EU:s politikområden

Kvalitet framför kvantitet

Äkta parmesanostar med EU:s kvalitetsstämpel.

För 50 år sedan handlade jordbrukspolitiken främst om att producera tillräckligt med mat för ett Europa som nyss upplevt ett årtionde med ransoneringar på grund av krig. Politiken gick bland annat ut på att subventionera produktionen och stödköpa överskott för att hålla uppe priserna. Dessa metoder hör nu till det förflutna.

Målet idag är att producenter av alla slags livsmedel – spannmål, kött, mjölkprodukter, frukt, grönsaker eller vin – ska kunna

producera tillräckligt med säkra, högkvalitativa livsmedel för EU:s konsumenter
bidra till en diversifierad landsbygdsekonomi
uppfylla mycket höga krav på miljö- och djurskydd.

Vi konsumenter ställer allt högre krav på matens kvalitet och EU:s frivilliga kvalitetsmärkningar hjälper oss att välja bra podukter. De olika märkningarna – för geografiskt ursprung, traditionella ingredienser eller metoder eller ekologisk odling – bidrar också till att EU:s jordbruksprodukter kan konkurrera på världsmarknaden.

De olika reformerna av jordbrukspolitiken har också främjat innovation inom jordbruk och livsmedelsförädling. Olika forskningsprojekt har bidragit till högre produktivitet och minskade miljöeffekter, bland annat genom nya metoder för att använda bi- och avfallsprodukter till att producera energi.

Pengar ska läggas där de bäst behövs

Det finns fortfarande ekonomiska säkerhetsnät för bönderna, men de används mer selektivt.

Bönderna kan bland annat få hjälp att klara enskilda kriser som kan äventyra hela sektorer i landsbygdsekonomin, som naturkatastrofer, utbrott av djursjukdomar (t.ex. mul- och klövsjuka) eller obalanser på marknaden.

EU kompletterar också böndernas inkomster med direktstöd så att de ska få drägliga levnadsvillkor. I gengäld måste de uppfylla krav på hygien och livsmedelssäkerhet, djurhälsa och djurskydd, biologisk mångfald och landskapsskydd.

Brett urval till rimliga priser är en grundprincip i EU:s jordbrukspolitik.

Rättvisare konkurrens

EU är världens största matimportör och den största marknaden för livsmedel från utvecklingsländerna. Tack vare reformerna av EU:s stödsystem har man minskat risken för att exportstödet ska snedvrida världsmarknaden.

I Doharundans förhandlingar om frihandel har EU föreslagit att senast 2013 ta bort alla exportsubventioner och avsevärt sänka importtullarna på jordbruksprodukter.

Fler reformer på gång

Trots betydande reformer de senaste åren kommer det att behövas ännu fler under nästa budgetperiod efter 2013.

En av utmaningarna blir att fördubbla matproduktionen till 2050 för att försörja en växande befolkning och fler som har råd att äta kött – och samtidigt ta hänsyn till klimat, biologisk mångfald och mark- och vattenkvalitet.

I ett samråd 2010 fick allmänheten möjlighet att tycka till om EU:s jordbrukspolitik. Många menar att politiken ska hjälpa jordbrukarna att inte bara producera mat utan också bevara naturresurser och landskap, förbättra djurskyddet och hålla landsbygden levande.

Som svar på samrådet har EU föreslagit flera reformer där man betonar hållbara jordbruksmetoder, innovation, forskning och kunskapsspridning – och ett rättvisare stödsystem som hjälper EU:s jordbrukare att klara framtidens utmaningar.

Smakar det så kostar det

EU:s jordbrukspolitik är det mest omfattande av EU:s politikområden och tar en stor del av budgeten. Men det är till stor del pengar som EU-länderna ändå skulle ha satsat på jordbruk – de förvaltas bara av EU i stället för av ländernas regeringar.

Och ändå har jordbrukets andel av budgeten minskat kraftigt under senare år, från som mest nästan 70 % på 1970-talet till 34 % under 2007–2013.

Minskningen beror på att EU:s andra ansvarsområden har vuxit och att man har minskat utgifterna genom reformer – reformer som har gjort det möjligt för EU att ta in 12 nya medlemsländer sedan 2004 utan att öka jordbruksutgifterna.