Navigation path

Left navigation

Additional tools

Other available languages: EN FR DE DA ES NL IT PT FI EL

IP/03/1286

Bryssel den 23 september 2003

Kommissionen inleder en diskussion för att reformera EU:s ordning för socker

I dag har Europeiska kommissionen lagt fram ett meddelande som beskriver följderna av tre möjliga scenarier för reform av EU:s sockersektor. Innan ett formellt förslag läggs fram vill kommissionen inleda en diskussion om målen för EU:s ordning för socker på grundval av den information som kommit fram i den utvidgade konsekvensbedömningen om socker. I den utvidgade konsekvensbedömningen beskrivs de tre huvudalternativen. Enligt det första alternativet bibehålls den nuvarande ordningen efter 2006. De nödvändiga sänkningarna av kvoter, tullar och priser skulle göras inom den nuvarande gemensamma organisationen av marknaden. Det andra alternativet innebär att produktionskvoterna fasas ut och att EU:s interna pris tillåts anpassa sig till priset på import utan förmånsbehandling. Detta scenario med sänkt pris analyseras också med hänsyn till dess påverkan på världshandeln, och det ger möjlighet för sockerproducenter att omfattas av det frikopplade gårdsstödet. Slutligen har en fullständig liberalisering av den nuvarande ordningen för socker övervägts i det tredje alternativet. Producenterna skulle integreras i systemet med gårdsstöd. I detta scenario har en bedömning gjorts av hur EU:s sockermarknad skulle påverkas om importtullarna helt togs bort och kvantitativa importbegränsningar infördes. Med detta meddelande, tillsammans med den utvidgade konsekvensbedömningen av sockersektorn, har kommissionen uppfyllt sitt åtagande att under 2003 lämna en rapport om EU:s ordning för socker och dess framtid.

Franz Fischler, kommissionsledamot med ansvar för jordbruk, landsbygdsutveckling och fiske sade följande: ”Efter den reform av den gemensamma jordbrukspolitiken som i juni 2003 gjordes för de stora jordbrukssektorerna är tiden nu mogen att tänka igenom hur vi kan göra EU:s nuvarande sockersektor mer marknadsinriktad och ekonomiskt, miljömässigt och socialt mer hållbar.”

Tre scenarier för reformen av EU:s sockersektor

På grundval av den utvidgade konsekvensbedömningen föreslog kommissionen tre möjliga inriktningar för EU:s ordning för socker.

    Ett bibehållande av den nuvarande ordningen efter 2006

Detta alternativ innebär att den nuvarande gemensamma organisationen av marknaden bevaras intakt, grundad på flexibla kvoter och prisintervention. EU-marknaden skulle vara öppen för importkvantiteter i enlighet med de olika internationella avtal som redan har slutits eller som kommer att slutas i framtiden. Tullavgifter, interna priser och produktionskvoter skulle sänkas. I den utvidgade konsekvensbedömningen behandlades också konsekvenserna av en begäran från de länder som omfattas av ”Allt utom vapen”-initiativet att genomföra detta genom ett system med fasta kvoter.

    En sänkning av EU:s interna pris

I detta scenario fasas produktionskvoterna ut sedan import- och produktionskvantiteterna har stabiliserats. Priset på den inre marknaden skulle tillåtas att anpassa sig till priset på import utan förmånsbehandling. En sänkning av EU:s interna pris skulle dock göra EU-marknaden mindre attraktiv för de minst konkurrenskraftiga sockerproducerande länderna. Särskild uppmärksamhet riktades mot de följder detta alternativ skulle få för handelsmönstren på världsmarknaden. För att mildra effekterna av en sänkning av EU:s sockerpriser behandlades i detta scenario också möjligheten att låta sockerproducenter omfattas av systemet med gårdsstöd, i linje med reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken i juni 2003. Dessutom har en bedömning gjorts av hur detta scenario skulle påverka sockerinkomsterna för länder som för närvarande exporterar socker till EU.

    En fullständig liberalisering av den nuvarande ordningen

Detta alternativ innebär att EU:s system med prisstöd avskaffas och att produktionskvoterna överges. En bedömning har gjorts av hur EU:s sockermarknad skulle påverkas om importtullarna helt togs bort och kvantitativa importbegränsningar infördes. Liksom för scenariot med prissänkning har det gjorts en bedömning av ett eventuellt införande av inkomststöd för producenter inom EU samt av liberaliseringens påverkan på världshandeln och på sockerinkomsterna för länder som för närvarande exporterar socker till EU.

Meddelandet ”Om genomförande av en hållbar jordbruksmodell för Europa genom den reformerade gemensamma jordbrukspolitiken sektorerna för tobak, olivolja, bomull och socker”, som antogs av kommissionen i dag, kommer att finnas tillgänglig på följande webbplats:

http://ec.europa.eu/agriculture/capreform/com554/index_en.htm

Den utvidgade konsekvensbedömningen av sockersektorn finns på

http://ec.europa.eu/agriculture/publi/reports/sugar/index_en.htm

Bakgrund

    Hur fungerar den nuvarande ordningen för socker?

För närvarande regleras den gemensamma organisationen av marknaden för socker av rådets förordning (EG) nr 1260/2001. De viktigaste inslagen är prisarrangemang, produktionskvoter, handel med tredjeland och självfinansiering. Grundbestämmelserna gäller endast till den 30 juni 2006.

Gemenskapens stöd till sektorn och tryggande av inkomsten sker genom interventionsköp av socker och ett minimipris för sockerbetor. Inga större förändringar av dessa bestämmelser har gjorts sedan den gemensamma organisationen av marknaden inrättades 1968. Det interventionspris som interventionsorganen måste betala för stödberättigande socker som erbjuds dem, har sedan 1984/85 legat fast på 631,90 euro per ton för vitsocker och 523,70 euro per ton för råsocker. Interventionen är utformad som ett skyddsnät som garanterar ett minimipris för råsocker. Importtullar och begränsning av tillgängliga kvantiteter, som är de andra verktygen i den gemensamma organisationen av marknaden, håller marknadspriserna över interventionsnivån. Minimipriset är det pris som bearbetningsföretagen måste betala när de köper sockerbetor från odlarna.

Det har av rådet fastställts till 46,72 euro per ton för A-betor som bearbetas till A-socker och 32,42 euro per ton för B-betor som bearbetas till B-socker. Nuvarande priser, som har varit oförändrade sedan regleringsåret 1993/1994, gäller till och med utgången av regleringsåret 2005/2006. Gemenskapens priser är garanterade endast för produktion inom kvoterna. Den totala kvoten på 14,5 miljoner ton för EU-15 delas upp i A-kvoter (82 %) och B-kvoter (18 %) som fastställs per medlemsstat. Dessa A- och B-kvoter motsvarar i princip efterfrågan på den inre marknaden respektive exporten av överskottssocker med exportbidrag. Socker som produceras utöver kvoterna får inget stöd, och det kan inte heller saluföras fritt inom EU. De extra kvantiteterna måste ”överföras” till nästa regleringsår eller exporteras utan exportbidrag. ”Överföringen” innebär att det bearbetningsföretag som producerat socker utöver kvoten måste lagra överskottet i minst tolv månader, varefter sockret behandlas som A-socker producerat av företaget som en del av det årets produktion. Socker som har producerats utöver kvoten och som inte överförs måste exporteras utan bidrag och kallas C-socker.

Exportbidrag har till syfte att täcka skillnaden mellan gemenskapspriset och världsmarknadspriset för socker, så att det kan säljas på världsmarknaden. Det genomsnittliga exportpriset för vitsocker från EU var 280 euro per ton under regleringsåret 2001/2002. Exportbidrag betalas för socker framställt av sockerbetor eller sockerrör som skördas inom EU samt för socker som importeras enligt AVS-protokollet eller avtalet med Indien. För regleringsåret 2001/2002 var bidraget 443 euro per ton och för 2002/2003 var det 485 euro per ton.

Medan skyddet vid gemenskapens gränser skapar konsekvens i ordningen för socker, innebär förmånsavtal att socker kan importeras tullfritt eller med mycket låga tullar. Import från AVS-länderna och Indien till EU, enligt förmånsavtal till gemenskapens garanterade priser, kan återexporteras med finansiering från EU-budgeten. Principen om medfinansiering fungerar genom avgifter som medlemsstaterna samlar in från bearbetningsföretagen och betalar in till gemenskapens budget med ett avdrag på 25 % som skall täcka insamlingskostnaderna. De skall täcka den ”totala förlusten”, uppskattad med hjälp av det genomsnittliga exportbidraget, på den produktion utöver kvoten som överstiger gemenskapens konsumtion. Nettoexport av produktion inom kvoten finansieras alltså genom ett system med produktionsavgifter som betalas i sin helhet av sockerbetsproducenterna och sockerindustrin.

    Hur är situationen för EU:s sockersektor?

Sockerbetor står för 1,61,8 % av EU:s jordbruksproduktion och odlas på 230 000 gårdar. I allmänhet är gårdar som odlar sockerbetor större än genomsnittet och har bättre inkomster.

Sockerproduktionen i EU-15 varierar mellan 15 och 18 miljoner ton, i raffinerade ekvivalenter. Med de tio nya medlemsstaterna väntas sockerproduktionen öka med 15 %. I EU-15 finns 135 bearbetningsföretag och sex raffinaderier.

Socker produceras i alla medlemsstater i EU-15 utom Luxemburg. Produktiviteten inom sockerproduktionen varierar dock avsevärt mellan medlemsstaterna. Tyskland och Frankrike står för mer än hälften av sockerproduktionen i EU-15, följda av Förenade kungariket och Italien (8 % var). Av det tio nya medlemsstaterna är det sex som framställer socker. Deras sammanlagda produktion är 3 miljoner ton, varav Polen står för två tredjedelar.

EU-15 både importerar och exporterar socker men är i nettotermer en exportör. I genomsnitt för regleringsåren 1999/2000 till 2001/2002 uppgick exporten till 5,3 miljoner ton medan importen var 1,8 miljoner ton. Nettoexporten motsvarar i genomsnitt 20 % av sockerproduktionen och 23,5 % av EU:s export av livsmedel från jordbruket, enligt Uruguayrundans definition.

EU är en stor aktör på världens sockermarknader men ligger långt efter Brasilien som nu dominerar exporten. EU:s andel av världsmarknaden uppgår till 13 % av produktionen, 12 % av konsumtionen, 15 % av exporten och 5 % av importen. Dess andel av världens produktion, konsumtion och export har minskat, medan länder på södra halvklotet stadigt har fått ökad betydelse.

De internationella sockerpriserna har stor betydelse och de är mycket instabila och oförutsägbara. Sedan 1995 har priserna haft en nedåtgående trend. Detta beror framför allt på att den totala produktionen överstiger konsumtionen.

Statistisk information om sockersektorn finns på följande webbplats:

http://ec.europa.eu/agriculture/agrista/2002/table_en/en43.htm


Side Bar

My account

Manage your searches and email notifications


Help us improve our website