Navigation path

Left navigation

Additional tools

Presentation av årsrapporten för 2012 för Europeiska unionens råd (ekonomiska och finansiella frågor)

Court of Auditors - ECA/13/45   10/12/2013

Other available languages: EN FR DE DA ES NL IT PT FI EL CS ET HU LT LV MT PL SK SL BG RO HR


EUROPEISKA REVISIONSRÄTTEN TAL

Luxemburg den 10 december 2013

ECA/13/45

Tal av Vítor Caldeira,

ordförande för Europeiska revisionsrätten

Presentation av årsrapporten för 2012 för Europeiska unionens råd (ekonomiska och finansiella frågor)

Bryssel den 10 december 2013


Det talade ordet gäller.

Herr ordförande,

ärade ministrar,

kommissionär Šemeta.

Det är en stor ära för mig att få presentera revisionsrättens årsrapport om genomförandet av EU:s budget för 2012 för Europeiska unionens råd.

Europas medborgare har rätt att få veta vad deras pengar används till och om de används korrekt. De har också rätt att få veta om de får valuta för pengarna, särskilt i en tid när trycket på de offentliga finanserna är stort.

Revisionsrättens årsrapport hjälper EU:s institutioner och EU-medborgarna att få en bild av vad vi vet om läget när det gäller EU:s ekonomiska förvaltning.

Den bild som presenteras för 2012 är enligt revisionsrättens uppfattning ungefär densamma som tidigare år. I korthet säger revisionsrätten följande i årsrapporten för 2012:

  • Vi vet vad EU-pengarna används till – de EU-räkenskaper som har upprättats av kommissionen är tillförlitliga, på samma sätt som de har varit sedan 2007.

  • Vi vet också att alla medel inte används korrekt – revisionsrätten drar slutsatsen att betalningarna från EU-budgeten innehåller väsentliga fel.

  • Men vi vet inte tillräckligt mycket om det samlade värde som EU-budgeten ger medborgarna. Förvaltnings- och rapporteringssystemen för EU-budgeten förmår ännu inte tillhandahålla tillräcklig, relevant och tillförlitlig information om vilka resultat som uppnås genom EU:s utgifter.

Vad beträffar betalningarnas laglighet och korrekthet uppskattar revisionsrätten den mest sannolika felprocenten i de kostnadsförda betalningar som ligger till grund för EU:s räkenskaper till 4,8 %.

Årsrapporten för 2012 ger en god inblick i hur felen ser ut, var de uppstår och varför de fortsätter att förekomma. Jag skulle vilja ta upp tre centrala punkter i rapporten.

För det första är det viktigt att vara tydlig med vad revisionsrätten avser med ”fel”. Fel uppstår när EU-medel inte används i enlighet med den tillämpliga lagstiftningen och följaktligen inte i enlighet med vad parlamentet och detta råd har avsett som lagstiftare och budgetmyndighet. Fel är med andra ord fall där EU-medel inte borde ha betalats ut.

I själva verket hänför sig mer än två tredjedelar av den uppskattade felprocenten till icke stödberättigande betalningsanspråk och till allvarlig underlåtenhet att följa upphandlingsregler.

För det andra skulle jag vilja understryka att felen inte är begränsade till något specifikt område i budgeten. Alla verksamhetsområden med driftsutgifter innehåller väsentliga fel. Administrativa utgifter är det enda område där en väsentlig felnivå inte konstaterades.

Revisionsrättens övergripande uppskattning av den mest sannolika felprocenten för samtliga områden med driftsutgifter visade på ökningar jämfört med 2011, vilket har lett till en total ökning från 3,9 % 2011 till 4,8 % 2012.

För det tredje är, liksom tidigare år, den felprocent som revisionsrätten har uppskattat högre på de områden som förvaltas gemensamt av kommissionen och medlemsstaterna. Skillnaden i årets årsrapport är att förbättringar av revisionsrättens metod möjliggör en rättvis jämförelse mellan de olika förvaltningsformerna.

Revisionsrätten beräknar att den uppskattade felprocenten för utgifter med delad förvaltning var 5,3 % jämfört med 4,3 % för alla andra former av driftsutgifter.

Trots detta är förvaltningen delad inom de områden där det oftast förekommer fel. Landsbygdsutveckling är fortfarande det utgiftsområde som innehåller flest fel med en uppskattad felprocent på 7,9 %, följt av regionalpolitik med 6,8 %.

Men revisionsrättens resultat tyder inte på att felen inom områden med delad förvaltning är begränsade till specifika medlemsstater. Våra bedömningar av de övervaknings- och kontrollsystem som granskades 2012 och tidigare år visade i själva verket att brister förekom vid en mängd olika nationella och regionala myndigheter.

Nationella och regionala myndigheter som är ansvariga för förvaltningen av EU-medel skulle kunna göra mer för att förhindra fel. Revisionsrättens granskning av transaktioner visar nämligen också att över hälften av de fel som vi konstaterade kunde ha korrigerats av de nationella myndigheterna innan ersättningsanspråken lämnades till kommissionen.

Kommissionen kan vidta och vidtar åtgärder för att skydda EU-budgeten genom att besluta om finansiella korrigeringar. Men systemet för att göra det är komplext, och vilka effekter de finansiella korrigeringarna får på medlemsstater och stödmottagare beror på de tillämpliga förordningarna.

När det till exempel gäller jordbruk leder inte merparten av de finansiella korrigeringarna till att medlemsstaterna återvinner betalningar från stödmottagare, och de flesta korrigeringar på sammanhållningsområdet är schablonkorrigeringar som inte leder till en detaljerad korrigering på projektnivå.

Herr ordförande, ärade ministrar.

Det största problemet är att de nuvarande rättsliga ramarna för utgifter inte tillräckligt uppmuntrar ett bättre resursutnyttjande. Att ändra på det blir därför bli en utmaning under den nya budgetramperioden.

Men det finns en möjlighet och ett allt större behov av att göra det. När trycket på de offentliga finanserna ökar på såväl EU-nivå som nationell nivå rekommenderar revisionsrätten att EU:s utgiftsprogram i högre utsträckning inriktas på resultat på EU-nivå och nationell nivå.

Det betyder att tydliga mål, relevanta indikatorer och förväntade resultat måste fastställas för alla utgiftsprogram på alla lämpliga nivåer. Som framgår av kapitel 10 i årsrapporten anser revisionsrätten att detta för närvarande inte sker tillräckligt konsekvent för att man ska få en tillräcklig grund för förvaltning och rapportering av utgiftsprogrammens resultat.

Om EU:s pengar ska användas bättre i framtiden är det också viktigt att förenkla de nationella förvaltnings- och kontrollarrangemangen och se till att de fungerar ändamålsenligt redan från början av den nya programperioden.

EU behöver sammanfattningsvis skapa en resultatkultur om nästa generation utgiftsprogram ska ge – och uppfattas ge – EU och dess medborgare ett mervärde.

Herr ordförande, ärade ministrar.

EU:s institutioner måste arbeta tillsammans för att förbättra EU:s resultat och redovisningsskyldighet under de kommande åren.

Revisionsrätten ser fram emot att spela sin roll vid sidan av detta råd, parlamentet och kommissionen för att uppnå det målet till gagn för EU:s medborgare.

Tack för uppmärksamheten.


Side Bar

My account

Manage your searches and email notifications


Help us improve our website