Bakgrund
Lagstiftning
-
Artikel 165
i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Sökväg
Idrott är ett relativt nytt politikområde för EU. Lissabonfördraget från 2009 gav EU fler befogenheter och banade väg för EU:s första idrottspolitik, som nu håller på att ta form (2011).

Det finns cirka 700 000 idrottsklubbar i EU.
Att idrotta är inte bara bra för hälsan, utan bidrar också till större gemenskap i samhället. Cirka 60 procent av alla i EU idrottar regelbundet i någon form och här finns runt 700 000 idrottsklubbar. Idrott är också en stor och snabbt växande ekonomisk sektor som skapar tillväxt och jobb.
EU finansierar idrottsprojekt som ska kartlägga och testa lämpliga nätverk och bra lösningar inom idrotten. Projekten handlar om
Målet är ett EU-idrottsprogram som man nu håller på att diskutera.
EU stöder också idrottsverksamhet som bidrar till målen inom utbildning, ungdomsfrågor, folkhälsa, social inkludering och regionalpolitik.
Idrott är en viktig del av EU:s initiativ för fysisk aktivitet där EU-länderna kan inspireras av varandras erfarenheter. Över 30 organisationer har gått samman i EU:s plattform för kost, fysisk aktivitet och hälsa för att få oss att äta sundare och motionera mer.

EU vill främja idrott och annan fysisk aktivitet.
Det finns många problem med dopning – den undergräver principen om rättvisa tävlingar, avskräcker folk från att delta i eller följa idrottsevenemang och utgör inte minst en hälsorisk. EU finansierar forskningsprojekt om dopning och samarbetar med olika organ, bland annat Världsantidopningsbyrån ![]()
.
Idrotten kan överbrygga sociala klyftor och föra samman människor från alla samhällsskikt. EU uppmuntrar medlemsländerna att föreslå initiativ som främjar social inkludering med hjälp av idrotten när de ansöker om stöd från Europeiska socialfonden och Europeiska regionala utvecklingsfonden.
EU uppmuntrar polis och idrottsmyndigheter att utbyta information om supportrar som kan ställa till med bråk. Kommissionen stöder nätverket Fotboll mot rasism i Europa ![]()
![]()
![]()
.
Idrottsorganisationerna bör få vara självständiga och reglera sig själva, förutsatt att de respekterar lagar, demokrati, öppenhet och ansvar i beslutsprocesser och ser till att alla intresserade aktörer är representerade.
Kommissionen uppmuntrar arbetsgivare, idrottsutövare och idrottspersonal att använda den sociala dialogen för att forma arbetsrelationer inom idrotten.