Navigation path

Left navigation

Additional tools

Other available languages: EN FR DE DA ES NL IT PT FI EL

ip/00/520

Bryssel den 24 maj 2000

Kommissionen godkänner en sista omgång nya konkurrensregler för distributionssektorn

Europeiska kommissionen har idag lagt den sista byggstenen till sina nya konkurrensregler om leverans- och distributionsavtal genom att godkänna de riktlinjer om "vertikala begränsningar" som kompletterar den nya gruppundantagsförordning som beslutades i december 1999.(1) Riktlinjerna och gruppundantagsförordningen formar tillsammans grunden för en mer ekonomiskt inriktad och mindre ingripande konkurrenspolitik i fråga om sådana avtal som ibland kallas "vertikala", dvs. avtal om försäljning eller inköp av varor eller tjänster mellan företag som verkar i olika led i produktions- eller distributionskedjan. Reformen omfattar särskilt avtal om leveranser till industrin, ensamåterförsäljaravtal, avtal om selektiv distribution, franchiseavtal och avtal som ålägger återförsäljaren att sälja från en enda leverantör, som kan förekomma i till exempel öl- och bensinbranscherna. Sådana avtal är mycket viktiga för att ekonomin skall fungera. Denna reform av ett kärnområde inom konkurrenspolitiken är en del av den mer omfattande översyn som kommissionen är i färd med för att modernisera sina konkurrensregler.(2)

"Denna viktiga reform är en bekräftelse på kommissionens fasta beslutsamhet att se över och modernisera gemenskapens konkurrenslagstiftning, fastslog kommissionsledamot Mario Monti. "Målet är att förenkla våra regler och minska den tyngande regleringen för företagen, och samtidigt säkra en effektivare kontroll av vertikala begränsningar som införts av företag med betydande inflytande på marknaden. Detta kommer att ge kommissionen utrymme att i framtiden koncentrera sig på viktiga fall. Detta kommer att ske i samarbete med medlemsstaterna, som kommer att spela en allt viktigare roll i tillämpningen av gemenskapens konkurrensregler".

De nya reglerna gäller från den 1 juni 2000, varvid de ersätter tre äldre gruppundantagsförordningar om ensamåterförsäljaravtal, exklusiva inköpsavtal respektive franchiseavtal(3). För nu gällande avtal kommer de gamla gruppundantagsförordningarna att fortsätta tillämpas fram till slutet av 2001. Gruppundantagsförordningen om distribution av motorfordon och serviceavtal, som upphör att gälla i september 2002, påverkas inte av de nya bestämmelserna.

"Vertikala avtal" kan innehålla vissa konkurrensbegränsningar som, under förutsättning att de berörda företagen saknar betydande inflytande på marknaden, i allmänhet kan leda till förbättrad produktion och distribution av de aktuella varorna och tjänsterna. Sådana avtal kan dock även ha negativa effekter på marknaden, särskilt genom uppdelning av eller utestängning från marknaden.

De nya reglerna speglar en övergång från den detaljreglering som utmärker den nuvarande konkurrenslagstiftningen till ett mer ekonomiskt synsätt när det gäller bedömningen av "vertikala avtal". Huvudsyftet med detta är att förenkla reglerna om leverantörs- och distributionsavtal och minska lagstiftningsbördan, särskilt för företag som inte har något marknadsinflytande (t.ex. små och medelstora företag), och samtidigt förbättra kontrollen över avtal som sluts av företag som faktiskt har ett betydande marknadsinflytande. Det nya systemet baserar sig på en enda förordning med ett omfattande tillämpningsområde. Genom förordningen beviljas gruppundantag för såväl mellanprodukter och färdigprodukter som tjänster i mellanledet och slutledet. Den nya gruppundantagsförordningen skapar således ökad trygghet för företag vars marknadsandel understiger 30 %.

Genom att företag med en marknadsandel på mindre än 30 % åtnjuter automatiskt undantag har de möjlighet att fritt sluta de avtal som bäst passar deras intressen och anpassa sig efter skiftande ekonomiska villkor. Det finns dock två kategorier av restriktioner som gruppundantaget inte tillämpas på.

Det gäller för det första ett mindre antal särskilt allvarliga konkurrensbegränsningar, nämligen följande:

  • En producent får inte tvinga sina återförsäljare att sälja sina produkter till ett visst pris. Maximipriser och rekommenderade priser är normalt sett tillåtna.

  • En producent får inte hindra sina återförsäljare att sälja till någon kund om det är kunden själv som tagit initiativ till beställningen (passiv försäljning). Detta betyder att varje återförsäljare skall vara fri att leverera på beställning till vem som helst inom gemenskapen. Återförsäljarna skall också kunna använda Internet för att svara på sådana beställningar.

  • En producent som använder ett selektivt distributionssystem, t.ex. inom kosmetikbranschen, får varken aktivt eller passivt begränsa de auktoriserade återförsäljarnas försäljning till slutanvändare eller andra återförsäljare.

  • En producent som köper komponenter som skall sammanfogas med de egna produkterna (det kan exempelvis gälla en komponent i tillverkningen av en hushållsapparat) får inte förhindra leverantören av komponenterna att sälja dessa som reservdelar till slutanvändare eller oberoende reparatörer.

Syftet med förbudet mot dessa begränsningar är att upprätthålla fri priskonkurrens mellan återförsäljare till fördel för kunderna och att säkerställa konsumenternas rätt att köpa varor och tjänster var de vill inom gemenskapen. Kommissionen kommer att tillämpa dessa förbudsregler strängt. Reglerna får även tillämpas direkt av nationella myndigheter och domstolar. Brott mot bestämmelserna kan ge upphov till böter och krav på ersättning.

En andra grupp av begränsningar som inte omfattas av den nya förordningen är sådana som inte är undantagna, men som under vissa omständigheter ändå kan vara förenliga med EG:s konkurrensregler. De viktigaste avser villkor om att inte konkurrera innebärande att återförsäljare endast får saluföra leverantörens produkter när dessa villkor gäller längre än fem år. Sådana avtal omfattas inte av den nya gruppundantagsförordningen, eftersom de kan ha en starkt utestängande effekt på marknaden. I riktlinjerna beskrivs under vilka förhållanden som långsiktiga investeringar kan berättiga mer långfristiga konkurrensklausuler.

Ovanför tröskelvärdet på 30 procent av marknaden, kommer vertikala avtal inte att omfattas av den nya gruppundantagsförordningen, men de antas inte automatiskt vara olagliga heller. De kan dock kräva ett individuellt undantag enligt artikel 81 i fördraget, som anger under vilka villkor avtal mellan företag kan undantas från EG:s konkurrensregler. Företag i den situationen uppmanas att göra en självutvärdering av vad deras vertikala avtal kan komma att få för rättsliga konsekvenser.

Bakgrund

Det bör erinras om att de nya konkurrensreglerna är resultatet av en djupgående översyn av konkurrenspolitiken, där de viktigaste stegen var offentliggörandet av en grönbok i januari 1997 och av ett meddelande om tillämpningen av EG:s konkurrensregler på vertikala begränsningar i september 1998.(4) Det omfattande samrådet hjälpte kommissionen att i det sistnämnda dokumentet ange ramarna för den föreslagna reformen av konkurrenspolitiken.

Riktlinjerna hjälper företagen att utföra sina egna bedömningar enligt EG:s konkurrensregler genom att klargöra

  • vilka vertikala avtal som i allmänhet inte snedvrider konkurrensen och därför faller utanför tillämpningsområdet för artikel 81.1. Detta gäller särskilt avtal mellan små och medelstora företag, genuina agenturavtal och avtal där varken leverantören eller köparen har ett betydande marknadsinflytande.

  • vilka vertikala avtal som drar fördel av det skydd som skapas genom gruppundantagsförordningen, vilket uppnås genom att beskriva villkoren för tillämpning av gruppundantagsförordningen.

  • vilka omständigheter som kan kräva att de fördelar som följer av gruppundantagsförordningen dras tillbaka av kommissionen eller medlemsstaternas myndigheter.

  • en rad frågor rörande marknadsdefinition och beräkning av marknadsandelar som kan uppstå när företag åberopar det tröskelvärde på 30 % som gäller för tillämpning av gruppundantagsförordningen.

  • vilka åtgärder kommissionen tillgriper i fall som inte omfattas av gruppundantagsförordningen. En allmän analysram tillämpas på de viktigaste vertikala begränsningarna, t.ex. avtal om saluföring av ett enda varumärke, ensamåterförsäljaravtal och avtal om selektiv distribution.

Den nya politiken kommer att ge ökad frihet att ingå avtal, särskilt för små och medelstora företag och i allmänhet för företag som saknar inflytande på marknaden. Därmed försvinner den tvångströja som de gamla gruppundantagsförordningarna utgjorde.

Riktlinjerna kommer att ses över om fyra år, med hänsyn till marknadsutvecklingen och kommissionens erfarenheter när det gäller att tillämpa den nya politiken.

Vad gäller bilbranschen bör man hålla i minnet att gruppundantagsförordning nr 1475/95 om försäljnings- och serviceavtal för motorfordon endast hade gällt i två år när arbetet med att se över konkurrenspolitiken inleddes 1997. Dessutom upphör motorfordonsförordningen att gälla den 30 september 2002, dvs. senare än de gamla gruppundantagsförordningarna om ensamåterförsäljaravtal, exklusiva inköpsavtal och franchiseavtal. Kommissionen beslutade därför att undanta denna sektor från översynen av politiken. Under diskussionerna i rådet om kommissionens förslag om vertikala begränsningar, månade medlemsstaterna om att inte i förväg döma i valet av framtida undantagsordning för bilförsäljning. Kommissionen tog formellt på sig att samråda med den rådgivande kommittén och företrädare för industrin omedelbart efter att ha utarbetat en rapport i enlighet med artikel 11 i förordning nr 1475/95 (i slutet av 2000), men innan beslut om den framtida undantagsordningen för bilbranschen fattas.

Texterna till den nya gruppundantagsförordningen och riktlinjerna finns på Internet på följande adress:

http://ec.europa.eu/dg04/lawenten/en/entente3.htm#iii_1

(1) Kommissionens förordning (EG) nr 2790/1999 av den 22 december 1999 om tillämpningen av artikel 81.3 i fördraget på grupper av vertikala avtal och samordnade förfaranden, EGT L 336, 29.12.1999, s. 2125.

(2) Se särskilt kommissionens planer på att modernisera EG:s bestämmelser om förfaranden på konkurrensområdet (vitbok från kommissionen) och kommissionens översyn av EG:s konkurrensbestämmelser avseende horisontella samarbetsavtal (EGT C 118, 27.4.2000).

(3) Kommissionens förordningar (EEG) nr 1983/83, EGT L 173, 30.6.1983, s. 1, (EEG) nr 1984/83, EGT L 173, 30.6.1983, s. 5, och (EEG) nr 4087/88, EGT L 359, 28.12.1988, s. 46.

(4) Offentliggjorda som KOM (96) 721 slutl. och KOM (98) 544 slutl.


Side Bar

My account

Manage your searches and email notifications


Help us improve our website