Navigation path

Left navigation

Additional tools

Europeiska kommissionen - Pressmeddelande

Centrala Medelhavsrutten: Kommissionen föreslår en handlingsplan för att stödja Italien, minska belastningen och öka solidariteten

Strasbourg den 4 juli 2017

Situationen blir allt mer brådskande längs den centrala Medelhavsrutten, och därför föreslår kommissionen i dag flera omedelbara åtgärder som kan vidtas av EU:s medlemsländer, kommissionen och EU-byråerna och Italien självt.

Under de senaste två åren har mycket arbete lagts ned för att rädda liv till sjöss och hantera det ökande antalet migranter som anländer längs den centrala Medelhavsrutten. Nu måste alla aktörer intensifiera och skynda på sina ansträngningar så att de lever upp till den alltmer akuta situationen och de utfästelser som gjorts av EU:s ledare. Dagens förslag ska ligga till grund för diskussionerna vid det informella rådsmöte om rättsliga och inrikes frågor som hålls i Tallinn på torsdag.

– Den svåra situationen i Medelhavet är varken ett nytt eller ett övergående problem. Under de senaste två och ett halvt åren har vi gjort stora framsteg mot en verklig EU-migrationspolitik, men det akuta läget kräver nu att vi skyndar på vårt gemensamma arbete och inte lämnar Italien ensamt. Vårt fokus måste vara solidaritet med dem som flyr från krig och förföljelse och med de medlemsstater som är mest ansträngda. Samtidigt måste vi hjälpa Libyen och vidta åtgärder för att bekämpa smugglare och förbättra gränskontrollerna så att antalet människor som gör farliga resor till Europa minskar, säger kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker.

Åtgärder för att stödja Italien och minska migrationsströmmarna

Europeiska kommissionen föreslår en rad åtgärder som ska vidtas nu för att påskynda Europeiska unionens gemensamma arbete längs den centrala Medelhavsrutten, bl.a. följande:

Kommissionen kommer att göra följande:

  • Ytterligare stärka kapaciteten hos de libyska myndigheterna genom ett projekt med en budget på 46 miljoner euro som utarbetats tillsammans med Italien.
  • Stödja inrättandet av ett fullt operativt samordningscentrum för sjöräddning i Libyen.
  • Öka finansieringen för hantering av migrationsströmmar i Italien, med ytterligare 35 miljoner euro som kan användas omedelbart.
  • Säkerställa en fullständig mobilisering av EU:s byråer:
    • Europeiska stödkontoret för asylfrågor (Easo) är redo att öka antalet mobila team som stöder handläggningen av ansökningar.
    • Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån bör snarast undersöka Italiens förslag om den gemensamma insatsen Triton.
    • Europeiska gräns- och kustbevakningens reserv för snabba insatser, med över 500 experter på återvändande, är redo att sättas in på Italiens begäran.
  • Omedelbart inleda och finansiera en ny process för utfästelser om vidarebosättning särskilt från Libyen, Egypten, Nigeria, Etiopien och Sudan i samråd med UNHCR.
  • Arbeta med Libyen för att skärpa kontrollerna vid landets södra gräns, i samarbete med länderna i G5 Sahel och medlemsstaterna och med ekonomiskt stöd från EU.
  • Intensifiera arbetet med att säkra återtagandeavtal (eller likvärdiga informella arrangemang) med ursprungs- och transitländer, med stöd av medlemsstaterna.
  • Fördjupa samarbetet med Niger och Mali enligt partnerskapsramen för att förhindra förflyttningar mot Libyen.
  • Fortsätta samarbetet med Internationella organisationen för migration (IOM) för att påskynda självmant återvändande från Libyen och Niger till ursprungsländerna, bland annat genom att tillhandahålla ytterligare finansiering.
  • Tillsammans med medlemsstaterna säkerställa ett fullständigt genomförande av partnerskapsramen, även utanför de ursprungliga fem prioriterade länderna, med hjälp av både positiva och negativa påtryckningsmedel.
  • Utöver de 200 miljoner euro som anslogs 2017 för den nordafrikanska delen av EU:s förvaltningsfond för Afrika, säkerställa likvärdiga anslag för 2018 och därefter från EU:s budget och medlemsstaterna (se tabell).

Medlemsstaterna bör göra följande:

  • Bidra avsevärt mer till EU:s förvaltningsfond för Afrika, som komplement till bidraget på 2,6 miljarder euro från EU:s begränsade budget, i linje med sina åtaganden från november 2015 (se tabell).
  • Skynda på omplacering från Italien genom att reagera snabbare på Italiens önskemål, öka utfästelserna om bidrag och göra utfästelser mer regelbundet.
  • Bidra till samarbetet med Tunisien, Egypten och Algeriet, tillsammans med kommissionen och Europeiska utrikestjänsten, för att uppmuntra dessa länder att delta i Seahorse-nätverket för Medelhavet, och uppmana Tunisien och Libyen att tillkännage sina sök- och räddningsområden och inrätta ett formellt samordningscentrum för sjöräddning.
  • Skynda på diskussionerna, tillsammans med Europaparlamentet, om reformen av Dublinsystemet för fördelning av asylansökningar inom EU och få en stabilare ram för att ta itu med dessa problem i framtiden.
  • Mobilisera sina resurser, tillsammans med den europeiska gräns- och kustbevakningen, till stöd för återsändande av irreguljära migranter från Italien.

Italien bör göra följande:

  • I samråd med kommissionen, och på grundval av en dialog med icke-statliga organisationer, utarbeta en uppförandekod för icke-statliga organisationer som genomför sök- och räddningsinsatser i Medelhavet.
  • Uppfylla sina egna åtaganden om omplacering, genom att
    • snarast möjligt registrera alla eritreaner som uppehåller sig i Italien,
    • centralisera och standardisera omplaceringsförfarandet,
    • möjliggöra omplacering av ensamkommande barn,
    • och visa större flexibilitet i fråga om säkerhetskontroller som anordnas bilateralt med andra medlemsstater.
  • Snabbt genomföra Minniti-lagen, bland annat genom att
    • skapa ytterligare kapacitet vid mottagningscentrum,
    • skyndsamt öka mottagningskapaciteten och väsentligt öka förvarskapaciteten till minst 3 000 platser,
    • öka maximitiden för förvar i enlighet med EU-lagstiftningen,
    • och avsevärt påskynda prövningen av asylansökningar i samband med överklaganden.
  • Öka återsändandet genom att
    • tillämpa påskyndade förfaranden för återvändande,
    • öka användningen av snabba förfaranden och skäl för nekad prövning,
    • upprätta en nationell förteckning över säkra ursprungsländer,
    • utfärda beslut om återvändande parallellt med och samtidigt som asylbeslut,
    • överväga att tillämpa bosättningsrestriktioner,
    • och avstå från att tillhandahålla resehandlingar till asylsökande.

Se kommissionens handlingsplan här.

Nästa steg

Kommissionen arbetar tillsammans med det estniska ordförandeskapet i rådet och de åtgärder som läggs fram i dag bör ligga till grund för de diskussioner om omedelbart stöd till Italien som kommer att äga rum vid det informella rådsmötet om rättsliga och inrikes frågor i Tallinn på torsdag.

Bakgrund

Europeiska unionen och dess medlemsländer har gradvis utvecklat en starkare och tydligare politik för att hantera migrationsströmmarna och rädda liv i centrala Medelhavet (se här).

Men förlusten av liv och fortsatta migrationsströmmar med främst ekonomiska migranter längs den centrala Medelhavsrutten är ett strukturellt problem och kvarstår som ett brådskande och allvarligt bekymmer.

Vid Europeiska rådets möte den 22–23 juni 2017 åtog sig ledarna att agera beslutsamt nu ”genom att intensifiera samordningen och resultatuppnåendet i fråga om alla punkter i Maltaförklaringen, partnerskapsramen och den gemensamma handlingsplanen från Valletta med tillräckliga ekonomiska resurser som stöd”.

Kommissionen följer i dag upp detta genom att ange särskilda åtgärder som varje aktör kan och bör vidta för att fullgöra dessa åtaganden.

Italien har redan tagit viktiga steg för att stödja samarbete med Libyen om migrationshantering och för att ytterligare förbättra genomförandet av EU:s migrationspolitik inom Italien. Den nya Minniti-lagen har som mål att göra det italienska asyl- och återvändandesystemet mycket effektivare, så att de som behöver skydd snabbt kan identifieras, samtidigt som åtgärder vidtas som kan underlätta ett snabbt återvändande av ekonomiska migranter.

Mer information

Kommissionens handlingsplan

Faktablad: Centrala Medelhavsrutten: Kommissionens handlingsplan för att stödja Italien och hejda migrationsströmmar

Faktablad: EU:s och medlemsstaternas bidrag till EU:s förvaltningsfond för Afrika

Meddelande från januari 2017: Migration längs den centrala Medelhavsrutten: Hantera flödena och rädda liv

 

 

 

 

BILAGA: EUROPEISKA KOMMISSIONENS HANDLINGSPLAN OM ÅTGÄRDER FÖR ATT STÖDJA ITALIEN, MINSKA TRYCKET LÄNGS DEN CENTRALA MEDELHAVSRUTTEN OCH ÖKA SOLIDARITETEN

Förlusten av liv och de fortsatta migrationsströmmarna med främst ekonomiska migranter längs den centrala Medelhavsrutten är ett strukturellt problem som fortfarande är en såväl brådskande som allvarlig fråga för både Europa och hela den afrikanska kontinenten. Den 30 juni sände Italiens inrikesminister, Marco Minniti, en skrivelse till ministerrådets ordförande, Estlands inrikesminister Andres Anvelt, och kommissionären med ansvar för migration och inrikes frågor, Dimitris Avramopoulos, med en varning om att situationen i Italien snart inte är hållbar längre. Migrationen i centrala Medelhavsområdet kommer att stå på dagordningen vid det informella mötet mellan ministrarna för rättsliga och inrikes frågor den 6 och 7 juli. Det här är kommissionens bidrag till diskussionen vid det mötet. Det utesluter inte ytterligare åtgärder mot bakgrund av resultatet av diskussionerna och utvecklingen på plats.

 

I. Åtgärder för att minska migrationstrycket längs den centrala Medelhavsrutten och öka solidariteten

·         Bättre samordna sök- och räddningsinsatser i centrala Medelhavet:

o   Italien bör, i samråd med kommissionen och på grundval av en dialog med icke-statliga organisationer, utarbeta en uppförandekod för icke-statliga organisationer som deltar i sök- och räddningsinsatser. Rådet kunde möjligen stödja en sådan uppförandekod.

o   Det behövs bättre samarbete mellan det italienska samordningscentrumet för sjöräddning och dess eventuella motsvarighet i grannländerna eller andra typer av praktiskt samarbete för att garantera snabba och effektiva insatser.

o   Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån bör snarast undersöka Italiens förslag om den gemensamma insatsen Triton.

o   Nordafrikanska partnerländer, framför allt Tunisien, Egypten och Libyen, bör uppmuntras att formellt anmäla sina sök- och räddningsområden och inrätta samordningscentrum för sjöräddning. I det här syftet bör Italien snabbt genomföra den italienska kustbevakningens pågående genomförbarhetsstudie av Libyens sök- och räddningskapacitet i syfte att påskynda inrättandet av ett fullt operativt samordningscentrum för sjöräddning i Libyen, eftersom detta skulle göra det möjligt för Libyen att ta över ansvaret för organisation och samordning av betydligt fler sök- och räddningsinsatser än idag.

o   Tunisien, Egypten och Algeriet bör uppmuntras att delta i Seahorse-nätverket för Medelhavet.

 

·         Intensifiera insatserna för att öka Libyens kapacitet att bevaka gränserna:

o   Den pågående utbildningen av Libyens kustbevakning bör påskyndas ytterligare och prioriteringsprojektet kring utrustning och underhåll måste slutföras med de libyska myndigheterna.

o   Styrelsen för EU:s förvaltningsfond bör senast i slutet av juli anta det projekt om förvaltning av Libyens sjö- och landgränser som utarbetats av Italien tillsammans med kommissionen med en budget på 46 miljoner euro.

 

·         Stärka insatserna för att minska migrationstrycket på Libyen och bekämpa smuggling och människohandel:

o   Utbytet av information mellan de berörda uppdragen inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken och den europeiska gräns- och kustbevakningen och Europol bör förbättras och detta bör uttryckligen föreskrivas i det reviderade uppdraget.

o   Stöd vid självmant återvändande från Libyen och Niger till ursprungsländer genom ett gemensamt initiativ med Internationella organisationen för migration bör intensifieras med, vid behov, ytterligare tillgängliga medel.

o   Kommissionen kommer att inleda ett nytt projekt med utfästelser om vidarebosättning i samarbete med FN:s flyktingkommissariat. Till att börja med gäller det personer som är i behov av internationellt skydd från Libyen, Egypten, Niger, Etiopien och Sudan. 

o   EU och medlemsstaterna kommer att öka sitt engagemang med Niger och Mali för att förhindra rörelser i riktning mot Libyen.

o   EU och medlemsstaterna bör samarbeta med Libyen för att avsevärt och snabbt stärka gränskontrollerna vid Libyens yttre gränser (särskilt i söder) för att hejda ytterligare strömmar till Libyen. Detta omfattar ökat samarbete med länderna i G5 Sahel och inrättandet, med EU-stöd på 50 miljoner euro, av den gemensamma styrka som man beslutade att inrätta vid det senaste G5-toppmötet och som syftar till att återinföra gränskontroller i transitområdena i Mali, Burkina Faso och Niger.

o   EU och medlemsstaterna bör intensifiera genomförandet av partnerskapsramarna, även utanför de fem nuvarande partnerskapsländerna, med hjälp av både positiva och negativa påtryckningsmedel, i synnerhet för de huvudsakliga ursprungsländerna. Vid behov kan även visering användas som påtryckningsmedel.

 

·         Uppnå verkliga framsteg när det gäller återvändande av irreguljära migranter

o   EU bör

§  inrätta, med fullt stöd från medlemsstaterna, väl fungerande återtagandeavtal och praktiska arrangemang med tredjeländer utan ytterligare dröjsmål och med hjälp av alla tänkbara påtryckningsmedel och incitament,

§  fullständigt mobilisera medlemsstaternas och den europeiska gräns- och kustbevakningens kapacitet på Italiens begäran för att stödja återvändande av irreguljära migranter, i synnerhet genom utplacering av de europeiska interventionsenheterna för återvändande från de tillgängliga reserverna och genom organisation av återvändandeinsatser med både chartrade och kommersiella flygningar.

o   Italien bör

§  tillämpa påskyndade förfaranden för återvändande,

§  utfärda beslut om återvändande direkt tillsammans med asylbeslutet för vissa kategorier av avvisade asylsökande,

§  öka användningen av stöd vid självmant återvändande och återanpassningsförfaranden tillsammans med Internationella organisationen för migration.

 

·         Fullständigt uppfyllande av alla befintliga omplaceringsåtaganden

o   Medlemsstaterna måste påskynda omplaceringarna från Italien, visa mer flexibilitet när det gäller att ta emot de sökande Italien föreslår för omplacering, svara snabbare på Italiens begäranden, öka sina utfästelser samt göra utfästelser mer regelbundet.

o   Italien bör utan dröjsmål registrera alla eritreaner som befinner sig i Italien, centralisera omplaceringsförfarandet till särskilda omplaceringscentrum och standardisera förfarandena för att möjliggöra omplacering av ensamkommande barn. Dessutom bör man i Italien fortsättningsvis vara flexibla och komma överens om bilaterala arrangemang för ytterligare säkerhetskontroller med vissa medlemsstater. Italien bör underlätta genomförandet av Easos informationskampanj för att identifiera och registrera alla potentiella kandidater för omplacering som anlände under 2016 och 2017 och som fortfarande befinner sig i Italien.

 

·         Medlemsstaterna bör skyndsamt tillhandahålla ytterligare finansiering för EU:s förvaltningsfond och i synnerhet den nordafrikanska delen av fonden för att sörja för att den är hållbar för 2018 och därefter, i enlighet med deras uttalade åtaganden. EU, å sin sida, har mobiliserat ytterligare 200 miljoner euro för 2017. Dessa medel kommer snart att ha tilldelats och vara uppbundna i avtal. EU identifierar nu aktivt ytterligare finansiering för 2018 från EU:s budget.

 

II. Påskynda genomförandet av EU:s migrationspolitik i Italien

Utöver åtgärderna för att förbättra hanteringen av migrationsströmmar längs den centrala Medelhavsrutten finns det åtgärder som kan vidtas för att förbättra genomförandet av EU:s migrationspolitik i Italien. Målet med den nya Minniti-lagen är att effektivisera det italienska asyl- och återvändandesystemet avsevärt för att snabbt identifiera personer som är i behov av skydd och samtidigt vidta åtgärder som kan underlätta ett snabbt återvändande av ekonomiska migranter som utgör den största delen av migranter som anländer till och vistas i Italien.

 

·         Italien bör påskynda det fullständiga genomförandet av Minniti-lagen, bland annat genom följande:

o   En betydande ökning av den befintliga kapaciteten vid de stationära mottagningscentrumen (de nuvarande 1 600 platserna bör åtminstone fördubblas). Ytterligare kapacitet vid mottagningscentrumen bör också göra det lättare att sörja för att alla migranter identifieras, registreras och lämnar sina fingeravtryck. På så sätt skulle landstigning, inledande kontroll och slussning till asyl- eller återvändandeförfaranden kunna ske i första hand vid mottagningscentrumen (kontroll av sökande och slussning). Det måste finnas tillräckligt många terminaler för Eurodac, informationssystemet för viseringar och det automatiska fingeravtrycksidentifieringssystemet vid varje mottagningscentrum.

o   Den totala strukturella mottagningskapaciteten måste ökas avsevärt.

o   Förvarskapaciteten måste ökas väsentligt för att så snart som möjligt nå minst 3 000. I linje med kommissionens rekommendation om genomförandet av återvändandedirektivet bör man förlänga den nuvarande längsta varaktigheten för förvar genom att fullt ut utnyttja den period som tillåts enligt EU:s lagstiftning.

o   Man bör se till att de rättsliga myndigheterna har tillräcklig kapacitet och betydligt påskynda handläggningen av ansökningar både i första instans och i överklagandeskedet.

 

·         EU bör öka finansieringen av migrationshantering i Italien

o   Som en kortsiktig åtgärd skulle ett inledande tilläggsbelopp på 35 miljoner euro kunna mobiliseras omedelbart för att stödja genomförandet av Minniti-reformerna.

 

·         Dessutom bör Italien göra följande:

o   Använda snabba förfaranden, varigenom ansökningen prövas medan den sökande hålls i en sluten anläggning, för att förhindra att migranter avviker och för att underlätta återvändande av personer vars ansökan förklaras ogiltig eller uppenbart ogrundad.

o   Oftare utnyttja möjliga skäl för att vägra pröva ansökan i motiverade fall, i synnerhet för att avvisa ansökan på grundval av koncepten första asylland eller säkert tredjeland och oftare utnyttja påskyndade förfaranden, i synnerhet när en sökande kommer från ett ”säkert ursprungsland” eller har vilselett myndigheterna. Överväga att utarbeta en nationell förteckning över ”säkra ursprungsländer” och prioritera införandet av de vanligaste ursprungsländerna för migranter som anländer till Italien. För att ge europeisk täckning skulle rådets slutsatser om säkra ursprungsländer kunna vara till nytta.

o   Använda begränsningar av bosättning/fri rörlighet och undvika att ge resehandlingar till asylsökande för att förhindra sekundära förflyttningar, förutom av ”allvarliga humanitära skäl” i förekommande fall.

 

·         Ytterligare stöd från Easo bör finnas att tillgå för tilläggsåtgärderna, i synnerhet för användning av snabba förfaranden.

 

III. På väg mot en hållbar krishantering

För att förfarandena för hur man hanterar krissituationer ska bygga på stadigare grund är det av yttersta vikt att Europaparlamentet och rådet utan dröjsmål gör framsteg i förhandlingarna om Dublinförslaget. Ett reformerat Dublinsystem som en del av en övergripande strategi, med den typ av åtgärder som beskrivs i denna not, rymmer lösningen på hur man kan visa solidaritet med Italien och andra medlemsstater under tryck och samtidigt tydliggöra ansvarsområden.

IP/17/1882

Presskontakter:

För allmänheten: Europe Direct på telefon 00 800 67 89 10 11 eller via e-post


Side Bar