You are here:

Utrikes- och säkerhetspolitik

EU har under årens lopp utvecklat en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik för att kunna agera och tala med en röst i världen. När de 28 medlemsländerna agerar tillsammans har de mycket större tyngd än när de agerar på egen hand.

Det här politikområdet stärktes i och med Lissabonfördraget från 2009. Då inrättades

Fred och säkerhet

Målet för EU:s utrikes- och säkerhetspolitik är att

  • bevara freden och öka säkerheten i världen
  • främja internationellt samarbete
  • utveckla och befästa
    • demokrati
    • rättsstatsprincipen
    • respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Diplomati och partnerskap

EU är en viktig aktör i internationella frågor som Irans kärnprogram, stabiliteten i Somalia och hela Afrikas horn och den globala uppvärmningen. Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken bygger på diplomati för att lösa konflikter och skapa internationell förståelse. Den kompletteras ofta av insatser för handel, humanitärt bistånd, säkerhet och försvar.

Som världens största biståndsgivare har EU en unik ställning i samarbetet med utvecklingsländerna.

Med sina 28 länder och sin stora befolkning är EU en viktig ekonomisk aktör. EU är världens största handelspartner och har världens näst viktigaste valuta, euron. Inflytandet ökar i takt med att EU-länderna fattar allt fler utrikespolitiska beslut gemensamt.

EU har partnerskap med världens alla nyckelspelare – nya som gamla. Partnerskapen bygger på ömsesidigt intresse och utbyte. EU håller regelbundna toppmöten med Kanada, Kina, Indien, Japan, Ryssland och USA. EU:s internationella förbindelser omfattar

  • utbildning
  • miljöfrågor
  • säkerhet och försvar
  • brott, brottslighet
  • mänskliga rättigheter.

Fredsbevarande insatser

EU har utfört fredsbevarande uppdrag i flera oroshärdar i världen. I augusti 2008 förhandlade EU fram ett eldupphör mellan Georgien och Ryssland, posterade ut observatörer för att övervaka läget (EU:s övervakningsuppdrag i Georgien Visa översättning av föregående länk   English (en) ) och gav humanitärt bistånd till flyktingar som tvingats lämna sina hem på grund av striderna.

I Kosovo finns en grupp poliser och rättsstatsexperter (Eulex Kosovo Visa översättning av föregående länk   English (en) ) för att hjälpa till att upprätthålla lag och ordning.

Möjligheter att ingripa

EU har inga permanenta trupper. Enligt den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken bidrar medlemsländerna i stället vid behov med trupper för

  • gemensamma insatser för avrustning
  • humanitärt bistånd och räddningsinsatser
  • militär rådgivning och hjälp
  • konfliktförebyggande och fredsbevarande åtgärder
  • krishantering, t.ex. fredsskapande insatser och stabiliseringsåtgärder efter konflikter.

Sedan 2003 har EU genomfört omkring 30 civila uppdrag och militära insatser på tre kontinenter. De inleddes på grund av olika kriser:

  • Fredsinsatser i Indonesien efter tsunamin
  • Skydd för flyktingar i Mali och Centralafrikanska republiken
  • Kamp mot pirater i vattnen utanför Somalia och Afrikas horn

EU har nu en viktig säkerhetsskapande roll.

Sedan januari 2007 har EU med kort varsel genomfört insatser med två stridsgrupper på vardera 1 500 man. Om det skulle behövas kan båda styrkorna sättas in så gott som samtidigt. Besluten om att skicka ut grupperna fattas av EU-ländernas ministrar i ministerrådet.

Starkare band med grannländerna – den europeiska grannskapspolitiken

Den europeiska grannskapspolitiken omfattar EU:s relationer med 16 av de södra och östra grannländerna.

I söder: Algeriet, Egypten, Israel, Jordanien, Libanon, Libyen, Marocko, Palestina (benämningen innebär inte ett erkännande av Palestina som stat och påverkar inte ståndpunkterna om erkännandet av Palestina som stat), Syrien och Tunisien.

I öster: Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Moldavien, Ukraina och Vitryssland.

Målet för grannskapspolitiken är att stärka EU:s förbindelser med grannländerna genom att erbjuda

  • politiskt närmande
  • ekonomisk integration
  • ökad rörlighet.

EU har vuxit och länderna i Östeuropa och södra Kaukasus har nu blivit nära grannar. Deras säkerhet, stabilitet och välfärd blir också allt viktigare för oss. Ett gemensamt politiskt initiativ – det östliga partnerskapet – inleddes 2009 för att fördjupa relationerna mellan EU och dess sex östra grannländer. Närmare samarbete mellan EU och Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Moldavien, Ukraina och Vitryssland är ett viktigt inslag i EU:s utrikesförbindelser.

Efter den arabiska våren gav EU ny skjuts åt sin europeiska grannskapspolitik för att kunna ge bättre stöd åt de länder som införde reformer som främjar demokrati, rättsstatsprincipen och mänskliga rättigheter. Målet är att uppmuntra ekonomisk utveckling för alla i de här länderna och främja partnerskap med olika grupper och organisationer, parallellt med EU:s kontakter med regeringarna.

EU stöder också grannländer som drabbats av konflikter och kriser och är till exempel den största biståndsgivaren i Syrien. Över 3,2 miljarder euro har gått till offren för krisen sedan 2011. EU försöker också hjälpa Libyen där den politiska situationen och säkerhetsläget har försämrats kraftigt.

EU fortsätter även att stödja de internationella försöken att få till stånd fred i Mellanöstern. En tvåstatslösning där den palestinska staten samexisterar med Israel är vad EU förespråkar, och man arbetar tillsammans med FN, USA och Ryssland (i den så kallade kvartetten) för att försöka få de båda parterna att enas. De samarbetar också med regionala parter för att nå en fredlig lösning på konflikten.

Irans kärntekniska program orsakar stor internationell oro. Det historiska avtalet med det internationella samfundet i november 2013 var ett första steg mot en lösning på problemet. Det var också ett erkännande av EU:s roll som ledare av fredsförhandlingar på det internationella samfundets vägnar.

Asien och Latinamerika

EU stärker sina förbindelser med regionala grupper i Asien och Latinamerika Tillsammans med sina snabbt växande asiatiska samarbetspartner har EU ingått ”förbättrade partnerskap”, dvs. avtal som kombinerar ekonomiska, politiska, sociala och kulturella frågor. EU är också en stark förespråkare av regional integration i båda Asien och Latinamerika.

Västra Balkan

Länderna på västra Balkan har alla intresse av EU-medlemskap.

Land Status
Kroatien EU-medlem sedan juli 2013
Montenegro, Serbien Förhandlar om medlemskap
Makedonien Kommissionen har rekommenderat att förhandlingar inleds
Albanien Rådet har godkänt ansökan, så Albanien är nu kandidatland
Bosnien och Hercegovina, Kosovo Potentiella kandidatländer

Kosovo förklarade sig självständigt från Serbien 2008, men det finns fortfarande ingen internationell enighet om landets status. I april 2013 skedde dock ett genombrott i dialogen mellan Kosovo och Serbien. De båda parterna ingick ett historiskt avtal tack vare enträgna insatser från EU:s tidigare utrikesrepresentant Catherine Ashton och premiärministrarna i Kosovo och Serbien för att normalisera förbindelserna. Avtalet är ett också ett resultat av EU:s intensiva arbete för försoning på västra Balkan.

EU:s utrikespolitik – så fattas besluten

Europeiska rådet med de 28 EU-ländernas stats- och regeringschefer är EU:s viktigaste beslutsfattande organ. Europeiska rådet håller toppmöten fyra gånger om året och fastställer där de allmänna politiska riktlinjerna.

Utrikesrepresentanten ska se till att EU:s utrikespolitik är så enhetlig som möjligt. Hon leder rådsmötena med de 28 utrikesministrarna varje månad. Hon deltar också i Europeiska rådets möten och rapporterar om utrikespolitiska frågor.

De flesta utrikes- och säkerhetspolitiska beslut fattas enhälligt – samtliga EU-länder måste vara ense.

EU:s utrikestjänst (EEAS) bistår utrikesrepresentanten och består av över 139 delegationer och kontor runtom i världen som främjar och skyddar EU:s intressen.