RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 11 språk.

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Mål 2

Arkiv

Det övergripande målet för Europeiska unionens regionalpolitik är ekonomisk och social sammanhållning. Politiken bygger på en ekonomisk solidaritet som innebär att mer än 35 % av unionens budget (213 miljarder euro under perioden 2000-2006) överförs till de mest eftersatta områdena. Detta resulterar i att de områden som släpar efter i utvecklingen, eller som genomgår en omställningsprocess eller som har en särskild geografisk, ekonomisk eller social situation, blir bättre rustade att ta itu med sina svårigheter och ta vara på alla de fördelar som den inre marknaden ger.

Europeiska unionens stöd via regionalpolitiken tar sig olika uttryck beroende på områdenas utvecklingsnivå och vilken typ av problem de har. I strukturfondsförordningarna finns det tre prioriterade mål för perioden 2000-2006:

  • Mål 1: Att främja utveckling och strukturell anpassning i områden som släpar efter i utvecklingen;
  • Mål 2: Att stödja ekonomisk och social omställning i områden med strukturella problem;
  • Mål 3: Att stödja anpassning och modernisering av politiken och systemen när det gäller utbildning, yrkesutbildning och sysselsättning.

Nedan behandlas enbart mål 2. För mål 2 och mål 3 finns separata faktablad.

GEOGRAFISK AVGRÄNSNING AV STÖDBERÄTTIGADE OMRÅDEN

Den reform av strukturfonderna (castellanodeutschenglishfrançais) som presenterades i Agenda 2000 (castellanodeutschenglishfrançais) innebär att insatserna skall koncentreras till de svåraste utvecklingsproblemen. Det nya mål 2 under perioden 2000-2006 är således en sammanslagning av två gamla mål från programperioden 1994-1999, nämligen mål 2 (omställning i områden som drabbats av industrinedläggningar) och mål 5b (strukturanpassning på landsbygden).

Precis som mål 1 är mål 2 "regionaliserat", dvs det omfattar geografiskt avgränsade områden som uppfyller ett antal statistiska och socioekonomiska kriterier. Eftersom mål 2-områdena har strukturproblem är syftet med EU-stöden att underlätta en ekonomisk och social omställning. De områden som får stöd väljs ut på grundval av: A) en övre gräns för hur stor befolkningen får vara; B) särskilda kriterier för varje område. Därefter upprättas C) en förteckning över de områden som är stödberättigade.

A) Befolkningstak

Befolkningen i samtliga mål 2-områden får uppgå till högst 18 % av hela EU:s befolkning, vilket innebär en minskning med en tredjedel jämfört med de gamla målen 2 och 5b. Enligt beslut 1999/503/EG [Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 194, 27.7.1999] av den 1 juli 1999 skall kommissionen fastställa en övre gräns per medlemsstat för befolkningen i mål 2-områdena under perioden 2000-2006. Dessa befolkningstak är följande:

MedlemsstatBefolkning (miljoner inv.)% av befolkningen i landet
Tyskland10,3013
Österrike1,9925
Belgien1,2712
Danmark0,5410
Spanien8,8122
Finland1,5831
Frankrike18,7731
Italien7,413
Luxemburg0,1128
Nederländerna2,3315
Förenade kungariket13,8424
Sverige1,2214
EU68,1718

B) Särskilda kriterier för varje område

Mål 2-områdena skall kännetecknas av följande: områden som genomgår stora socioekonomiska förändringar inom industrin och tjänstesektorn; landsbygdsområden på tillbakagång; problemområden i städer; krisdrabbade områden som är beroende av fiske.

Områden som genomgår socioekonomiska förändringar i industrin och tjänstesektorn:

  • Dessa områden ligger på nivån NUTS III (castellanodeutschenglishfrançais) i Eurostats nomenklatur.
  • De har en arbetslöshet som var högre än genomsnittet i EU under tre år före 1999.
  • Den procentuella andelen jobb i industrin har under varje år sedan 1985 varit lika med eller högre än genomsnittet i EU.
  • Antalet jobb i industrin har oavbrutet minskat i flera år.

Angränsande områden med stor yta eller befolkning är också stödberättigade, under förutsättning att de uppfyller kriterierna.

I områden med socioekonomisk omställning i industrin och tjänstesektorn går många jobb förlorade i de traditionella industrigrenarna (textil, bil, kol och stål), men också i tjänstesektorn. Därför satsar man intensivt på att utveckla nya verksamheter och omskola arbetskraften.

Landsbygdsområden på tillbakagång:

  • Dessa områden ligger på nivån NUTS III i Eurostats nomenklatur.
  • De har antingen en befolkningstäthet på mindre än 100 invånare per kvadratkilometer, eller en procentuell andel sysselsatta i jordbruket som varje år sedan 1985 har varit minst dubbel så hög som genomsnittet i EU.
  • Alternativt har de en arbetslöshet som var högre än genomsnittet i EU under tre år före 1999, eller en befolkningsminskning sedan 1985.

Stöd kan också beviljas landsbygdsområden med svåra socioekonomiska problem som beror på en allt äldre befolkning eller en minskning av antalet sysselsatta i jordbruket.

På landsbygden äger genomgripande förändringar rum. Det största antalet sysselsatta finns inte längre inom jordbruket, men marken används fortfarande i första hand för jordbruk. En förutsättning för att landsbygden skall få nytt liv och att befolkningen skall kunna stanna kvar är att man utvecklar nya konkurrenskraftiga verksamheter och får en nära koppling till städerna.

Krisdrabbade stadsområden är tätbefolkade områden som uppfyller minst ett av följande kriterier.

  • En långtidsarbetslöshet som är högre än genomsnittet i EU
  • Utbredd fattigdom, vilket också innebär undermåliga bostäder
  • Nersliten miljö
  • Hög kriminalitet och brottslighet
  • Låg utbildningsnivå

Situationen i våra städer är en central fråga i samband med ekonomiska och sociala förändringar på lokal nivå. Städerna har en stor utvecklingspotential, och de samverkar i nätverk. Men bilden kännetecknas också av stora ojämlikheter: det finns krisdrabbade stadsdelar med stort utanförskap och utbredd fattigdom. Städerna står för en stor del av påfrestningarna på miljön, det kan inte förnekas, men de är också en slags motor för utvecklingen på den omgivande landsbygden.

De krisdrabbade områdena som är beroende av fiske ligger längs kusterna och har en hög andel sysselsatta i fisket. De står inför socioekonomiska problem i samband med att omstruktureringen av fiskesektorn leder till att antalet sysselsatta minskar drastiskt.

Mål 2 berör alltså fyra typer av områden. Dessutom kan stöd beviljas områden som står inför (eller hotas av) allvarliga strukturproblem eller hög arbetslöshet på grund av en pågående (eller planerad) omstrukturering i jordbruket, industrin eller tjänstesektorn. Om det uppstår en allvarlig kris i ett område kan kommissionen under 2003, på förslag från en medlemsstat, ändra förteckningen över stödberättigade områden, under förutsättning att den berörda befolkningen i området inte ökar.

C) Förteckning över stödberättigade områden

I den första fasen upprättar varje medlemsstat en egen preliminär förteckning. Denna lämnas in till kommissionen, tillsammans med information och statistik på den geografiska nivå som är lämpligast för en bedömning av förslaget. I samarbete med medlemsstaterna fastställer kommissionen en slutlig förteckning över samtliga mål 2-områden under perioden 2000-2006. Besluten i dessa frågor finns [i pdf-format] på GD Regionalpolitiks webbplats INFOREGIO (ES, DE, EN, FR, IT).

MedlemsstatBeslutNummerEGT
TysklandBeslut 2000/201/EGK(2000)310EGT L 66, 14.3.2000
ÖsterrikeBeslut 2000/289/EG (ändrat genom: beslut 2000/607/EG)K(2000)436EGT L 99, 19.4.2000 (EGT L 258 av den 12.10.2000)
BelgienBeslut 2000/119/EGK(1999)4944EGT L 39, 14.2.2000
DanmarkBeslut 2000/121/EGK(1999)4946EGT L 39, 14.2.2000
SpanienBeslut 2000/264/EGK(2000)571EGT L 84, 5.4.2000
FinlandBeslut 2000/120/EGK(1999)4945EGT L 39, 14.2.2000
FrankrikeBeslut 2000/339/EG(ändrat genom: Beslut 2000/607/EG)
(ändrat genom: beslut 2003/679/EG)
K(2000)553
K(2001)416
EGT L 123, 24.5.2000(EGT L 258, 12.10.2000)
(EGT L 249 av den 1.10.2003)
ItalienBeslut 2000/530/EG(ändrat genom: Beslut 2001/363/EG)K(2000)2327K(2001)1073EGT L 223, 4.9.2000(EGT L 129, 11.5.2001)
LuxemburgBeslut 2000/277/EGK(2000)435EGT L 87, 8.4.2000
NederländernaBeslut 2000/118/EGK(1999)4918EGT L 39, 14.2.2000
Förenade kungariketBeslut 2000/290/EG(ändrat genom: Beslut 2001/201/EG)K(2000)766
K(2001)415
EGT L 99, 19.4.2000(EGT L 78, 16.3.2001)
SverigeBeslut 2000/220/EGK(2000)554EGT L 69, 17.3.2000

Eftersom hela landet omfattas av mål 1 berörs inte Grekland, Irland och Portugal av mål 2.

Det finns också ett stöd under en övergångsperiod för sådana områden som var stödberättigade under mål 2 eller 5b under perioden 1994-1999 men som inte längre kan komma i fråga för mål 2 under perioden 2000-2006. Syftet med dessa stöd som gradvis trappas ner är att undvika ett tvärstopp för stöden från strukturfonderna och att konsolidera resultaten från den föregående programperioden. Det här stödet betalas ut under sex år, under perioden 1 januari 2000-31 december 2005. Områdena i fråga får stödet från ERUF. I vissa fall får de stöd från garantisektionen vid EUGFJ när det gäller landsbygdsutveckling, från FFU när det gäller fiskeripolitiken, eller från Europeiska socialfonden (ESF) när det gäller strukturomställningar under mål 3.

PROGRAMDOKUMENT

Programplaneringen är en av hörnstenarna i genomförandet av EU:s regionalpolitik. I det första steget lägger medlemsstaterna fram sina utvecklingsplaner. I denna finns det en detaljerad beskrivning av den ekonomiska och sociala situationen i landets olika regioner, en beskrivning av den strategi som bäst lämpar sig för att nå de uppsatta målen samt uppgifter om hur stödet från strukturfonderna skall utformas och användas.

Medlemsstaterna lämnar in programdokument i enlighet med kommissionens allmänna riktlinjer. När det gäller mål 2 är utarbetas de som samlade programdokument (SPD).

I SPD under mål 2 samlas alla strukturstöd från EU, inklusive samordning av åtgärder för utveckling av landsbygden, men exklusive stöd för mänskliga resurser under mål 3. Dokumentet innehåller en beskrivning av de prioriterade insatserna, ett sammandrag av planerade åtgärder och en preliminär finansieringsplan med uppgifter om offentlig och privat finansiering. Det innehåller också uppgifter om den finansiella förvaltningen, övervakning, kontroller och utvärdering. Sammanlagt genomförs 96 regionala program i mål 2-områden i 12 medlemsstater. Resuméer finns på GD Regionalpolitiks webbplats INFOREGIO (ES, DE, EN, FR, IT).

FINANSIELLA BESTÄMMELSER

Finansiella resurser

Under perioden 2000-2006 uppgår strukturfondernas anslag till 195 miljarder euro. Mål 2 får 22,5 miljarder under sju år (11,5 % av det totala anslaget), som ERUF och ESF skall dela på, under det att 2,721 miljarder går till stöd under en övergångsperiod.

Sammanhållningsfonden beviljar endast stöd till Grekland, Portugal, Irland och Spanien, dvs. länder med en BNP som är lägre än 90 % av genomsnittet i EU. Fonden finansierar miljö- och transportsatsningar. När det gäller Grekland, Portugal och Irland är hela länderna stödberättigade under mål 1, men i Spanien är det endast vissa regioner som får stöd från Sammanhållningsfonden (Aragonien, Balearerna, Katalonien, Rioja, Madrid, Navarra och Baskien).

I kommissionens beslut 1999/504/EG [EGT L 194, 27.7.1999] av den 1 juli 1999 fastställs en preliminär fördelning per medlemsstat av anslagen under mål 2. För perioden 2000-2006 är fördelningen följande:

MedlemsstatMål 2 (miljoner euro)Stöd under en övergångsperiod (miljoner euro)
Tyskland2984526
Österrike578102
Belgien36865
Danmark15627
Spanien255398
Finland45930
Frankrike5437613
Italien2145377
Luxemburg346
Nederländerna676119
Förenade kungariket3989706
Sverige35452
Europeiska unionen197332721

Stöd från fonderna

För strukturfondernas finansiering under mål 2 gäller i regel följande tak: högst 50 % av de totala stödberättigande kostnaderna, och i regel minst 25 % av de stödberättigande offentliga utgifterna.

När det gäller investeringar i företag skall fondernas finansiering följa de regler om högsta stödnivå och ackumulerat stöd som gäller i fråga om statliga stöd.

Om det rör sig om investeringar som genererar intäkter (t.ex. avgiftsbelagda broar eller motorvägar) tas de förväntade intäkterna med i beräkningen. I fråga om mål 2 gäller följande tak för fondernas finansiering:

  • När det gäller investeringar i infrastruktur som genererar stora intäkter får stödet inte vara högre än 25 % av de totala stödberättigande kostnaderna. Andra finansieringsformer än direkta stöd kan komplettera med högst 10 % av de totala stödberättigande kostnaderna.
  • När det gäller investeringar i företag får stödet inte vara högre än 15% av de totala stödberättigande kostnaderna. Om investeringar görs i små och medelstora företag kan en högre finansieringsgrad beviljas i fråga om indirekt finansiering, dock högst 10 % av de totala stödberättigande kostnaderna.
Senast ändrat den 17.12.2003
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början