Navigation path

Left navigation

Additional tools

Kommissionen antar vitbok om ersättningsansvar för miljöskador

European Commission - IP/00/137   09/02/2000

Other available languages: EN FR DE DA ES NL IT PT FI EL

IP/00/137

Bryssel den 9 februari 2000

Kommissionen antar vitbok om ersättningsansvar för miljöskador

Europeiska kommissionen har idag antagit en vitbok om ersättningsansvar för miljöskador. Syftet med vitboken är att undersöka hur principen om att förorenaren skall betala en av de viktigaste miljöprinciperna i EG-fördraget kan tillämpas på bästa sätt för att uppnå målen med gemenskapens miljöpolitik. Det främsta målet med denna politik är att undvika skador på miljön. I vitboken undersöks hur en miljöansvarsordning på gemenskapsnivå bör utformas. Efter att ha undersökt olika alternativ för gemenskapens agerande drar kommissionens slutsatsen att det lämpligaste alternativet vore ett ramdirektiv på gemenskapsnivå om ersättningsansvar för miljöskador. Vitboken är ett svar på Europaparlamentets begäran om lagförslag på detta område.

Vi tvingas nuförtiden brottas med allvarliga miljöproblem som uppkommer som en följd av människans agerande. Olyckan med oljetankern Erika nyligen och incidenten för några år sedan i närheten av naturreservatet Doñana i södra Spanien är bara två exempel på händelser där människans verksamhet har orsakat betydande skador på miljön som lett till att hundratusentals fåglar och andra djur utsatts för lidande och gått en plågsam död till mötes.

Europeiska unionens medlemsstater har inrättat inhemska miljöansvarsordningar som omfattar person- och sakskador, och de har infört lagstiftning som reglerar ersättningsansvar för, och sanering av, förorenade områden. Hittills har emellertid dessa inhemska ordningar egentligen inte behandlat frågan om ersättningsansvar för skador på naturen. Det är ett av skälen till att ekonomiska aktörer har fokuserat sitt ansvar på andra människors hälsa och egendom, utan att känna något ansvar för miljön som sådan. Miljön har betraktats som en "allmän egendom" för vilken samhället bär ansvaret, och inte den enskilda verksamhetsutövare som faktiskt orsakat skadan. Införandet av ett ersättningsansvar för skador på naturen, såsom föreslås i vitboken, väntas medföra en attitydförändring som torde leda till ökad försiktighet och till att förebyggande åtgärder vidtas i större utsträckning än tidigare.

I samband med kommissionens antagande av vitboken gjorde Margot Wallström, kommissionsledamot med ansvar för miljön, följande uttalande: "Vi har nu lagt grunden till en miljöansvarsordning för Europa. Lagstiftning på detta område kommer att leda till gemensamma regler som garanterar att förorenarna tvingas ta ansvaret för de skador som de orsakar på miljön. Därmed förbättras skyddet av EU-medborgarnas hälsa och av vår naturliga miljö".

Möjliga huvuddrag hos en miljöansvarsordning på EG-nivå

I vitboken skisseras strukturen för en framtida miljöansvarsordning på EG-nivå som syftar till att genomföra principen om att förorenaren skall betala. Där beskrivs de viktigaste byggstenar som behövs för att en sådan ordning skall bli effektiv och praktiskt genomförbar.

Eftersom skyddet av människors hälsa också är ett viktigt miljömål, bör gemenskapsordningen av enhetlighetsskäl täcka både "klassiska skador" (person- och sakskador) och miljöskador. Miljöskadorna bör i sin tur omfatta både förorenade områden och skador på natur och biologisk mångfald i gemenskapen. Kommissionen föreslår därför att ansvarsordningen tillämpas på de områden och arter som omfattas av Natura 2000-nätet. Dessa skyddade områden skall utses av medlemsstaterna i enlighet med direktivet om vilda fåglar från 1979 och direktivet om livsmiljöer från 1992. Eftersom många livsmiljöer och vattendrag sträcker sig över medlemsstaternas gränser kan en gemenskapsordning också utgöra en lösning på gränsöverskridande skador.

Liksom nästan alla inhemska miljöansvarsordningar bör gemenskapsordningen baseras på strikt ansvar (vilket innebär att förorenaren inte behöver ha förfarit oaktsamt eller vårdslöst) när skador orsakas av en farlig verksamhet. Skador på biologisk mångfald i skyddade Natura 2000-områden bör omfattas även om de orsakas av icke-farlig verksamhet. I detta fall bör ansvaret vara culpabaserat. Den ansvariga parten bör vara den verksamhetsutövare som har kontroll över den verksamhet som givit upphov till skadan.

När det gäller skador på miljön skall den ersättning som förorenaren betalar användas för att avhjälpa skadan. Dessutom skall ideella föreningar ha rätt att agera i miljöskadeärenden, i de offentliga myndigheternas ställe, när dessa har ansvaret för att åtgärda skadan men inte agerar. Sådana föreningar kan också tillåtas att vidta åtgärder i brådskande fall om det är nödvändigt för att förhindra skador. Detta är helt i linje med Århuskonventionen från 1998 om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsfattandet och tillgång till rättsmedel i miljöärenden, en FN-ECE-konvention som har undertecknats av gemenskapen och samtliga medlemsstater i EU samt av andra stater.

Förväntade effekter på konkurrenskraften

De flesta OECD-länder som är EU:s främsta handelspartners har redan någon typ av miljöansvarslagstiftning. En miljöansvarsordning på gemenskapsnivå skulle därför inte innebära att EU antar en ensidig miljöskyddsnorm. Erfarenheten av befintliga ansvarsordningar tyder på att dessa ordningar inte har någon oproportionerlig inverkan på industrins konkurrenskraft. Inte heller de miljöansvarsordningar som redan tillämpas i vissa medlemsstater har förknippats med några större problem för konkurrenskraften.

Reaktioner på vitboken

Kommissionen uppmanar Europaparlamentet, rådet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén samt berörda parter att diskutera och kommentera vitboken. Eventuella synpunkter kan sändas till kommissionen före den 1 juli 2000 på följande adress:

Directorate General for Environment, Nuclear Safety and Civil Protection; Legal Affairs Unit (DG ENV.B.3), Rue de la Loi 200, 1049 Brussels, eller sändas via e-post till Carla.DEVRIES@ec.europa.eu eller Charlotta.COLLIANDER@ec.europa.eu

Bilaga

VITBOK OM ERSÄTTNINGSANSVAR FÖR MILJÖSKADOR

SAMMANFATTNING

    1.    Efter en inledning som innehåller viss bakgrundsinformation och en förklaring av syftet med ett ersättningsansvar för miljöskador i avsnitt 1 och 2, presenteras i avsnitt 3 argumenten för en gemenskapsordning. De främsta skälen för att införa en gemenskapsordning är att den skall kunna leda till ett förbättrat genomförande av viktiga miljöprinciper (förorenaren skall betala, förebyggande åtgärder och försiktighet) och av gemenskapens befintliga miljölagstiftning. Den skulle också kunna utgöra en garanti för att miljön saneras och återställs och göra det möjligt att integrera miljöfrågorna med andra politiska områden. En gemenskapsordning skulle dessutom kunna bidra till rättvisare villkor på den inre marknaden. 

    2.   Genom att förbättra de förebyggande åtgärderna och se till att miljöskador avhjälps erhålls en ökad internalisering av miljökostnader, vilket innebär att kostnaderna för att förebygga och avhjälpa skador på miljön betalas av de parter som är ansvariga för skadan i stället för att finansieras av samhället (eller skattebetalarna).

    3.   I avsnitt 4 beskrivs tänkbara egenskaper hos en gemenskapsordning, nämligen: ingen retroaktiv verkan, täckning både av miljöskador (förorenade områden och skador på den biologiska mångfalden) och klassiska skador (hälso- och sakskador). Ordningen bör ha ett begränsat tillämpningsområde som är kopplat till EG:s miljölagstiftning. Förorenade områden och traditionella skador bör endast omfattas om de orsakas av en (potentiellt) farlig verksamhet som regleras i EG-lagstiftningen, och skador på den biologiska mångfalden bör endast omfattas om den är skyddad inom ramen för Natura 2000-nätet som grundas på direktiven om vilda fåglar och livsmiljöer.

    4.   Exempel på gemenskapslagstiftning som reglerar farlig eller potentiellt farlig verksamhet är lagstiftning innehållande gränsvärden för utsläpp av farliga ämnen till vatten eller luft, lagstiftning om farliga ämnen och preparat vilken (bland annat) syftar till att skydda miljön, lagstiftning om avfallshantering, lagstiftning om genetiskt modifierade organismer (i den mån de inte omfattas av produktansvarsdirektivet) och lagstiftning om transport av farligt gods.

    5.   Strikt ansvar bör tillämpas på skador som orsakas av farlig verksamhet och culpabaserat ansvar på skador som orsakas av icke-farlig verksamhet. Det bör finnas allmänt vedertagna ansvarsbegränsningar och vissa skäliga lättnader för svaranden. Det är den part som har kontrollen över den verksamhet som orsakar skadan som skall ta ansvaret.

    6.   Det bör fastställas kriterier för att hantera och avhjälpa skador på miljön och för att bedöma skador på den biologiska mångfalden. Ordningen bör omfatta en skyldighet att använda den ersättning som förorenaren betalar för att återställa den skadade miljön.

    Möjligheterna att väcka talan i miljöskadefall bör utvidgas, i enlighet med Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsfattandet och tillgång till rättsmedel i miljöärenden. Slutligen bör ordningen omfatta bestämmelser om ekonomisk säkerhet för potentiellt ansvariga parter.

    7.   I avsnitt 5 presenteras olika alternativ för gemenskapens agerande, nämligen gemenskapens tillträde till Luganokonventionen, en ordning som endast omfattar gränsöverskridande skador, en rekommendation från gemenskapen som kan tjäna som vägledning för medlemsstaternas åtgärder och ett gemenskapsdirektiv av övergripande natur eller där det fastställs regler för varje sektor. Argument för och emot varje alternativ redovisas, och ett gemenskapsdirektiv bedöms vara lämpligast.

    8.   Av avsnitt 6 framgår att ett gemenskapsinitiativ är berättigat både ur subsidiaritets- och proportionalitetssynpunkt, eftersom ansvarsordningar i enskilda medlemsstater inte kan behandla miljöskadornas samtliga aspekter, en gemensam kontroll av efterlevnaden genom EG-lagstiftning ger en integrerande effekt, och en gemenam ramordning ger viss flexibilitet genom att den fastställer mål och resultat medan medlemsstaterna själva får välja hur och med hjälp av vilka instrument dessa skall uppnås.

    9.   I avsnitt 7 behandlas de ekonomiska konsekvenserna av en miljöansvarsordning på EG-nivå i enlighet med vitboken, bland annat effekterna på konkurrenskraften gentemot tredje land. Eftersom de flesta OECD-länder redan har någon form av miljöansvarslagstiftning skulle en miljöansvarsordning på EG-nivå inte innebära att EU antar en ensidig miljöskyddsnorm. Av detta avsnitt framgår att de tidigare erfarenheterna är otillräckliga för att ge stöd för några bestämda åsikter om de övergripande effekterna av en ordning såsom den som föreslås i vitboken. Kommissionen kommer att fortsätta sin forskning på detta område och göra ytterligare undersökningar av miljöansvarets ekonomiska och miljömässiga effekter. Resultaten av dessa undersökningar och andra tillgängliga data kommer att användas som en utgångspunkt för framtida initiativ på detta område.

    10.  Såsom framgår av avsnitt 8 anser kommissionen att det lämpligaste alternativet vore ett ramdirektiv på gemenskapsnivå om ersättningsansvar för miljöskador. Detta skulle vara det effektivaste sättet att genomföra miljöprinciperna i EG-fördraget, särskilt principen om att förorenaren skall betala. Berörda parter kan sända sina synpunkter på vitboken till kommissionen fram till den 1 juli 2000.


Side Bar

My account

Manage your searches and email notifications


Help us improve our website