Navigation path

Left navigation

Additional tools

Other available languages: EN FR DE PT FI

IP/06/1769

Bryssel den 12 december 2006

Miljö: Kommissionen drar Finland, Sverige och Portugal inför EG-domstolen för rening av avloppsvatten

Europeiska kommissionen drar Finland, Sverige och Portugal inför Europeiska gemenskapernas domstol för att de har underlåtit att genomföra en tillräcklig rening av avloppsvatten från tätbebyggelse i ett stort antal städer. Finlands och Sveriges underlåtenhet att systematiskt avlägsna kväve vid rening av avloppsvatten från sina inlandsstäder bidrar till Östersjöns miljöproblem. Portugal har inte uppfyllt ett särskilt beslut om utsläpp av avloppsvatten från tätbebyggelse från Estoril, en stad som ligger nära Lissabon, och det omgivande området.

”Finland och Sverige är med rätta bekymrade över Östersjöns tillstånd, men de kan bidra till att göra den friskare genom att förbättra sin egen rening av avloppsvatten. Detta är faktiskt ett krav enligt den europeiska lagstiftningen” sade miljökommissionär Stavros Dimas.

Direktivet om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse

Större städer i hela Europeiska unionen är enligt EU:s direktiv om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse[1] skyldiga att samla in och rena sitt avloppsvatten från tätbebyggelse. Orenat avloppsvatten kan vara förorenat med skadliga bakterier och virus och således utgöra en risk för folkhälsan. Det innehåller också näringsämnen som kväve och fosforföreningar som kan skada sötvatten och den marina miljön genom att främja en alltför hög tillväxt av alger som kväver annat liv: syrebrist kan ibland leda till fiskdöd. Denna process kallas eutrofiering. Den huvudsakliga formen av rening av avloppsvatten som föreskrivs i direktivet är sekundär (dvs. biologisk) rening. Tidsfristen då denna infrastruktur skulle vara färdig att tas i bruk var satt till den 31 december 2000. Om avloppsvattnet släpps ut till ”känsliga” vattenmassor, krävs det enligt direktivet en mer långtgående rening, vilken omfattar avlägsnande av fosforföreningar och/eller kväve. En sådan rening skulle ha förverkligats senast den 31 december 1998.

Finland klassificerar alla sina kustvatten och Sverige klassificerar huvuddelen av sina kustvatten som känsliga. Detta speglar en allmän oro för att hela Östersjön lider av eutrofiering på grund av alltför hög tillförsel av näringsämnen, särskilt kväve, från de omgivande länderna. Kommissionen anser att Finland och Sverige bidrar till Östersjöns dåliga tillstånd eftersom inget av dessa två länder, fastän båda har ett stort nät av reningsverk, avlägsnar kväve från utsläppen av avloppsvatten från sina större inlandsstäder (cirka 76 för Finland och 60 för Sverige). Båda länderna hävdar att ett sådant avlägsnande är onödigt eftersom floder och sjöar fördröjer överföringen av kväve till Östersjön genom naturlig kvarhållning.

Kommissionen är inte övertygad av detta argument. I ett jämförbart mål fälldes Italien av EG-domstolen 2002 för att det inte skyddade deltat till floden Po vid Adriatiska havet från utsläppen av avloppsvatten från Milano, en stad som ligger över 300 kilometer inne i landet[2]. Kommissionen drar därför både Finland och Sverige inför EG-domstolen för att de bryter mot bestämmelserna i direktivet om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse.

Portugal

”Portugal måste snabbt höja nivån på reningen av avloppsvattnet så att det uppfyller gällande krav för sina medborgare och sina många besökare” sade miljökommissionär Stavros Dimas.

Portugal har inte uppfyllt villkoren i ett kommissionsbeslut[3] från 2001 i vilket en lägre reningsnivå godkändes för rening av utsläpp till havet för tätortsområdet på Estoril-kusten, ett område vars hushåll och företag producerar avfallsvatten för över 700 000 människor. I detta undantag, som är det enda som hittills har beviljats i hela EU, krävs att Portugal installerar infrastruktur för långtgående låggradig rening och desinfektion under sommarens badsäsong. Detta har inte gjorts, och följaktligen har kommissionen beslutat att dra Portugal inför EG-domstolen.

Domstolsprocess

Enligt artikel 226 i EG-fördraget får kommissionen vidta rättsliga åtgärder mot medlemsstater som inte uppfyller skyldigheterna enligt fördraget.

Om kommissionen kommer fram till att en stat kan ha brutit mot EU-lagstiftningen på ett sätt som gör det motiverat att starta en utredning – ett s.k. överträdelseförfarande – skickar kommissionen ett meddelande – en s.k. formell underrättelse – till den aktuella medlemsstaten och begär att den skall inkomma med sina synpunkter inom en viss tid, normalt två månader. Detta är första varningen från kommissionen.

På grundval av svaret från medlemsstaten, eller med hänsyn till det faktum att den inte svarat, får kommissionen utfärda en sista varning till medlemsstaten, ett s.k. motiverat yttrande. Kommissionen anger där klart och slutgiltigt skälen till varför den anser att EU-lagstiftningen har överträtts. Medlemsstaten får viss tid på sig – normalt två månader – att rätta sig efter yttrandet.

Om medlemsstaten underlåter att följa det motiverade yttrandet får kommissionen gå vidare till EG-domstolen. Om domstolen kommer fram till att det föreligger ett brott mot fördraget måste den felande medlemsstaten vidta de åtgärder som krävs för att följa domen.
För aktuell statistik om överträdelser i allmänhet se:

http://ec.europa.eu/secretariat_general/sgb/droit_com/index_en.htm#infractions


[1] Direktiv 91/271/EEG

[2] Mål C-396/00, Europeiska kommissionen mot Italien

[3] Beslut 2001/720/EG


Side Bar

My account

Manage your searches and email notifications


Help us improve our website