Rättsligt meddelande | Kakor (cookies) | Om webbplatsen EUROPA | Sök | Kontakt
LissabonfördragetHoppa över språkvalsknapparna (kortkommando=2)
EUROPA > Lissabonfördraget > Snabböverblick över fördraget > Ett mer demokratiskt och öppet EU
Till förstasidanTill förstasidan

Ett mer demokratiskt och öppet EU

Tre demokratiska principer styr EU:s arbete:

  • Demokratisk jämlikhet: Alla medborgare har rätt till samma uppmärksamhet från EU-institutionerna.
  • Representativ demokrati: Europaparlamentet får större makt och de nationella parlamenten blir mer delaktiga.
  • Deltagandedemokrati: nya former för dialog mellan medborgarna och EU-institutionerna, t.ex. medborgarinitiativet.

Lissabonfördraget klargör dessutom maktfördelningen mellan EU och medlemsländerna.

Europaparlamentet får större makt

Europaparlamentets ledamöter företräder EU-ländernas medborgare och väljs i direkta, allmänna val vart femte år. Med varje nytt fördrag har Europaparlamentet fått allt större befogenheter. Det gäller också Lissabonfördraget, som ger parlamentet ökat inflytande över lagstiftning, budget och internationella avtal.

Lagstiftning: medbeslutandeförfarandet (omdöpt till ordinarie lagstiftningsförfarande) används nu på fler områden. Det innebär att Europaparlamentet nu får lika mycket lagstiftande makt som rådet på områden där det tidigare bara har hörts, eller inte medverkat alls. Det gäller bl.a. invandringspolitik, straffrättsligt samarbete (Eurojust, brottsbekämpning, regler för fängelsestraff, överträdelser och sanktioner), polissamarbete (Europol) och en del frågor inom handelspolitik och jordbruk. Europaparlamentet medverkar nu i nästan all lagstiftning.

Budget: Lissabonfördraget befäster den etablerade praxisen med en flerårig budgetram, som Europaparlamentet måste godkänna. Skillnaden mellan så kallade obligatoriska utgifter (t.ex. direktstöd till jordbruket) och icke-obligatoriska utgifter försvinner. Det betyder att Europaparlamentet och rådet ska bestämma samtliga utgifter tillsammans. De två institutionerna får alltså samma inflytande över EU:s budget.

Internationella avtal: enligt Lissabonfördraget måste Europaparlamentets godkänna alla internationella avtal på områden där det ordinarie lagstiftningsförfarandet används.

Stärkt roll för de nationella parlamenten

Med Lissabonfördraget får de nationella parlamenten större möjligheter att delta i EU:s arbete tillsammans med institutionerna. En ny bestämmelse beskriver tydligt de nationella parlamentens rättigheter och skyldigheter i EU. Det gäller bland annat rätten till information, kontroll av subsidiaritetsprincipen, mekanismer för att utvärdera politiken på området med frihet, säkerhet och rättvisa och hur ändringar av fördragen ska gå till.

Den viktigaste nyheten gäller deras befogenhet att se till att subsidiaritetsprincipen följs. Subsidiaritetsprincipen innebär att EU bara ska agera om det är mer effektivt med en EU-åtgärd än en nationell åtgärd. Detta gäller dock inte frågor som EU ensam beslutar om. De nationella parlamenten kan "flagga" ett EU-förslag som de anser strider mot principen. Därefter följer en procedur i två steg:

  • Om en tredjedel av de nationella parlamenten anser att ett förslag inte följer subsidiaritetsprincipen, ska kommissionen se över sitt förslag och bestämma om den ska behålla, ändra eller dra tillbaka det.
  • Om en majoritet av de nationella parlamenten protesterar, men kommissionen ändå beslutar att behålla förslaget, måste kommissionen motivera sitt beslut. Det är sedan Europaparlamentet och rådet som beslutar om man ska gå vidare med lagstiftningen eller inte.

Öppenhet i ministerrådet

Alla debatter och överläggningar i rådet som rör lagstiftning blir offentliga. Det innebär att alla, både nationella parlament och allmänheten, kan se vilka beslut som ministrarna i rådet har fattat.

Mer deltagandedemokrati

EU:s medborgare kan redan nu på flera olika sätt hålla sig informerade om och delta i EU-politiken. Den senaste nyheten är medborgarinitiativet. Denna nya initiativrätt innebär att en miljon EU-medborgare från flera medlemsländer tillsammans kan uppmana kommissionen att lägga fram ett lagförslag på ett område där EU har behörighet. Hur detta ska gå till i praktiken håller nu på att utredas.

I Lissabonfördraget betonas också vikten av samråd och dialog med organisationer, civilsamhället, arbetsmarknadens parter, kyrkor och konfessionslösa samfund.

Förhållandet mellan EU och medlemsländerna

Vem gör vad i EU? Det är en vanlig fråga från allmänheten. Lissabonfördraget anger för varje område vem som har befogenhet att agera – EU eller medlemsländerna. Det finns tre typer av befogenhet:

  • Exklusiv befogenhet: när det gäller bland annat tullunionen, den gemensamma handelspolitiken eller konkurrensfrågor är det bara EU som får lagstifta.
  • Stödjande, samordnande eller kompletterande åtgärder: Inom bland annat kultur, utbildning och näringsliv får EU bara stödja medlemsländernas åtgärder, till exempel genom finansiering.
  • Delade befogenheter: på andra områden, som miljö, transport och konsumentskydd delar EU och medlemsländerna behörigheten att lagstifta, i enlighet med subsidiaritetsprincipen.

Ett land som har gått med i EU kan själv välja om det vill stanna kvar eller gå ur. Genom Lissabonfördraget införs en utträdesklausul, som betyder att medlemsländerna har rätt att går ur EU när de vill.

Rättsligt meddelande | Kakor (cookies) | Om webbplatsen EUROPA | Sök | Kontakt | Till början