Institutionella frågor

EU är något unikt. Medlemmarna är suveräna stater som har slagit samman sina suveräna befogenheter inom några centrala politikområden. Liksom andra demokratiska styrelseskick har EU ett lagstiftande organ, ett verkställande organ och ett oberoende rättsväsende.

Läs merLäs mer

EU-institutionernas befogenheter fastställs i de grundläggande fördragen som har förhandlats fram och ratificerats av medlemsländerna. Inom politikområden som inte omfattas av fördragen kan EU-länderna fritt utöva sin suveränitet.

De viktigaste fördragen är Romfördraget (1957), genom vilket EEG inrättades, och Maastrichtfördraget (fördraget om Europeiska unionen) som trädde i kraft 1993. Andra fördrag är enhetsakten (1987), som inledde arbetet med att skapa en inre marknad, samt Amsterdamfördraget (1999) och Nicefördraget (2003). Det senaste fördraget är Lissabonfördraget, som trädde i kraft den 1 december 2009 och ändrade några av de tidigare fördragen.

EU:s tolkar arbetar på alla de 23 officiella språken.

Institutionstriangeln

Tre institutioner ansvarar för utformningen av politiken och beslutsfattandet:

Europeiska unionens råd;
Europeiska kommissionen;
Europaparlamentet.

En fjärde institution, Europeiska rådet, drar upp de politiska riktlinjerna och prioriteringarna men har ingen lagstiftande funktion.

Europeiska unionens råd

Rådet är det viktigaste beslutsfattande organet och är därför den av de tre institutionerna som har störst makt. Det fungerar som språkrör för medlemsländerna, och ministrar från varje land möts flera gånger i månaden. Rådet har både lagstiftande uppgifter, som det delar med Europaparlamentet, och verkställande uppgifter, som det delar med EU-kommissionen. Olika grupper av ministrar deltar beroende på vilket politikområde det gäller: yttre förbindelser, ekonomiska och finansiella frågor, transport, energi, jordbruk osv. Europeiska unionens råd kallas ofta för ministerrådet, eller bara rådet.

De flesta beslut är majoritetsbeslut, men känsliga frågor på områden som skatter, asyl och invandring eller utrikes- och säkerhetspolitik kräver enhällighet.

Europaparlamentet i Strasbourg © Van Parys Media

Europaparlamentets byggnad i Strasbourg.

Kommissionen

Kommissionen är oberoende av de nationella regeringarna och företräder hela EU:s intressen. Den har två huvudfunktioner: dels att lägga fram förslag till politik och lagstiftning, dels att se till att EU-fördragen och lagstiftningen följs. Kommissionen kallas ibland ”fördragens väktare”.

En ny kommission utses vart femte år så att mandatperioden i stort sett sammanfaller med Europaparlamentets. Kommissionärerna – en från varje land – ska frågas ut och godkännas av Europaparlamentet innan de kan tillträda sina poster.

Europaparlamentet

Europaparlamentet har liksom andra parlament genom tiderna tvingats kämpa för sin rätt att företräda folket. Första gången EU-medborgarna utsåg parlamentsledamöterna genom direkta val var 1979. Det nuvarande parlamentet, som valdes för fem år i juni 2009, har 736 ledamöter från alla de 27 EU-länderna.

Parlamentets viktigaste uppgift är att anta EU-kommissionens förslag. Parlamentet kan avsätta kommissionen genom ett misstroendevotum.

Europeiska rådet

Europeiska rådet, som består av medlemsländernas stats- och regeringschefer, sammanträder minst fyra gånger per år. Ibland kallar Europeiska rådets ordförande till extramöten. Syftet med mötena är att driva på EU-arbetet och fastställa politiska prioriteringar. Besluten fattas oftast enhälligt.

När Lissabonfördraget trädde i kraft blev Europeiska rådet tillsammans med sin valda ordförande en egen EU-institution.

Lagens väktare

EU-domstolen ser till att EU:s lagstiftning tolkas och tillämpas på samma sätt i alla EU-länder.

Domstolen kan också avgöra rättstvister mellan medlemsländer, EU-institutioner, företag eller privatpersoner. Domstolen, som ligger i Luxemburg, har domare från alla EU-länder.

Andra institutioner och organ

Utöver de fyra stora institutionerna har EU sex andra viktiga organ med särskilda uppgifter:

Revisionsrätten kontrollerar att EU:s budget, som finansieras av skattebetalarna i EU, används korrekt.
Europeiska centralbanken, med säte i Frankfurt, förvaltar euron och fastställer EU:s penningpolitik.
Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén i Bryssel är rådgivande organ och representerar intressegrupper och lokala och regionala myndigheter.
Europeiska investeringsbanken, med säte i Luxemburg, finansierar projekt i EU:s fattigare regioner och hjälper små och medelstora företag.
Europeiska ombudsmannen undersöker klagomål mot EU:s institutioner från medborgare, företag och andra organ.