Navigation path

Left navigation

Additional tools

Frågor och svar om TSE hos får och getter

European Commission - MEMO/01/357   07/11/2001

Other available languages: EN FR DE DA ES NL IT PT FI EL

MEMO/01/357

Bryssel den 7 november 2001

Frågor och svar om TSE hos får och getter

    Vad är transmissibel spongiform encefalopati (TSE)?

    TSE är en hel familj sjukdomar som förekommer hos människor och djur och som karakteriseras av en svampliknande degenerering av hjärnvävnaden. Familjen omfattar sådana sjukdomar som Creutzfeldt-Jakobs sjukdom hos människor (CJS), bovin spongiform encefalopati (BSE) hos nötkreatur samt skrapie hos får och getter. Medan BSE har identifierats relativt sent, har man känt till skrapie i århundraden. På grundval av tillgängliga data anses skrapie inte kunna överföras till människor och därmed utgöra en risk för människor. All EU-lagstiftning som finns för att förhindra spridning och överföring av BSE gäller dock också för får och getter som en säkerhetsåtgärd (dvs. avlägsnande av specifikt riskmaterial som hjärna och ryggrad sedan 2000, förbud att utfodra idisslare med kött- och benmjöl från däggdjur sedan 1994).

    Finns det bevis eller skäl att misstänka att får och getter också kan få BSE?

    BSE har aldrig hittats hos levande får. Man känner dock till att får i Förenade kungariket och på andra håll under 1980-talet och i början av 1990-talet delvis utfodrades med foder innehållande samma typ av förorenat kött- och benmjöl som förorsakade spridningen av BSE hos nötkreatur. Detta har medfört att vetenskapsmän har undersökt om BSE också skulle ha kunnat smitta dessa mindre idisslare. Utfodring av idisslare med kött- och benmjöl har varit förbjudet inom EU sedan 1994 ett totalförbud för utfodring av djur inom animalieproduktionen med kött- och benmjöl gäller sedan januari 2001. Kött- och benmjöl anses vara smittkälla för BSE om det härrör från material från smittade djur.

    Det är också känt sedan någon tid att en BSE-liknande sjukdom kan överföras experimentellt till får genom att man utfodrar dem med material som härrör från hjärnan hos BSE-smittade kor. Denna sjukdom, som framkallats på konstgjord väg i vetenskapliga försök, kan inte skiljas från skrapie genom undersökning av kliniska symptom eller genom snabbtest av hjärnan. Den kan endast med säkerhet skiljas från skrapie genom användning av bioassay med möss, en testmetod som kan ta upp till två år att slutföra.

    Det begränsade antal bioassay med möss som hittills har utförts på naturliga fall av skrapie har inte visat på något BSE-liknande smittämne, och ännu så länge har vi inga bevis på BSE hos får- och getbesättningar som lever under naturliga förhållanden. Alla nya uppgifter granskas kontinuerligt av EU:s vetenskapliga kommittéer.

A. Allmänna fakta om TSE, får och getter

    Hur länge lever får och getter?

    Får och getter är idisslare med mestadels kort ekonomisk livslängd. Beroende på avsedd marknad slaktas de flesta lamm när de är mellan tre månader och ett år. Det finns en begränsad marknad för lamm som är några veckor gamla. I genomsnitt slaktas tackor och hongetter när de är mellan 6 och 7 år gamla. Slaktkropparna från dessa äldre djur används vanligen i köttprodukter eller som livsmedel eller i foder till sällskapsdjur.

    Hur utfodras får och getter?

    Får och getter som hålls för mjölkproduktion utfodras i allmänhet med kraftfoder. Det är också vanligt att man utfodrar ditackor med kraftfoder ett par veckor efter lamning. Utfodring i krypfållor (ett utfodringssystem där endast lammen och inte de äldre djuren kan komma åt kraftfodret) av nyfödda lamm med ett särskilt välsmakande foder är också vanligt. I allmänhet används dock kraftfoder i mycket mindre utsträckning inom får- och getnäringen än inom nötboskapsuppfödningen.

    Vad vet vi om skrapie?

    Skrapie är en TSE-sjukdom hos getter och får. Den har varit känd under nästan tre århundraden. Skrapie kan överföras horisontellt från ett djur till ett annat, genom miljön eller vertikalt från tacka till lamm. Lamm som är yngre än 12 månader kan utveckla skrapie, men det är främst hos djur som är mellan 2 och 5 år gamla som de kliniska symptomen uppträder. Symptomen på sjukdomen kan vara att djuren skrapar eller gnuggar sig mot något, beteendeförändringar som yttrar sig som depression, retlighet eller aggressivitet samt förändringar i rörelsemönstret som darrningar och en tendens att falla omkull, och detta leder slutligen till döden.

    Är alla får och getter lika mottagliga för TSE?

    Nej. Forskningen har visat att vissa genotyper av får är motståndskraftiga mot skrapie, vissa är ganska mottagliga och däremellan finns det en hel mängd genotyper med varierande grad av motståndskraft mot sjukdomen. Förhållandet mellan de genotyper som är motståndskraftiga eller mottagliga för sjukdomen varierar från ras till ras. Tillgänglig forskning har hittills också visat ett liknande mönster när det gäller motståndskraft hos får mot experimentellt framkallad BSE. För närvarande är det litet känt när det gäller genotyp och motståndskraft hos getter.

    I vilka länder hittar vi för närvarande TSE hos får och getter?

    Skrapie förekommer i de flesta medlemsstaterna och i de flesta världsdelar. I tio medlemsstater har skrapie rapporterats till de nationella myndigheterna (Österrike, Belgien, Frankrike, Tyskland, Grekland, Irland, Italien, Nederländerna, Förenade kungariket och Spanien). Danmark, Luxemburg, Finland, Portugal och Sverige har inte rapporterat några fall av skrapie under de senaste fem åren.

    Skrapie har rapporterats från USA, Kanada och Japan. Det förekommer inte i Australien eller Nya Zeeland, bägge stora fårproducerande länder.

    Den rapporterade förekomsten av skrapie är dock mycket låg. Färre än 1000 fall rapporterades under år 2000 inom gemenskapens får- och getpopulation på över 100 miljoner djur. Även om man kan misstänka att den verkliga förekomsten är högre och att alla fall inte rapporteras, står det klart att skrapie är en mycket ovanlig sjukdom.

    Se tabellen över antalet fall per medlemsstat i bilaga 1.

    Hur många får och getter finns det inom EU samt i varje medlemsstat?

    Antalet djur och deras avkomma varierar med tidpunkten på året (det är fler på våren efter lamningen) och därför är det svårt att fastställa exakta siffror. Enligt beräkningar finns det sammanlagt 95 miljoner får och 12 miljoner getter. Enligt Eurostats statistik fanns det ca 68 miljoner avelstackor och 9 miljoner avelsgetter inom EU under år 2000.

    Tillgängliga siffror för enskilda medlemsstater anges nedan:

Avelstackor

Avelsgetter
Belgien
Danmark 80 000
Tyskland1 590 000
Grekland6 173 0004 072 000
Spanien18 363 0001 985 000
Frankrike7 306 000922 000
Irland4 013 900
Italien8 334 0001 175 000
Luxemburg6 160
Nederländerna1 040 000
Österrike217 809
Portugal2 436 000454 000
Finland49 6005 100
Sverige194000
Förenade kungariket18 512 96138 511

B. Vetenskapliga uppgifter om TSE hos får och getter

    Vilka vetenskapliga yttranden har kommissionen för närvarande när det gäller BSE hos får?

    Det senaste yttrandet från Vetenskapliga styrkommittén rörande BSE hos små idisslare är från oktober 2001 (http://ec.europa.eu/food/fs/sc/ssc/out234_en.pdf). Det uppdaterar tidigare yttranden från februari 2001 (http://ec.europa.eu/food/fs/sc/ssc/out170_en.html) och september 1998 (http://ec.europa.eu/food/fs/sc/ssc/out24_en.html). Här anges att man inte kan utesluta att en fårbesättning kan smittas med BSE, men att detta inte har kunnat påvisas hos får under naturliga förhållanden. I avsaknad av nya vetenskapliga belägg ger experterna rådet att fortsätta att avlägsna specificerat riskmaterial från livsmedelskedjan enligt en fastställd förteckning, som en säkerhetsåtgärd för att skydda konsumenterna. De rekommenderar också ytterligare åtgärder, som till exempel förbättrad identifiering och registrering av får och ytterligare forskning för att artbestämma smittämnet vid naturliga fall av skrapie samt införande av systematiska TSE-test. Parallellt med tester bör genotypen för de testade djuren artbestämmas så att det kan fastställas om vissa fårarter möjligen uppvisar en genetisk resistens mot TSE.

    Vilken forskningsverksamhet som rör TSE pågår inom EU?

    En förteckning över nationell forskningsverksamhet som rör TSE i Europa publicerades i april 2001 som svar på en begäran från ministerrådet (forskning) i november 2000. Denna förteckning innehåller en lång rad TSE-relaterade forskningsverksamheter som pågår i de flesta medlemsstaterna. Här ingår nio EU-finansierade forskningsprojekt som rör TSE hos får.

    Resultaten från dessa projekt håller på att överlämnas till arbetsgruppen för TSE för att tjäna som underlag för det vetenskapliga yttrandet till kommissionen. Den särskilda inbjudan från kommissionen att lämna in projektförslag om TSE-forskning, med sista inlämningsdag den 18 oktober, har bland sina prioriterade områden utveckling av in vivo-test för preklinisk diagnos samt undersökning av BSE hos får och differentiering mellan BSE och skrapie.

C. Lagstiftning som rör TSE hos får och getter

    Vilka lagstiftande åtgärder finns det för att hantera BSE hos får och getter?

    Trots att det inte finns några bevis för att BSE förekommer hos får under naturliga förhållanden, gäller merparten av den lagstiftning som gäller för BSE hos nötkreatur också får. Detta är en säkerhetsåtgärd mot bakgrund av de obesvarade frågorna om BSE förekommer hos får eller inte.

    Det är därför som till exempel lagstiftningen som rör förbud mot utfodring med kött- och benmjöl, avlägsnande av specificerat riskmaterial, anmälan av sjukdomsfall, övervakningsåtgärder och handelsbestämmelser också ger skydd mot den eventuella förekomsten av BSE i fårbesättningarna.

    Den viktigaste lagstiftningen är följande:

      - Förbud mot att utfodra idisslare, inklusive getter och får, med kött- och benmjöl från däggdjur. Förstärktes genom totalförbud att utfodra alla djur inom animalieproduktionen med kött- och benmjöl i januari 2001.

      - Animaliskt avfall som härrör från får och getter måste tas om hand på samma sätt som gäller för övrigt animaliskt avfall (133C, 3 bar, 20 minuter, med undantag för lågriskmaterial som skall användas för framställning av foder till sällskapsdjur).

      - Avlägsnande av specificerat riskmaterial, oktober 2000. Mjälten från samtliga får och getter samt skallen (inklusive hjärna och ögon), tonsillerna och ryggraden hos de får och getter som är äldre än 12 månader eller som har en permanent framtand som kommit fram genom tandköttet måste avlägsnas ur livsmedelskedjan och förstöras som specificerat riskmaterial.

    - Ben från får och getter får inte användas för framställning av maskinurbenat kött.

      - Åtgärder för att garantera att importerat kött och importerade köttprodukter också följer de tillämpliga gemenskapsbestämmelserna (t.ex. avlägsnande av specificerat riskmaterial).

      - Får och getter som smittats med skrapie utesluts ur livsmedels- och foderkedjan.

    Vilka är de aktuella åtgärderna för att förhindra spridning av skrapie?

    Förordning (EG) nr 999/2001 om TSE fastställer regler för handel med får och getter inom gemenskapen. Får och getter som skall användas för avel måste komma från en anläggning som står under regelbunden veterinärkontroll, där inga fall av skrapie har konstaterats under de senaste tre åren och där prov görs på slaktdjur. För import måste likartade garantier gälla. I förordningen finns också förstärkta bestämmelser om övervakning som kommer att träda i kraft från och med den 1 januari 2002 (se nedan).

    I rådets direktiv 92/102/EEG krävs identifiering av får och getter som lämnar en ursprungsanläggning med hjälp av öronmärken och tatueringar, som skall göra det möjligt att spåra djuren tillbaka till anläggningen. Detta är också ett krav för transport inom en medlemsstat. Ett uppdaterat register med antalet djur på anläggningen och en förteckning över vilka djur som anlänt till eller lämnat gården är också ett krav. En del medlemsstater (Frankrike, Irland) har strängare kräv än vad som gäller enligt gemenskapslagstiftningen och har infört ett individuellt identifikationssystem för får.

    Endast när djuret förs från en medlemsstat till en annan är det tillåtet att ändra märket. I sådana fall måste förändringen anges i registret.

    Vad händer med får och getter som smittats med skrapie?

    Enligt EU:s lagstiftning får inte får och getter som har skrapie komma in i foder- eller livsmedelskedjan. Slaktkropparna från djur som har konstaterats ha skrapie måste brännas eller grävas ned efter att ha värmebehandlats i stark värme för att avlägsna all smitta. Inom ramen för sina nationella övervakningsplaner för skrapie kräver en del medlemsstater att alla övriga djur på anläggningen också måste förstöras.

    Vad har gjorts på gemenskapsnivå för att bekämpa skrapie?

    Bekämpningsprogram för skrapie i medlemsstaterna kan samfinansieras av EU enligt rådets beslut 90/424/EEG. De första bekämpningsprogrammen samfinansierades 1998. För 2002 föreslår kommissionen bidrag till övervakningskostnaderna i alla medlemsstater samt till slakt och åtgärder för att bestämma genotyper i vissa medlemsstater med mer än 4 miljoner euro.

D. Övervakning och testning för TSE hos får och getter

    Finns det systematisk övervakning av TSE hos får och getter?

    Ja. Kontroll och passiv övervakning av får- och getbesättningarna för att upptäcka skrapie har varit ett gemenskapskrav sedan 1998. Skrapie är en anmälningspliktig djursjukdom sedan 1993.

    Djurägare måste anmäla alla misstänkta fall av TSE hos djur till medlemsstaternas myndigheter. Vävnader från får eller getter som misstänks lida av skrapie eller någon annan TSE-sjukdom måste laboratorieundersökas. TSE-förordningen kräver också att medlemsstaterna skall se till att veterinärer, djurägare och berörd personal skall känna till de kliniska symptomen för olika TSE-sjukdomar, deras epidemiologi samt att laboratoriepersonal som utför kontroller måste ha kunskap i att tolka laboratorieresultat som rör TSE. Samtliga får måste också undersökas av en veterinär efter avlivning innan de går till slakt.

    Aktiv övervakning genom att använda BSE-snabbtester kommer att bli obligatoriskt från och med januari 2002. Hitintills har totalt 164 000 tester ansetts vara nödvändiga inom hela EU, men en del medlemsstater planerar att göra fler tester. Övervakningen kommer att koncentreras på friska besättningar, djur som avlidit och djur som uppvisar kliniska symptom och som är äldre än 18 månader. Samma tester som används för att BSE-testa nötkreatur kommer att användas, eftersom dessa tester också spårar TSE (dvs. även skrapie).

    Finns det något test som gör att man kan skilja på skrapie och BSE ?

    Det finns inget tillgängligt snabbtest som kan skilja mellan BSE och skrapie hos får och getter. För närvarande är bioassay med möss den enda metod som gör det möjligt att skilja mellan de två och denna undersökning tar två år att genomföra. EU fortsätter dock sina ansträngningar att ta fram validerade snabbtest som kan skilja skrapie från BSE hos får och getter.

Bilaga 1

Antal fall av skrapie i medlemsstaterna

Medlemsstat

1996 1997199819992000
OIE(1)MS årl. Rapport(2)OIE 1(3)MS årl. rapport 2(4)OIE1(5)MS årl. rapport 2(6)OIE1(7)MS årl. rapport 2(8)OIE 1(9)MS årl. rapport 2(10)
Belgien0-0-08011(2)00
Danmark0-0-000000
Tyskland(4)-1 (1)-2(1) 122(1)00
Grekland--2 (1)-08 (6)54(11)42(10)080 (11)
Spanien0-0-00005(3)5 (4)
Frankrike--52-454456 5353-
Irland10 (10)-13 (13)-74(9) 73100(5)11066(14)15
Italien3 (2)-142 (19)-352(9) 90 (9)70(14)118152(15)-
Luxemburg0-0-000000
Nederländerna0-11-161612(12)1620(12)-
Österrike0-0-000025
Portugal0-0-000000
Finland0-0-000000
Sverige0-0-000000
Förenade kungariket217 (120)-420(132)-465 485594 (182)592571(158)575

(1) Djur som smittats av sjukdomen (sjuka djur + djur som dött av sjukdomen). Siffror inom parentes: smittade besättningar

(2) Positiva i övervakning och testning. Siffror inom parentes: smittade besättningar

(3)

(4)

(5)

(6)

(7)

(8)

(9)

(10)


Side Bar

My account

Manage your searches and email notifications


Help us improve our website