Ett EU utan gränser (inre marknaden)

Adjö till nationella handelshinder

För att skapa denna enhetliga marknad avskaffade EU fram till 1993 hundratals tekniska, rättsliga och byråkratiska hinder som hämmade den fria handeln och den fria rörligheten mellan EU-länderna.

Enligt kommissionen skapade reformerna 2,75 miljoner nya jobb och en tillväxt på 1,85 procent mellan 1992 och 2009.

Med hela EU-marknaden för sina fötter har många företag expanderat sin verksamhet. Den ökade konkurrensen har lett till lägre priser och ett större utbud för konsumenterna.

Ett telefonsamtal inom EU kostar nu bara en bråkdel av vad det gjorde för tio år sedan, flygpriserna har sjunkit och många nya flyglinjer har tillkommit. Många hushåll och företag kan nu själva välja el- och gasleverantör.

Samtidigt ser EU och medlemsländernas olika konkurrens- och tillsynsmyndigheter till att den ökade friheten inte undergräver rättvisa, konsumentskydd och miljöskydd.

Stimulans för näringslivet

Europeiska företag har obegränsad tillgång till nästan 500 miljoner konsumenter i EU och har därmed en bra grund att stå på när det gäller att klara konkurrensen i resten av världen. Dessutom är en så stor och enhetlig marknad förstås oerhört attraktiv för investerare från länder utanför EU.

Den ekonomiska integrationen kan också vara ett bra skydd mot periodiska lågkonjunkturer, eftersom EU-länderna kan upprätthålla handeln med varandra i stället för att hänge sig åt trångsynt protektionism som skulle förvärra krisen.

Några handelshinder kvarstår

Integrationen är dock inte klar – fortfarande finns det många områden med outnyttjad potential.

För det första hämmar skillnaderna mellan de olika nationella skattesystemen fortfarande marknadens integration och effektivitet.

Dessutom har tjänstesektorn öppnats i långsammare takt än varumarknaderna, trots att EU 2006 antog en viktig ny lag som innebär att företagen kan erbjuda en rad gränsöverskridande tjänster från sin hemmabas.

EU-länderna har fortfarande separata inhemska marknader för finansiella tjänster och transporter.

När det gäller finansiella tjänster försöker EU att undvika en upprepning av 2009 års kris genom att göra finanssektorn säkrare och starkare. EU har bland annat infört bestämmelser om övervakning av de finansiella instituten, reglering av komplexa finansiella produkter och större kapitalkrav på bankerna.

Fri rörlighet – men inte utan kontroller

De flesta EU-länder har gått med på att ta bort passkontrollerna vid sina gränser till andra EU-länder för vägtransporter (om du flyger måste du fortfarande visa en id-handling).

I följande fem länder finns de nationella gränskontrollerna kvar: Bulgarien, Cypern, Irland, Rumänien och Storbritannien.

I gengäld har kontrollerna vid EU:s yttre gränser skärpts för att hindra brottslingar av alla slag att utnyttja systemet, bland annat med hjälp av

• EU-systemet för polis- och domstolssamarbete
• Europol , den europeiska polisbyrån
• ett system där de nationella polismyndigheterna utbyter information om efterlysta eller misstänkta brottslingar
• Eurojust – utlåning av nationella åklagare, poliser och jurister till en central arbetsgrupp som bekämpar den organiserade brottsligheten.

Till början

EU:s institutioner och organ

• Europeiska kommissionen
  • Inre marknaden
• Europaparlamentet
  • Utskottet för inre marknaden och konsumentskydd
• Ministerrådet
  • Konkurrenskraft: inre marknaden, industri, forskning och rymdfrågor
• Europeiska ekonomiska och sociala kommittén
  • Inre marknaden, produktion och konsumtion
• Regionkommittén
  • Utskottet för EU:s ekonomiska politik och socialpolitik
• EU-byråer
  • Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken och formgivning)
  • Europeiska bankmyndigheten (EBA)
  • Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma)

Söka pengar

• Bidrag
• Offentlig upphandling

Publikationer, nyhetsbrev och statistik

• Publikationer
• Nyhetsbrev
• Statistik

Sekundärrätt

• Sammanfattning av EU:s inremarknadslagstiftning
• Gällande inremarknadslagstiftning: Inre marknaden / Fri rörlighet för personer / Offentlig upphandling
• Artiklarna 14, 26 - 29, 45-66, 114, 115, 118 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt