Navigation path

Left navigation

Additional tools

Other available languages: EN FR DE DA ES NL IT PT FI EL

IP/97/538

Bryssel, den 4 juni 1997

Kommissionen antar ett meddelande med syfte att upphöra med offentligt stöd till kortfristig exportkreditförsäkring

Europeiska kommissionen antog idag ett meddelande till medlemsstaterna om kortfristig exportkreditförsäkring med syfte att avlägsna snedvridning av konkurrensen till följd av offentligt stöd till exportkreditsektorn där det finns konkurrens mellan offentliga eller offentligt understödda exportkreditförsäkringsföretag och privata exportkreditförsäkringsföretag.

I meddelandet åläggs medlemsstaterna att inom ett år från det att meddelandet offentliggjorts upphöra med att godkänna offentligt stöd till offentliga eller offentligt understödda exportkreditförsäkringsföretag för vilka det finns en kommersiell marknad. Emellertid kan försäkringsskydd för sådana exportkreditrisker i vissa länder tillfälligt vara omöjligt att tillgå på den kommersiella marknaden.

I sådana fall kan dessa risker, efter det att de anmälts till kommissionen, täckas av offentliga eller offentligt understödda exportkreditförsäkringsföretag som arbetar för statens räkning eller med statliga garantier. Befintliga kompletterande statliga återförsäkringsarrangemang kommer även i fortsättningen att vara tillåtna under en övergångsperiod.

Den kommersiella sektorn av exportkreditförsäkring handlar om att försäkra "marknadsmässiga" risker, dvs. kommersiella risker med en maximal riskperiod på mindre än två år beträffande handel inom Europeiska unionen (EU) samt med flertalet OECD-länder vilka räknas upp i bilagan till detta meddelande. Alla andra risker anses vara ännu inte marknadsmässiga. Men eftersom kapaciteten inom den privata marknaden för återförsäkring varierar kommer definitionen av marknadsmässig risk i motsvarande mån att variera med den och därför kommer denna definition att ses över regelbundet.

Offentliga eller offentligt understödda exportkreditförsäkringsföretag kommer för att kunna följa detta meddelande vara tvungna att upprätthålla en separat förvaltning och separata konton då de försäkrar marknadsmässiga risker och icke-marknadsmässiga risker samt bevisa att de inte uppbär statligt stöd då de försäkrar mot marknadsmässiga risker. En medlemsstat som tillhandahåller försäkringsskydd till ett exportkreditförsäkringsföretag genom deltagande eller engagemang i avtal om återförsäkring inom den privata sektorn, som både omfattar marknadsmässiga och icke-marknadsmässiga risker, kommer att vara tvungen att visa att ett sådant arrangemang inte inbegriper statligt stöd enligt det som avses i meddelandet.

Meddelandet behandlar inte försäkring av medel- och långfristiga exportkreditrisker, som i nuläget i stort sett inte är marknadsmässiga. Arbete pågår inom detta område för att lägga fram ett direktiv om harmonisering av villkoren för exportkreditförsäkring, premier och ländertäckning. Vid arbetet kommer hänsyn att tas till programmen i tredje land så att EU-exportörernas konkurrenskraft inte undergrävs.

Kommissionen kommer regelbundet att tillsammans med medlemsstaterna och berörda parter att granska effekterna av meddelandet, som träder i kraft den 1 januari 1998.

Bakgrunden till meddelandet

Medlemsstaterna upprätthåller sin aktiva politik att stödja inhemsk exportindustri främst genom att ge gynnsamma villkor för exportkrediter och exportkreditförsäkringar. Exportsubventionen kan ha direkta effekter på konkurrensen på en marknad med olika konkurrerande leverantörer av varor och tjänster. Kommissionen har alltid kategoriskt avvisat exportstöd i handel inom gemenskapen. Men trots medlemsstaternas stöd till sin export till tredje land också kan påverka konkurrensen inom EU, har kommissionen avstått från att systematiskt ingripa enligt reglerna för statligt stöd i EG-fördraget, artikel 92-94.

Det har funnits flera anledningar till detta. För det första föreskrivs i artikel 112, som är en av bestämmelserna i EG-fördraget om yttre handelspolitik, att exportstödet skall harmoniseras. För det andra är det inte bara konkurrensen inom EU som påverkas av stöd till export till tredje land, utan också EU-exportörernas konkurrenskraft gentemot de av EU:s handelspartner som ger liknande stöd. Emellertid har arbete som utförts av rådets exportkreditgrupp och rättstvister inför Europeiska gemenskapernas domstol visat att inom området kortfristig exportkreditförsäkring kan den faktiska eller möjliga snedvridningen av konkurrensen inom EU berättiga att kommissionen ingriper i enlighet med reglerna för statligt stöd utan att behöva invänta framgångar på andra områden. Snedvridningen av konkurrensen kan inom detta område både ske mellan exportörer i olika medlemsstater vid deras handel inom eller utanför EU och mellan exportkreditförsäkringsföretag som är verksamma inom EU. Medlemsstaterna har för att föregå ingripanden av EU gjort avsevärda insatser för att avskaffa stöd till den kommersiella sektorn av exportkreditförsäkring, men den inre marknaden kräver säkerhetsföreskrifter för att säkerställa lika konkurrensvillkor under alla förhållanden.

Stödformer som skall upphöra

Medlemsstaterna uppmanas att inom ett år upphöra att bevilja stöd till följande former av offentliga eller offentligt understödda exportkrediter:

- Statliga garantier för lån eller förluster.

  •  Befrielse från kravet att avsätta tillräckligt reservkapital, samt övriga krav som anges i andra strecksatsen i stycke 3.1.

- Nedsättning av eller befrielse från skatter eller andra avgifter som normalt skall  betalas.

  •  Beviljande av statligt stöd eller kapitaltillskott från staten i omständigheter då en privat investerare som agerar under normala marknadsförhållanden inte skulle investera i företaget eller på villkor som en privat investerare inte skulle godta.
  •  Tjänster in natura från staten, såsom tillgång till och utnyttjande av statlig infrastruktur, resurser eller konfidentiell information (t ex. uppgifter om gäldenärer som samlats in av ambassader) på villkor som inte är marknadsmässiga.
  •  Återförsäkring från staten, antingen direkt eller indirekt genom antingen ett offentligt eller offentligt understött exportkreditförsäkringsföretag på villkor som är mer förmånliga än de villkor som marknaden för privat återförsäkring kan erbjuda. Detta leder antingen till att återförsäkringen får ett för lågt pris eller att det skapas en konstgjord kapacitet som inte skulle uppstå på den privata marknaden.

Befintliga kompletterande statliga återförsäkringsarrangemang kommer även i fortsättningen att vara tillåtna under en övergångsperiod under förutsättning att följande krav är uppfyllda:

  •  Statlig återförsäkring skall endast utgöra en underordnad del av försäkringsföretagets totala återförsäkringsskydd.
  •  Om försäkringsföretagets återförsäkringsavtal omfattar marknadsmässiga och icke-marknadsmässiga risker, så att den statliga återförsäkringen oundvikligen omfattar marknadsmässiga risker, får den statliga återförsäkringen för marknadsmässiga risker inte omfatta mer än vad som erbjuds på marknaden för privat återförsäkring om man hade sökt återförsäkring för enbart dessa risker.
  •  Den statliga återförsäkringen får inte vara sådan att den ger försäkringsföretaget möjlighet att försäkra affärer med enskilda köpare i en utsträckning som överstiger den gräns som berörda återförsäkringsföretag på den privata marknaden tillämpar.
  •  Premien för statlig återförsäkring skall återspegla risken och beräknas med kommersiella och marknadsmässiga metoder, och om det förekommer en motsvarande premiesättning på marknaden får statens premie inte underskrida denna.
  •  Det skall vara möjligt för alla kreditförsäkringsföretag som uppfyller de gemensamma urvalskriterierna att erhålla statlig återförsäkring av marknadsmässiga risker.

Definitionen av "marknadsmässiga" risker omfattar för närvarande endast sk "kommersiella risker" vilka i meddelandet definieras som risker för att

  •  en gäldenär godtyckligt avvisar ett kontrakt, dvs. att en icke-offentlig gäldenär beslutar sig för att avbryta eller upphäva ett kontrakt utan laglig grund,
  •  en icke-offentlig gäldenär godtyckligt och utan laglig grund vägrar ta emot de varor som ett kontrakt omfattar,

- den icke-offentliga gäldenären eller dennes garant blir insolvent,

  •  den icke-offentliga gäldenären eller en garant inte betalar en skuld i enlighet med kontraktet dvs. långvarigt försenad betalning.

Side Bar

My account

Manage your searches and email notifications


Help us improve our website