Strategi för biologisk mångfald

Denna strategi fastställdes 1998 och utgör en allmän ram för utarbetandet av EU:s politik och instrument för att uppfylla åtagandena i konventionen om biologisk mångfald (Riokonventionen). Den är inriktad på fyra huvudteman inom vilka specifika mål fastställs och genomförs, bland annat med hjälp av åtgärdsplaner.

RÄTTSAKT

Meddelande från kommissionen av den 4 februari 1998 om Europeiska gemenskapens strategi för biologisk mångfald [KOM(1998) 42 slutlig - ej offentliggjort i EUT].

SAMMANFATTNING

I detta meddelande behandlar kommissionen den förlust av biologisk mångfald (arter, ekosystem och genetisk variation) som pågår över hela världen och som under de senaste decennierna har skett i allt snabbare takt, även i Europa. Kommissionen framhåller att förlusten främst beror på mänsklig påverkan. Det handlar bland annat om vissa jordbruksmetoder, infrastrukturbyggande och urbanisering, massturism och luft- och vattenföroreningar.

Det internationella samfundet reagerade genom att anta konventionen om biologisk mångfald i Rio de Janeiro 1992, som Europeiska gemenskapen ratificerade 1993 (se nedan under rubriken "Anknytande rättsakter"). Konventionen innebär bland annat att strategier bör antas för att bevara och nyttja den biologiska mångfalden på ett hållbart sätt.

Målet för denna strategi är att förutse, förebygga och angripa orsakerna till betydande minskning eller förlust av biologisk mångfald. Strategin utgör den ram inom vilken EU utformar sin politik och sina instrument för att genomföra konventionen om biologisk mångfald.

Strategin är uppbyggd kring fyra huvudteman som motsvarar de viktigaste åtaganden som EU har gjort inom konventionen om biologisk mångfald. Strategin redogör också för de mål som måste nås för att klara åtagandena. Strategins teman är: bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald; fördelning av nytta som uppstår vid utnyttjande av genetiska resurser; forskning, inventering, övervakning och informationsutbyte; utbildning och ökad medvetenhet.

I fråga om bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald rekommenderar strategin att arter och ekosystem bevaras både in situ (dvs. i den naturliga miljön) och ex situ (i genbanker, laboratorier, djurparker och botaniska trädgårdar). I detta tema ingår också återställande av ekosystem och återuppbyggnad av populationer samt bevarande av kulturväxter och husdjur som har utvecklat särskilda genetiska egenskaper.

Dessutom rekommenderas att analysera de aktiviteter som påverkar den biologiska mångfalden och införa incitament och förbud för att minska påverkan och främja ett hållbart nyttjande av biologisk mångfald.

När det gäller fördelning av nytta som uppstår vid utnyttjande av genetiska resurser bör EU främja samarbete mellan länder för att säkra tillträde till naturresurser, överföring av teknik och vetenskapligt och tekniskt samarbete. Konventionen ger parterna suverän rätt till sina resurser men anger också att parterna inte ska införa onödiga restriktioner för tillträdet till resurser.

Arbetet med forskning, inventering, övervakning och informationsutbyte bör utvecklas för att konventionen ska kunna tillämpas på ett bra sätt. Därför bör särskild uppmärksamhet ägnas åt projekt som syftar till att fördjupa kunskaperna, bygga upp informationsnätverk och ta fram indikatorer.

I strategin framhålls utbildning och ökad medvetenhet som medel att ändra människors uppfattningar och beteenden så att de blir mer medvetna om vikten av att bevara den biologiska mångfalden. Det är viktigt att sådana insatser riktas både till allmänheten och till personer som har ansvar för att genomföra de åtgärder som ingår i strategin.

Strategin anger politikområden och mål för vart och ett av dessa områden. Områdena och de viktigaste målen är följande:

• Bevarande av naturresurser: bygga upp och genomföra Natura 2000-nätet, skydda vissa känsliga arter, genomföra instrument som ramdirektivet för vatten, utveckla det internationella arbetet och motverka klimatförändringar.
• Jordbruk: stärka bevarandet av genetiska resurser som är av värde för livsmedel, främja goda jordbruksmetoder som gör det möjligt att bevara den genetiska mångfalden och minska föroreningarna, bland annat genom att införa miljövillkor för jordbruksstödet, stärka miljöåtgärderna i jordbruket, främja handelspolitik som tar hänsyn till den biologiska mångfalden.
• Fiske: främja metoder som gynnar bevarande och hållbart nyttjande av fiskbestånden och metoder som ger liten påverkan på kust- och havsekosystem, stärka skyddet för vattenområden av särskilt ekologiskt intresse.
• Regionalpolitik och samhällsplanering: främja markanvändning som gynnar den biologiska mångfalden, särskilt i korridorer mellan skyddade områden men också i oskyddade landsbygdsområden och känsliga områden, se till att hänsyn tas till miljön vid finansiering av projekt genom strukturfonderna.
• Skog: se till att skogsbruket inte skadar skogarnas biologiska mångfald eller ekologiska kvalitet, säkra återbeskogning, främja forskning och konsekvensanalys.
• Transporter och energi: motverka försurning och klimatförändringar, begränsa negativ påverkan i samband med infrastrukturbyggande, finna bättre energikällor.
• Turism: främja ekologiskt hållbar turism, identifiera vilka aspekter av miljö och biologisk mångfald som lockar turister.
• Utvecklingsstöd och ekonomiskt samarbete: integrera målen för bevarande av biologisk mångfald i utvecklingsstöd och ekonomiskt samarbete, stödja hållbart nyttjande av naturresurser i utvecklingsländer, övervaka att nationella åtgärder (även tredjeländers), internationella åtgärder och EU:s åtgärder är samordnade och kompletterar varandra.

För att nå de ovannämnda målen rekommenderar strategin att sektorsvisa åtgärdsplaner utarbetas och genomförs på områdena bevarande av naturresurser (es de en fr), jordbruk (es de en fr), fiske (es de en fr) och utvecklingsstöd och ekonomiskt samarbete (es de en fr). Inga åtgärdsplaner ska utarbetas för övriga sektorer, utan dessa integreras i befintliga instrument eller behandlas på annat sätt, exempelvis inom ramen för EU:s skogsstrategi eller reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken (es de en fr).

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Meddelande från kommissionen av den 22 maj 2006 med titeln Att stoppa förlusten av biologisk mångfald till 2010 - och därefter - Att upprätthålla ekosystemtjänster för mänskligt välbefinnande [KOM(2006) 216 slutlig - ej offentliggjort i Europeiska unionens officiella tidning]. Kommissionen har lagt fram en handlingsplan som anger målen för att stoppa förlusten av biologisk mångfald och åtgärder som ska göra det möjligt att nå målen till 2010. Handlingsplanen grundar sig på en utvärdering av förlusten av biologisk mångfald både i Europa och globalt samt på de åtgärder som EU redan i dag vidtar för att hantera problemet.

Rådets beslut 93/626/EEG av den 25 oktober 1993 om ingående av konventionen om biologisk mångfald. EU har godkänt konventionen om biologisk mångfald. Konventionens syfte är att förutse, förebygga och angripa grundorsakerna till betydande minskning eller förlust av biologisk mångfald. Detta på grund av den biologiska mångfaldens egenvärde och de ekologiska, genetiska, sociala, ekonomiska, vetenskapliga, utbildningsmässiga, kulturella, rekreativa och estetiska värdena hos den biologiska mångfalden och dess beståndsdelar. Konventionen syftar också till att främja samarbete mellan stater och mellanstatliga organisationer.

Senast ändrat den 06.11.2006