Navigation path

Left navigation

Additional tools

Ny koncentrationsförordning vanliga frågor och svar

European Commission - MEMO/04/9   20/01/2004

Other available languages: EN FR DE ES IT

MEMO/04/9

Bryssel den 20 januari 2004

Ny koncentrationsförordning vanliga frågor och svar

(se även IP/04/70)

När har EU behörighet över en koncentration eller ett förvärv och kommer detta att förändras i och med den nya förordningen?

Enligt den ursprungliga koncentrationsförordningen som trädde i kraft 1990 har Europeiska kommissionen exklusiv behörighet vad gäller koncentrationer mellan företag med en sammanlagd omsättning i hela världen på minst 5 miljarder euro och vart och ett av företagen skall ha en omsättning inom EES-området på mer än 250 miljoner euro. På så sätt kan koncentrationer bedömas genom ett enda förfarande och måste inte gå igenom ett antal olika förfaranden i enskilda EU-länder (principen om prövning vid en enda instans, s.k. one-stop-shop). Om de berörda företagen har mer än två tredjedelar av sin europeiska omsättning i ett och samma EU-land granskas koncentrationen av konkurrensmyndigheten i det landet därför att den sistnämnda har bättre förutsättningar än kommissionen att granska koncentrationens potentiella effekter.

Tröskelvärdena för omsättningen är de samma i den nya förordningen.

Det sägs allmänt att den nya förordningen skall stärka principen om one-stop-shop (prövning vid en enda instans). Hur skall det gå till?

Koncentrationsförordningen utarbetades för att tillhandahålla en one-stop-shop där företag kan begära godkännande av sina koncentrationer och förvärv i hela EU. Detta uppskattas mycket av företag eftersom det minskar kostnaderna och byråkratin samt bidrar till ett klarare rättsläge som är nackdelar orsakade av nödvändigheten att anmäla transaktioner till flera medlemsstater om det inte fanns någon koncentrationsförordning.

Ett av skälen till översynen som inleddes med en rapport till ministerrådet i juli 2000 om hur de nuvarande tröskelvärdena för omsättningen fungerar var just att säkerställa om koncentrationer verkligen anmäldes till den myndighet som hade bäst förutsättningar eller om det fanns ett betydande antal koncentrationer som måste anmälas i tre eller flera medlemsstater.

För att lösa problemet med flera anmälningar, som fortfarande förekommer, har rådet kommit överens om att företag skall kunna begära prövning vid en enda instans (one-stop-shop) om de måste göra anmälan i tre eller flera medlemsstater.

Om ingen av de behöriga medlemsstaterna protesterar mot att ärendet hänskjuts inom 15 arbetsdagar från det att begäran har inkommit, får koncentrationen prövas vid en enda instans (one-stop-shop) och kommer att granskas av kommissionen.

Koncentrationsförordningen träder i kraft samtidigt med utvidgningen. Betyder det att den kommer att få en särskild effekt på de nya medlemsstaterna?

Både den gamla och nya koncentrationsförordningen gäller för alla gemenskapens medlemsstater de befintliga såväl som de tio eller fler som kommer att bli medlemmar den 1 maj. I framtiden kommer kommissionens översyn att omfatta dessa länder också.

Den nya koncentrationsförordningen skall dock underlätta prövning vid en enda instans (principen om one-stop-shop) (se ovan), dvs. företag kommer att kunna begära prövning vid en enda instans (one-stop-shop) om de måste anmäla ärendet i tre eller flera medlemsstater. I en framtida union med 25 medlemsstater är detta en stor fördel.

Dessutom, men detta var redan fallet enligt den nuvarande förordningen, kan en medlemsstat hänskjuta granskningen av en koncentration till kommissionen om den har betydande effekt på konkurrensen på en eller flera nationella marknader.

Syftet med det förbättrade hänskjutningsförfarandet till och från kommissionen är att säkerställa att koncentrationer granskas av den myndighet som har bäst förutsättningar.

En av de viktigaste förändringarna i förordningen gäller tidsgränserna för prövning. Hur kommer de att fungera?

De rättsligt bindande tidsgränserna för prövning är otvivelaktigt de mest uppskattade delarna i den nuvarande koncentrationsförordningen. Kommissionens och rådets mål har varit att bara ändra där det har varit nödvändigt för att undvika blotta aningen om att en koncentration kan blockeras därför att det inte finns tid kvar att diskutera korrigerande åtgärder vad gäller konkurrensproblemen. Att ge mer tid på ett klart definierat och kontrollerat sätt kan också vara mycket viktigt för kommissionen eftersom den avfordras höga krav för att bevisa både förekomsten och avsaknaden av konkurrensproblem. Förutsägbarheten vad gäller tidsgränserna för prövning påverkas inte (se tabell).

Tidsgränser för prövning av koncentrationer

Nu

Efter den 1 maj
Steg 1

  • En månad som börjar löpa dagen efter mottagande av anmälan

  • Förlängs till sex veckor om företagen erbjuds eller tar emot en begäran om hänskjutande

  • 25 arbetsdagar som börjar löpa dagen efter mottagandet av anmälan

  • Förlängs till 35 arbetsdagar om företaget erbjuds eller tar emot en begäran om hänskjutande
  • Steg 2

  • Fyra månader som börjar löpa dagen efter beslutet om att göra en fördjupad undersökning
  • 90 arbetsdagar som börjar löpa dagen efter beslutet om att göra en fördjupad undersökning

  • + 20 arbetsdagar på begäran av de anmälande parterna eller av kommissionen med samtycke från de anmälande parterna

  • + 15 arbetsdagar om företagen erbjudit åtaganden före 54 arbetsdagen efter det att den fördjupade undersökningen inleddes
  • En annan mycket omtalad förändring gäller det så kallade substanstestet. Kan ni förklara detta?

    Substanstestet är koncentrationsförordningens grundläggande kriterium, dess raison d'être. Det är det test som kommissionen måste komma ihåg när den beslutar om huruvida en koncentration skall utredas eller inte.

    Den befintliga förordningen baseras på begreppet dominans, dvs. en koncentration skall blockeras om den leder till en dominerande ställning, och därför för med sig högre priser, minskat urval och färre innovationer. Detta begrepp har tolkats av kommissionen och de europeiska domstolarna under åren och även tillämpats på situationer med gemensam dominans eller duopol (Kali och Salz/MdK och Gencor/Lonrho) samt på situationer med kollektiv dominans eller oligopol (Airtours/First Choice).

    Testet har nu anpassats för att se till att alla konkurrensbegränsande koncentrationer som leder till högre priser, minskat urval och färre innovationer omfattas. Dominans i dess olika former kommer fortfarande att vara det vanligaste fallet. Men testet kommer nu att omfatta konkurrensbegränsande effekter på oligopolmarknaderna där det sammanslagna företaget inte dominerar fullständigt i ordets vanliga bemärkelse (dvs. är mycket större än resten av företagen). Den centrala frågan är huruvida konkurrensen efter koncentrationen räcker för att kunderna skall ha ett tillräckligt urval.

    Innebär detta att kommissionen kommer att få större befogenheter?

    Kommissionen betraktar förändringen av testets lydelse som en förklaring snarare än en ökning av dess makt. Detta klargör rättsläget för näringslivet genom att fastställa att testet i förordningen omfattar alla dessa kategorier av konkurrensbegränsade koncentrationer.

    Hur ligger det till med de andra aspekterna på de reformer av kontrollen av företagskoncentrationer som tillkännagavs i december 2002?

    Utöver den nya koncentrationsförordningen kommer kommissionens riktlinjer för bedömning av koncentrationer mellan konkurrerande företag (de s.k. horisontella riktlinjerna), som är resultatet av kommissionens erfarenheter under nästan 14 år och av domstolens domar, att ge lämplig vägledning för företag och deras advokater när det gäller de koncentrationer som förmodligen kommer att ifrågasättas.

    Paketet innefattar även icke-rättsliga åtgärder som utarbetats för att öka de interna kontrollerna, stärka de bakomliggande ekonomiska analyserna vid koncentrationsbesluten och förbättra rätten till försvar. Dessa reformer, som innefattar utnämning av en chefsekonom för konkurrensfrågor och inrättandet av en panel för att granska undersökningsgruppens slutsatser med nya ögon.

    Siffror och fakta om kontrollen av företagskoncentrationer

    2 399 koncentrationer anmäldes till kommissionen mellan september 1990 (när koncentrationsförordningen trädde i kraft) och utgången av 2003. Antalet anmälningar under 2003 föll kraftigt till 212, vilket förstärkte den sjunkande tendens som inleddes 2001 när koncentrationsvågen avmattades. Detta kan jämföras med rekordåren 2000 och 2002 då det kom in 345 respektive 279 anmälningar.

    Sedan 1990 har kommissionen godkänt totalt 2 235 fall efter bara ett rutinförfarande på en månad till sex veckor (se ovanstående tabell). Den blockerade totalt 18 koncentrationer. För fullständiga uppgifter se följande webbplats:

    http://ec.europa.eu/competition/mergers/cases/stats.html


    Side Bar

    My account

    Manage your searches and email notifications


    Help us improve our website