Kommissionen antar ett meddelande om den europeiska branschen för biofilmer och audiovisuella produkter

IP/01/1326

Bryssel den 27 september 2001

Kommissionen antar ett meddelande om den europeiska branschen för biofilmer och audiovisuella produkter

Den europeiska audiovisuella industrin är en strategisk bransch av stor kulturell betydelse genom de möjligheter den har att skapa välstånd och arbetstillfällen. Samtidigt finns det många faktorer inom branschen som hämmar spridningen av filmer och andra audiovisuella produktioner. I det meddelande som nyligen antagits på förslag från Viviane Reding kommissionsledamot med ansvar för kultur och audiovisuella frågor i samförstånd med Mario Monti kommissionsledamot med ansvar för konkurrenspolitik analyseras dessa problem samtidigt som åtgärder föreslås för att lösa dessa problem. Meddelandet innebär också ökad rättssäkerhet för filmindustrin genom att det redogörs för de kriterier som kommissionen beaktar vid granskningen av de nationella stödsystemen för biofilmer enligt bestämmelserna om statligt stöd i fördraget.

"Den europeiska audiovisuella branschen visar prov på en utomordentlig kreativitet som avspeglar vår stora kulturella mångfald. Genom de nya möjligheter till produktion och spridning som den digitala tekniken ger våra verk vill kommissionen bidra till att undanröja de hinder som står i vägen för våra kulturskapare och företagare för att de fullt ut skall kunna dra nytta av gemenskapsdimensionen", sade Viviane Reding, och tillade följande: "Jag och min kollega Mario Monti vill ge branschen ökad rättssäkerhet och visa att den audiovisuella branschens kulturella dimension i full utsträckning beaktas i all gemenskapspolitik".

I meddelandet, som beaktar resultaten av ett mycket omfattande samråd med medlemsstaterna och branschföreträdare, behandlas frågorna om utnyttjande av produktioner (rättigheter), e-bio, skattebestämmelser för branschen, klassificering av produktioner samt andra problem som påverkar spridningen av filmer och andra audiovisuella produktioner.

Meddelandet påverkar inte arbetet med den kommande översynen av direktivet om "television utan gränser", men det syftar mot samma mål, dvs. att se till att en bransch som i så hög grad är öppen för internationell handel på ett bättre sätt kan dra nytta av gemenskapsdimensionen. Kommissionen stöder därför aktivt den europeiska audiovisuella branschen genom programmet Media Plus (400 miljoner euro under åren 20012005) och genom Europeiska investeringsbankens och kommissionens gemensamma initiativ "i2i Audiovisuel" (jfr IP/01/717, 18.5.2001), som bland annat bidrar till att ställa riskkapital till förfogande för branschen. I övrigt följer meddelandet de principer för gemenskapens politik på det audiovisuella området som anges i meddelandet från december 1999 (jfr IP/99/981, 14.12.1999).

Diskussionerna om definitionen av termerna "europeisk produktion" och "oberoende producent", som inleddes vid samrådet med medlemsstaterna och branschföreträdarna, kommer att fördjupas i samband med översynen av direktivet "television utan gränser" under 2002.

Undanröja hindren för utnyttjande av audiovisuella produktioner i Europa och för bevarande av kulturarvet

• Samrådet visade att företrädarna för den audiovisuella branschen var eniga om att åtgärder behöver vidtas för att på ett bättre sätt bevara det europeiska audiovisuella kulturarvet, men också att det fanns skilda uppfattningar om huruvida det är lämpligt att införa ett system för deponering av audiovisuella produktioner, på vilken nivå deponeringen skulle ske (nationell nivå, gemenskapsnivå eller inom ramen för Europarådet, som håller på att utarbeta en konvention på detta område) och om deponeringen skulle vara obligatorisk eller frivillig. Innan man lägger fram något eventuellt förslag kommer kommissionen därför att fram till 2002 göra en lägesbeskrivning i medlemsstaterna. Inom den närmaste tiden kommer kommissionen att uppmuntra till spridning av de bästa lösningarna för bevarande av det audiovisuella kulturarvet och undersöka möjligheterna att skapa en databas med uppgifter om de olika medier som audiovisuella produktioner framställs på.

• Samrådet visade att det fanns ett intresse av att upprätta ett register över filmer med närmare uppgifter om t.ex. producenternas och regissörernas namn eller annan praktisk och juridisk information om filmerna. Men även i denna fråga fanns det skilda uppfattningar om hur denna tanke skulle genomföras i praktiken: ett system för ömsesidigt godkännande av nationella register eller en sammankoppling av dessa register i nätverk. Kommissionen kommer därför att göra en översikt över situationen i medlemsstaterna. Enligt branschföreträdarnas uppfattning förefaller det, med tanke på administrationskostnaderna och tillförlitligheten, vara problematiskt att på gemenskapsnivå skapa en databas över rättsinnehavare. Vissa inom branschen beklagar dock att det är svårt att identifiera rättsinnehavarna, vilket hämmar utnyttjandet av vissa produktioner, särskilt online-produktioner. Kommissionen uppmanar branschföreträdarna att agera gemensamt och upprätta en lista över de produktioner som inte går att identifiera för att finna lösningar så att dessa produktioner kan spridas.

Främja e-bio

Den digitala tekniken ger ökade möjligheter att sprida biofilmer i hela Europa och i världen. Med hänsyn till de kulturella och ekonomiska värden som står på spel måste européerna visa vägen när det gäller att fastställa standarder för e-bio och dess användning. Detta är i första hand näringslivets ansvar, och kommissionen välkomnar bildandet av det europeiska forumet för e-bio (European Digital Cinema Forum). Kommissionen stöder användningen av digital teknik inom ramen för programmet Media Plus och initiativet "i2i Audiovisuel". Syftet är bland annat att på grundval av öppna och internationellt godtagna standarder utveckla metoder för digital komprimering som ger god filmkvalitet samt att utveckla medlen för visning av produktionerna och krypteringsmetoderna.

Granska beskattningen av audiovisuella produktioner

Vid samrådet framhöll branschföreträdarna sitt krav på sänkt moms eller momsfrihet för kulturella varor och tjänster, vilket redan kan tillämpas på vissa kulturella varor och tjänster, t.ex. biobiljetter. När det gäller sådana tjänster på vilka momsen inte kan sänkas enligt det sjätte momsdirektivet, t.ex. videofilmer och online-tjänster, kommer kommissionen att efter 2002 undersöka möjligheten att inbegripa dessa i samband med översynen av den berörda bilagan till momsdirektivet.

Vilka övriga hinder kan finnas för spridningen av audiovisuella produktioner?

• De skilda klassificeringarna (dvs. restriktioner som "Barntillåten från...") i olika medlemsstater och för olika distributionssätt skulle kunna vara ett sådant hinder. Med beaktande av de kulturella skillnader som de olika klassificeringarna avspeglar kommer kommissionen att inleda en undersökning för att fastställa orsakerna till de skilda klassificeringarna, skillnadernas omfattning och de konkreta följder de får för saluföringen av dessa produktioner. Undersökningen kommer att finnas tillgänglig under 2002.

• Kommissionen kommer att överväga hur handlingsplanen eLearning (jfr IP/01/446, 28.3.2001) kan användas för att främja utbildning i bildlära och kunskaper om europeisk film i skolorna.

I övrigt tillkännages i meddelandet att en expertgrupp skall bildas som skall arbeta vidare med frågor som rör den ekonomiska och tekniska utvecklingen i den audiovisuella branschen samt att man under 2002 skall inleda en undersökning av finansieringen inom filmindustrin (finansieringsnivå i de olika produktionsstadierna, förhållandet mellan investeringar och intäkter, etc.).

Öka rättssäkerheten när det gäller statligt stöd till biofilmer

Trots att kommissionen ännu inte fattat något beslut i negativ riktning när det gäller nationella system för stöd till biofilmer, fruktade ändå branschföreträdarna att gemenskapens konkurrensregler (statligt stöd) skulle kunna hindra medlemsstaterna eller de regionala förvaltningenheterna från att stödja den inhemska produktionen av biofilmer i en internationell miljö som präglas av hård konkurrens med andra världsdelar. I kommissionens meddelande förklaras klart och tydligt de kriterier som används vid bedömningen av systemen för statligt stöd till produktion av biofilmer och TV-program. Kommissionen granskar inte stödet till någon specifik film utan de nationella stödsystemen i sig.

För det första kontrollerar kommissionen att villkoren för beviljande av statligt stöd inte strider mot EG-fördraget, bl.a. när det gäller diskriminering på grund av nationalitet (om stödet exempelvis endast beviljas det egna landets medborgare) och när det gäller iakttagande av bestämmelserna för den inre marknaden. För det andra kontrollerar kommissionen att de särskilda kriterierna för stöd till biofilmer och TV-program uppfylls enligt den beskrivning som ges i beslutet från juni 1998 om det statliga stödet i Frankrike.

I samband med detta tillämpar kommissionen fördragsbestämmelserna om "kulturellt undantag", vilket innebär att kultursektorn får en positiv särbehandling, och finner en jämviktslösning mellan målen att skapa kultur, att utveckla den audiovisuella produktionen i Europeiska unionen och att iaktta gemenskapens regler för statligt stöd. De specifika kriterierna är följande:

• Medlemsstaten måste se till att de produktioner som stöds är kulturella produkter enligt kontrollerbara nationella kriterier. Enligt subsidiaritetsprincipen yttrar sig kommissionen aldrig om de produktioner som anses vara av kulturell art.

• Medlemsstaten kan inte kräva att producenten förbrukar mer än 80 % av den budget som avsatts till filmen eller TV-programmet inom landets territorium och producenten får fritt välja vilka budgetposter som skall användas utanför medlemsstatens territorium.

• Det statliga stödet får i regel uppgå till högst 50 % av produktionsbudgeten, men smala filmer och lågbudgetfilmer är undantagna från denna övre gräns. För varje typ av statligt stöd fastställer medlemsstaterna själva vad som skall betraktas som smala filmer och lågbudgetfilmer. För filmer som produceras inom ett språkligt eller kulturellt begränsat område gäller flexiblare bestämmelser.

• För att de nationella systemen för stöd till produktion av biofilm eller TV-program inte skall attrahera verksamhet som bedrivs i någon annan medlemsstat, är extra stöd till specifik produktionsverksamhet (t.ex. efterproduktion) inte tillåtet.

Mot bakgrund av dessa kriterier har kommissionen redan undersökt och godkänt flera nationella stödsystem: Frankrike, Nederländerna, Tyskland (delstatsnivå och vissa delstater), Irland och Sverige. Kommissionen hoppas kunna slutföra granskningen av övriga nationella stödsystem under detta år.