Navigation path

Left navigation

Additional tools

- Det talade ordet gäller –

- Det talade ordet gäller –


EUROPEISKA REVISIONSRÄTTEN

Bryssel den 5 november 2013

ECA/13/38

Tal av Vítor Caldeira, ordförande för Europeiska revisionsrätten

Presentation av årsrapporterna för 2012

INFÖR EUROPAPARLAMENTETS BUDGETKONTROLLUTSKOTT

Bryssel den 5 november 2013

Det talade ordet gäller

Herr ordförande, ärade ledamöter.

Jag vill tacka er för denna möjlighet att presentera revisionsrättens årsrapporter om genomförandet av EU:s budget för 2012 och Europeiska utvecklingsfonden.

Europas medborgare har rätt att få veta vad deras pengar används till och om de används på rätt sätt. De har också rätt att få veta om de får valuta för pengarna, särskilt i en tid när trycket på de offentliga finanserna är stort.

Kommissionen är den viktigaste förvaltaren av EU:s medel och ska lämna information i EU:s räkenskaper och andra rapporter om hur medlen används, huruvida de finansiella transaktionerna är korrekta och vilka resultat som uppnås.

Revisionsrättens roll är att göra en oberoende bedömning av dessa tre delar av EU:s ekonomiska förvaltning i enlighet med fördraget och revisionsstandarder och god praxis.

Revisionsrätten presenterar resultaten av sin bedömning av genomförandet av EU:s budget i sin årsrapport som en hjälp till Europaparlamentet i förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet.

Kapitel 1 i revisionsrättens årsrapport innehåller revisionsförklaringen om räkenskapernas tillförlitlighet och lagligheten och korrektheten i de ekonomiska transaktioner som ligger till grund för dessa räkenskaper. Kapitel 2 till 9 innehåller särskilda bedömningar om inkomsterna och de största utgiftsområdena. Kapitel 10 slutligen handlar om ”EU-budgeten – att uppnå resultat”.

Hur ser då revisionsrättens bedömning av EU:s ekonomiska förvaltning 2012 ut?

Den samlade bilden är i stort sett densamma som i förra årets årsrapport. Men det finns några specifika punkter i årsrapporten som jag skulle vilja uppmärksamma utskottets ledamöter på, nämligen följande:

  • Betalningarnas laglighet och korrekthet.

  • Finansiella korrigeringar och återvinningar.

  • Trycket på EU:s finanser.

  • Behovet av att skapa en resultatkultur under nästa budgetramperiod.

Jag skulle vilja börja med den samlade bilden:

  • EU:s räkenskaper är tillförlitliga, såsom de har varit sedan 2007. De inkomster och åtaganden som ligger till grund för EU:s räkenskaper är lagliga och korrekta i alla väsentliga avseenden, men betalningarna fortsätter att innehålla väsentliga fel.

  • När det gäller att uppnå resultat från EU-budgeten kan kommissionen inte tillhandahålla tillräckliga, relevanta och tillförlitliga bevis på vad EU-politiken har uppnått på ett sådant sätt att de kan användas i förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet.

Revisionsrättens uttalande om betalningarnas laglighet och korrekthet är fortfarande i stort sett densamma eftersom det återspeglar en underliggande verklighet som inte har förändrats nämnvärt.

Revisionsrätten baserar sitt uttalande med avvikande mening på de revisionsbevis som den inhämtar från bedömningarna av system för övervakning och kontroll och granskningarna av ett urval av transaktioner.

Liksom tidigare år är de system för övervakning och kontroll som revisionsrätten granskade endast delvis ändamålsenliga när det gäller att garantera att betalningarna är lagliga och korrekta när EU-utgifterna uppkommer.

Utifrån granskningen av ett urval av transaktioner uppskattar revisionsrätten den mest sannolika felprocenten i de kostnadsförda betalningar som ligger till grund för EU:s räkenskaper till 4,8 %. Revisionsrätten har 95 % säkerhet om att felprocenten för betalningar ligger mellan 3 och 6 %.

Dessa fel är inte begränsade till något specifikt område i budgeten. Alla verksamhetsområden med driftsutgifter innehåller väsentliga fel. Administrativa utgifter är det enda område där en väsentlig felnivå inte konstaterades.

Kommissionens egna rapporter bekräftar denna samlade bild. Kommissionen medger att fel förekommer i hela budgeten och att den totala nivån sannolikt är väsentlig. 14 generaldirektörer vid kommissionen gör reservationer i sina årliga verksamhetsrapporter om utgifternas laglighet och korrekthet, och i den sammanfattande rapporten uppges ”riskbeloppen” utgöra mellan 1,9 och 2,6 % av de totala betalningarna – en andel som kommissionen själv medger sannolikt är en underskattning.

Som framgår av kapitel 1 har revisionsrättens övergripande uppskattning av den mest sannolika felprocenten ökat från 3,9 % 2011 till 4,8 % 2012.

Revisionsrättens uppskattningar av de mest sannolika felprocentsatserna för jordbruk, regionalpolitik, landsbygdsutveckling och sysselsättning och socialpolitik visar alla på ökningar jämfört med 2011.

Landsbygdsutveckling är fortfarande det utgiftsområde som innehåller flest fel med en uppskattad felprocent på 7,9 %, följt av regionalpolitik med en uppskattad felprocent på 6,8 %.

Den uppskattade felprocenten har också ökat inom verksamhetsområdena forskning och annan inre politik och yttre förbindelser, bistånd och utvidgning.

I de sistnämnda fallen beror ökningen delvis på två metodförbättringar som revisionsrätten införde för granskningen avseende 2012.

Revisionsrättens urval av transaktioner på dessa områden innehåller inte längre förskottsbetalningar som gjorts under året. De omfattar med andra ord de mellanliggande betalningar, slutbetalningar och förskott som reglerats under året.

Denna förändring överensstämmer med principerna för periodiserad redovisning och ger därmed – enligt revisionsrättens uppfattning – en bättre bild av den verklighet som ligger till grund för EU:s ekonomiska förvaltning.

Den andra metodförbättringen gäller behandlingen av allvarlig underlåtenhet att tillämpa reglerna för offentlig upphandling. Från och med 2012 behandlas EU:s institutioner och organ på samma sätt som medlemsstaternas myndigheter och andra internationella organisationer.

Dessa förändringar ökar jämförbarheten mellan olika verksamhetsområden och de kommer att öka jämförbarheten över tiden. Tillsammans leder de till en ökning på 0,3 procentenheter av revisionsrättens övergripande uppskattning av den mest sannolika felprocenten 2012 jämfört med 2011.

Herr ordförande, ärade ledamöter.

Revisionsrättens årsrapport för 2012 innehåller många belysande exempel på fel som konstaterats och en omfattande analys. Tillsammans ger de en viss inblick i var och hur fel inträffar och varför de är av betydelse. Låt mig ge några exempel från vår analys:

  • För det första hänför sig mer än två tredjedelar av den uppskattade felprocenten till icke stödberättigande betalningsanspråk och allvarlig underlåtenhet att följa upphandlingsregler.

  • För det andra bidrar de områden där mest medel spenderas mest till felprocenten, det vill säga regionalpolitik, jordbruk, landsbygdsutveckling och sysselsättning och socialpolitik.

  • För det tredje visar revisionsrättens granskning av transaktioner att andelen transaktioner med fel är hög inom dessa verksamhetsområden: den uppgår till mellan 35 och 63 %.

  • För det fjärde visar revisionsrättens granskning av transaktioner att över hälften av de fel som vi konstaterade inom delad förvaltning kunde ha korrigerats av de nationella myndigheterna innan ersättningsanspråken lämnades till kommissionen.

Men revisionsrättens resultat tyder inte på att felen är begränsade till specifika medlemsstater. Revisionsrättens bedömningar av de granskade övervaknings- och kontrollsystemen visade i själva verket att brister förekom vid en mängd olika nationella och regionala myndigheter.

Felen är inte heller begränsade till utgifter som förvaltas gemensamt med medlemsstaterna. Revisionsrätten beräknar att den uppskattade felprocenten för utgifter med delad förvaltning var 5,3 % jämfört med 4,3 % för alla andra driftsutgifter.

De fel som revisionsrätten konstaterar är av betydelse eftersom de är exempel på fall där EU-medel inte har använts i enlighet med den tillämpliga lagstiftningen och följaktligen inte i enlighet med vad Europaparlamentet och rådet har avsett som lagstiftare och budgetmyndighet.

De är också av betydelse därför att felen motsvarar penningbelopp som inte skulle ha betalats ut. Ibland går det att få tillbaka dessa belopp. Detta leder mig till frågan om finansiella korrigeringar och återvinningar.

Revisionsrätten ägnar ett antal punkter i årsrapporten för 2012 åt detta tema. Det är ett komplext ämne som revisionsrätten och kommissionen angriper från olika men kompletterande perspektiv.

Kommissionen vill skydda budgeten från effekterna av oriktigheter, och revisionsrätten har till uppgift att rapportera om huruvida transaktioner är lagliga och korrekta.

I årsrapporten för 2012 undersöker revisionsrätten effekten av finansiella korrigeringar och återvinningar på medlemsstater, på stödmottagare och på revisionsförklaringen.

Inverkan av finansiella korrigeringar avgörs av de förordningar som tillämpas. När det gäller jordbruk leder merparten av de finansiella korrigeringarna inte till att de berörda medlemsstaterna återvinner betalningar från stödmottagare, och när det gäller sammanhållning är de flesta korrigeringar schablonkorrigeringar som inte leder till en detaljerad korrigering på projektnivå.

Konsekvensen blir alltså att merparten av finansiella korrigeringar drabbar nationella skattebetalare.

Revisionsrätten vill betona detta, eftersom årsrapporten också riktas till de nationella parlamenten och de nationella myndigheterna.

Herr ordförande, ärade ledamöter.

I vår strävan att förbättra EU:s ekonomiska förvaltning har vi inte råd att bortse från det ökande trycket på de offentliga finanserna på såväl EU-nivå som nationell nivå.

Revisionsrätten framhåller de tecken som finns på det ökande trycket på EU:s betalningsbudget i årsrapporten för 2012.

Som ni vet hade kommissionen redan 2012 problem med att tillmötesgå alla betalningsansökningar.

Trycket på betalningarna återspeglades också i det ökade beloppet för utestående åtaganden. Vid utgången av 2012 motsvarade de värdet av mer än två års totala betalningar i EU-budgeten.

Kommissionen kommer också att behöva finansiera betalningar som följer av skulder i EU:s balansräkning. Vid utgången av budgetåret 2012 uppgick de utestående åtaganden och skulder som måste finansieras till totalt cirka 313 miljarder euro.

Revisionsrätten anser att kommissionen bör planera för sina framtida behov av likvida medel genom att utarbeta och offentliggöra en långsiktig likviditetsbudget.

Herr ordförande, ärade ledamöter.

Det är inte alltid skådespelarna som ska lastas för kvaliteten på en föreställning, ibland kan det vara manuskriptet som är problemet.

Nuvarande rättsliga ramar för utgifter främjar inte tillräckligt ett bättre resursutnyttjande.

Den nya budgetramperioden erbjuder en möjlighet att ändra på det. Revisionsrätten håller med kommissionen om att en resultatkultur behöver skapas.

Det betyder att man måste åtgärda de brister som revisionsrätten konstaterar i det nuvarande systemet för hantering och rapportering av resultat, till exempel följande:

  • Utgiftsprogrammen använder inte konsekvent SMART-mål och lämpliga indikatorer.

  • Uppgifterna om resultat är inte tillräckligt bra.

  • Projekt som finansieras med EU-medel är alltför ofta inte hållbara.

EU måste komma till rätta med dessa problem om nästa generation utgiftsprogram ska leverera – och framstå som leverantörer av – mervärde till EU och dess medborgare.

Revisionsrätten rekommenderar att inriktningen ligger på resultat under den kommande programperioden. Detta förutsätter att det fastställs tydliga mål, relevanta indikatorer och förväntade resultat.

Herr ordförande, ärade ledamöter.

EU:s institutioner måste arbeta tillsammans för att förbättra EU:s resultat och redovisningsskyldighet under de kommande åren.

Revisionsrätten och våra årsrapporter bidrar på ett viktigt sätt – och kommer att fortsätta bidra – till att göra denna kollektiva strävan till en framgång. Vi ser fram emot att spela vår roll vid sidan av detta parlament och de övriga EU-institutionerna.

Tack för uppmärksamheten.


Side Bar

My account

Manage your searches and email notifications


Help us improve our website