RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 11 språk.

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Stödberättigande utgifter i samband med insatser som medfinansieras via strukturfonderna

Arkiv

Genom förordningen fastställs ett antal gemensamma EU-regler för stödberättigande utgifter i samband med vissa insatser som medfinansieras via strukturfonderna. Syftet är att garantera att stöden från strukturfonderna beviljas på ett enhetligt och rättvist sätt i hela unionen under perioden 2000-2006.

RÄTTSAKT

Kommissionens förordning (EG) nr 1685/2000 av den 28 juli 2000 om närmare bestämmelser för genomförandet av rådets förordning (EG) nr 1260/1999 avseende stödberättigande utgifter i samband med insatser som medfinansieras av strukturfonderna [Se ändringsrättsakter].

SAMMANFATTNING

Enligt den allmänna förordningen om strukturfonderna ska de nationella reglerna för stödberättigande utgifter gälla, utom i de fall kommissionen anser det nödvändigt att utfärda gemensamma regler.

I förordningarna om Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF), Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ), Europeiska socialfonden (ESF) och Fonden för fiskets utveckling (FFU) preciseras vilken typ av åtgärder som respektive fond medfinansierar.

Utgifterna är stödberättigande under en period som börjar den dag då en ansökan om stöd lämnas in. Slutdatum fastställs av kommissionen i beslutet om att bevilja stödet.

Reglerna gäller för följande stödformer: operativa program (OP), samlade programdokument (SPD), program för gemenskapsinitiativ, tekniskt stöd, samt innovativa åtgärder. De påverkar inte tillämpningen av respektive fonds egna regler. Dessutom kan medlemsländerna själva utfärda striktare regler.

REGLER OM STÖDBERÄTTIGANDE UTGIFTER

Regel nr 1 - Faktiskt betalda utgifter

Med slutliga stödmottagare avses normalt de organ eller företag, offentliga eller privata, som är uppdragsgivare för insatsen i fråga. I samband med statliga stöd, eller om det rör sig om organ som utsetts av medlemslandet, är det de organ som beviljar stöden som betraktas som de slutliga stödmottagarna.

Utgifter som betalats av de slutliga stödmottagarna (förskott, löpande utbetalningar och slutbetalningar) är kontanta utbetalningar som verifieras med kvitterade fakturor eller bokföringsunderlag som har motsvarande bevisvärde. Denna bestämmelse ska tillämpas utan att det påverkar avtalsbestämmelser som har undertecknats i samband med offentliga avtal. Den är förenlig med de särskilda bestämmelser som gäller vid investeringar i skogsbrukssektorn. I vissa fall kan andra kostnader och avgifter beaktas:

  • Avskrivningar:
    Kostnader för avskrivningar av fastigheter eller utrustning som direkt kan kopplas till målet för insatsen utgör stödberättigande utgifter, under förutsättning att gemenskapsbidrag eller nationella bidrag inte har använts vid inköpet av fastigheten eller utrustningen, om avskrivningskostnaderna har beräknats i överensstämmelse med relevanta bokföringsregler, och om kostnaderna uteslutande avser den period då projektet i fråga medfinansierades.
  • In natura-bidrag:
    In natura-bidrag utgör stödberättigande utgifter, under förutsättning att de består i tillhandahållande av mark eller fastighet, utrustning eller material, forskning, förvärvsarbete eller obetalt frivilligarbete. En oberoende expert eller ett oberoende organ ska göra en bedömning av dessa bidrag. Värdet av obetalt frivilligarbete bedöms på grundval av tidsåtgången och den normala ersättningen per timme och dag för det arbete som utförts.
  • Indirekta kostnader:
    Indirekta kostnader utgör stödberättigande utgifter om de grundas på verkliga kostnader i samband med genomförandet av insatser som medfinansieras av strukturfonderna och fördelas proportionellt (pro rata) på insatserna eller i enlighet med en vederbörligen motiverad, rättvis och skälig metod.

Inbetalningar till riskkapitalfonder, låne- och garantifonder behandlas som faktiskt betalda utgifter.

Utgifter i samband med underentreprenörskontrakt är inte stödberättigande om kontrakten ökar kostnaderna för insatsen utan att tillföra något reellt mervärde, eller om det rör sig om kontrakt med mellanhänder eller konsulter som får betalt med en procentuell andel av totalkostnaden för insatsen.

Regel nr 2 - Redovisning av intäkter

Med intäkter avses inkomster från t.ex. försäljning, uthyrning, tjänster, anmälningsavgifter eller andra liknande inkomster. Dessa intäkter dras av från medfinansieringen, senast i samband med att insatsen avslutas, och detta görs helt eller proportionellt, beroende på om intäkterna helt eller endast delvis genererats genom den medfinansierade insatsen.

Regel nr 3 - Finansiella och andra avgifter samt rättsliga utgifter

Med undantag för globalt stöd är skuldräntor (utom utgifter för räntesubventioner som reducerar företagens lånekostnader om det rör sig om statliga stöd), avgifter för finansiella transaktioner, växlingsavgifter eller andra rent finansiella utgifter inte stödberättigande, och inte heller böter, straffavgifter eller rättegångskostnader.

Däremot kan bankavgifter för att öppna och förvalta konton vara stödberättigande, liksom kostnader för juridisk rådgivning, inskrivningsavgifter, kostnader för teknisk eller ekonomisk expertis samt bokförings- eller revisionskostnader. Det samma gäller utgifter för transnationella finansiella transaktioner som utförs inom ramen för programmet Peace II och gemenskapsinitiativen (Interreg III, Leader+, Equal och Urban II) efter avdrag för räntor som har tagits ut på förskotten.

Regel nr 4 - Inköp av begagnad utrustning

Inköp av begagnad utrustning är stödberättigande om säljaren av utrustningen lämnar ett intyg om dess ursprung och styrker att den inte inköpts någon gång under de senaste sju åren med hjälp av nationella bidrag eller gemenskapsbidrag. Priset på den begagnade utrustningen får inte överstiga marknadsvärdet och måste vara lägre än kostnaden för liknande ny utrustning, och utrustningen måste ha de tekniska egenskaper som behövs för insatsen.

Regel nr 5 - Markinköp

Markinköp är stödberättigande om kostnaderna utgör högst 10 % av de totala stödberättigande utgifterna. Det ska finnas en direkt koppling mellan markinköpet och syftet med insatsen. Ett intyg ska erhållas från en oberoende behörig värderingsman eller ett behörigt officiellt organ som bekräftar att inköpspriset inte överstiger marknadsvärdet.

Om det rör sig om miljöskyddsinsatser ska förvaltningsmyndigheten fatta beslut om inköpet. Marken ska användas för det avsedda ändamålet under en tidsrymd som fastställs i beslutet. Marken får inte användas för jordbruk. En offentlig institution eller ett organ som regleras av offentlig lagstiftning ska ansvara för inköpet.

Regel nr 6 - Inköp av fastighet

Inköp av fastigheter, dvs. redan uppförda byggnader och den tomt på vilken de står, är stödberättigande om det finns en direkt koppling mellan inköpet och syftet med den aktuella insatsen. För byggnaden får det inte under de senaste 10 åren ha beviljats nationella bidrag eller gemenskapsbidrag. Ett intyg ska erhållas från en oberoende behörig värderingsman eller ett behörigt officiellt organ som fastställer att priset inte överstiger marknadsvärdet.

Regel nr 7 - Moms samt övriga skatter och avgifter

Moms är som regel inte någon stödberättigande utgift, utom i de fall där den verkligen betalas av den slutliga stödmottagaren (eller av den enskilda stödmottagaren om det rör sig om statliga stöd), och när bestämmelserna i direktiv 77/388/EEG om den enhetliga beräkningsgrunden för moms efterlevs. När det bedöms om momsen utgör en stödberättigande kostnad tas ingen hänsyn till om den slutliga stödmottagaren eller den enskilda stödmottagaren är offentlig eller privat.

Övriga skatter och avgifter (särskilt direkta skatter och sociala avgifter på löner) som uppstår i samband med en medfinansiering från strukturfonderna är inte heller stödberättigande, utom i de fall de verkligen betalas av den slutliga stödmottagaren (eller av den enskilda stödmottagaren om det rör sig om statliga stöd).

Regel nr 8 - Riskkapitalfonder och lånefonder

Med "riskkapitalfonder och lånefonder" avses investeringsinstrument som särskilt grundats för att tillhandahålla aktiekapital eller andra former av riskkapital, inklusive lån till små och medelstora företag. Fonderna ska bildas som oberoende rättssubjekt som regleras genom avtal mellan andelsägarna, eller som en separat ekonomisk enhet inom ett befintligt finansiellt institut.

Dessa fonder berättigar till stöd från strukturfonderna. Stöden kan kompletteras av saminvesteringar eller garantier från andra EU-finansieringsorgan. Kommissionen får aldrig bli partner eller aktieägare.

En väl övervägd verksamhetsplan ska lämnas in av fondens medfinansiärer eller sponsorer med specifikation bl.a. över vilken marknad man siktar på, kriterier och villkor för att en finansiering ska beviljas, fondens driftsbudget, medfinansieringspartner, fondens stadgar, utbetalningsregler. Verksamhetsplanen måste noggrant bedömas av förvaltningsmyndigheten.

Fonderna får endast investera i små och medelstora företag då dessa bildas, på ett tidigt stadium (inklusive startkapital) eller vid expansion och endast i verksamheter som fondförvaltarna bedömer vara potentiellt lönsamma. Fonderna får inte investera i företag i svårigheter. För fondernas medfinansiering gäller de tak som anges i den allmänna förordningen om strukturfonderna.

När insatsen avslutas ska fondens bidragsberättigande utgifter (den slutlige stödmottagarens) vara det av fondens kapital som investerats i eller lånats ut till små och medelstora företag, inklusive uppkomna förvaltningskostnader. Dessa får inte överstiga 5 % av det inbetalda kapitalet i årsgenomsnitt under perioden för insatsen.

Kommissionen rekommenderar följande som god praxis:

  • Den privata sektorns finansiella bidrag bör vara betydande och överstiga 30 %.
  • Fonden bör i princip inte förvärva majoritetsandelar i företagen.
  • Fonden bör täcka en tillräckligt omfattande målgrupp så att det finns garantier för att insatserna är lönsamma.
  • Fonderna bör ledas av oberoende personal med grundmurad professionalism.


Regel nr 9 - Garantifonder

Med garantifonder avses finansiella instrument som ger garantier för riskkapital- och lånefonder och andra riskkapitalprogram för små och medelstora företag (inklusive lån) mot förluster som uppkommer till följd av deras investeringar i små och medelstora företag. Fonderna kan vara offentligt stödda aktiefonder som tecknats av små och medelstora företag, kommersiella fonder med partner från den privata sektorn eller helt offentligfinansierade fonder. Strukturfondernas deltagande i fonderna kan ske parallellt med delgarantier från andra finansiella instrument från gemenskapen.

En fond måste bildas som ett oberoende rättssubjekt, och kommissionen kan inte bli partner eller andelsägare i en fond. Fondens medfinansiärer eller sponsorer ska lägga fram en väl övervägd verksamhetsplan. Varje del av strukturfondsbidragen som blivit över sedan garantierna lösts in måste återanvändas till utveckling av små och medelstora företag i samma stödberättigade område.

När stödformen avslutas, är fondens bidragsberättigande utgifter (den slutlige stödmottagarens) den andel av det till fullo betalade fondkapitalet som på basis av en oberoende revision behövs för att täcka de garantier som beviljats, inklusive förvaltningskostnaderna. Dessa får inte överstiga 2 % av det inbetalda kapitalet i årsgenomsnitt.

Regel nr 10 - Leasing

Dessa kostnader är stödberättigande på följande villkor:

  • Stöd via leasegivare:
    Leasegivare är den direkta mottagaren av medfinansiering från gemenskapen som används för att reducera de betalningar av leasingavgifter som görs av leasetagaren för tillgångar som omfattas av ett leasingkontrakt. Leasegivarens inköp av tillgången utgör en utgift som berättigar till stöd. Beloppet får inte överstiga marknadsvärdet för den leasade tillgången. Övriga kostnader i samband med leasingkontrakt (särskilt skatt, leasegivarens marginal, refinansieringskostnader, indirekta kostnader, försäkringsavgifter) är inte stödberättigande.
  • Stöd till leasetagare:
    Leasetagaren är den direkta mottagaren av medfinansiering från gemenskapen. De leasingavgifter som leasetagaren betalar till leasegivaren är utgifter som berättigar till stöd. Övriga kostnader i samband med leasingkontraktet (skatt, leasegivarens marginal, refinansieringskostnader, indirekta kostnader, försäkringsavgifter, etc.) är inte stödberättigande.
  • Försäljning/leaseback:
    Leasingavgifter som betalas av leasetagare enligt en försäljning/leaseback-plan kan berättiga till stöd.

Regel nr 11 - Kostnader som uppstått i förvaltningen och genomförandet

Kostnader för förvaltning, genomförande, övervakning och kontroll av strukturfondsinsatser är inte stödberättigande, utom i följande undantagsfall:

  • Utgifter för förberedelse, urval, bedömning, kontroll och övervakning av stödformen och insatserna, utom utgifter för köp eller installering av datoriserade system för förvaltning, övervakning och utvärdering.
  • Utgifter för möten i övervakningskommittéerna och underkommittéerna som gäller stödets genomförande, inklusive kostnader för experter och deltagare från länder utanför EU.
  • Utgifter för revision och kontroll av insatserna på plats.

Utgifter för löner och arbetsgivaravgifter är inte stödberättigande, utom för tjänstemän eller annan personal fått i uppdrag att utföra de stödberättigande uppgifter som anges ovan.

Inom ramen för strukturfondernas generella insatser (mål 1, mål 2, mål 3) gäller följande tak för stödet från strukturfonderna: a) 2,5 % av bidrag på högst 100 miljoner euro; b) 2 % av bidrag på mellan 100 och 500 miljoner euro; c) 1 % av bidrag på upp till 1 miljard euro; d) 0,5 % av bidrag på över 1 miljard euro. För gemenskapsinitiativ, innovativa åtgärder och det särskilda programmet Peace II är den övre gränsen 5 % av det totala bidraget.

Några liknande tak gäller inte för verksamheter som kan medfinansieras inom ramen för tekniskt stöd (t. ex. undersökningar, seminarier, informationsåtgärder, utvärdering samt köp och installering av datoriserade system för förvaltning, övervakning och utvärdering).

Regel nr 12 - Utgifter som berättigar till bidrag på grundval av var en insats äger rum

I regel ska de insatser som medfinansieras genomföras i det stödberättigade området. Undantag kan medges, nämligen om ett område helt eller delvis gynnas av en insats som genomförs utanför området i fråga. I detta fall måste insatsen genomföras i ett NUTS III (castellanodeutschfrançais)-område i det berörda medlemslandet som gränsar till det stödberättigade området. De stödberättigande utgifterna beräknas proportionellt i förhållande till de förväntade vinsterna (lägst 50 %), och de får inte vara högre än 10 % av de totala stödberättigande utgifterna för åtgärden, eller 5 % av utgifterna för tekniskt stöd.

Om insatserna finansieras av FFU eller genomförs i de yttersta randområdena ska kommissionen godkänna finansieringen, särskilt med beaktande av hur nära den aktuella regionen insatsen genomförs, hur stora fördelar regionen förväntas dra av den, samt utgifternas andel i förhållande till de totala utgifterna.

Bestämmelserna i förordning (EG) nr 1685/2000 tillämpas retroaktivt från och med den 5 augusti 2000.

HÄNVISNINGAR

RättsaktDag för ikraftträdandeSista dag för genomförandet i medlemsstaternaEuropeiska unionens officiella tidning
Förordning (EG) nr 1685/20005.8.2000-L 193, 29.7.2000

ÄndringsrättsakterDag för ikraftträdandeSista dag för genomförandet i medlemsstaternaEuropeiska unionens officiella tidning
Förordning (EG) nr 1145/20035.7.2003-EUT L 160, 28.6.2003
Förordning (EG) nr 448/200411.3.2004-EUT L 72, 11.3.2004

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Kommissionens förordning (EG) nr 1681/94 av den 11 juli 1994 om oriktigheter och återvinning av belopp som felaktigt har utbetalats i samband med finansieringen av strukturpolitiken och om organisationen av ett informationssystem på detta område [Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 178 av den 12 juli 1994.
Förordningen har ändrats genom förordning (EG) nr 2035/2005 (Europeiska unionens officiella tidning L 328 av den 15 december 2005). Bestämmelserna i denna förordning gäller från och med den 1 januari 2006.

Senast ändrat den 02.01.2006
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början