Navigation path

Left navigation

Additional tools

Den inre marknaden: Kommissionen uppmanar 9 medlemsstater att genomföra EU-lagstiftning

European Commission - IP/04/891   13/07/2004

Other available languages: EN FR DE ES NL IT PT FI EL

IP/04/891

Bryssel, den 13 juli 2004

Den inre marknaden: Kommissionen uppmanar 9 medlemsstater att genomföra EU-lagstiftning

Europeiska kommissionen har beslutat att formellt uppmana 9 medlemsstater, i sammanlagt 15 fall av överträdelser, att fullgöra sina åtaganden och på ett riktigt sätt genomföra viss lagstiftning som gäller den inre marknaden och som antagits av Europaparlamentet och rådet. Spanien, Frankrike, Irland, Italien, Luxemburg och Portugal har inte fullt ut genomfört 1992 års direktiv om uthyrnings- och utlåningsrättigheter. Kommissionen har avslutat ett separat ärende om upphovsrätt mot Luxemburg, som nu har genomfört 2001 års direktiv om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället. Grekland har inte omsatt 2002 års direktiv om solvensmarginalkrav för livförsäkrings- och skadeförsäkringsföretag i sin nationella lagstiftning. Belgien, Grekland, Frankrike, Italien, Luxemburg och Sverige har inte genomfört 2002 års direktiv om ställande av finansiell säkerhet. Kommissionens uppmaningar görs i form av motiverade yttranden, vilket utgör det andra steget i överträdelseförfarandet enligt artikel 226 i EG-fördraget. Om inget tillfredsställande svar inkommer inom två månader kan kommissionen besluta att föra de berörda medlemsstaterna till EG-domstolen.

Kommissionsledamoten för den inre marknaden Frits Bolkestein sade följande: “Det finns ingen anledning att medlemsstaterna kommer överens om EU-lagstiftning om de sedan inte omsätter den i praktiken. Det räcker att en medlemsstat vacklar när det gäller att omsätta antagna bestämmelser i nationell lagstiftning. Medborgarna och företagen inom EU kan då inte dra full nytta av de nya möjligheterna och av alla de möjligheter att skapa välstånd som dessa bestämmelser syftar till att ge på den inre marknaden. Kommissionen finns tillhands för att hjälpa till och träffar regelbundet alla medlemsstater för att förtydliga tekniska frågor och göra genomförandet så smidigt som möjligt. Men vi kommer också att fortsätta att agera beslutsamt genom överträdelseförfaranden när det behövs.”

Uthyrnings- och utlåningsrättigheter och vissa upphovsrätten närstående rättigheter – Spanien, Frankrike, Italien, Irland, Luxemburg och Portugal

Kommissionen har beslutat att skicka motiverade yttranden till Spanien, Frankrike, Italien, Irland, Luxemburg och Portugal om deras genomförande av bestämmelserna om utlåningsrättigheter i nationell lagstiftning, och när det gäller Portugal, även om uthyrningsrättigheter, såsom de har harmoniserats genom direktiv 92/100/EEG om uthyrnings- och utlåningsrättigheter och vissa upphovsrätten närstående rättigheter.

Enligt bestämmelserna i direktiv 92/100/EEG (artiklarna 1 och 5) har upphovsmän och andra rättighetshavare ensamrätt när det gäller utlåning samt befogenhet att medge eller förbjuda offentlig utlåning av sina verk eller andra skyddade föremål. Medlemsstaterna får dock föreskriva undantag från dessa bestämmelser och omvandla ensamrätten för utlåning till enbart en rätt till ersättning, som då ska betalas åtminstone till upphovsmännen. De får också undanta vissa kategorier av inrättningar från skyldigheten att betala sådan ersättning.

Såsom kommissionsledamot Bolkestein underströk när kommissionens rapport om tillämpningen av rättigheter i fråga om offentlig utlåning (IP/02/1303) offentliggjordes, måste man både respektera de kulturella traditionerna och se till att allmänheten alltid har tillgång till kulturella verk samtidigt som man försäkrar sig om att upphovsmännen i gengäld får ersättning så att de kan fortsätta att arbeta och bereda oss nöje. Direktivet ger därför medlemsstaterna stor handlingsfrihet att hitta en balans mellan de egna traditionerna för offentlig utlåning och en skälig ersättning till upphovsmännen.

Trots att direktiv 92/100/EEG skulle börja tillämpas redan 1994 konstaterar kommissionen att Spanien, Italien, Irland och Portugal tillämpar bestämmelserna i direktivet på ett felaktigt sätt när de undantar alla inrättningar för utlåning från skyldigheten att ersätta rättighetshavarna. Luxemburg har fortfarande inte genomfört bestämmelserna om utlåningsrättigheter, liksom Frankrike, som ändå åtog sig att göra detta före utgången av 2003.

Dessutom lägger Portugal till videoproducenter i den uttömmande förteckning över rättighetshavare som avses i direktivet när det gäller rätt till kommersiell uthyrning, dvs. bland dem som har rätt att medge, mot ersättning, eller att inte medge tillstånd till saluföring av verket. Kommissionen anser att införandet av en ny och annan rättighetshavare än ”den som producerat första upptagningen” av en film (som är den som har det slutliga ansvaret enligt artikel 2 i direktivet) innebär att man i den portugisiska lagstiftningen inför något som kan störa den inre marknadens funktion. Detta gör det nämligen svårare dels för de näringsidkare som är intresserade av verket att veta till vem man skall vända sig för att få tillstånd att utnyttja det, dels för dem som har skapat och framfört verket att veta hos vem de har rätt att få ersättning för varje saluföring.

Upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället – avslutat ärende mot Luxemburg

Europeiska kommissionen har också beslutat att avsluta överträdelseförfarandet mot Luxemburg med anledning av att 2001 års direktiv om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (se IP/01/528) inte hade genomförts i nationell lagstiftning. Luxemburg genomförde direktivet i april 2004 efter att ha fått ett motiverat yttrande från kommissionen i juli 2003 (IP/03/1005) och efter det att kommissionen beslutade att lämna ärendet till domstolen i december 2003. De ärenden som lämnats till domstolen mot åtta "gamla" medlemsstater (Belgien, Spanien, Frankrike, Nederländerna, Portugal, Finland, Sverige och Storbritannien, för territoriet Gibraltar) befinner sig fortfarande där (IP/03/1752). Åtta nya medlemsstater (alla utom Cypern och Estland) har till kommissionen anmält de nationella åtgärder genom vilka direktivet skall genomföras i nationell lagstiftning. Kommissionen granskar för närvarande dessa åtgärder. Genom direktivet harmoniseras de viktigaste rättigheterna för upphovsmän och vissa andra rättighetshavare samtidigt som vissa undantag och begränsningar föreskrivs.

Solvensmarginalkrav för livförsäkrings- och skadeförsäkringsföretag – Grekland

Kommissionen har beslutat att skicka två motiverade yttranden till Grekland, eftersom landet inte har genomfört direktiven 2002/12/EG och 2002/13/EG (se IP/01/216) om solvensmarginalkrav dels för livförsäkringsföretag, dels för skadeförsäkringsföretag. Direktiven skulle ha genomförts senast den 20 september 2003.

Den inre marknaden för försäkringar bygger i huvudsak på likvärdighet när det gäller finansiell tillsyn över försäkringsföretag, såsom den tillämpas i de olika medlemsstaterna. Medlemsstaternas ömsesidiga erkännande av denna likvärdighet är i själva verket en förutsättning för ”EU-passet”, som ger försäkringsgivarna möjlighet att verka inom hela EU och som samtidigt innebär att de är underkastade tillsyn enbart av myndigheterna i den medlemsstat där de har sina säten. Den finansiella tillsynen över försäkringsföretagen motiveras av strävan att skydda de försäkrade och att främja stabilitet på finansmarknaderna.

En av de bestämmelser som harmoniseras genom direktiven om försäkringsföretag gäller solvensmarginal. Det rör sig om alla egna tillgångar och annat som likställs med sådana som ett försäkringsföretag måste ha för att kunna klara av eventuella oförutsedda kostnader, främst i samband med försäkringsersättningar, investeringar eller företagets allmänna förvaltning. Solvensmarginalen får inte vara lägre än det minimibelopp som krävs för företagen med hänsyn till omfattningen av de risker som de försäkrar. Det finns dock en obligatorisk miniminivå.

EU-systemet för solvensmarginal härstammar från 1970-talet. De två direktiven ingick i en rad åtgärder (”solvens I”) som innebar en betydlig förbättring av de system som då fanns och som tillsammans gav ett mycket bättre skydd för försäkringstagarna.

Ställande av finansiell säkerhet – Belgien, Grekland, Frankrike, Italien, Luxemburg och Sverige

Europeiska kommissionen har skickat motiverade yttranden till sex medlemsstater – Belgien, Grekland, Frankrike, Italien, Luxemburg och Sverige – eftersom de i december 2003 inte hade genomfört direktiv 2002/47/EG om ställande av finansiell säkerhet. Genom detta direktiv införs enhetliga rättsliga ramar på EU-nivå i syfte att begränsa kreditrisken vid finansiella transaktioner genom tillhandahållande av värdepapper och betalningsmedel som säkerhet.

Säkerheten utgörs av de tillgångar (t.ex. värdepapper) som låntagaren tillhandahåller en utlånare för att minska risken att utlånaren gör ekonomiska förluster om låntagaren inte fullgör alla sina finansiella skyldigheter. När alla medlemsstater väl har genomfört direktivet på ett riktigt sätt kommer det i stor utsträckning att bidra till ökad integration och kostnadseffektivitet på de europeiska finansmarknaderna genom att det uppmuntrar till handel över gränserna och skapar en mer konkurrenskraftig europeisk finansmarknad. Direktivet var en prioriterad åtgärd i handlingsplanen för finansiella tjänster.

De senaste uppgifterna om förfaranden som rör alla medlemsstater finns på följande webbplats:

http://ec.europa.eu/secretariat_general/sgb/droit_com/index_en.htm


Side Bar

My account

Manage your searches and email notifications


Help us improve our website