Navigation path

Left navigation

Additional tools

Kostnader för åldrandet: minska underskotten och reformera pensionssystemen nu för att lämna över ett hållbart arv till våra barn

European Commission - IP/06/1356   12/10/2006

Other available languages: EN FR DE DA ES NL IT PT FI EL CS ET HU LT LV MT PL SK SL

IP/06/1356

Bryssel den 12 oktober 2006

Kostnader för åldrandet: minska underskotten och reformera pensionssystemen nu för att lämna över ett hållbart arv till våra barn

Med budgetbalans på medellång sikt skulle EU:s medlemsländer kunna hantera de överväldigande pensionskostnaderna för en åldrande befolkning med mycket större tillförsikt. Om vi uppnår det målet skulle skuldkvoten, enligt ett meddelande till rådet och parlamentet om långsiktig hållbarhet av de offentliga finanserna i EU, öka från dagens 63 % till ungefär 80 % fram till 2050, istället för med nästan 200 % med nuvarande politik. Det visar att medlemsländer med stora obalanser i budgeten och stora förväntade ökningar av åldersrelaterade utgifter löper större risker än andra. Att kunna hantera de budgetmässiga konsekvenserna av den åldrande befolkningen är emellertid en avgörande politisk fråga för hela EU. Svaret ligger i att minska statsskulden, öka sysselsättningen och förbättra produktiviteten samtidigt som man fortsätter att reformera pensionssystem, sjukvård och långtidsvård.

Om inte merparten av medlemsländerna gör någonting radikalt för att desarmera den tidsinställda pensionsbomben kommer den att explodera i händerna på våra barn och barnbarn, och ställa dem inför en börda som helt enkelt är ohållbar. Detta är ett problem som måste lösas genom att både det offentliga underskottet och statsskulden minskas, samtidigt som pensionssystem, sjukvård och långtidsvård fortsätter att reformeras. Vissa framsteg har gjorts, men det är uppenbarligen inte tillräckligt, och tillfället när nu den arbetsföra befolkningen och den totala sysselsättningen fortfarande ökar håller snabbt på att försvinna”, säger Joaquín Almunia, kommissionens ledamot med ansvar för ekonomiska och monetära frågor.

Med sjunkande födelsetal, de stora barnkullarnas generation som går i pension och en ökad medellivslängd kommer EU:s befolkning att vara mycket äldre 2050. Detta kommer att bli en mycket svårbemästrad börda för de offentliga finanserna enligt en studie som Europeiska kommissionen och kommittén för ekonomisk politik offentliggjorde i februari i år[1].

Enligt meddelandet som kommissionen antog idag och den kompletterande studien om långsiktig hållbarhet i de offentliga finanserna i EU är fördelarna med att ta itu med utmaningarna genom en minskning av det offentliga underskottet och statsskulden samt fortsatta strukturreformer enorma.

Enligt studien ligger ”hållbarhetsgapet”, dvs. skillnaden mellan det strukturella saldot under 2005 och ett hållbart saldo, under oförändrade villkor, på ungefär 3,5 % av BNP både i EU och i euroområdet. I konkreta termer låg det strukturella underskottet i EU under 2005 på omkring 2 % av BNP. Att sluta ”hållbarhetsgapet” skulle innebära att detta underskott omvandlades till ett strukturellt överskott på ungefär 1,5 % av BNP.

Om de landsspecifika medelfristiga budgetmålen[2], som infördes i samband med den reformerade stabilitets- och tillväxtpakten, uppnås till 2010 skulle ökningen av statsskulden minska från ett genomsnitt i EU på 63 % av BNP 2005 till omkring 80 % av BNP 2050. Annars förväntas skuldkvoten nå nästan 200 % av BNP under 2050, om inga vidare reformer genomförs.

Studien visar också att om sysselsättningen, framför allt bland äldre arbetstagare, skulle öka mer än beräknat skulle hållbarheten i de offentliga finanserna förbättras avsevärt.

Sunda finanser och reformer lönar sig

En del länder har redan sunda finanser och många andra har genomfört bl.a. pensionsreformer för att försöka lösa problemet. Dessa länder kan möta framtiden med större tillförsikt. Men de allra flesta har fortfarande lång väg kvar.

På grundval av den aktuella budgetställningen och den förväntade ökningen av åldersrelaterade kostnader kan EU indelas i följande tre grupper med avseende på riskerna för de offentliga finansernas hållbarhet på lång sikt:

  • Högriskländer (i alfabetisk ordning): Cypern, Grekland, Portugal, Slovenien, Tjeckien och Ungern.
  • Medelriskländer: Belgien, Frankrike, Irland, Italien, Luxemburg, Malta, Slovakien, Spanien, Storbritannien och Tyskland.
  • Lågriskländer: Danmark, Estland, Finland, Lettland, Litauen, Nederländerna, Polen, Sverige och Österrike.

Den första gruppen kännetecknas av en mycket påtaglig ökning av åldersrelaterade utgifter på lång sikt, vilket kräver reformer. Budgetkonsolidering är emellertid nödvändigt och brådskande eftersom de flesta av dem har stora underskott (framför allt Grekland, Portugal och Ungern, men även Cypern och Tjeckien, fast i mindre utsträckning).

Den andra gruppen består av länder med betydande kostnader för åldrandet vilket kräver strukturella reformer (Spanien, Irland och Luxemburg) och andra som måste konsolidera sina offentliga finanser på medellång sikt (Frankrike, Italien, Malta, Slovakien, Storbritannien och Tyskland), samt Italien som kraftigt måste sänka sin mycket höga skuldnivå. Belgien delar vissa av dessa båda undergruppers egenskaper.

Den tredje gruppen har generellt sett kommit längst med att ta itu med åldrandet. Liten risk betyder dock inte ”ingen” risk beträffande hållbarheten i de offentliga finanserna.

En strategi på tre fronter

För att ta itu med de budgetmässiga konsekvenserna av åldrandet krävs en strategi på tre fronter.

För det första måste medlemsländerna uppnå och upprätthålla sunda budgetsaldon och minska statsskulden snabbare. Sunda finanser skapar också en god cirkel med låga räntor och hög och stabil ekonomisk tillväxt.

För det andra måste medlemsländerna öka sysselsättningen, framför allt bland kvinnor och äldre arbetstagare samt höja arbetsproduktiviteten. Under 2005 låg sysselsättningen i EU på 63,8 %, en ökning från 62,4 % 2000[3], men ligger fortfarande långt ifrån målet på 70 % som medlemsländerna enats om. Att framgångsrikt genomföra åtgärder för ökad sysselsättning och högre produktivitet, i linje med målen i Lissabonstrategin, skulle höja den potentiella tillväxttakten och förbättra den framtida levnadsstandarden samt bidra till hållbarhet.

För det tredje måste länderna fortsätta att reformera pensionssystem, sjukvård och långtidsvård för att säkerställa att de räcker till och fungerar på lång sikt. Reformer i ungefär hälften av medlemsländerna har minskat de budgetmässiga konsekvenserna av en åldrande befolkning. Men pensionsreformerna lyckas bara om befolkningen också stannar kvar längre i arbetslivet. Därigenom blir det möjligt att samla ihop till högre pension och det skapas positiva effekter på pensionsnivåerna i förhållande till lönerna i framtiden. För att uppnå detta kan dock andra strukturella reformer krävas.

En fullständig rapport finns här:

http://ec.europa.eu/economy_finance/publications/european_economy/2006/ee0406sustainability_en.htm


[1] The impact of ageing on public expenditure : projections for the EU25 Member States on pensions, health care, long-term care, education and unemployment transfers (2004-2050) (se IP/06/150).

http://ec.europa.eu/economy_finance/publications/european_economy/2006/eespecialreport0106_en.htm

[2] Dessa mål varierar från balans eller överskott för länder med hög skuldnivå och låg tillväxt till balans eller litet underskott för länder med låg skuldnivå och hög tillväxtpotential.

[3] Se Eurostats pressmeddelande STAT/06/118 av den 11 september 2006.


Side Bar

My account

Manage your searches and email notifications


Help us improve our website