Navigation path

Left navigation

Additional tools

Other available languages: EN FR DE ES IT FI

IP/10/95

Bryssel den 28 januari 2010

Rening av avloppsvatten: EU-kommissionen ger en första varning till Finland och Sverige

Finland och Sverige får en första varning från EU-kommissionen på grund av att erforderlig infrastruktur för ledningsnät och rening av avloppsvatten från tätbebyggelse inte har installerats.

”Orenat avloppsvatten från tätbebyggelse kan utgöra en fara för EU-medborgares hälsa och för miljön. Detta gäller även avloppsvatten från mindre städer. Den skyddsnivå som man kommit överens om inom EU kan endast uppnås om medlemsstaterna följer bestämmelserna”, säger Stavros Dimas, EU:s kommissionär med ansvar för miljöfrågor.

I direktivet om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse 1 föreskrivs att medlemsstaterna i områden med en befolkning på 2 000–15 000 invånare ska ha installerat ledningsnät och reningssystem för avloppsvatten senast den 31 december 2005. När det gäller tätorter med mer än 10 000 invånare som släpper ut spillvatten i områden som enligt direktivet betraktas som känsliga, löpte tidsfristen ut den 31 december 1998.

Kommissionen har granskat uppgifter som medlemsstaterna lämnat om dessa skyldigheter och kommit fram till att ett antal EU-15-medlemsstater inte helt lever upp till reningskraven. Uppgifterna visar att 26 områden i Finland och 17 områden i Sverige inte uppfyller bestämmelserna.

Kommissionen riktar därför en första varning till Finland och Sverige eftersom dessa länder inte installerat erforderlig infrastruktur. Liknande åtgärder vidtogs i november 2009 mot Belgien, Luxemburg, Portugal, Frankrike och Tyskland ( IP/09/1794 ). Dessa åtgärder följer på tidigare förfaranden som kommissionen inlett för att se till att medlemsstater tillhandahåller ledningsnät och rening av avloppsvatten från större tätorter.

Bakgrund: Direktivet om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse

Enligt direktivet om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse är tätorter och städer i EU skyldiga att samla in och rena avloppsvatten från tätbebyggelse.

Orenat avloppsvatten kan vara förorenat av farliga bakterier och virus och därmed utgöra en hälsofara för allmänheten. Avloppsvattnet innehåller även näringsämnen som kväve och fosfor som kan skada sötvatten och havsmiljön genom att främja en alltför hög tillväxt av alger som kväver annat liv. Denna process kallas eutrofiering eller övergödning.

Biologisk eller sekundär rening är den avloppsreningsprocess som huvudsakligen avses i direktivet. Strängare krav på rening ställs dock när avloppsvatten från tätorter på mer än 10 000 invånare släpps ut i vattenförekomster som betecknas som känsliga. Sådan rening skulle finnas senast den 31 december 1998. Tidsfristen för infrastruktur för sekundär rening löpte ut den 31 december 2000 för tätorter med mer än 15 000 invånare som inte släpper ut avloppsvatten i känsliga områden. För mindre tätorter löpte tidsfristen ut den 31 december 2005.

En sammanfattning av direktivet finns på

http://europa.eu/legislation_summaries/environment/water_protection_management/l28008_en.htm

Rättsligt förfarande

Enligt artikel 258 i fördraget har kommissionen befogenhet att vidta rättsliga åtgärder mot en medlemsstat som inte uppfyller sina skyldigheter.

Om kommissionen anser att det har skett en överträdelse av EU-lagstiftningen som motiverar att ett överträdelseförfarande inleds skickar man först en formell underrättelse (en första skriftlig varning) till den berörda medlemsstaten, där den uppmanas att skicka in sina synpunkter inom en viss tid, vanligen två månader.

Mot bakgrund av medlemsstatens svar, eller uteblivna svar, kan kommissionen besluta om att rikta ett motiverat yttrande (en sista skriftlig varning) till medlemsstaten. I yttrandet anges klart och tydligt på vilket sätt kommissionen anser att EU-lagstiftningen överträtts, och den berörda medlemsstaten uppmanas att rätta sig efter yttrandet inom en viss tid, vanligtvis två månader.

Om medlemsstaten inte rättar sig efter yttrandet får kommissionen föra ärendet vidare till EU-domstolen. Om domstolen kommer fram till att medlemsstaten har brutit mot fördraget måste medlemsstaten vidta de åtgärder som krävs för att rätta till situationen.

Enligt artikel 260 i fördraget har kommissionen befogenhet att agera mot en medlemsstat som inte följer EU-domstolens dom. Enligt samma artikel har kommissionen möjlighet att be domstolen att förelägga den berörda medlemsstaten ett vite.

Domstolens domar finns på

http://curia.europa.eu/en/content/juris/index.htm

1 :

Direktiv 91/271/EEG.


Side Bar

My account

Manage your searches and email notifications


Help us improve our website