Navigation path

Left navigation

Additional tools


EUROPEISKA REVISIONSRÄTTEN

TAL

ECA/12/45

Bryssel den 6 november 2012

Tal av Vítor Caldeira, ordförande för Europeiska revisionsrätten

Presentation av årsrapporterna för 2011

INFÖR EUROPAPARLAMENTETS

BUDGETKONTROLLUTSKOTT

Det talade ordet gäller.

Herr ordförande, ärade ledamöter.

Det är en ära för mig att för detta utskott få presentera revisionsrättens årsrapport om genomförandet av EU:s budget för budgetåret 2011.

Våra slutsatser om 2011 kommer knappast som en överraskning eftersom de nuvarande bestämmelserna för förvaltningen av EU:s budget har tillämpats i ett antal år. Räkenskaperna för 2011 ger en rättvisande bild av Europeiska unionens finansiella ställning och av resultatet av årets transaktioner och kassaflöden. Inkomsterna och åtagandena innehöll inga väsentliga fel. Det gjorde däremot betalningarna. För EU-budgeten som helhet uppskattades felprocenten till 3,9 %, vilket är ungefär samma felnivå som 2010 då den uppskattade felprocenten var 3,7 %.

Budskapet i årets årsrapport är samma som föregående år. Men i år är det viktigare än någonsin tidigare. När trycket på Europas offentliga finanser är hårt går det att använda EU:s pengar effektivare och mer målinriktat.

Enkelt uttryckt konstaterade revisionsrätten för många fall där EU-pengarna inte ledde till måluppfyllelse eller inte användes optimalt. Exempel på detta i rapporten är bland annat följande:

  • Bidrag betalades för mark som hade redovisats som “permanent betesmark” men som i praktiken var delvis täckt med tät skog.

  • En utbildning som var specifikt avsedd för anställda i elektroniksektorn hölls för anställda i andra sektorer.

  • Kostnader ersattes för en byggnad som påstods vara en jordbruksbyggnad men som inte var det.

  • Personalkostnaderna för forskningsprojekt redovisades för högt.

  • Mottagare av utvecklingsstöd följde inte ursprungsreglerna när de köpte utrustning.

  • Förfaranden för offentlig upphandling som utformats för att garantera bästa möjliga valuta för pengarna tillämpades inte korrekt.

Som framgår av dessa exempel konstaterade revisionsrätten fel i betalningar inom många olika utgiftsprogram. Revisionsrätten konstaterade också att de kontrollsystem som granskades generellt sett var endast delvis ändamålsenliga. Med andra ord utnyttjades inte kontrollsystemens potential att förebygga eller upptäcka och korrigera fel fullt ut.

I själva verket konstaterade revisionsrätten att endast två områden – eller “verksamhetsområden” – inte innehöll väsentliga fel 2011, nämligen ”Yttre förbindelser, bistånd och utvidgning” och ”Administrativa och andra utgifter”.

De övriga fem verksamhetsområdena innehöll väsentliga fel, särskilt de verksamhetsområden där landsbygdsutveckling och regionalpolitik ingår. Revisionsrätten uppskattade felprocenten för utgifterna inom ”Landsbygdsutveckling, miljö, fiske och hälsa”, som var det utgiftsområde där fel oftast förekom, till 7,7 %. Och den uppskattade felprocenten för ”Regionalpolitik, energi och transport” var alltjämt hög och uppgick till 6,0 %.

Det är här, på dessa områden, som vi konstaterade att medlemsstaterna inte gör sitt jobb som de ska. De nationella myndigheterna måste visa större engagemang i förvaltningen och kontrollen av EU-pengar, för det är ju de nationella myndigheterna som bildar den första – och viktigaste – försvarslinjen i skyddet av unionsmedborgarnas ekonomiska intressen.

Revisionsrätten identifierade många fall med kontrollbrister. I till exempel över 60 % av de granskade transaktioner på regionalpolitikens område som innehöll fel hade medlemsstaternas myndigheter tillgång till tillräckligt mycket information för att kunna upptäcka och korrigera åtminstone en del av felen innan ersättning begärdes från kommissionen.

På samma sätt konstaterade revisionsrätten när det gäller landsbygdsutveckling att kontrollerna på plats inte alltid genomfördes korrekt. Fallet jag nämnde tidigare där en byggnad felaktigt hade redovisats som en jordbruksbyggnad är ett exempel på ett fel som inte korrigerades trots att det utbetalande organet gjorde en kontroll på plats.

Det går med andra ord att minska felen om man tillämpar de nuvarande systemen mer ändamålsenligt. Men systemen kan också förbättras – liksom de berörda utgiftsprogrammen.

EU har inte råd att vänta. Vi kan – och måste – agera nu. Medlemsstaterna måste enas om bättre regler och sedan också tillämpa dem.

Europeiska kommissionen måste för sin del intensifiera övervakningen av medlemsstaterna. Men den behöver få tillförlitlig information från dem om hur EU-pengarna används och om de finansiella korrigeringar och återvinningar som de gör.

Hittills har jag talat om de 80 % av EU:s medel som förvaltas av medlemsstaterna, men 20 % förvaltas direkt av kommissionen – bland annat på det betydelsefulla forskningsområdet. Kommissionen bör föregå med gott exempel på bästa praxis i sin förvaltning när det gäller uppfyllande av villkoren för EU-bidrag.

Revisionsrätten konstaterade emellertid att området ”Forskning och annan inre politik” innehöll väsentliga fel. Vi uppskattade felprocenten till 3 % 2011.

Många av de typer av fel och kontrollbrister som konstaterades inom forskning liknade dem som fanns på områden med delad förvaltning. Den främsta källan till fel var att stödmottagarna redovisade sina kostnader för projekt som finansieras av ramprogrammen för forskning för högt.

Enligt reglerna måste sådana kostnadsredovisningar åtföljas av revisionsintyg från oberoende revisionsfirmor. I över 80 % av de projekt med positiva revisionsintyg som revisionsrätten granskade konstaterade den fel.

Revisionsrätten konstaterade också väsentliga fel i mellanliggande betalningar och slutbetalningar inom verksamhetsområdet ”Yttre förbindelser, bistånd och utvidgning”, som också till stor del förvaltas direkt av kommissionen, och i betalningar som gjordes genom Europeiska utvecklingsfonden.

Sitt ansvar för genomförandet av EU:s budget fullgör kommissionen också genom att rapportera om den ekonomiska förvaltningen. Hit hör rapportering om transaktionernas korrekthet och uppnådda resultat.

Revisionsrätten noterar att det belopp som kommissionens generaldirektörer anser vara riskutsatt har ökat från 0,4 miljarder euro 2010 till 2,0 miljarder euro 2011. Denna uppskattning visar att kommissionen är medveten om att det finns en stor risk för fel inom landsbygdsutveckling, sammanhållning och forskning.

Revisionsrätten anser emellertid att det riskutsatta beloppet kan ha underskattats eftersom den så kallade procentsatsen för kvarstående fel, som uppskattningen bygger på, 2011 ännu inte var en tillförlitlig indikator på i vilken omfattning transaktioner fortsätter att innehålla väsentliga fel efter det att kontrollåtgärder har vidtagits.

Vad beträffar kommissionens rapportering om resultat behandlar revisionsrätten detta ämne i kapitlet EU-budgeten: att uppnå resultat i årsrapporten.

Kommissionen rapporterar om resultat på framför allt två sätt: genom den nya utvärderingsrapporten om unionens finanser på grundval av de resultat som uppnåtts och genom generaldirektörernas årliga verksamhetsrapporter.

Såsom revisionsrätten även angav i sitt yttrande tidigare i år anser den att den första utvärderingsrapporten, som offentliggjordes i februari 2012, gav ett begränsat mervärde. Revisionsrätten rekommenderar att Europaparlamentet, rådet och kommissionen undersöker hur de kan göra utvärderingsrapporten mer användbar när det gäller att få bättre valuta för EU:s pengar.

Kommissionen bör också förbättra kvaliteten på de årliga verksamhetsrapporterna. Vid sin granskning av de årliga verksamhetsrapporterna från generaldirektoratet för jordbruk och landsbygdsutveckling, generaldirektoratet för regionalpolitik och generaldirektoratet för utveckling och samarbete konstaterade revisionsrätten att resultatindikatorerna skulle kunna göras mer relevanta för uppnåendet av politiska mål. Dessutom rapporterade inget av de tre granskade generaldirektoraten om sparsamhet och effektivitet.

Kapitlet EU-budgeten: att uppnå resultat innehåller också ett antal lärdomar som dragits av revisionsrättens särskilda rapporter från 2011 när det gäller att förbättra rapporteringen om resultat. Bland annat rekommenderar revisionsrätten att kommissionen

  • använder behovsbedömningar som håller hög kvalitet och koncentrerar sin verksamhet på de resultat och effekter som den vill uppnå,

  • fastställer politiska mål som hjälper till att visa ett europeiskt mervärde,

  • arbetar med medlemsstaterna för att förbättra kvaliteten på och tidsfristen för de uppgifter som de lämnar in.

Herr ordförande, ärade ledamöter.

EU:s ekonomiska förvaltning håller ännu inte måttet. Många av de problem som vi har identifierat tidigare kvarstår, om än i mindre omfattning.

Problemen är av större betydelse än någonsin tidigare. Och nu, när lagstiftningsförslagen som gäller nästa budgetram diskuteras, är det tillfälle att försöka komma till rätta med de bakomliggande orsakerna till problemen. Sedan 2010 har revisionsrätten även efterlyst enklare utgiftsprogram med tydligare mål, enklare resultatmätning och mer kostnadseffektiva kontrollarrangemang.

Vår årsrapport för 2011 innehåller många specifika rekommendationer, och det gör även de yttranden som vi har avgett över olika förslag. I yttrandena finns också iakttagelser om de nya utmaningar som kan uppstå när det gäller ekonomisk förvaltning och redovisningsskyldighet.

Vad beträffar förslagen avseende den gemensamma strategiska ramen, som kommer att omfatta de mest riskutsatta utgiftsområdena, framhåller revisionsrätten att man behöver stärka kommissionens övervakningsfunktion, förbättra mekanismerna för finansiell korrigering och se till att det finns lämpliga system för granskning och kontroll av finansieringsinstrument.

Herr ordförande, ärade ledamöter.

Det är svåra tider. Medlemsstaterna måste enas om bättre regler för hur EU:s pengar används och medlemsstaterna och kommissionen måste på vederbörligt sätt se till att de följs. Då skulle EU:s budget kunna användas mer effektivt och ändamålsenligt och följaktligen ge medborgarna ett större mervärde. Det är budskapet i vår årsrapport som jag har haft äran att få presentera för Er i dag.

I grund och botten handlar budskapet om att förbättra redovisningsskyldigheten för hur EU:s pengar används. Det är ett mål som alla EU-institutioner måste sträva efter att uppnå och som revisionsrätten har satt i centrum för sin strategi för de kommande åren.

Tack för uppmärksamheten.


Side Bar

My account

Manage your searches and email notifications


Help us improve our website