Navigation path

Left navigation

Additional tools

EU:s utvidgning: Frågor och svar om livsmedelssäkerhet

European Commission - MEMO/02/58   10/09/2002

Other available languages: EN FR DE DA ES NL IT PT FI EL

MEMO/02/58

Bryssel den 10 september 2002

EU:s utvidgning: Frågor och svar om livsmedelssäkerhet

Säkra livsmedel är en väsentlig del av EU:s politik för konsumentskydd och hälsa. Även kandidatländerna måste således anta synsättet "från jord till bord". Det innebär en viktig satsning där framsteg har gjorts, men ytterligare åtgärder måste vidtas.

    Vad omfattar EU:s utvidgningsförhandlingar när det gäller arbetet med säkra livsmedel?

Frågor om säkra livsmedel är spridda över två områden inom anslutningsförhandlingarna:

  • Kapitel 1 "Fri rörlighet för varor" omfattar livsmedelslagstiftningen.

  • Kapitel 7 "Jordbruk" omfattar veterinära och fytosanitära frågor samt djurfoder.

Livsmedelslagstiftningen omfattar allmänna bestämmelser för hygien och kontroll, märkning av livsmedel, tillsatser i livsmedel, förpackning av livsmedel samt genmodifierade livsmedel.

Veterinärlagstiftningen omfattar djurhälsa, djurskydd, identifiering och registrering av djur, kontrollsystem på den inre marknaden, kontroller vid de yttre gränserna samt folkhälsokrav för anläggningar för animaliska produkter.

Den fytosanitära lagstiftningen omfattar växtskydd (skadliga organismer, bekämpningsmedel), utsäde och förökningsmaterial samt växthygien.

Lagstiftningen om djurfoder omfattar säkerheten hos fodermaterial och fodertillsatser, märkning, främmande ämnen i foder samt kontroller och inspektioner.

    Vilken är Europeiska kommissionens grundinställning i förhandlingarna om livsmedelssäkerhet?

I arbetet med säkra livsmedel under utvidgningsprocessen bör EU inte ta några risker som kan leda till att kraven för säkra livsmedel sänks eller till att konsumenterna utsätts för faror. Kandidatländerna måste därför acceptera att det är nödvändigt att följa EU:s lagstiftning om säkra livsmedel.

EU:s gällande lagstiftning (regelverket) om säkra livsmedel omfattar ett stort antal rättsakter, av vilka många är mycket omfattande och kräver vittgående åtgärder för att införlivas, genomföras och tillämpas. Det är absolut nödvändigt att EU:s regelverk införlivas fullständigt i varje kandidatlands nationella lagstiftning och att administrativa strukturer och förfaranden förstärks och reformeras i god tid före anslutningen.

Kommissionen kommer dock att ta hänsyn till berättigade krav på övergångsbestämmelser, under förutsättning att dessa inte undergräver de principer som EU redan har fastställt.

    Vilket är förhandlingsläget för varje kandidatland?

Förhandlingar om Kapitel 1 (Fri rörlighet för varor) har redan preliminärt avslutats för elva kandidatländer (alla utom Rumänien). Inget av kandidatländerna har begärt övergångsperioder när det gäller livsmedelslagstiftningen.

Förhandlingar om Kapitel 7 (Jordbruk) pågår för närvarande med elva kandidatländer och bör kunna avslutas mot slutet av 2002.

Ett avtal om de delar av kapitel 7 som rör veterinära och fytosanitära frågor samt djurfoder träffades med åtta kandidatländer (alla Laeken-länder utom Polen och Malta)i december 2001 med Slovenien.

    Vilka är de viktigaste återstående frågorna om livsmedelssäkerhet med kandidatländerna?

Följande nyckelfrågor återstår:

  • Kandidatländernas möjligheter att garantera tillräckliga kontroller vid de yttre gränserna.

  • Att uppfylla EU:s stränga hälsoskyddsbestämmelser i fråga om BSE.

  • Att förbättra livsmedelsanläggningarna så att de uppfyller EU:s krav.

  • Att följa EU:s bestämmelser om djurskydd.

      Vilka problem finns det i samband med gränskontrollstationerna?

Det finns för närvarande ca 285 gränskontrollstationer inom EU. Dessa sköts av de nationella myndigheterna. De flesta är hamnar och flygplatser medan andra är vägar eller järnvägar, särskilt vid EU:s gränser österut. De 12 kandidatländernas inträde i EU innebär att EU kommer att gränsa mot Ryssland, Vitryssland, Ukraina, Moldavien och Turkiet.

Kandidatländerna har föreslagit att sammanlagt 87 gränskontrollstationer skall godkännas för kontroll av import till EU. När det gäller frågan om gränskontrollstationer vid de framtida yttre gränserna har EU gjort klart att det inte är möjligt med några kompromisser rörande anläggningar eller förfaranden. Som ett resultat av detta har inget land begärt övergångsbestämmelser. Tiden är dock kort och mycket arbete återstår. Kommissionen kommer att övervaka utvecklingen noggrant för att garantera att dessa gränskontrollstationer kommer att fungera vid tidpunkten för anslutning.

Att sätta upp gränskontrollstationer för veterinära kontroller och andra kontroller i kandidatländerna kräver byggnader, utrustning och personal på plats för att utföra de nödvändiga gränskontrollerna. I EU-lagstiftningen fastställs minimikrav för gränskontrollstationerna, beroende på vilken sorts varor som skall kontrolleras. I praktiken omfattar veterinärkontroller kontroll av dokumentation samt fysisk kontroll av djuren eller de animaliska produkterna. Efter dessa kontroller vid den första gränsövergången till EU kan djuren och varorna i princip cirkulera fritt på den inre marknaden. Det är därför viktigt att anläggningarna och förfarandena vid gränskontrollerna är tillräckliga för att upprätthålla ett säkert skydd mot undermålig import.

    Vilka problem finns det i samband med att livsmedelsanläggningarna måste förbättras?

Nästan alla kandidatländer har begärt övergångsperioder, under en genomsnittlig tid av tre år efter anslutningen, för att förbättra livsmedelsanläggningarna. Europeiska kommissionen kräver av kandidatländerna att de skall överlämna ingående uppgifter om situationen i livsmedelsanläggningarna och att alla som begär en övergångsperiod skall lägga fram en bindande plan för förbättringar. För vissa av kandidatländerna har EU redan godtagit övergångsbestämmeler för ett begränsat antal anläggningar. Stränga villkor har dock satts upp när det gäller saluföring och märkning av produkter som kommer från anläggningar i övergångsfasen.

Varor som kommer från anläggningar i övergångsfasen måste stanna på hemmamarknaden i kandidatländerna och får inte säljas inom EU. Dessa varor måste därför märkas tydligt så att de kan skiljas från sådana varor som får säljas på den inre marknaden. Kommissionen kommer att noga övervaka situationen på anläggningarna och kandidatländerna måste varje år rapportera om utvecklingen.

    Vilka krav måste uppfyllas av slakterier, livsmedelsanläggningar och laboratorier?

EU:s lagstiftning om säkra livsmedel och veterinära och fytosanitära frågor uppställer höga krav. De flesta kandidatländer måste därför göra stora ansträngningar för att få till stånd effektiva ansvarslinjer för säkra livsmedel, förbättra anläggningar, skaffa analyskapacitet och laboratoriekapacitet samt utbilda personal för inspektioner osv.

De flesta kandidatländer har många små slakterier som kanske inte uppfyller alla de höga krav i EU:s lagstiftning som rör infrastrukturen och organisationen av slaktkedjan. De kanske till exempel inte har ett särskilt utrymme för inspektion före slakt eller de kanske inte exakt följer det slaktförfarande som fastställts.

Rationaliseringar har ägt rum. Dessa kommer att fortsätta fram till anslutningen. Vi förväntar oss att de anläggningar som vid den tidpunkten inte uppfyller kraven i våra bestämmelser och som inte har beviljats övergångsbestämmelser kommer att stängas.

För livsmedelsanläggningarna betyder genomförandet av EU:s bestämmelser att delar av anläggningarna behöver byggas om och att personalen behöver utbildas. För att genomföra en effektiv övervakning av bekämpningsmedel behöver kandidatländerna genomföra ett insamlingsprogram, ett analytiskt program samt ha den nödvändiga laboratorieinfrastrukturen, utrustning och rätt utbildad personal. De måste också ha effektiva förfaranden för att identifiera partier, rapportera analysresultat och för att kunna vidta lämpliga åtgärder när det uppstår problem.

Laboratorierna måste ackrediteras enligt standarder för god laboratoriesed, t.ex. ISO. Liknande krav gäller för övervakning av resthalter, t.ex. hormoner, antibiotika och främmande ämnen och också när det gäller att testa för förekomst av sjukdomar, t.ex. BSE.

    Har kandidatländerna särskilda problem med BSE?

Alla kandidatländer erkänner att BSE utgör en verklig risk och håller successivt på att genomföra åtgärder för att kunna hantera denna risk. De har alla samtyckt till att uppfylla samtliga krav i EU:s lagstiftning vid tiden för anslutningen. Detta innebär aktiv BSE-övervakning, avlägsnande av specificerat riskmaterial ur livsmedelskedjan vid slakt, effektivt genomförande av foderförbud och införande av system för att identifiera nötkreatur och nötköttsprodukter.

Åtta länder har redan infört storskalig BSE-testning och de övriga planerar att starta mot slutet av 2002. Vissa länder har dock begärt övergångsperioder för att kunna följa bestämmelserna om bearbetning av animaliskt avfall.

När det gäller den geografiska riskbedömningen för BSE så har länderna hittills klassats som nivå III, dvs. det är sannolikt eller bekräftat att BSE förekommer i liten utsträckning. Detta gäller Slovenien, Tjeckien, Slovakien, Cypern, Ungern samt Litauen, Estland, Polen och Rumänien. Fyra kandidatländer har upptäckt ett eller flera bekräftade fall av BSE (Tjeckien, Slovakien, Slovenien och Polen).

Kommissionären med ansvar för hälsa och konsumentskydd, David Byrne, har skrivit till ett antal kandidatländer för att uttrycka sin oro över deras nuvarande anordningar och det brådskande behovet av förbättringar. Här kan inte några eftergifter göras.

    Vad har kommissionen gjort för att se till att synsättet "från jord till bord" råder i kandidatländerna och för att öka livsmedelssäkerheten?

Förutom att delta i förhandlingarna så har David Byrne besökt en del av kandidatländerna för att betona vikten av arbetet med säkra livsmedel. Han har bett varje land att utarbeta en strategi för livsmedelssäkerhet och dragit upp planerna för hur den skall införlivas och genomföras samt hur de administrativa myndigheter och tillsynsmyndigheter som ansvarar för livsmedelssäkerhet skall samordna sitt arbete. Syftet med en sådan strategi är att få kandidatländerna att fokusera sina ansträngningar på denna viktiga del av EU:s lagstiftning och på så sätt inbegripa alla de områden som rör livsmedelslagstiftning i anslutningsländerna.

Alla kandidatländer har svarat positivt och har utarbetat ett strategidokument om livsmedelssäkehet. Kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor håller nu på att undersöka situationen på plats.

    Vilken ekonomisk hjälp ges till kandidatländerna för att förbättra deras system för livsmedelssäkerhet?

Huvudinstrumenten är Phare och Sapard.

Investeringar för att förbättra gränskontrollstationerna finansieras i många fall genom medel från Phare-programmet. Ekonomiska bidrag för att förbättra (dvs. att anpassa, bygga om eller bygga nytt) anläggningar för bearbetning och marknadsföring av kött, mejeriprodukter, fisk och andra jordbruksprodukter ges genom Sapard-programmen. Nästan en miljard euro har öronmärkts för detta. BSE-testning i kandidatländerna kommer att i framtiden också samfinansieras genom Phare-programmet och de flesta kandidatländerna kommer att använda sig av det.

    Hur går övervakningen och kontrollen av genomförandet till?

Övervakningen av införlivandet och genomförandet av EU:s bestämmelser är den viktigaste uppgiften för kommissionen fram till dess att kandidatländerna går med i EU. Under en första etapp koncentrerades övervakningen främst på hur lagstiftningen införlivats. Nu då den rättsliga processen är på god väg koncentrerar man sig på undersökningar på plats av hur de nya bestämmelserna genomförs.

Kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor spelar en viktig roll genom att övervaka i vilken utsträckning livsmedelshygienen och veterinär- och växtskyddslagsstiftningen i kandidatländerna följs. Inspektioner i kandidatländerna kommer att vara ett högprioriterat område under 2002. Inspektionsbesök för att bedöma den allmänna situationen i alla kandidatländer har genomförts mellan april 2001 och mars 2002. Dessa inspektionsbesök har omfattat alla aspekter av lagstiftningen om säkra livsmedel, inklusive djurhälsa, djurskydd och växtskydd (kapitel 1 och 7). Syftet med besöken var att skaffa sig ett allmänt intryck av hur förberedda länderna är inför anslutningen.

Efter detta har mer ingående bedömningar påbörjats. Syftet med dem är att övervaka vilka framsteg kandidatländerna gör när det gäller att genomföra EU:s lagstiftning. Under 2002 kommer man huvudsakligen att koncentrera sig på tio av kandidatländerna med fyra eller fem inspektioner för vart och ett av länderna inom följande fem områden:

    Levande djur och livsmedel av animaliskt ursprung, inklusive anläggningar

    Importkontroller, inklusive gränskontrollstationer

    Transmissibel spongiform encefalopati (TSE) och foder

    Allmän kontroll av livsmedelshygien

    Växtskydd

Detta inspektionsprogram tar 25 % av resurserna för Kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor.

David Byrne kommer att meddela resultaten från dessa inspektionsbesök till medlemsstaterna.

    Kommer kandidatländerna att lyckas uppfylla kraven för säkra livsmedel innan de går med i EU?

Det är ännu för tidigt att säga något om det. Det står klart att mycket arbete återstår. Alla kandidatländerna arbetar dock hårt för att kunna uppfylla de nödvändiga kraven. Kommissionen kommer att trycka på för att man skall förbättra situationen, men tiden är kort. Under alla omständigheter kommer EU inte att sänka sin ambitionsnivå.


Side Bar

My account

Manage your searches and email notifications


Help us improve our website