Navigation path

Left navigation

Additional tools

Europeiska kommissionen

Pressmeddelande

Bryssel den 7 augusti 2013

Miljö: Bättre rening av avloppsvatten från tätbebyggelse

Den senaste statistiken om rening av avloppsvatten i Europa visar på förbättringar i fråga om uppsamling och rening, men det finns fortfarande stora skillnader mellan medlemsländerna. Föregångarländerna Österrike, Tyskland och Nederländerna uppfyller i stort sett EU:s miniminormer för rening av avloppsvatten, och flera länder ligger inte långt efter. De senare tillkomna medlemsländerna, som hade ett sämre utgångsläge, har också förbättrat både uppsamlingen och reningen, trots att efterlevnadsgraden där är lägre. Bakom dessa framsteg ligger ett betydande investeringsstöd från EU på 14,3 miljarder euro under perioden 2007–2013.

– Rening av avloppsvatten är en grundläggande utmaning för samhället: Städar vi upp efter oss eller smutsar vi ned den miljö som vi är beroende av? Det är glädjande att se att utvecklingen går i rätt riktning, och att kommissionens åtgärder – en blandning av finansiellt stöd och kraftfulla rättsliga åtgärder där så behövs – har gett resultat som gagnar människorna i Europa, säger miljökommissionär Janez Potočnik.

Rapporten visar att största delen (91 %) av de föroreningar som kommer från EU:s storstäder genomgår mer långtgående rening, vilket innebär en betydande förbättring jämfört med föregående rapport (77 %).

Dessutom har bättre vattenrening och minskade mängder obehandlat avloppsvatten som släpps ut i miljön utan tvivel också lett till en förbättring av badvattenkvaliteten (se IP/13/445). I början av 1990-talet hade endast omkring 60 % av badplatserna utmärkt vattenkvalitet, medan siffran idag är 78 %.

Enligt EU-lagstiftning från 1991 måste medlemsländerna ha system för uppsamling av avloppsvatten från tätbebyggelse och de måste se till att vatten som når uppsamlingssystem genomgår lämplig sekundär rening för avlägsnande av föroreningar. Avloppsvatten som släpps ut i känsliga områden (t.ex. badplatser eller dricksvattenreservoarer) måste genomgå ytterligare mer långtgående rening.

Den senaste rapporten omfattar perioden 2009/2010. De viktigaste iakttagelserna är följande:

  • Uppsamlingsnivåerna var mycket höga, och 15 medlemsländer samlade upp 100 % av den sammanlagda föroreningsmängden. Alla hade upprätthållit eller förbättrat sina tidigare resultat, även om graden av efterlevnad låg under 30 % i Bulgarien, Cypern, Estland, Lettland och Slovenien.

  • Efterlevnadsgraden i fråga om sekundär rening är 82 %, vilket innebär en ökning med fyra procentenheter sedan den förra rapporten. Men det fanns stora skillnader mellan EU-15-länderna, där efterlevnaden låg på 90–100 %, och de nya medlemsländerna, där den genomsnittliga efterlevnaden var 39 %.

  • Efterlevnadsgraden när det gäller mer långtgående rening för att bekämpa eutrofiering eller minska bakteriella föroreningar som kan påverka folkhälsan låg på 77 % totalt sett. I EU-12 uppgick den i genomsnitt till endast 14 %, medan Österrike, Tyskland, Grekland och Finland nådde upp till 100 %.

  • Den del av EU:s territorium som fastställts som känsligt område ökade med två procentenheter sedan den föregående rapporten, och uppgick till närmare 75 %. De största ökningarna skedde i Frankrike och Grekland.

Rapporten visar att största delen (91 %) av de föroreningar som kommer från EU:s storstäder genomgår mer långtgående rening, vilket innebär en betydande förbättring jämfört med föregående rapport (77 %). I en bilaga till rapporten, en jämförelse av situationen i 27 huvudstäder i Europa, manas dock till försiktighet: endast 11 av de 27 städerna hade ett lämpligt system för uppsamling och rening – trots att normerna fastställts för över 20 år sedan.

Bakgrund

Enligt direktivet om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse måste städer och tätorter i EU samla upp och rena avloppsvatten från tätbebyggelse. Orenat avloppsvatten kan vara förorenat av farliga bakterier och virus och därmed utgöra en hälsofara för allmänheten. Avloppsvattnet innehåller även näringsämnen som kväve och fosfor som kan skada sötvatten och havsmiljön genom att främja en alltför hög tillväxt av alger som kväver annat liv. Denna process kallas eutrofiering eller övergödning.

Direktivet innehåller föreskrifter om biologisk avloppsvattenrening, dvs. sekundär rening, och om mer långtgående rening i avrinningsområden till känsliga vattenområden. För EU-15 har alla tidsfrister i direktivet löpt ut, men de nya medlemsländerna har förlängda tidsfrister, varav den sista löper ut 2018.

Sammanhållningsfonden och Europeiska regionala utvecklingsfonden spelar en viktig roll i genomförandet av direktivet. 3,5 miljarder euro tilldelades för avloppsinfrastrukturprojekt 2009, och 9,7 miljarder euro under 2010. Polen fick 3,3 miljarder, Rumänien 1,2 miljarder och Ungern 600 miljoner euro. För programperioden 2007–2013 beräknas EU:s bidrag till investeringar i avloppsvattenrening uppgå till omkring 14,3 miljarder euro.

Efterlevnadsgraden var högre i de fall kostnaderna återkrävdes och principen om att förorenaren betalar tillämpades. Kommissionen främjar efterlevnad av normerna genom fortsatt dialog och, vid behov, genom överträdelseförfaranden, i vissa fall från och med 1997. Överträdelseförfaranden mot tio medlemsländer pågår fortfarande.

Läs mer:

Länk till rapporten:

http://ec.europa.eu/environment/water/water-urbanwaste/implementation/implementationreports_en.htm

Se även

http://ec.europa.eu/environment/water/water-urbanwaste/index_en.html

Kontaktpersoner:

Joe Hennon (+32 2 295 35 93)

Monica Westeren (+32 2 299 18 30)


Side Bar

My account

Manage your searches and email notifications


Help us improve our website