Navigation path

Left navigation

Additional tools

IP/11/454

Bryssel den 11 april 2011

Den europeiska arresteringsordern motverkar gränsöverskridande brott, men EU:s medlemsstater kan använda den på ett bättre sätt, enligt en rapport från kommissionen

Européerna har rätt att resa fritt inom EU för att arbeta, studera eller semestra. Men de öppna gränserna bör inte göra det möjligt för brottslingar att komma undan rättvisan bara genom att resa till ett annat land. Den europeiska arresteringsordern – som varit i bruk sedan 2004 – är ett effektivt verktyg för att utlämna misstänkta personer från andra EU-länder, så att brottslingar inte kan gömma sig i Europa. Exempelvis har dussintals misstänkta narkotikasmugglare, mördare och pedofiler förts tillbaka till Storbritannien från Spanien tack vare detta system. De goda exemplen är visserligen många, men Europeiska kommissionen fann dock i den rapport som släpptes i dag att EU:s medlemsstater kan förbättra tillämpningen av systemet – som bygger på att det finns ett ömsesidigt förtroende mellan de nationella rättsväsendena. Medlemsstaterna bör när de använder sig av den europeiska arresteringsorden beakta de grundläggande rättigheterna och det faktiska behovet av utlämning i varje ärende.

”Den europeiska arresteringsordern är ett viktigt verktyg för att fånga in brottslingar, men medlemsländerna bör se till att den använts på rätt sätt”, sade vice ordförande Viviane Reding, EU:s rättvisekommissionär. ”Regeringarna behöver bygga upp förtroendet mellan sina rättsväsenden så att den europeiska arresteringsordern fungerar ännu mer effektivt. Med tanke på de vida följderna för de grundläggande rättigheterna bör europeiska arresteringsorder inte utfärdas slentrianmässigt eller per automatik för brott som inte är så allvarliga, exempelvis en cykelstöld.”

Kommissionsrapporten bedömer hur medlemsländerna har genomfört den europeiska arresteringsordern sedan 2007 och ger en uppfattning om hur den fungerat hittills. Medlemsländerna har utfärdat 54 689 europeiska arresteringsorder mellan 2005 och 2009, vilket lett till att 11 630 misstänkta personer har överlämnats till ett annat EU-land. Under samma period har arresteringsordern avsevärt snabbat på överföringen av misstänkta brottslingar mellan EU-länder. Utlämningar brukade innan arresteringsordern infördes i genomsnitt ta ett år, men har nu kortats ner till 16 dagar när den misstänkte går med på att överlämnas och 48 dagar när vederbörande motsätter sig det. Den europeiska arresteringsordern har därför blivit ett centralt verktyg i brottsbekämpningen och en viktig aspekt av den interna säkerheten i EU.

Bland personer som överlämnats tack vare den europeiska arresteringsordern märks mannen bakom det misslyckade bombdådet i London som greps i Italien, en tysk seriemördare som spårades till Spanien, en misstänkt narkotikasmugglare från Malta utlämnad från Storbritannien, ett gäng beväpnade rånare som eftersöktes av Italien och vars medlemmar greps i sex olika EU-länder och nu senast sprängdes ett stort nätverk som sysslade med godsstölder på motorvägar i fem länder.

Kommissionen är visserligen nöjd med de positiva verkningar som den europeiska arresteringsordern har fått genom att skapa ett effektivt sätt att utlämna misstänkta i ett EU utan gränser, men pekar också på att tillämpningen skulle kunna förbättras. I rapporten framhävs att arresteringsordens effektivitet kan hämmas på grund av betänkligheter kring respekten för de grundläggande rättigheterna i en del medlemsstater och en eventuell överanvändning i fall som inte är så allvarliga.

Kommissionen försöker rätta till en del av bristerna och bidrar till att garantera rättvisa rättegångar genom införandet av miniminormer i EU när det gäller rättigheter för personer som är misstänkta eller står åtalade för brott. EU har redan antagit lagstiftning om rätt till tolkning och översättning vid straffrättsliga förfaranden (IP/10/1305) och föreslagit gemensamma regler för att garantera att misstänkta får information om sina rättigheter (IP/10/1652). Ytterligare åtgärder planeras för att säkra tillgången till advokater och rätten att vara i kontakt med anhöriga och arbetsgivare. Allt detta kommer att vara tillämpligt på misstänkta personer som är föremål för en europeisk arresteringsorder, och hjälpa till att säkra respekten för deras grundläggande rättigheter.

Det är dock medlemsländerna som bär ansvaret för att verkligen se till att den europeiska arresteringsordern blir bättre genomförd. Medlemsstaterna bör se till att systemet för arresteringsorder inte undergrävs av mängder av arresteringsorder för förseelser som inte är så allvarliga, exempelvis en cykelstöld. Innan de rättsliga myndigheterna i en medlemsstat utfärdar en arresteringsorder bör de överväga hur allvarligt brottet är, strafflängden och kostnaderna och fördelarna av att en arresteringsorder verkställs. Proportionalitetsprincipen måste noga följas när arresteringsordern verkställs.

För att förbättra tillämpningen av systemet kommer kommissionen därför att

  • uppmana EU:s medlemsstater att täppa igen luckor i sin lagstiftning när denna inte överensstämmer med det rambeslut som inrättar den europeiska arresteringsordern,

  • be medlemsländerna att se till att rättstillämpare, exempelvis åklagare, inte utfärdar arresteringsorder för mycket ringa förseelser, i överensstämmelse med riktlinjerna i handbok om arresteringsordern, också i länder där åtal är obligatoriskt,

  • lägga fram förslag senast i slutet av 2011 om att utöka fortbildningen för polis, rättsliga myndigheter och rättstillämpare om arresteringsordern för att åstadkomma att arresteringsorden tillämpas på ett konsekvent och effektivt sätt och för att öka medvetenheten om de nya processuella rättigheter som EU infört,

  • uppmana medlemsländerna att vidta kompletterande åtgärder (fyra rambeslut) som tar itu med frågor som t.ex. överföring av domar, och domar då den åtalade inte är närvarande,

  • försöka förbättra insamlingen av statistiska uppgifter om arresteringsordern från medlemsländerna så att det går att utvärdera systemet ordentligt,

  • fortsätta att nära övervaka tillämpningen av arresteringsordern och överväga alla möjliga alternativ för att rätta till brister, bl.a. fler bestämmelser som förbättrar de processuella rättigheterna.

Bakgrund

Detta är kommissionens tredje rapport sedan den europeiska arresteringsordern trädde i kraft som utlämningssystem mellan medlemsländerna i januari 2004.

Mer information

Nyhetssidan för generaldirektoratet för rättsliga frågor:

http://ec.europa.eu/justice/news/intro/news_intro_en.htm

Hemsidan för vice ordföranden Viviane Reding, EU:s rättvisekommissionär:

http://ec.europa.eu/reding

BILAGA

Europeiska arresteringsorder i medlemsstaterna — Antal utfärdade europeiska arresteringsorder (”utfärdade”) och antalet europeiska arresteringsorder som lett till att den eftersökta personen de facto överlämnats (”verkställda”) mellan 2005 och 2009


Side Bar

My account

Manage your searches and email notifications


Help us improve our website