RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 11 språk.

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Vitbok om livsmedelssäkerhet

Arkiv

1) SYFTE

Att beskriva en rad åtgärder som är nödvändiga för att komplettera och modernisera EU:s lagstiftning på livsmedelsområdet, så att den blir enhetligare, begripligare och flexiblare, för att förbättra efterlevnaden och öka konsumenternas insyn. Att garantera en hög livsmedelssäkerhet.

2) RÄTTSAKT

Vitbok om livsmedelssäkerhet av den 12 januari 2000 [KOM(1999) 719 slutlig. Ej offentliggjort].

3) SAMMANFATTNING

En rad foder- och livsmedelskriser (BSE, dioxin etc.) har blottat brister i utformningen och tillämpningen av EU:s livsmedelsbestämmelser. Detta har fått kommissionen att införa främjandet av en hög livsmedelssäkerhet bland sina politiska prioriteringar för de kommande åren. Vid Europeiska rådets möte i Helsingfors i december 1999 underströk man vikten av att förbättra kvalitetsnormerna och förstärka kontrollsystemen för hela livsmedelskedjan från jordbruket till konsumenten.

Vitboken om livsmedelssäkerhet är en väsentlig del i denna strategi. I vitboken föreslår kommissionen en rad åtgärder för att göra det möjligt att organisera livsmedelssäkerhetsfrågorna till en mer samordnad och integrerad helhet. Dessa omfattar bland annat följande åtgärder:

  • Inrättandet av en oberoende europeisk livsmedelsmyndighet, som ska ansvara för att avge oberoende vetenskapliga yttranden om alla aspekter på livsmedelssäkerhet, administrera system för snabbt informationsutbyte och riskkommunikation.
  • En förbättrad lagstiftning som omfattar alla aspekter av livsmedelsprodukternas väg från producent till konsument.
  • Större harmonisering av kontrollsystemen på nationell nivå.
  • Dialog med konsumenterna och övriga aktörer.

Innan kommissionen redogör mera ingående för dessa fyra aspekter anger den de allmänna principer som EU:s politik för livsmedelssäkerhet måste bygga på:

  • En heltäckande, integrerad strategi, som spänner över hela livsmedelskedjan.
  • Ett klarläggande av vilka uppgifter de olika aktörerna i livsmedelskedjan har (foderproducenter, jordbrukare och livsmedelsproducenter, medlemsstaterna, kommissionen, konsumenterna).
  • Ingredienserna i såväl foder som livsmedel måste kunna spåras.
  • Livsmedelspolitiken måste vara sammanhängande, effektiv och dynamisk.
  • Riskanalys (som omfattar riskbedömning, riskhantering och riskkommunikation).
  • De vetenskapliga yttrandena måste vara oberoende, hålla högsta standard och vara tydliga.
  • Försiktighetsprincipens tillämpning vid riskhantering.

Europeiska livsmedelsmyndigheten

Insamling, analys och överföring av information om potentiella risker för foder och livsmedel är av särskild vikt. Därför bör förbättringar ske på följande områden:

  • Tillsyn och övervakning.
  • Systemet för snabbt informationsutbyte.
  • Forskning om livsmedelssäkerhet.
  • Vetenskapligt samarbete.
  • Analytiskt stöd.
  • Utarbetande av vetenskapliga yttranden.
  • Säkerställande av snabb och lättillgänglig information för konsumenterna.

För att nå dessa mål har kommissionen för avsikt att inrätta en oberoende europeisk livsmedelsmyndighet som i nära samarbete med nationella byråer och vetenskapliga institutioner ansvarar för vetenskaplig utvärdering och kommunikation. Denna myndighet bör fungera som ett vetenskapligt kunskapscentrum för livsmedelssäkerhet för hela EU.
Myndigheten ska avge vetenskapliga yttranden, sammanställa och analysera nödvändiga uppgifter, reagera på kriser och stå i förbindelse med konsumenterna och uppvisa självständighet, högsta vetenskapliga kompetens och öppenhet.

Till skillnad från riskbedömning och riskkommunikation kräver riskanalysens tredje delfaktor, riskhantering, en lagstiftningsåtgärd. Detta förutsätter politiska beslut och kräver förutom en vetenskaplig bedömning även att ärendet i vidare mening motsvarar samhällets önskemål och behov. Dessutom kräver riskhantering att medlemsstaternas tillämpning av lagstiftningen kontrolleras, vilket för närvarande är kommissionens ansvar som väktare av fördragen.

Om sådana lagstiftnings- och kontrollbefogenheter överfördes till livsmedelsmyndigheten skulle detta otillbörligt försvaga den demokratiska ansvarsskyldigheten. Det är därför önskvärt att riskhanteringsfunktionen fortsätter att utövas av EU:s institutioner och inte av livsmedelsmyndigheten.

Ny rättslig ram

För närvarande finns det en mycket omfattande lagstiftning om såväl primär produktion av jordbruksprodukter som industriell produktion av förädlade livsmedelsprodukter, men de åtgärder som kan vidtas i olika situationer varierar dock i stor utsträckning. En annan svaghet i systemet är att inte alla berörda parter anser det nödvändigt att anmäla potentiella risker i ett tidigt stadium, varför man vid livsmedelskriser tvingas vidta korrigeringar i stället för förebyggande åtgärder på EU-nivå.

Kommission avser att råda bot på denna situation genom att föreslå en enhetlig och öppen uppsättning bestämmelser om livsmedelssäkerhet. Dessa bestämmelser syftar till att ange de gemensamma principerna för livsmedelslagstiftningen, slå fast att livsmedelssäkerheten är det viktigaste målet i EU:s livsmedelslagstiftning och ge en allmän ram för områden som inte täcks av särskilda harmoniserade bestämmelser.

Den föreslagna nya rättsliga ramen kommer att omfatta olika aspekter av livsmedelskedjan:

  • Djurfoder:
    användningen av särskilda ingredienser i djurfoder; utvärdering, godkännande och märkning av foder; godkännande av anläggningar för foderproduktion och kontrollåtgärder; införande av ett system för snabbt informationsutbyte.
  • Djurhälsa och djurskydd:
    förstärkning av kampen mot zoonoser, BSE och andra transmissibla spongiforma encefalopatier, integration av djurskyddsfrågor i livsmedelspolitiken.
  • Livsmedelshygien:
    En omarbetning av samtliga befintliga juridiska bestämmelser för att säkra enhetlighet och tydlighet i hela kedjan för livsmedelsproduktion.
  • Gränsvärden för förorenande ämnen och resthalter av bekämpningsmedel och djurläkemedel i livsmedel.
  • Bestämmelser om tillstånd och märkning för nya livsmedel.
  • Tillsatsämnen, aromer, förpackning och bestrålning av livsmedel.
  • Möjligheten att vidta skyddsåtgärder i krissituationer.
  • Beslutsprocessen för livsmedelsfrågor (måste rationaliseras och förenklas för att garantera snabbhet och öppenhet).

Kontroller

Kommissionen planerar en omfattande omarbetning av kontrollbestämmelserna, så att alla delar i livsmedelskedjan verkligen blir föremål för effektiva kontroller.

Även om producenterna för närvarande har det primära ansvaret för att lagstiftningen efterlevs, ansvarar de nationella myndigheterna för kontroll av att säkerhetsbestämmelserna följs.

Revisioner och inspektioner som kommissionen utför i samarbete med Kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor har avslöjat brister i de nationella kontrollsystemen.

Kommissionen anser att harmoniserade kontrollsystem på EU-nivå kan bidra till att öka kontrollernas enhetlighet och kvalitet.
Därför föreslås att en gemensam ram för de nationella kontrollsystemen fastställs, bestående av tre delar: operativa kriterier ska fastslås på EU-nivå, gemensamma riktlinjer för kontroll utarbetas och det administrativa samarbetet för utveckling och verkställande av kontrollsystemen utvidgas.

Kommission överväger även om den bör få ökade befogenheter, förutom det nuvarande överträdelseförfarandet, i sådana fall då det framkommer vid kontrollerna att EU-bestämmelserna inte följs.

Konsumentinformation

Riskkommunikationen ska bygga på växelverkan och engagera alla berörda parter i en dialog. Varje fas i beslutsfattandet ska vara fullständigt öppen.

Konsumenternas intressen ska beaktas genom att

  • allmänheten rådfrågas i alla frågor som rör livsmedelssäkerhet,
  • ett forum skapas för diskussioner mellan vetenskapliga experter och konsumenterna,
  • konsumentdialogen över gränserna underlättas, både inom EU och globalt.

Kommissionen förespråkar en mer förutseende strategi när det gäller upplysning om oundvikliga risker för de mest sårbara grupperna (gravida kvinnor, småbarn, äldre och personer med nedsatt immunförsvar etc.).

Bindande bestämmelser om märkning bör göra det möjligt för konsumenterna att göra välgrundade val av livsmedel.
Utöver kodifieringen av direktivet om märkning önskar kommissionen bland annat se en utvidgning av kravet på att ange samtliga beståndsdelar i ett livsmedel (och inte endast beståndsdelar som utgör minst 25 % av den slutliga produkten).

Kommissionen kommer även att undersöka möjligheten att i EU-lagstiftningen införa särskilda bestämmelser för att reglera fysiologiska påståenden (till exempel påståenden om ett näringsämnes hälsofrämjande effekt på vissa normala fysiologiska funktioner) och näringspåståenden (till exempel påståenden om förekomsten, avsaknaden eller mängden av ett näringsämne i ett livsmedel eller om näringsämnets värde jämfört med liknande livsmedel) samt lämpliga rättsmedel.

Konsumentinformationen ska inte bara omfatta näringsämnenas biologiska, kemiska och fysiologiska sammansättning utan även livsmedlets näringsvärde. Kommissionen kommer att lägga fram förslag för att upprätta kriterier för dietiska livsmedel, kosttillskott och livsmedel som berikats med näringsämnen.

Den internationella dimensionen

Importerade livsmedel och foder bör uppfylla åtminstone de hälsokrav som EU har fastställt för sin egen produktion.

Omvänt bör de produkter som exporteras från EU ha minst lika hög livsmedelssäkerhet som de produkter som saluförs inom EU.

EU ska fortsätta sina insatser inom Världshandelsorganisationen (WTO) för att införa internationella regler som gör det möjligt för medlemsländer att upprätthålla en hög folkhälsoskyddsnivå när det gäller livsmedelssäkerhet.

Kommissionen kommer även att undersöka möjligheten att sluta nya bilaterala avtal med tredjeländer om erkännande av likvärdigheten hos sanitära åtgärder. Man vill även fortsätta avtalsförhandlingarna med grannländer (Norge, Schweiz, Andorra) och man understryker vikten av att kandidatländerna antar EU:s lagstiftning på området.

Åtgärdsplan

I en bilaga till vitboken finns en åtgärdsplan för livsmedelssäkerhet med en förteckning över de 84 lagstiftningsförslag som bör antas före utgången av 2002 för att genomföra vitbokens åtgärder, liksom motsvarande tidsplan.

4) TILLÄMPNING

5) YTTERLIGARE ÅTGÄRDER

Regionkommitténs yttrande [Europeiska gemenskapernas officiella tidning C 226, 8.8.2000]

Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början