Navigation path

Left navigation

Additional tools

Other available languages: EN FR DE DA ES NL IT PT FI EL

IP/02/1706

Bryssel den 19 november 2002

Förslaget till nytt investeringstjänstedirektiv: bättre skydd för investerarna och ökade möjligheter för investeringsföretagen att etablera sig över hela EU

Europeiska kommissionen har idag lagt fram ett nytt förslag till direktiv om investeringstjänster och reglerade värdepappersmarknader. Målet med förslaget är att åstadkomma en genomgripande förnyelse av lagstiftningen för att bättre anpassa den till det denaste decenniets stora strukturella förändringarna på EU:s finansmarknader. Det nya direktivet är utformat för att öka harmoniseringen av nationella bestämmelser och för att svara upp mot två centrala krav för att den inre marknaden för finansiella tjänster skall kunna fullbordas: För det första måste investeringsföretagen få ett funktionsdugligt och enhetligt "EU-pass" som gör det möjligt för dem att vara verksamma i alla EU-länder. För det andra måste investerarna åtnjuta en hög grad av säkerhet när de anlitar investeringsföretag oavsett var dessa har sitt säte. Genom det nya direktivförslaget vill kommissionen för första gången upprätta en heltäckande lagstiftningsram för handel vid fondbörser, via andra handelssystem eller investeringsföretag, där investerares transaktioner verkställs på organiserad basis. Direktivet kommer, så snart det är antaget, att stärka integriteten och öppenheten på EU-marknaden och öka konkurrensen mellan traditionella fondbörser och andra handelssystem, och på så sätt bidra till ökad innovation och reducerade transaktionskostnader. Detta förväntas i sin tur frigöra mera investeringsvilligt kapital och i förlängningen öka den ekonomiska tillväxten. Det förslag som kommissionen har lagt fram idag är resultatet av ett brett och omfattande samråd.

Frits Bolkestein, kommissionsledamot med ansvar för den inre marknaden, har gjort ett uttalande samband med att förslaget lanseras: "Detta direktivförslag utgör en hörnsten i arbetet med att förverkliga Handlingsplanen för finansiella tjänster. Om vi vill åstadkomma en verklig inre marknad för finansiella tjänster med de enorma fördelar som detta skulle föra med sig, måste såväl stora som små investerare kunna placera sitt kapital även i andra medlemsstater, och detta måste kunna ske utan särskilda svårigheter och med lika stort förtroende som om det gällde en investering i hemlandet. Detta innebär samtidigt att investeringsföretagen måste kunna arbeta var som helst inom unionen, och under ett regelverk om är strikt nog för att stänga ute bedragare och lycksökare men flexibelt nog för att de seriösa företagen skall kunna arbeta utan att behöva anpassa sig till femton olika finanslagstiftningar. Det är också viktigt att göra kapitalmarknaden mera likvid, stärka konkurrensen på de europeiska marknaderna och generellt bidra till ökade investeringar genom att underlätta för människor att handla med värdepapper på ett effektivt och smidigt sätt och till lägsta möjliga kostnad. Vi måste därför lägga oss vinn om att få ut maximal fördel av de nya formerna för värdepappershandel."

Det nya förslaget är avsett att ersätta det befintliga investeringstjänstedirektivet, som antogs 1993. Det nuvarande direktivet bygger i hög grad på principen om ömsesidigt erkännande och har inte visat sig räcka till för att i praktiken ge investeringsföretagen möjlighet att bedriva verksamhet i hela EU på grundval ett godkännande i hemlandet. Förslaget till nytt direktiv kommer att läggas fram till Europaparlamentet och ministerrådet för antagande enligt det så kallade medbeslutandeförfarandet.

En ny lagstiftning om investeringstjänster är oundgänglig mot bakgrund av strukturförändringarna på EU:s finansmarknader. Till dessa förändringar hör att de privata investerarnas deltagande har ökat, liksom konkurrensen mellan fondbörser och andra handelssystem. Dessutom har tillväxten i värdepapperstransaktioner över gränserna varit mycket stark (dessa transaktioner ökade med 2025 % per år under perioden 19962001). Genom att de olika nationellt baserade värdepappersmarknaderna på så sätt blivit allt mer sammanlänkade räcker inte längre 1993 års direktiv till för att garantera ett gott investerarskydd och samtidigt i tillräcklig grad bidra till en effektiv marknad.

Lika viktigt är det faktum att det befintliga direktivet inte ger den rättsliga underbyggnad som krävs för att till fullo dra nytta av fördelarna med en integrerad finansmarknad. Enligt forskningsrön som kommissionen nyligen offentliggjort kan en sådan integrerad finansmarknad komma att leda till en 1 % högre ekonomisk tillväxt inom ungefär tio år, och en motsvarande ökning av den totala sysselsättningen med 0,5 % (se IP/02/1649).

Det nya förslaget följer på två perioder av omfattande samråd, inklusive en öppen debatt som hölls i Bryssel i april 2002 (se IP/02/464 och MEMO/02/80).

Förslaget syftar till att skapa ett ramdirektiv i linje med överenskommelsen med Europaparlamentet i februari 2002 om förbättrad lagstiftning för EU:s finansmarknader, och på rekommendation av den "vismannakommitté" som leddes av Alexandre Lamfalussy (se IP/02/195). Direktivets räckvidd har därför begränsats till övergripande principer som medlemsstaternas myndigheter skall tillämpa. Mer detaljerade tillämpningsbestämmelser skall sedan fastställas av kommissionen efter samråd med marknadsaktörer och med edlemsstaterna, och råd kommer också att inhämtas från Europeiska värdepapperstillsynskommittén (CESR).

Räckvidd

Enligt kommissionens förslag bör förteckningen över de finansiella instrument som får omfattas av handeln på reglerade marknader eller mellan investeringsföretag utvidgas och förtydligas. Vissa råvaruderivat som avvecklas kontant har bland annat inkluderats i förslaget till ny förteckning, och de marknader där man handlar med dessa värdepapper skulle således komma att omfattas av direktivet. Det föreslås dock också att direktivets krav på auktorisation av investeringsföretag inte skall gälla för aktörer som inte regelbundet handlar med sådana värdepapper.

Enligt direktivförslaget skulle antalet investeringstjänster som skall kräva auktorisation enligt direktivet öka, och bland annat komma att omfatta investeringsrådgivning, och de kompletterande tjänster som investeringsföretag kan erbjuda ges en bättre inramning. Finansiella analyser och undersökningar definieras enligt förslaget uttryckligen som sådana kompletterande tjänster och skulle därmed, i den mån de kombineras med investeringstjänster i gängse mening, komma att omfattas av direktivets bestämmelser rörande intressekonflikt och uppförandekoder.

Intressekonflikter kan uppstå i synnerhet när samma företag samtidigt tillhandahåller investeringsrådgivning åt kunder och utför investeringstjänster åt företag som kan komma i åtnjutande av sådant investeringskapital.

Krav på investeringsföretagen

Det föreslagna direktivet innebär en harmonisering och uppdatering av de regler som investeringsföretagen måste följa, såväl i samband med auktorisationen som därefter. Disciplinen skärps i fråga om vad företagen måste och får göra när de agerar på en kunds vägnar. Därför föreslås följande:

  • En tydligare och mer precis uppförandekod.

  • Skärpta krav på förmånligaste villkor ("best execution"), d.v.s. krav som syftar till att garantera att investeringsföretagen verkställer order på det sätt som ger bästa värde för kunden. Förutom att skydda investerarnas intressen kommer detta att förbättra marknadens funktion genom att mer omsättning dras till de marknader, system eller företag som sköter transaktionerna mest effektivt och till lägst kostnader för kunden.

  • Nya regler för handläggning av order från kunder.

  • Krav på att stora handlare eller mäklare/handlare offentliggör köp- och säljkurser för en given transaktionvolym för offentligt handlade aktier (regel om "offentliggörande om erbjudna kurser")

  • Nya krav på hur intressekonflikter skall hanteras, dvs. situationer som kan uppstå när investeringsföretag verkställer kundorder mot egna handelspositioner med andra ord köper värdepapper av eller säljer värdepapper till egna kunder.

  • Stärkta krav på öppenhet och information till kunder.

Affärsmöjligheter för investeringsföretag

Enligt det föreslagna direktivet skulle de praktiska nyttan av den enhetliga "EU-passet" för investeringsföretag dramatiskt förbättras, genom att den nya texten utvidgar och förstärker principen att företagen skall ha rätt att bedriva verksamhet överallt i EU på basis av en auktorisation och tillsyn som sköts av den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten.

Det kommer enligt det nya direktivförslaget att fortsätta vara tillåtet för investeringsföretag att "internalisera" kundorder. Internalisering innebär att banker och andra institutioner som är verksamma inom investeringsområdet handlägger kundorder internt utan att gå via en reglerad marknad, t.ex. om en kund har lagt en säljorder för ett visst värdepapper och en annan kund eller banken själv är villig att köpa. Sådan internalisering bör emellertid begränsas till fall där den uppenbart ligger i kundens intresse.

Marknadsreglering

Det föreslagna direktivet skulle ge en mer heltäckande lagstiftningsram och på så sätt garantera att investerarnas transaktioner handläggs enligt en hög yrkesmässig standard oavsett om de sker på en s.k. reglerad marknad, via någon av de nyare handelsformerna (benämnda "mulitlaterala handelssystem" eller "alternativa handelssystem" "Multilateral Trading Facilities (MTF)"/"Alternative Trading Systems"), eller genom direkttransaktioner vid sidan av de organiserade marknaderna.

Förslaget innehåller en uppsättning bestämmelser för förbättrad säkerhet som skulle bli bindande för såväl de reglerade marknaderna som investeringsföretagen. Dessutom ingår ett mer komplett regelsystem för öppenhet och insyn, som skall göra det möjligt för marknadsaktörerna att få uppgifter om de senaste köp- och säljtransaktionen för ett värdepapper i alla led i verkställandet, och på så sätt identifiera de bästa affärsmöjligheterna och förmånligaste priserna. En sådan öppenhet är således viktig för att den ökade konkurrensen mellan olika handelsplattformar faktiskt skall öka marknadens effektivitet snarare än att ligga till hinders för den.

För första gången i EU-lagstiftningen preciseras också vilka krav som skall ställas för auktorisation av en reglerad marknad och vilka villkor som generellt skall råda för en sådan marknad. I dessa bestämmelser ingår bl.a. minimikrav för de finansiella instrument som får tas upp för handel.

I praktiken är många multilaterala handelssystem (se ovan) i det närmaste jämförbara med "reglerade marknader", både vad avser funktionssätt och vilka tjänster som erbjuds. Enligt förslaget skulle även dessa system därmed komma att omfattas av de viktigaste av de bestämmelser som föreslås för reglerade marknader.

De nationella kontrollmyndigheternas befogenheter och skyldigheter

En i verklig mening integrerad europeisk marknad för finansiella tjänster baserad på ett nätverk av myndigheter i medlemsstaterna kan inte fungera om det inte finns ett grundmurat förtroende för att medlemsstaternas kontroll- och tillsynsmyndigheter utför ett arbete av högsta kvalitet.

I syfte att befrämja en konsekvent tolkning av bestämmelserna överallt inom unionen innehåller direktivförslaget därför även miniminormer för de nationella behöriga myndigheternas mandat och befogenheter. Det föreslås också att ett verkningsfullt system införs för informationsutbyte i realtid om alla eventuella överträdelser av bestämmelserna i direktivet. Detta bör ske genom en ökad skyldighet för de behöriga myndigheterna att bistå varandra, utbyta information och underlätta gemensamma utredningar.

Se även MEMO/02/257


Side Bar

My account

Manage your searches and email notifications


Help us improve our website