Chemin de navigation

Left navigation

Additional tools

1


EUROPEISKA REVISIONSRÄTTEN

ECA/13/37

Luxemburg den 5 november 2013

Årsrapporten för 2012 – Vanliga frågor

  1. Har revisionsrätten godkänt räkenskaperna för 2012?

Ja. Revisionsrätten har intygat att räkenskaperna för 2012 är fullständiga och korrekta på samma sätt som den har gjort sedan 2007. Revisionsrätten drar slutsatsen att räkenskaperna för 2012 i alla väsentliga avseenden ger en rättvisande bild av unionens finansiella ställning och av årets resultat.

Men förutom att intyga att inkomsterna och utgifterna har presenterats korrekt i räkenskaperna ska revisionsrätten också uttala sig om huruvida betalningarna har gjorts i enlighet med tillämplig lagstiftning. För 2012, liksom för tidigare år, kan revisionsrätten inte garantera att dessa betalningar var lagliga och korrekta, vilket leder till ett uttalande med avvikande mening om utgifternas korrekthet.

  1. EU-budgeten uppgick till totalt 138,6 miljarder euro 2012, och felprocenten var 4,8 %. Betyder det att nästan 7 miljarder euro i EU-medel har slösats bort?

Nej. Tidigare har vissa kommentatorer multiplicerat EU-budgetens totala belopp med felprocenten och kommit fram till en totalsumma för ”bortslösade pengar”. Det tillvägagångssättet innebär en förenkling och kan vara missvisande. När revisionsrätten ska upprätta sin årsrapport om EU:s allmänna budget kontrollerar den om EU:s pengar har gått till avsedda ändamål och redovisats korrekt.

En del av de identifierade felen gäller pengar som använts felaktigt. Ett exempel är stöd till företag för att de ska anställa arbetslösa personer men där företagen inte har uppfyllt villkoret att behålla personerna anställda under en viss minimiperiod, vilket är tänkt att ge positiva effekter på längre sikt. Ett annat exempel är där ett företag direkt tilldelats ett kontrakt för att bygga en motorväg utan att andra potentiella anbudsgivare fått en chans att lämna anbud och erbjuda bästa möjliga pris.

Detta är exempel på ineffektivitet men inte nödvändigtvis på slöseri. EU-medlen har använts för avsedda syften och lett till viss nytta, även om villkoren för deras användning inte uppfyllts fullt ut. Å andra sidan kan en del lagliga och korrekta utgifter vara oekonomiska, till exempel om en motorväg byggs utan hänsyn till trafikbehoven.

  1. Vad betyder då den uppskattade felprocenten på 4,8 %?

4,8 % är en uppskattning av det penningbelopp som inte borde ha betalats ut från EU-budgeten eftersom det inte använts i enlighet med gällande regler och därför inte följer rådets och parlamentets avsikter med den aktuella EU-lagstiftningen.

Exempel på typiska fel är betalningar till stödmottagare eller för projekt som inte var stödberättigande eller för inköp av tjänster eller varor eller för investeringar där reglerna för offentlig upphandling inte följts. Se diagram 5: De olika feltypernas andel av det uppskattade övergripande felet [LINK]. Alla olagliga eller oriktiga betalningar är inte nödvändigtvis oekonomiska, och alla lagliga och korrekta utgifter ger inte god valuta för pengarna. Denna procentsats bör därför inte betraktas som “slöseri” eller “förlorade pengar” i förhållande till den totala EU-budgeten.

  1. Hur uppstår fel?

Fel uppstår när stödmottagare inte följer reglerna när de begär EU-finansiering. För att vara berättigade till EU-finansiering är stödmottagarna skyldiga att följa EU:s särskilda utgiftsregler och i vissa fall särskilda nationella regler. Syftet med dessa regler är att försöka se till att utgifterna går till de ändamål som rådet och parlamentet har planerat.

Fel uppstår när dessa regler överträds. Exempel på fel är jordbrukare som inte fullgör sina miljöåtaganden, projektansvariga som inte följer reglerna för offentlig upphandling och forskningscentrum som begär ersättning för kostnader som inte är kopplade till de EU-finansierade projekten. I årsrapporten för 2012 finns många exempel på fel som konstaterades under revisionerna.

  1. Om den uppskattade felprocenten för betalningar är 4,8 % 2012, betyder det då att 95,2 % av EU-budgeten användes i enlighet med reglerna?

Nej. Revisionsrättens uttalande om EU:s utgifter bygger på ett omfattande urval som täcker alla politikområden. De utvalda transaktionerna granskas i detalj, och de fel som konstateras beräknas i form av en uppskattad felprocent.

Men det finns många fel som revisionsrätten inte kvantifierar, till exempel mindre överträdelser av upphandlingsregler, bristande efterlevnad av regler för publicitet eller felaktigt införlivande av direktiv i nationell lagstiftning. Dessa fel ingår inte i den felprocent som revisionsrätten uppskattar.

  1. Är fel samma sak som oegentligheter?

Inte nödvändigtvis. En oegentlighet är en medveten bedräglig handling som en person begår för att få en fördel för egen räkning. Trots att revisionsrättens granskningsåtgärder inte syftar till att upptäcka oegentligheter upptäcker revisionsrätten ett litet antal misstänkta oegentligheter varje år under sin granskning. Dessa fall rapporteras till Olaf, EU:s byrå för bedrägeribekämpning, som vid behov utreder och följer upp dem tillsammans med medlemsstaternas myndigheter.

  1. Blir EU:s ekonomiska förvaltning bättre eller sämre?

Den är relativt stabil från år till år, men den varierar mellan olika politikområden. Till exempel har den uppskattade felprocenten på jordbruksområdet ökat under flera år. När det gäller strukturfonderna har den uppskattade felprocenten ökat varje år sedan 2009 efter att ha minskat de tre föregående åren.

Revisionsrätten har vid upprepade tillfällen rekommenderat en ytterligare regelförenkling, så att kvaliteten på utgifterna kan höjas och felnivån minskas. När man analyserar förenklingen av reglerna för Europeiska socialfonden finns det tecken som tyder på att den har haft en positiv effekt.

  1. Var finns de största problemen – i medlemsstaterna eller vid Europeiska kommissionen?

På båda ställena. Revisionsrätten uppskattar felprocenten för utgifter som förvaltas gemensamt av kommissionen och medlemsstaterna till 5,3 %. För återstoden av de operativa utgifterna, som förvaltas direkt av kommissionen, uppgår den till 4,3 %. Revisionsrätten fann många exempel på brister i förvaltnings- och kontrollsystemen i såväl medlemsstaterna som vid kommissionen.

Områden med delad förvaltning, till exempel jordbrukspolitiken och regionalpolitiken, står för 80 % av EU:s utgifter. När det gäller många av de fel som upptäcktes genom revisionen hade medlemsstaternas myndigheter tillgång till information som borde ha gjort det möjligt för dem att identifiera och korrigera problemet innan de begärde ersättning från kommissionen. Det finns fortfarande utrymme för att använda systemen för ekonomisk förvaltning mer ändamålsenligt och att minska felprocenten.

  1. Varför har revisionsrätten ändrat sitt sätt att utföra en del av det årliga revisionsarbetet? Försvårar inte det jämförelser med tidigare resultat?

I år har metoden för att välja ut transaktioner uppdaterats. Transaktionerna granskas nu på samma grundval när det gäller alla utgiftsområden, när kommissionen har godkänt och bokfört utgiften, det vill säga när den har bekräftat att den anser att betalningen från EU:s budget är motiverad. De granskade populationerna blir också mer stabila från år till år eftersom de varierande förskottsnivåerna försvinner. Effekten av denna standardisering av revisionsrättens urvalsmetod var endast 0,3 procentenheter på den uppskattade felprocenten på 2012 års budget som helhet.

  1. Varför denna fokusering på fel när kommissionen kan kräva tillbaka pengarna från medlemsstaterna om de har använts felaktigt?

I de flesta fall kräver inte kommissionen rent fysiskt tillbaka pengar från medlemsstaterna när EU-medel har använts felaktigt. Om fel konstateras i betalningsansökningarna kan medlemsstaterna enligt gällande lagstiftning omfördela dessa EU-medel till andra projekt och få mer EU-pengar om de uppvisar fler fakturor.

Finansiella korrigeringar och återvinningar beaktas i den felprocent som revisionsrätten uppskattar om de upphäver felaktiga betalningar som gjorts under året, det vill säga om oriktiga utgifter har identifierats och undantagits från den redovisning som den berörda medlemsstaten skickar till kommissionen och/eller om de har lett till återvinningar från stödmottagare under året. Dessa villkor uppfylls dock bara ibland.

När det gäller jordbruk leder inte merparten av de finansiella korrigeringarna till återvinningar från stödmottagare. När det gäller sammanhållning är de flesta korrigeringar schablonmässiga finansiella korrigeringar som inte leder till en detaljerad korrigering på projektnivå.

Under den nuvarande utgiftsperioden 2007–2013 har medlemsstaterna få incitament att begära ersättning korrekt eftersom felaktiga ersättningsanspråk helt enkelt kan dras tillbaka och bytas ut utan att man får mindre pengar från EU:s budget.

  1. Skulle revisionsrätten ha kunnat godkänna EU:s utgifter om den hade utfört mer revisionsarbete?

Nej. Revisionsrätten har inhämtat tillräckliga bevis för att med säkerhet kunna påstå att felnivån i EU:s utgifter är väsentlig. Ytterligare arbete skulle inte påverka den slutsatsen.

  1. Var de fel som revisionsrätten konstaterade ett resultat av begränsad tillgång till bokföringsmaterial i medlemsstaterna eller i lokalerna hos slutliga stödmottagare?

Nej. Enligt fördraget har revisionsrätten omfattande befogenheter att få tillgång till uppgifter, och medlemsstaterna och de slutliga stödmottagarna samarbetade med revisionsrätten i revisionsprocessen.

Årsrapporten för 2012 PRESSMATERIAL på 23 EU-språk www.eca.europa.eu


Side Bar

Mon compte

Gérez vos recherches et notifications par email


Aidez-nous à améliorer ce site