Beskattning av inkomster från sparande
Europeiska unionens (EU) avser att möjliggöra att de ränteinkomster från sparande som uppstår i ett medlemsland för fysiska personer med skatterättslig hemvist i ett annat medlemsland faktiskt beskattas i enlighet med lagstiftningen i det senare medlemslandet.
RÄTTSAKT
Rådets direktiv 2003/48/EG av den 3 juni 2003 om beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar.
SAMMANFATTNING
Direktivet syftar till att göra det möjligt att faktiskt beskatta inkomster från sparande i form av räntebetalningar i ett medlemsland till "faktiska betalningsmottagare" * som är fysiska personer med hemvist i ett annat medlemsland, i enlighet med lagstiftningen i det sistnämnda medlemslandet. Sättet för att möjliggöra en faktisk beskattning av räntebetalningar i det medlemsland där den faktiska betalningsmottagaren har sin skatterättsliga hemvist är ett automatiskt informationsutbyte mellan medlemsländerna beträffande dessa "räntebetalningar" *. I detta syfte ska medlemsländerna vidta nödvändiga åtgärder för att se till att betalningsombud som är etablerade inom deras territorium utför de uppgifter som krävs för att genomföra detta direktiv – samarbete och utbyte av bankuppgifter – oavsett var gäldenären för den räntebärande fordran är etablerad.
Berörda inkomster
Direktivet omfattar beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar för fordringar, med undantag för bland annat de frågor som rör beskattning av pensions- och försäkringsförmåner. Territoriellt sett är direktivet tillämpligt på räntor som betalas ut av ett "betalningsombud" * som är etablerat inom det territorium där EG-fördraget är tillämpligt.
Det allmänna systemet: informationsutbyte
- Betalningsombudets lämnande av uppgifter
När den faktiska betalningsmottagaren har hemvist i ett annat medlemsland än det där betalningsombudet är etablerat föreskrivs det i direktivet att betalningsombudet till den behöriga myndigheten i det medlemsland där ombudet är etablerat ska lämna en minsta mängd uppgifter, t.ex. om den faktiska betalningsmottagarens identitet och hemvist, betalningsombudets namn och adress, den faktiska betalningsmottagarens kontonummer eller, om sådant saknas, den räntebärande fordrans identifieringsnummer samt uppgifter om räntebetalningen.
De uppgifter som betalningsombudet ska lämna om räntebetalningen ska åtminstone innehålla en uppdelning av räntorna i vissa i direktivet särskilt definierade kategorier. Medlemsländerna får dock begränsa de uppgifter som betalningsombudet ska lämna om räntebetalningar till det totala beloppet på räntan eller inkomsten och hela beloppet vid försäljningen, inlösen eller återbetalningen.
- Automatiskt informationsutbyte
I direktivet föreskrivs det att den behöriga myndigheten i betalningsombudets medlemsland – minst en gång om året och inom sex månader efter beskattningsårets utgång i betalningsombudets medlemsland – ska vidarebefordra de uppgifter som avses ovan till den behöriga myndigheten i det medlemsland där den faktiska betalningsmottagaren har sin hemvist.
Bakgrund
Inom ramen för det "skattepaket" som syftar till att bekämpa skadlig skattekonkurrens har Europeiska unionen (EU) antagit en rättsakt för att minska de snedvridningar som förekommer vid den faktiska beskattningen av inkomster från sparande i form av räntebetalningar.
Detta direktiv bygger på det samförstånd som nåddes vid Europeiska rådets möte i Feira den 19 och 20 juni 2000. Under detta möte beslutades att ett automatiskt informationsutbyte införas mellan samtliga medlemsländer. Belgien, Luxemburg och Österrike omfattades av en övergångsperiod för att genomföra åtgärden, under vilken de måste tillämpa en källskatt på de inkomster av sparande som omfattas av detta direktiv, i stället för att lämna information till övriga medlemsländer.
| Rättsaktens nyckelbegrepp |
|---|
|
HÄNVISNINGAR
| Rättsakt | Dag för ikraftträdande | Sista dag för genomförandet i medlemsstaterna | Europeiska unionens officiella tidning |
|---|---|---|---|
| Direktiv 2003/48/EG |
16.7.2003 |
Dag för tillämpning: 1.7.2005 |
EUT L 157, 26.6.2003 |
Ändringar och fortlöpande korrigeringar till rådets direktiv 2003/48/EG har integrerats i grundtexten. Denna konsoliderade version 
har endast ett informationsvärde.
ANKNYTANDE RÄTTSAKTER
Förslag till rådets direktiv av den 13 november 2008 om ändring av direktiv 2003/48/EG om beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar [KOM(2008) 727 slutlig - inte offentliggjord i Europeiska unionens officiella tidning].
Förslaget till direktiv syftar till att rätta till de rådande bristerna i det gällande direktivet, för att därigenom sörja för effektiv beskattning av inkomster från sparande och undanröja oönskade snedvridningar av konkurrensen. De föreslagna ändringarna av direktivet gäller följande punkter:
- definitionen av faktisk betalningsmottagare: förslag om "transparens" för att täcka räntebetalningar som har gjorts på uppdrag av ett rättssubjekt eller en juridisk konstruktion som innehas av fysiska personer (nuvarande direktiv täcker enbart räntebetalningar som görs direkt till förmån för fysiska personer);
- identifiering av faktisk betalningsmottagare: det föreslås att den faktiska betalningsmottagarens födelsedatum alltid ska registrerar samt att dennes personuppgifter kompletteras med ett skatteregistreringsnummer i de fall sådant anges i handlingarna i identifieringssyfte;
- definitionen av begreppet betalningsombud: klargörande av begreppet betalningsombud när man mottar en betalning och införandet av en ”positiv” definition av mellanliggande strukturer i någon av medlemsstaterna och en förpliktelse att agera som betalningsombud vid mottagning av en betalning.
- definitionen av räntebetalning för att täcka likvärdiga finansiella instrument som de som uttryckligen täcks: produkter som liknar fordringar samt vissa typer av försäkringsprodukter som är direkt jämförbara med företag för kollektiva investeringar på så sätt att dess resultat är strikt kopplat till inkomster från fordringar eller likartade inkomster;
- en utvidgning av tillämpningsområdet till företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag);
- förbättrad rapportering av information av betalningsombud;
- införandet av ett kommittéförfarande för att snabbt kunna stoppa tillämpningsåtgärder inom ramen för direktivet.