RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 11 språk.

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Allmänna bestämmelser för strukturfonderna

Arkiv

Syftet med denna förordning är att minska utvecklingsskillnaderna och främja ekonomisk och social sammanhållning i EU. På detta sätt förbättras effektiviteten hos gemenskapens strukturåtgärder genom förstärkning av koncentrationen av stöd och förenkling av verksamheten genom en minskning av antalet prioriterade stödmål.
Förordningen bidrar också till att mer exakt fastställa medlemsländernas och gemenskapens ansvar i alla skeden: programplanering, genomförande, övervakning, utvärdering, kontroll.

RÄTTSAKT

Rådets förordning (EG) nr 1260/1999 av den 21 juni 1999 om allmänna bestämmelser för strukturfonderna [Se ändringsrättsakt(er)].

SAMMANFATTNING

Det finns fortfarande stora sociala och ekonomiska skillnader mellan unionens regioner. Bruttonationalprodukten (BNP) per invånare i Luxemburg är till exempel två gånger högre än i Grekland. Hamburg är den rikaste regionen i Europa med en inkomst per invånare som är fyra gånger högre än i Alentejo. Dessa skillnader mellan regionerna skadar sammanhållningen i unionen.

Ekonomisk och social sammanhållning är sedan flera år tillbaka ett av EU:s prioriterade mål. Genom att främja sammanhållningen gynnar unionen en harmonisk, balanserad och hållbar utveckling av de ekonomiska verksamheterna, skapar arbetstillfällen, bidrar till att miljön skyddas och till att ojämlikheten mellan kvinnor och män undanröjs.

För att lyckas åstadkomma ekonomisk och social sammanhållning har kommissionen skapat finansieringsorgan: strukturfonderna och Sammanhållningsfonden. Dessa fonder används för att medfinansiera regionala eller övergripande stödåtgärder i medlemsländerna.

STRUKTURFONDERNA

Fyra slag av strukturfonder har inrättats sedan gemenskapen bildades:

  • Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) bidrar främst till att hjälpa de regioner som släpar efter i fråga om utveckling, genomgår ekonomisk omställning eller har strukturella problem.
  • Europeiska socialfonden (ESF) tillhandahåller stöd främst inom ramen för den europeiska sysselsättningsstrategin.
  • Garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) bidrar till utvecklingen och den strukturella anpassningen i landsbygdsområden som släpar efter i utvecklingen genom att förbättra effektiviteten i strukturerna för produktion, bearbetning och saluföring av jordbruks- och skogsprodukter.
  • Fonden för fiskets utveckling (FFU) stöder strukturutvecklingen inom fiskerisektorn.

HUVUDMÅL, GEMENSKAPSINITIATIV OCH INNOVATIVA INSATSER

För att förbättra strukturåtgärdernas effektivitet föreskrivs i förordning (EG) nr 1260/99 att antalet stödmål bör minskas från sju för perioden 1994-1999 till tre för perioden 2000-2006:

  • Mål 1 syftar till att främja utvecklingen och den strukturella anpassningen av regioner som släpar efter i utvecklingen och vars genomsnittliga BNP per invånare är lägre än 75 procent av genomsnittet i Europeiska unionen. Detta nya mål omfattar också regionerna i de yttersta randområdena (de utomeuropeiska franska departementen, Azorerna, Madeira och Kanarieöarna) och de områden som omfattades av det tidigare mål 6 (områden med låg befolkningstäthet) som inrättades till följd av Anslutningsakten för Finland, Sverige och Österrike. Liksom tidigare koncentreras 2/3 av strukturfondernas åtgärder till mål 1 och nästan 20 procent av unionens totala befolkning berörs av de åtgärder som vidtas inom ramen för detta mål.
  • Mål 2 bidrar till att stödja den ekonomiska och sociala omställningen i områden som har strukturella problem, men inte omfattas av mål 1. Mål 2 omfattar de områden som tidigare omfattades av målen 2 och 5b samt andra områden som är i behov av ekonomisk diversifiering. Sammanfattningsvis omfattar mål 2 områden som genomgår ekonomisk omställning, landsbygdsområden på tillbakagång, krisdrabbade områden som är beroende av fiske och stadsområden med problem. Högst 18 procent av unionens befolkning omfattas av detta mål.
  • Mål 3 samlar alla åtgärder till förmån för utvecklingen av mänskliga resurser utanför de regioner som omfattas av mål 1. Mål 3 innefattar de tidigare målen 3 och 4. Det utgör referensramen för alla de åtgärder som vidtas på grundval av den nya avdelningen om sysselsättningen i Amsterdamfördraget och den europeiska sysselsättningsstrategin.

En övergångsordning har inrättats för de regioner som under åren 1994-1999 omfattades av målen 1, 2 och 5b, men som under åren 2000-2006 inte längre omfattas av målen 1 och 2. Detta system innebär en stegvis minskning av stödet till följande regioner: Ostberlin (Tyskland), Hainaut (Belgien), Kantabrien (Spanien), Korsika och förvaltningsområdena Valenciennes, Douai och Avesnes (Frankrike), Molise (Italien), Southern och Eastern (Irland), Flevoland (Nederländerna), Lissabon och Tejodalen (Portugal), Northern Ireland, Highlands och Islands (Förenade kungariket). Syftet med en stegvis minskning av stödet under en övergångsperiod är att undvika ett brutalt slut på det ekonomiska stödet från strukturfonderna. Avsikten är också att befästa de resultat som uppnåtts genom strukturåtgärderna under den föregående programperioden.

I de nya förordningarna föreskrivs att antalet gemenskapsinitiativ ska minska från 13 för perioden 1994-1999 till fyra för perioden 2000-2006. De nya initiativen är följande:

  • Interreg III, vars mål är att stimulera gränsregionalt, transnationellt och interregionalt samarbete.
  • Leader+, som syftar till att främja landsbygdsutveckling.
  • Equal, som syftar till utveckling av nya metoder för att bekämpa diskriminering och alla slags skillnader i samband med tillträdet till arbetsmarknaden.
  • Urban II, som främjar ekonomisk och social förnyelse i städer och förorter som befinner sig på tillbakagång.

Kommissionen kommer att stödja nya idéer som ännu är relativt outforskade inom ramen för ERUF:s innovativa åtgärder (castellanodeutschenglishfrançais). De tre arbetsteman som valts ut är

  • regional ekonomi baserad på kunskap och teknisk innovation,
  • eEurope Regio: informationssamhället i den regionala utvecklingens tjänst,
  • regional identitet och landsbygdsutveckling.

FINANSIELLA MEDEL

Det totala anslaget från strukturfonderna uppgår till 195 miljarder euro för perioden 2000-2006, Sammanhållningsfonden ej medräknad.

För att öka effektiviteten hos stödet till de regioner som släpar efter i utvecklingen, föreskrivs i förordningen om en betydande koncentration av medlen till mål 1-regioner. Medlen kommer att fördelas på olika stödformer enligt följande:

  • 69,7 procent av de totala anslagen går till mål 1, dvs. 135,9 miljarder euro,
  • 11,5 procent av de totala anslagen går till mål 2, dvs. 22,5 miljarder euro,
  • 12,3 procent av de totala anslagen går till mål 3, dvs. 24,05 miljarder euro,
  • 0,5 procent av de totala anslagen går till FFU utanför mål 1, dvs. 1,1 miljarder euro,
  • 5,35 procent av de totala anslagen går till gemenskapsinitiativ, dvs. 10,43 miljarder euro,
  • 0,65 procent av de totala anslagen går till innovativa åtgärder och tekniskt stöd, dvs. 1,27 miljarder euro.

De olika strukturfondernas medverkan varierar beroende på stödområde:

  • ERUF deltar i finansieringen av målen 1 och 2, initiativen Interreg III och Urban II samt vissa slag av innovativa åtgärder.
  • ESF deltar i finansieringen av målen 1, 2 och 3, initiativet Equal och vissa slag av innovativa åtgärder.
  • Garantisektionen vid EUGFJ deltar i finansieringen av mål 1 och initiativet Leader+.
  • FFU deltar i finansieringen av mål 1, stödåtgärder till förmån för regioner utanför mål 1 med upp till 0,5 procent av strukturfondernas totala anslag samt vissa slag av innovativa åtgärder.

Resultatreserven är ett nytt inslag som är avsett att motivera de slutliga stödmottagarna. Av anslagen till respektive medlemsland avsätts 4 procent som en reserv fram till år 2003 och kommer senast den 31 mars 2004 att fördelas till de program som har uppnått de bästa resultaten. Varje medlemsland ska lämna sina förslag till kommissionen på grundval av övervakningsindikatorer som medlemslandet själv har fastställt.

ALLMÄNNA PRINCIPER

Vad gäller strukturfondernas verksamhet har följande principer preciserats eller förstärkts: a) programplanering för stöden, b) partnerskap mellan ett så stort antal berörda parter som möjligt, c) det europeiska stödets additionalitet med nationella stöd, d) förvaltning, övervakning och utvärdering av fondernas användning, e) utbetalning och finansiella kontroller.

Programplanering

Programplaneringen var en av de viktigaste faktorerna vid reformen av strukturfonderna 1988 och 1993, och är även i centrum för reformen 1999. Den består i utarbetande av fleråriga utvecklingsprogram och genomförs genom en beslutsprocess i flera steg grundad på partnerskap, fram till dess att offentliga eller privata projektinvesterare övertar åtgärderna.

Enligt förordningen om allmänna bestämmelser för strukturfonderna ska den period som omfattas vara sju år för alla mål (2000-2006), dock med eventuell anpassning till följd av en utvärdering efter halva tiden (slutet av 2003).

Medlemsländerna ska till att börja med lägga fram utvecklings- och omställningsplaner. De ska grunda sig på nationella och regionala prioriteringar samt innehålla

  • en exakt beskrivning av den rådande situationen i regionen (skillnader, eftersläpning, utvecklingsmöjligheter),
  • en beskrivning av den lämpligaste strategin för att uppnå de fastställda målen,
  • uppgifter om den planerade användningen av och formen för bidraget från strukturfonderna.

Medlemsländerna ska därefter lägga fram programdokument för kommissionen som bygger på kommissionens allmänna riktlinjer. Dessa programdokument kan ha formen av

  • ramar för gemenskapsstöd uppdelade i operativa program: dokument som godkänts av kommissionen i samförstånd med det berörda medlemslandet och som innehåller strategin och de prioriterade åtgärderna för fonderna och medlemslandet, de särskilda målen, fondernas bidrag och övriga finansiella medel, eller
  • samlade programdokument: ett enda dokument som godkänts av kommissionen och innehåller samma information som en ram för gemenskapsstöd och ett operativt program (ett samordnat program per region med uppgift om de prioriterade insatsområdena för programmet, en kortfattad beskrivning av de planerade åtgärderna, en vägledande finansieringsplan).

Som programdokument för mål 1 används i allmänhet ramar för gemenskapsstöd uppdelade i operativa program, dock kan samlade programdokument användas om det planerade programmet understiger 1 miljard euro. För mål 2 används alltid samlade programdokument. Däremot får regionerna och medlemsländerna själva avgöra vilka dokument som ska användas som programdokument för mål 3.

Kommissionen förhandlar med medlemsländerna på grundval av dessa programdokument och gör en vägledande fördelning av strukturfonderna för varje stödform och medlemsland.

Partnerskap

De nya bestämmelserna syftar till att stärka partnerskapet genom att utvidga det till de regionala och lokala myndigheterna, arbetsmarknadens partner, näringslivets organisationer och andra behöriga organisationer, och genom att låta parterna medverka i alla skeden från och med godkännandet av utvecklingsplanen.

Additionalitet

Enligt denna princip bör det europeiska stödet läggas till det nationella stödet och inte ersätta det. För varje mål bör medlemsländerna bibehålla de offentliga utgifterna på minst samma nivå som under föregående period.

För perioden 2000-2006 har förenklingar införts vad gäller den geografiska nivån för kontroll av additionaliteten. För mål 1 rör det sig om alla stödberättigade regioner och för de sammantagna målen 2 och 3 hela landet. Dessutom kommer medlemsländerna att tillhandahålla kommissionen nödvändiga uppgifter vid antagandet av programmen, efter halva tiden och i slutet av programmen.

Förvaltning, övervakning och utvärdering

Inom ramen för den nya förordningen om strukturfonderna ska medlemsländerna utse en förvaltningsmyndighet för varje program. Denna myndighets uppgifter omfattar genomförande, korrekt förvaltning och programmets effektivitet: insamling av statistiska och finansiella uppgifter, upprättande och överlämnande till kommissionen av årliga rapporter om genomförandet, anordnande av utvärderingen efter halva tiden.

Dessutom ska övervakningskommittéer inrättas som alltid hör till medlemsländernas ansvarsområde. De ska ha en företrädare för förvaltningsmyndigheten som ordförande och se till att strukturåtgärderna genomförs på ett effektivt sätt och med kvalitet.

De tre befintliga typerna av utvärdering ska bibehållas (förhandsbedömning, utvärdering efter halva tiden och utvärdering i efterhand), men efter reformen är det exakt fastställt vem som ska ansvara för dem. Således ansvarar de behöriga myndigheterna i medlemsländerna för förhandsbedömningen och förvaltningsmyndigheten utför, i samarbete med kommissionen och före den 31 december 2003, utvärderingen efter halva tiden för det program som den förvaltar. Europeiska kommissionen ansvarar för utvärderingen i efterhand, i samarbete med medlemslandet och förvaltningsmyndigheten. Utvärderingsrapporterna bör vara tillgängliga för allmänheten.

Utbetalningar och finansiell kontroll

Medlemsländerna och kommissionen ingår ett finansiellt avtal enligt vilket kommissionen åtar sig att betala ut årliga åtagandebemyndiganden på grundval av de antagna programdokumenten. Varje medlemsland ska för varje program utse en utbetalande myndighet som är mellanhand mellan de slutliga stödmottagarna och kommissionen. Den utbetalande myndigheten ska, i samarbete med förvaltningsmyndigheten, följa utvecklingen och övervaka att de slutliga mottagarna iakttar gemenskapens utgiftsregler. Den fysiska överföringen av medel (eller betalningsbemyndiganden) från unionen till medlemsländerna sker när kommissionen ersätter de slutliga stödmottagarnas faktiska utgifter som har godkänts och intygats av de utbetalande myndigheterna.

Den ökade decentraliseringen av programmens förvaltning innebär bättre möjligheter för medlemsländerna att vidta kontrollåtgärder. Kommissionen övervakar själv effektiviteten i de system som inrättats och som bygger på förvaltningsmyndigheten och den utbetalande myndigheten. Av utgifterna för ett program bör 5 procent vara föremål för en noggrann granskning med hjälp av till exempel kontroller på platsen och finansiella revisioner. Om oegentligheter upptäcks har medlemsländerna ansvaret för att vidta finansiella korrigeringar genom att helt eller delvis dra in finansieringen för verksamheten i fråga. De medel som på detta sätt frigörs av medlemsländerna får användas på nytt, medan korrigeringar som görs av kommissionen innebär att medlen dras tillbaka och inte får återanvändas.

FONDERNAS FINANSIELLA BIDRAG: form av bidrag och bidragsnivåer

Bidraget från strukturfonderna ska huvudsakligen lämnas i form av icke återbetalningspliktigt stöd eller "direktstöd" och i mindre utsträckning i form av återbetalningspliktigt stöd, räntesubventioner, kreditgaranti, kapital i bolaget eller riskkapital.

Följande gränser ska gälla för bidraget från fonderna:

  • Regioner som omfattas av mål 1: högst 75 procent av den totala stödberättigande kostnaden och som regel minst 50 procent av de stödberättigande offentliga utgifterna. Gemenskapens bidrag får uppgå ända till 80 procent för regioner belägna i ett medlemsland som omfattas av Sammanhållningsfonden (Grekland, Spanien, Irland och Portugal), och till och med 85 procent för alla yttersta randområden och för de mindre Egeiska öarna i Grekland.
  • Regioner som omfattas av målen 2 och 3: högst 50 procent av de totala stödberättigande kostnaderna och som regel minst 25 procent av de stödberättigande offentliga utgifterna.

Beroende på om en region är stödberättigad enligt huvudmålen samt regionens ekonomiska situation och geografiska läge ska, enligt denna förordning, andra gränser tillämpas för bidraget från fonderna när det gäller investeringar i företag eller i infrastruktur som kan generera avsevärda nettointäkter.

RAPPORTER OM STRUKTURFONDERNA

Kommissionen ska varje år före den 1 november lägga fram en rapport för Europaparlamentet, rådet, Ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om tillämpningen av denna förordning under det föregående året.

Dessutom ska kommissionen vart tredje år lägga fram en rapport för Europaparlamentet, rådet, Ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om de framsteg som gjorts inom området ekonomisk och social sammanhållning och om hur strukturstödet har bidragit till detta. Rapporten ska omfatta följande:

  • En sammanställning över de framsteg som har gjorts när det gäller regionernas socioekonomiska utveckling.
  • En sammanställning över strukturfondernas och övriga finansieringsorgans roll samt effekterna av övrig gemenskapspolitik eller nationell politik i genomförandet av denna process.
  • De eventuella förslag rörande gemenskapsåtgärder och gemenskapspolitik som bör antas för att stärka den ekonomiska och sociala sammanhållningen.

Se faktabladen om de senaste rapporterna:

SLUTBESTÄMMELSER

På förslag av kommissionen ska rådet se över denna förordning senast den 31 december 2006.

Förordningarna (EEG) nr 2052/88 och (EEG) nr 4253/88 har upphört att gälla från och med den 1 januari 2000.

I bilagan visas fördelningen per år av åtagandebemyndiganden för perioden 2000-2006.

Ytterligare information om reformen av strukturpolitiken finns på webbplatserna för de generaldirektorat som ansvarar för sysselsättning och socialpolitik, fiske samt regionalpolitik (ES, DE, EN, FR, IT, PL).

HÄNVISNINGAR

RättsaktDag för ikraftträdandeSista dag för genomförandet i medlemsstaternaEuropeiska unionens officiella tidning
Förordning (EG) nr 1260/199929.6.1999
1.1.2000 (artiklarna 28, 31, 32)
-EGT L 161, 26.6.1999

Ändringsrättsakt(er)Dag för ikraftträdandeSista dag för genomförandet i medlemsstaternaEuropeiska unionens officiella tidning
Förordning (EG) nr 1447/2001
(artiklarna 28, 31 och 32)
1.1.2000-EGT L 198, 21.7.2001
Förordning (EG) nr 1105/200327.6.2003-EUT L 158, 27.6.2003
Förordning (EG) nr 173/200522.2.2005-EUT L 29, 2.2.2005

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

FÖRSLAG TILL NYA RÄTTSAKTER FÖR PERIODEN 2007-2013

Utvidgningen till 25 medlemsländer förändrar genomgripande den socioekonomiska jämvikten inom Europeiska unionen. Unionens yta ökar med 23 %, befolkningen med 20 % men värdet av de ekonomiska tillgångarna med endast 5 %. Den genomsnittliga bruttonationalprodukten per invånare i unionen minskar med 13 % och de regionala skillnaderna fördubblas. Europeiska kommissionen antog i juli 2004 sju förslag till rättsakter rörande den framtida regionalpolitiken. Med 336,1 miljarder euro kommer regionalpolitiken att utgöra den största posten i gemenskapens budget (omfattande en tredjedel av budgeten). Europeiska unionens insatser bör koncentreras på de väsentliga utvecklingsproblemen. De bör anpassas bättre till den strategiska inriktning som beslutades i Lissabon och Göteborg och bidra till genomförandet av den europeiska sysselsättningsstrategin.

Strukturfonder och sammanhållningsfonder

  • Förslag till rådets förordning av den 14 juli 2004 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden [KOM (2004)492 slutlig].
  • Förslag till rådets förordning av den 14 juli 2004 om inrättandet av Sammanhållningsfonden [KOM (2004) 495 slutlig].
  • Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska socialfonden [KOM (2004) 493 slutlig].
  • Förslag till rådets förordning av den 14 juli 2004 om inrättandet av sammanhållningsfonden [KOM (2004) 494 slutlig].

Landsbygdsutveckling och fiske

  • Förslag till rådets förordning av den 14 juli 2004 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling [KOM (2004) 490 slutlig]
  • Förslag till rådets förordning av den 14 juli 2004 om Europeiska fonden för stöd till fisket [KOM (2004) 497 slutlig.

Se SCADPlus dokumentet på Europeiska fiskerifonden

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning av den 14 juli 2004 om europeiska grupperingar för gränsöverskridande samarbete (EGGS) [KOM (2004) 496 slutlig]. Utvidgningen av Europeiska unionen ökar avsevärt antalet inre gränser och förskjuter de yttre gränserna mot öster. Syftet med detta förslag är att förenkla det gränsöverskridande, transnationella och interregionala samarbetet mellan medlemsländerna och deras lokala myndigheter. När EGGS i framtiden får full rättskraft kommer det att begränsa den "gränseffekt" som uppstår genom genom rättsliga och administrativa olikheter vid inre och yttre gränser.

ÅRSRAPPORTER

Tolfte årsrapporten om strukturfonderna (2000) [KOM(2001) 539 slutlig - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning]

Trettonde årsrapporten om strukturfonderna (2001) [KOM(2002) 591 slutlig - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning]

Fjortonde årsrapporten om strukturfonderna (2002) [KOM(2003) 646 slutlig - Ej offentliggjord i Europeiska unionens officiella tidning]

Femtonde årsrapporten om strukturfondernas genomförande - 2003 års genomförande [KOM(2004) 0721 slutlig - ej offentliggjord i Europeiska unionens officiella tidning].

Sextonde årsrapporten om genomförandet av strukturfonderna 2004 [KOM(2005) 0533 slutlig - ej offentliggjord i Europeiska unionens officiella tidning].

A) REGIONALISERADE MÅL

STÖDBERÄTTIGADE REGIONER

- Mål 1:

Kommissionens beslut 1999/502/EG av den 1 juli 1999 om upprättande av en förteckning över regioner som omfattas av strukturfondernas mål 1 för perioden 2000 till och med 2006 [EGT L 194, 27.7.1999]
I detta beslut fastställs vilka regioner på NUTS II-nivå i Tyskland, Grekland, Spanien, Frankrike, Irland, Italien, Österrike, Portugal, Finland, Sverige och Förenade kungariket som omfattas av mål 1. Vidare anges vilka regioner som tidigare varit stödmottagare och som berörs av övergångsstödet. Rent konkret berör övergångsstödet vissa regioner i Belgien, Tyskland, Spanien, Frankrike, Irland, Italien, Nederländerna, Portugal och Förenade kungariket.

- Mål 2:

Kommissionens beslut 1999/503/EG av den 1 juli 1999 om fastställande av ett tak för folkmängden per medlemsstat inom ramen för strukturfondernas mål nr 2 för perioden 2000 till och med 2006 [EGT L 194, 27.7.1999]
I detta beslut fastställs de tak för folkmängden som bör iakttas vid fastställandet av mål 2-områden. Dessa tak har fastställts enligt de kriterier som anges för detta syfte i den allmänna förordningen (18 procent av befolkningen i gemenskapen, minskning av den folkmängd som tidigare omfattades av målen 2 och 5b med högst en tredjedel etc.).

Kommissionens beslut om upprättande av förteckningar över de områden som omfattas av strukturfondernas mål 2 för perioden 2000-2006 i de olika länderna i Europeiska unionen:

MedlemsstatBeslutOffentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning
TysklandBeslut 2000/201/EGEGT L66, 14.03.2000
ÖsterrikeBeslut 2000/289/EG
(ändrat genom beslut 2000/607/EG)
EGT L99, 19.04.2000
(EGT L 258, 12.10.2000)
BelgienBeslut 2000/119/EGEGT L39, 14.02.2000
DanmarkBeslut 2000/121/EGEGT L39, 14.02.2000
SpanienBeslut 2000/264/EGEGT L84, 05.04.2000
FinlandBeslut 2000/120/EGEGT L39, 14.02.2000
FrankrikeBeslut 2000/339/EG
(ändrat genom beslut 2001/202/EG)
(ändrat genom beslut 2003/679/EG)
EGT L123, 24.05.2000
(EGT L 78, 16.3.2001)
(Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 249 av den 1.10.2001)
ItalienBeslut 2000/530/EG
(ändrat genom beslut 2001/363/EG)
EGT L223, 04.09.2000
(EGT L129, 11.05.2001)
LuxemburgBeslut 2000/277/EGEGT L87, 08.04.2000
NederländernaBeslut 2000/118/EGEG L39, 14.02.2000
Förenade kungariketBeslut 2000/290/EG
(ändrat genom beslut 2001/201/EG)
EGT L99, 19.04.2000
(EGT L78, 16.03.2001)
SverigeBeslut 2000/220/EGEGT L69, 17.03.2000

FÖRDELNING AV MEDLEN

Kommissionens beslut 1999/501/EG av den 1 juli 1999 om fastställande av en vägledande fördelning mellan medlemsstaterna av åtagandebemyndiganden inom ramen för strukturfondernas mål 1 för perioden 2000 till och med 2006 [EGT L 194, 27.7.1999]
I detta beslut fastställs de vägledande beloppen per medlemsland för åtagandebemyndiganden inom ramen för mål 1 (126 693 miljoner euro), inklusive Peace-programmet (500 miljoner euro) och det särskilda programmet för de svenska regionerna (350 miljoner euro), och de vägledande beloppen för övergångsstödet för mål 1 (8 411 miljoner euro) för perioden 2000-2006.

Kommissionens beslut 1999/504/EG av den 1 juli 1999 om fastställande av en vägledande fördelning mellan medlemsstaterna av åtagandebemyndiganden inom ramen för strukturfondernas mål nr 2 för perioden 2000-2006 [EGT L 194, 27.7.1999]
I detta beslut fastställs de vägledande beloppen för åtagandebemyndiganden inom ramen för mål 2 (19 733 miljoner euro) och de vägledande beloppen per medlemsland inom ramen för övergångsstödet för detta mål (2 721 miljoner euro).

Kommissionens beslut 1999/505/EG av den 1 juli 1999 om fastställande av en vägledande fördelning mellan medlemsstaterna av åtagandebemyndiganden inom ramen för strukturfondernas mål nr 3 för perioden 2000-2006 [EGT L 194, 27.7.1999]
I detta beslut fastställs i en tabell de vägledande beloppen per medlemsland för åtagandebemyndiganden inom ramen för mål 3. Åtagandebemyndigandenas sammanlagda belopp uppgår till 24 050 miljoner euro för perioden 2000-2006.

Kommissionens beslut 1999/500/EG av den 1 juli 1999 om fastställande av en vägledande fördelning mellan medlemsstaterna av åtagandebemyndiganden inom ramen för strukturfondernas mål 1 för perioden 2000-2006 [EGT L 194, 27.7.1999]
I detta beslut fastställs i en tabell de vägledande beloppen per medlemsland för åtagandebemyndiganden inom ramen för FFU utanför mål 1-områden. Åtagandebemyndigandenas sammanlagda belopp uppgår till 1 106 miljoner euro för perioden 2000-2006.

RIKTLINJER FÖR PROGRAMMEN FÖR MÅLEN 1, 2 OCH 3

Kommissionens meddelande av den 1 juli 1999 "Strukturfonderna och samordningen med Sammanhållningsfonden: Riktlinjer för programmen för perioden 2000-2006" [KOM(1999) 344 slutlig - EGT C 267, 22.9.1999]
Detta meddelande innehåller riktlinjer som är avsedda att hjälpa medlemsländerna och regionerna att utarbeta programplaneringsdokument. I detta syfte fastställs i meddelandet de gemenskapsprioriteringar som bör speglas i stödåtgärderna för målen 1, 2 och 3. I första hand påpekas att det är nödvändigt att respektera vissa övergripande principer som härrör ur fördraget och gäller all gemenskapspolitik: hållbar utveckling och lika möjligheter.

I meddelandet insisteras på nödvändigheten att utarbeta integrerade och sammanhängande strategier för utveckling eller omställning. Följande tre stödåtgärder bör prioriteras för bidrag från strukturfonderna och Sammanhållningsfonden:

  • Förbättring av de regionala ekonomiernas konkurrenskraft i syfte att skapa varaktiga arbetstillfällen.
  • Förstärkning av den sociala sammanhållningen och sysselsättningen genom att utveckla de mänskliga resurserna.
  • Utveckling av städer och landsbygd inom ramen för ett Europa i balans.

För ytterligare information se det särskilda faktablad som ägnas åt detta meddelande.

KOMMISSIONENS BESLUT OM GODKÄNNANDE AV PROGRAM FÖR DE REGIONALISERADE MÅLEN [inte offentliggjort i EUT]

- Program för mål 1:

Ramar för gemenskapsstöd: Tyskland, Spanien, Grekland, Irland, Italien, Portugal och Förenade kungariket (Nordirland).

Samlade programdokument: Österrike (Burgerland), Belgien (Hainaut), Finland (Norra Finland och Östra Finland), Frankrike (Réunion, Korsika, Franska Guyana, Martinique och Nord-Pas-de-Calais), Nederländerna (Flevoland), Förenade kungariket (Cornwall och Isles of Scilly, Merseyside, South Yorkshire, Highlands och Islands samt West Wales och The Valleys), Sverige (Norra Norrland och Södra Skogslän).

- Program för mål 2:

Samlade programdokument: Tyskland (Baden-Württemberg, Bayern, Bremen, Hessen, Niedersachsen, Nord-Rheinland-Pfalz, Rheinland-Pfalz och Saarland), Österrike (Kärnten, Niederösterreich, Oberösterreich, Salzburg, Steiermark, Tyrolen och Vorarlberg), Belgien (Antwerpen, Kustgebied-Westhoek, Limburg och Oost-Vlaanderen, Namur, Luxembourg), Danmark, Spanien (Aragonien, Balearerna, Katalonien, Rioja, Madrid, Navarra och País Vasco), Finland (Västra Finland, Södra Finland och Åland), Frankrike (Aquitaine, Alsace, Auvergne, Basse-Normandie, Bourgogne, Bretagne, Centre, Champagne-Ardennes, Franche-Comté, Haute-Normandie, Île-de-France, Languedoc-Roussillon, Limousin, Lorraine, Midi-Pyrénées, Nord-Pas-de-Calais, Pays de la Loire, Picardie, Poitou-Charentes, Provence-Alpes-Côtes d'Azur och Rhône-Alpes), Förenade kungariket (East of England, East Midlands, East Wales, Gibraltar, London, North West of England, South East England, South of Scotland, South West of England, East of Scotland, West Midlands, Western Scotland samt Yorkshire and the Humber), Nederländerna och Sverige (Norra, Öarna, Södra och Västra).

- Program för mål 3:

Ramar för gemenskapsstöd: Belgien, Spanien, Grekland, Irland, Italien, Portugal och Förenade kungariket.

Samlade programdokument: Tyskland, Österrike, Belgien, Danmark, Finland (Finland och Åland), Frankrike, Luxemburg, Sverige och Nederländerna.

Programdokumenten i sin helhet för målen 1 och 2 finns på webbplatsen Inforegio (DE, EN, FR) för generaldirektoratet för regionalpolitik. Motsvarande dokument för mål 3 finns på webbplatsen för generaldirektoratet för sysselsättning och socialpolitik (DE, EN, FR).

B) GEMENSKAPSINITIATIV

RIKTLINJER FÖR GEMENSKAPSINITIATIVEN

- INTERREG III:

Meddelande från kommissionen till medlemsstaterna av den 2 september 2004 om fastställande av riktlinjer för ett gemenskapsinitiativ för transeuropeiskt samarbete som syftar till att stimulera harmonisk och balanserad utveckling i Europa (Interreg III) [Europeiska unionens officiella tidning C 226, 10.9.2004]
Europeiska kommissionen uppdaterar och preciserar bestämmelserna i Interreg III. Den förtecknar de nya samarbetsområden som uppkommit till följd av Europeiska unionens utvidgning.

Meddelande från kommissionen till medlemsstaterna av den 28 april 2000 om fastställande av riktlinjer för ett gemenskapsinitiativ för transeuropeiskt samarbete som syftar till att stimulera harmonisk och balanserad utveckling i Europa (Interreg III) [EGT C 143, 23.5.2000]
Interreg III bygger på de två föregående Interreg-initiativen och genomförs i tre delar:

  • Gränsregionalt samarbete (del A): främja integrerad regional utveckling mellan gränsregioner.
  • Transnationellt samarbete (del B): bidra till harmonisk territoriell integration inom gemenskapen och med kandidatländerna och övriga grannländer.
  • Interregionalt samarbete (del C): främja transnationellt och interregionalt samarbete som syftar till att förbättra regional utvecklingspolitik och -teknik.
  • Vid genomförandet av initiativet måste man beakta de allmänna målen för strukturfonderna (skapa sysselsättning, stärka konkurrenskraften, stödja hållbar utveckling och lika möjligheter) och gemenskapspolitiken på övriga områden.

Initiativet Interreg III finansieras på europeisk nivå endast av ERUF när det gäller länderna i Europeiska unionen (4 875 miljoner euro för perioden 2000-2006) och genom programmen Phare, ISPA, Sapard, Tacis och Meda i deltagande tredje länder.

För ytterligare information, se det särskilda faktabladet. För medlemsländernas programdokument för Interreg, se webbplatsen Inforegio [pdf] (DE , EN , FR ) för Europeiska kommissionens generaldirektorat för regionalpolitik.

Kommissionens meddelande till medlemsstaterna av den 7 maj 2001 om genomförandet av del C "interregionalt samarbete" av gemenskapsinitiativet Interreg III [EGT C 141, 15.5.2001].
På grundval av informationen i det ovan nämnda meddelandet preciseras i detta meddelande att Interreg III C syftar till att främja erfarenhetsutbyte och utbyte av bra lösningar mellan regioner, och särskilt interregionalt samarbete.

Med ett anslag på 295 miljoner euro kommer del C av Interreg III att prioritera insatser där tredje land deltar, i synnerhet kandidatländerna samt öområdena och de yttersta randområdena. Se det särskilda faktabladet.

- LEADER +

Kommissionens meddelande till medlemsstaterna av den 14 april 2000 om fastställande av riktlinjer för gemenskapsinitiativet för landsbygdens utveckling (Leader+) [EGT C 139, 18.5.2000]
Initiativet Leader+ syftar till att komplettera programmen för landsbygdsutveckling och strukturmålen genom att uppmuntra aktörer på landsbygden att utforma och genomföra integrerade och innovativa utvecklingsstrategier. Initiativet genomförs i tre delar:

Del 1: Integrerade strategier av pilotkaraktär för landsbygdens utveckling som inriktar sig på mindre landsbygdsområden med en stark identitet.

Del 2: Samarbete mellan landsbygdsområden i en eller flera medlemsstater för att gemensamt ta tillvara know-how samt mänskliga och finansiella resurser.

Del 3: Upprättande av nätverk mellan alla landsbygdsområden för att underlätta utbyte av erfarenheter och know-how. Mottagarna av stöd från Leader+ bör delta aktivt i detta. På europeisk nivå leds nätverket av ett "observationsorgan för landsbygdsområden".

Anslaget för Leader+ är 2020 miljoner euro för perioden 2000-2006, vilket uteslutande betalas genom EUGFJ:s utvecklingssektion. Meddelandet innehåller även tekniska anvisningar för utarbetande, presentation och urval av program för initiativet Leader+, samt för deras förvaltning, kontroll, övervakning och utvärdering.

För ytterligare information, se det särskilda faktabladet. Medlemsländernas programdokument för Leader+ finns på webbplatsen för generaldirektoratet för jordbruk.

- EQUAL

Meddelande från kommissionen till medlemsstaterna av den 14 april 2000 om fastställande av riktlinjer för gemenskapsinitiativet Equal avseende samarbete mellan länderna för att främja nya metoder för att bekämpa diskriminering och alla slags skillnader i samband med arbetsmarknaden [EGT C 127, 5.5.2000]
På grundval av de erfarenheter som förvärvats inom ramen för de föregående initiativen Emploi och Adapt syftar initiativet Equal till att, genom nya metoder för bekämpning av diskriminering och all slags ojämlikhet, främja en arbetsmarknad som är öppen för alla. För att detta ska kunna uppnås omfattar initiativet hela unionen och betonar projektens transnationella perspektiv, effektivt deltagande av lokala och regionala myndigheter samt företag, och spridning av goda lösningar.
Equal täcker fyra insatsområden som bygger på de fyra pelarna i den europeiska sysselsättningsstrategin:

  • Anställbarhet.
  • Företagaranda.
  • Anpassningsförmåga.
  • Lika möjligheter för kvinnor och män.

På gemenskapsnivå finansieras Equal av ESF med 2 847 miljoner euro för 2000-2006.
Ytterligare information om Equal finns i ett dokument på SCADPlus som handlar om detta initiativ. Medlemsländernas programdokument för Equal finns på webbplatsen Equal (EN, FR) (allmän information/programdokument) för generaldirektoratet för sysselsättning och socialpolitik.

- URBAN II

Meddelande från kommissionen till medlemsstaterna av den 28 april 2000 om fastställande av riktlinjer för ett gemenskapsinitiativ för ekonomisk och social förnyelse av städer och förorter som befinner sig på tillbakagång för att främja hållbar stadsutveckling (Urban II) [EGT C 141, 19.5.2000]
Initiativet Urban II syftar till att främja innovativa strategier för ekonomisk och social förnyelse i städer och kvarter som befinner sig på tillbakagång, genom att göra det lättare att upptäcka goda metoder och genom erfarenhetsutbyte i Europeiska unionen. För att uppnå detta bör de strategier som stöds genom initiativet

  • beröra en tillräckligt stor befolkning (minst 10 000 personer), ha tillgång till tillräckliga stödjande strukturer och ett brett och starkt partnerskap för att genomföra innovativa och hållbara program för stadsutveckling,
  • ha ett samordnat tillvägagångssätt (ekonomiska och sociala frågor, transporter, miljö, säkerhet…) som i synnerhet främjar lika möjligheter till arbete och utbildning, lika möjligheter för kvinnor och män samt respekt för gemenskapens miljökrav på lokal nivå,
  • ta hänsyn till befintliga strategier för det större stadsområdet eller regionen och komplettera programmen inom ramen för strukturfonderna och andra gemenskapsinitiativ,
  • maximera effekt och synlighet för de utvalda områdena samtidigt som de betonar de innovativa aspekterna jämfört med de vanliga programmen; meddelandet innehåller en förteckning som visar vilken typ av åtgärder som kan finansieras genom initiativet Urban II.

70 områden erhåller stöd från Urban II. De kan vara belägna i områden som omfattas av målen 1 och 2. ERUF ansvarar för finansieringen på gemenskapsnivå (700 miljoner euro för 2000-2006).
För ytterligare information, se det särskilda faktabladet. Medlemsländernas programdokument för Urban II finns på webbplatsen Inforegio [pdf] (EN ) för generaldirektoratet för regionalpolitik.

KOMMISSIONENS BESLUT OM GODKÄNNANDE AV PROGRAM FÖR GEMENSKAPSINITIATIV [inte offentliggjort i EUT]

Sammanfattningar av och dokument om programmen för gemenskapsinitiativ finns, när det gäller Interreg III, att tillgå i sin helhet på webbplatsen Inforegio (DE, EN, FR) för generaldirektoratet för regionalpolitik. När det gäller Leader+ finns dokument på webbplatsen för generaldirektoratet för jordbruk. Medlemsländernas programdokument för Equal (EN) (FR) finns på webbplatsen Equal (allmän information/program för gemenskapsinitiativ) för generaldirektoratet för sysselsättning och socialpolitik. Ytterligare information om medlemsländernas programdokument för Urban II finns på webbplatsen Inforegio (DE) (EN) (FR) för generaldirektoratet för regionalpolitik.

C) GENOMFÖRANDET AV STRUKTURFONDERNA

ÅTGÄRDER FÖR FÖRVALTNING, UPPFÖLJNING OCH KONTROLL

Kommissionens förordning (EG) nr438/2001 av den 2 mars 2001 om genomförandebestämmelser till rådets förordning (EG) nr 1260/1999 beträffande förvaltnings- och kontrollsystemen för stöd som beviljas inom ramen för strukturfonderna [EGT L 63, 3.3.2001].
För programperioden 2000-2006 har den ekonomiska förvaltningen av strukturfonderna decentraliserats ytterligare, emedan medlemsländerna och regionerna har fått nya ansvarsområden. Medlemsländerna utser en förvaltningsmyndighet och en utbetalande myndighet för varje program. I förordningen preciseras därför alla de berörda parternas roll i förvaltningen, övervakningen och kontrollen av fonderna. Se det särskilda faktabladet.

Kommissionens förordning (EG) nr 448/2001 av den 2 mars 2001 om genomförandebestämmelser till rådets förordning (EG) nr 1260/1999 beträffande förfarandet för finansiella korrigeringar av stöd som beviljas inom ramen för strukturfonderna [EGT L 64, 6.3.2001].
I denna förordning föreskrivs om en mekanism för återkrävande av medel helt eller delvis, om det konstateras att ett projekt inte är stödberättigat eller om förvaltningen av strukturfonderna är dålig och kontrollen otillräcklig. Beroende på hur allvarligt det är, kan återbetalning krävas av mellan 5 procent och 100 procent av det beviljade stödet. Se det särskilda faktabladet.

OFFENTLIGGÖRANDE

Kommissionens förordning (EG) nr 1159/2000 av den 30 maj 2000 om de informations- och offentlighetsåtgärder som medlemsstaterna ska vidta när det gäller stöd från strukturfonderna [EGT L 130, 31.5.2000].
Stöd från strukturfonderna (ERUF, ESF, garantisektionen vid EUGFJ och FFU) bör åtföljas av offentlighetsåtgärder för att, med hänsyn till öppenheten, informera potentiella slutliga stödmottagare om de möjligheter som fonderna erbjuder samt för att informera allmänheten om den roll som Europeiska unionen spelar på detta område.
Därför bör alla gemenskapsstödramar, operativa program, samlade programdokument och program för gemenskapsinitiativ innehålla en plan för informationsfrågor där nödvändiga informations- och offentlighetsåtgärder beskrivs. Genomförandet av dessa åtgärder (t.ex. skyltar, minnestavlor, affischer, informationsmaterial och andra informationsevenemang) handhas av förvaltningsmyndigheten för programmet. På gemenskapsnivå uppmuntrar kommissionen erfarenhetsutbyte och utveckling av informella nätverk mellan de informationsansvariga.

STÖDBERÄTTIGANDE UTGIFTER

Kommissionens förordning (EG) nr 1685/2000 av den 28 juli 2000 om närmare bestämmelser för genomförandet av rådets förordning (EG) nr 1260/1999 avseende stödberättigande utgifter i samband med insatser som medfinansieras av strukturfonderna [EGT L 193, 27.7.2000].
I denna förordning fastställs gemensamma bestämmelser om stödberättigande utgifter i samband med vissa insatser som medfinansieras av strukturfonderna. Se det särskilda faktabladet.

FINANSIELLA FÖRFARANDEN

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet rörande medlemsstaternas respektive kommissionens ansvar rörande den delade förvaltningen av strukturfonderna och sammanhållningsfonderna - Den nuvarande situationen och framtidsutsikterna för den nya programperioden efter 2006 [KOM (2004) 580 slutlig - ej offentliggjord i Europeiska unionens officiella tidning]

Meddelande C(2002) 1942 från kommissionen om tillämpning av bestämmelsen n+2 enligt artikel 31.2 i förordning (EG) nr 1260/1999 (strukturfonderna)
I detta meddelande fastställs en allmän ram för tillämpning av bestämmelsen n+2. Syftet är att klargöra frågor kring automatiskt återtagande för att göra denna regel funktionsduglig före den 31 december 2002, då den ska börja tillämpas. Med undantag för vissa specifika fall är den allmänna regeln att kommissionen automatiskt ska återta den del av ett åtagande för vilken det inte har inkommit en godtagbar ansökan om utbetalning när två år har gått efter det år då åtagandet ingicks. De klargörande bestämmelserna avser bland annat det datum då regeln ska börja tillämpas, överföringar mellan fonder eller program, eventuell återanvändning av återtagna belopp (om det rör sig om ett uppenbart fel från kommissionens sida eller vid force majeure på grund av en omfattande naturkatastrof) samt eventuella rättsliga förfaranden eller administrativa överklaganden som försenar utbetalningar.

Ändrat genom:
Meddelande C(2003) 2982 från kommissionen om tillämpning av bestämmelsen n+2 i förordning (EG) nr 1260/1999
Detta ändrade medddelande upphäver innehållandet av betalningar fram till dess att kommission mottagit och godkänt en ändrad finansieringsplan efter ett återtagande med tillämpning av bestämmelsen n+2. Den del av åtagandet som återtagandet gäller blockeras. Om medlemslandet för kommissionen lägger fram skäl som gör att det blockerade beloppet kan begränsas, ska ännu icke återtagna belopp göras tillgängliga för senare betalningar. I texten preciseras också definitionen av force majeure och anges att kraven på betalning kan lämnas in till och med den 31 december.

Beslut C(2002) 1870 av kommissionen om automatiskt återtagande av strukturfondsmedel inom ramen för flerfondsprogram gällande perioden 2000-2006

I detta beslut anges tillämpningsföreskrifter för automatiskt återtagande av medel enligt bestämmelsen n+2 (n = året då åtagandet ingicks) när det gäller flerfondsprogram. För den här typen av program är det ibland oundvikligt att åtaganden från flera olika fonder beslutas vid olika tidpunkter, vilket ibland innebär att tilldelningen av medel förskjuts i förhållande till bestämmelsen n+2. Enligt kommissionens beslut ska datumet för automatiskt återtagande grundas på det senaste åtagandet.

Meddelande från kommissionen av den 20 september 2002 till Europaparlamentet och rådet - budgetgenomförandet under strukturfonderna, särskilt de utestående åtagandena (R.A.L.) [KOM(2002) 528 slutlig]

Det finns en naturlig tidsförskjutning mellan lanseringen av en stödåtgärd och de första utbetalningarna, särskilt för infrastrukturprojekt. De utestående åtagandena (RAL) vid en viss tidpunkt innefattar alla åtaganden som ännu inte har utbetalats men som kommer att betalas ut om inget oförutsett sker. I det aktuella meddelandet konstateras ett undergenomförande av betalningsåtagandena för budgetåren 2000, 2001 och 2002. En första analys av skälen till den långsamma starten av programmen för 2000-2006 belyser två fenomen: dels fanns det två programperioder som överlappade varandra under 2000 och 2001, dels överskattade medlemsländerna betalningsåtagandena. Kommissionen har dessutom åtagit sig att fullfölja sina initiativ för enklare förfaranden och att utvärdera effekterna av att bestämmelsen n+2 tillämpas i programförvaltningen.

STATISTIK

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003 av den 26 maj 2003 om inrättande av en gemensam nomenklatur för statistiska territoriella enheter (NUTS) [Europeiska unionens officiella tidning L 154, 21.6.2003]
För att säkerställa produktionen och spridningen av jämförbar regional statistik på europeisk nivå, föreslås i denna förordning att en gemensam nomenklatur för statistiska territoriella enheter (NUTS) ska inrättas. Varje region (eller administrativ enhet) tilldelas en kod och en specifik benämning. Tre hierarkiska NUTS-nivåer används för att klassificera regionerna utgående ifrån följande befolkningsgränser inom vilka dessa regioners genomsnittliga storlek ska ligga:

  • 3 miljoner < NUTS 1 < 7 miljoner
  • 800 000 < NUTS 2 < 3 miljoner
  • 150 000 < NUTS 3 < 800 000

Meddelande från kommissionen av den 8 oktober 2003 - Strukturella indikationer [KOM (2003) 585 slutlig - ej offentliggjord i Europeiska unionens tidning

Europeiska kommissionen har utvecklat en ny statistisk metod med utgångspunkt från 14 strukturella indikatorer som ger möjlighet att utvärdera genomförandet av Lissabonstrategin inom ramen för rapporten för vårrapporten. En särskild databas på Internet är gratis tillgänglig för allmänheten. Se SCADPlus-faktabladen om de strukturella indikatorerna (castellanodeutschenglishfrançais).

Senast ändrat den 19.12.2005
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början