjligt bör man sträva efter att återanvända hela apparaten.

I direktivet om begränsning av användningen av vissa farliga ämnen i elektriska och elektroniska produkter (nedan kallat RoHS-direktivet)[2] försöker man, där det finns alternativ, ersätta bly, kvicksilver, kadmium, sexvärt krom, PBB och/eller PBDE i elektrisk och elektronisk utrustning för att underlätta återvinningen och förebygga problem vid avfallshanteringen. (Det finns annan EU-lagstiftning som tar upp CFC, PCB och PVC).

3) Vilka är de viktigaste bestämmelserna och tidsfristerna i WEEE-direktivet?

Direktiven trädde i kraft den 13 februari 2003 och medlemsstaterna var tvungna att införliva dem med nationell lagstiftning inom ett och halvt år, dvs. senast den 13 augusti 2004.

2005: Medlemstaterna skall upprätta ett register över tillverkare och vart annat år förse kommissionen med uppgifter om mängden sålda, insamlade, återanvända och återvunna produkter. Vart tredje år skall medlemsstaterna skicka en rapport om direktivets genomförande.

13 augusti 2005: Senast detta datum skall medlemsstaterna ha upprättat insamlingssystem och tillverkarna av elektriskt och elektroniskt avfall skall stå för finansieringen av insamling, behandling, återvinning och miljövänlig deponering. Med insamling menas att konsumenterna ska kunna lämna in sin gamla apparat när de köper en ny produkt, för varje produkt man köper har man rätt att lämna tillbaka en gammal. Dessutom ska det finnas insamlingsställen där distributörer och alla som har WEEE ska kunna lämna in detta kostnadsfritt. Dessa stationer måste sättas upp med utgångspunkt från tillgänglighet och befolkningstäthet.

Alla produkter som kommer ut på marknaden efter den 13 augusti 2005 skall märkas med en överkryssad soptunna så att konsumenterna vet att de inte bara går att slänga dessa produkter var som helst.

Finansieringssystemen kommer att garantera finansieringen av insamling, behandling, återvinning och eliminering av WEEE. När tillverkarna lanserar nya produkter på marknaden efter den 13 augusti 2005 måste de ställa en ekonomisk garanti (d.v.s. en försäkring, pengar på ett blockerat konto eller deltagande i ett kollektivt system) som ska täcka dessa kostnader. På så sätt hoppas man förhindra att ”herrelösa produkter” utan existerande tillverkare lämnas vind för våg.

När det gäller “äldre WEEE”, d.v.s. produkter som fanns på marknaden före den 13 augusti 2005, måste tillverkarna ingå i ett kollektivt system. Kollektiv finansiering kan ske genom att en fast skatt eller avgift tas ut på nya elektriska eller elektroniska produkter.

31 december 2006: Senast detta datum skall medlemsstaterna se till att en kvot av separat insamlat WEEE från privathushåll på i genomsnitt 4 kg per invånare och år har uppnåtts. Tillverkarna skall uppnå olika återanvändnings- och återvinningskvoter för WEEE som skickats till behandling, beräknat på den genomsnittliga vikten på produkten i fråga. Man bör i första hand reparera produkterna så att de kan återanvändas. När detta inte är möjligt sätter WEEE-direktivet upp mål för hur komponenterna ska kunna återanvändas och hur man ska kunna återvinna och återanvända produkten och materialet.

Återvinningskvoten för stora hushållsapparater som kylskåp och mikrovågsugnar är t.ex. 80 % medan återanvändningskvoten för komponenter, material och ämnen från dessa är 75 %. Återvinningskvoten för små hushållsapparater, belysningsutrustning, elektriska och elektroniska verktyg, leksaker, sport- och fritidsutrustning samt övervaknings- och kontrollinstrument är 70 %. Återanvändningskvoten för komponenter, material och ämnen från dessa ligger på 50 %. Olika återvinnings- och återanvändningskvoter har fastställts per produktkategori.

Nya medlemsstater: De tio medlemsstater som gick med i EU den 1 maj 2004 har beviljats en förlängd tidsfrist med 24 månader (Slovenien 12 månader) för målet på 4 kg/invånare och år samt för återvinnings- och återanvändningsmålen.

4) Vilka är de viktigaste bestämmelserna och tidsfristerna i RoHS-direktivet?

1 juli 2006: Fr.o.m. detta datum har tillverkarna inte längre rätt att sälja elektriska och elektroniska produkter som innehåller de farliga ämnena bly, kvicksilver, kadmium, sexvärt krom, PBB och/eller PBDE.

I bilagan till direktivet finns en förteckning över ämnen som undantagits från bestämmelserna eftersom det saknas alternativ till dessa produkter. Direktivet lämnar också utrymme för ändringar av bilagan så att förteckningen över undantagen kan anpassas till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen – om elimineringen av de farliga ämnena är tekniskt eller vetenskapligt omöjlig eller om ersättningsprodukternas negativa effekter på miljö, hälsa och konsumentskydd är större än de positiva.

5) Vilken uppgift har de olika aktörerna – medlemsstater, konsumenter, Europeiska kommissionen?

Medlemsstaterna: Medlemsstaterna ska införliva bestämmelserna i WEEE- och RoHS-direktiven i den nationella lagstiftningen (se nr 7). Dessutom ska de se till att tillverkarna uppfyller sina åtaganden (se nr 3 och 4).

Konsumenterna: Konsumenterna bör inte längre bara slänga uttjänta elektriska och elektroniska produkter. Fr.o.m. den 13 augusti 2005 ska de kostnadsfritt kunna lämna in sin gamla apparat när de köper en ny produkt, för varje produkt man köper har man rätt att lämna tillbaka en gammal. Dessutom kan de gratis lämna in gamla apparater på insamlingsställena. Fr.o.m. den 13 augusti ska nya elektriska och elektroniska produkter vara märkta med en överkorsad soptunna för att informera konsumenterna om att de inte kan slängas som osorterat hushållsavfall (se nr 3). Genom att källsortera WEEE och ta det till insamlingsställena kan medborgarna bidra till en sund återanvändning och återvinning.

Kommissionen: Kommissionen stödjer genomförandet av de två direktiven och hjälper medlemsstaterna att tolka dem. För detta ändamål har den tagit fram en handledning med frågor och svar som finns på GD Miljös webbsida: http://ec.europa.eu/environment/waste/weee_index.htm

2003 antog kommissionen en ändring av WEEE-direktivet som klargör vilka ekonomiska skyldigheter avseende WEEE som gäller för andra användare än de privata hushållen[3]. 2004 antog kommissionen ett beslut om det frågeformulär som medlemsstaterna måste fylla i för att informera kommissionen om hur det går med införlivningen av WEEE-direktivet.[4] 2005 antog den ett beslut om formerna för rapporteringen.

Just nu är kommissionen i färd med att anta ytterligare några direktiv om ändringar av RoHS-direktivet genom att medge fler undantag från förbjudna ämnen och genom att ange maximivärden för koncentrationerna av de farliga ämnen som omfattas av RoHS-direktivet.

6) Hur mycket kommer det att kosta att genomföra de två direktiven och kommer de att skada företagens konkurrenskraft? Kommer priserna på elektriska och elektroniska produkter att stiga?

Bestämmelserna i de två direktiven tillämpas utan diskriminering av tillverkare inom eller utanför EU. På motsvarande sätt kommer kostnaderna för att ersätta de farliga ämnen som anges i RoHS-direktivet drabba tillverkarna inom och utanför EU i samma utsträckning.

Den totala kostnaden för att leva upp till WEEE-direktivet uppskattas till 500-900 miljoner euro per år för hela EU. Av denna kostnad kommer 300-600 miljoner euro att läggas på insamling och 200-300 miljoner euro på återanvändning och återvinning.

Priserna väntas öka med cirka 1 % för de flesta av de elektriska och elektroniska produkterna och med cirka 2-3 % for kylskåp, TV-apparater och monitorer. Kostnads- och prisökningarna verkar berättigade med tanke på de positiva effekter som direktiven kommer att medföra.

Det främsta målet är att värna om folkhälsan och miljön. Men återvinningen av WEEE kommer också att innebära energibesparingar på motsvarande cirka 2.8 miljoner ton oljeekvivalenter per år. Därmed minskar de negativa miljöeffekterna förknippade med resursanvändningen. De två direktiven kommer också att innebära besparingar när det gäller kostnaderna för produktion av jungfruliga material och deponering.

7) Hur långt har vi kommit med införlivningen av de två direktiven i medlemsstaterna?

WEEE- och RoHS-direktiven trädde i kraft den 13 februari 2003 och medlemsstaternas tidsfrist för att införliva dem i den nationella lagstiftningen gick ut den 13 augusti 2004.

Hittills har alla medlemsstater utom Frankrike, Malta, Polen och Storbritannien meddelat kommissionen vilka åtgärder som de har vidtagit för att införliva WEEE-direktivet.

När det gäller RoHS-direktivet har alla medlemsstater utom Frankrike och Storbritannien gjort det.

Kommissionen undersöker just nu om de inrapporterade åtgärderna på ett korrekt sätt införlivar direktivets bestämmelser. Det står kommissionen fritt att inleda överträdelseförfaranden mot de medlemsstater som inte har införlivat direktiven korrekt. I juli inledde kommissionen överträdelseförfaranden mot åtta medlemsstater som ännu inte hade införlivat direktiven.
Mer information om WEEE and RoHS finns på:

http://ec.europa.eu/environment/waste/weee_index.htm

För information om de system som har upprättats i medlemsstaterna, titta t.ex. på:
Det belgiska återvinningssystemet:

http://www.recupel.be som har varit i drift sedan den 1 juli 2001.
De nederländska återvinningssystemen:

http://www.nvmp.nl som har varit i drift sedan den 1 januari 1999.
Det svenska återvinningssystemet:

http://www.el-kretsen.se/Index-e.htm som har varit i drift sedan den 1 juli 2001.


[1] Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/96/EG av den 27 januari 2003 om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter [Europeiska unionens officiella tidning L 37 av den 13.2.2003], ändrat genom direktiv 2003/108/EG [Europeiska unionens officiella tidning L 345 av den 31.12.2003].

[2] Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/95/EG av den 27 januari 2003 om begränsning av användningen av vissa farliga ämnen i elektriska och elektroniska produkter [Europeiska unionens tidning L 37 av den 13.2.2003].

[3] Denna ändring, direktiv 2003/108/EG [Europeiska unionens officiella tidning L 345 av den 31.12.2003] avser det ekonomiska ansvaret för hanteringen av WEEE för andra användare än privata hushåll. När det gäller WEEE som kommer ut på marknaden efter 2005 ska tillverkarna täcka kostnaderna för avfallshanteringen. När det gäller äldre avfall ska tillverkarna täcka kostnaderna för dessa om de har ersatt produkten med en likvärdig produkt eller en produkt som fyller samma funktion. Men åtgärderna omfattar även möjligheten till ett användarbaserat kostnadsansvar. För annat äldre avfall skall kostnaderna täckas av användarna.
[4] Beslut 2004/249/EG.


Side Bar

Mon compte

Gérez vos recherches et notifications par email


Aidez-nous à améliorer ce site