RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 11 språk.

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Säkerställande av luftkvaliteten

Arkiv

I detta ramdirektiv fastställs grundprinciperna för en gemensam strategi som syftar till följande: fastställande av mål för luftkvaliteten så att skadliga effekter på människors hälsa och miljön kan undvikas, förebyggas eller minskas, utvärdering av luftkvaliteten i medlemsländerna, information till allmänheten, bland annat genom tröskelvärden, liksom förbättrad luftkvalitet då denna inte är tillfredsställande.

RÄTTSAKT

Rådets direktiv 96/62/EG av den 27 september 1996 om utvärdering och säkerställande av luftkvaliteten [Se ändringsrättsakter].

SAMMANFATTNING

För att behålla och förbättra luftkvaliteten i EU anges i direktivet grundläggande principer som gör det möjligt att

  • ställa upp mål för luftkvaliteten *,
  • fastställa gemensamma metoder och kriterier för att utvärdera luftkvaliteten,
  • ta fram och sprida information om luftkvaliteten.

Medlemsländerna ansvarar för att genomföra direktivet.

Europaparlamentet och rådet ska fastställa gränsvärden * och tröskelvärden * för följande föroreningar * (se rubriken "Anknytande rättsakter"):

  • Svaveldioxid, kvävedioxid och kväveoxider, partiklar och bly.
  • Bensen och koloxid.
  • Ozon.
  • Polycykliska aromatiska kolväten (PAH), kadmium, arsenik, nickel och kvicksilver.

Luftkvaliteten ska utvärderas inom medlemsländernas hela territorium. Utvärderingen kan göras genom olika metoder: mätning, modellering, en kombination av dessa båda metoder eller uppskattning. Utvärderingen är obligatorisk i tätbebyggda områden med mer än 250 000 invånare och i zoner där nivåerna ligger nära gränsvärdena.

Om gränsvärdena överskrids ska medlemsländerna upprätta handlingsplaner som gör det möjligt att nå gränsvärdena inom fastställd tidsfrist. Handlingsplanerna, som ska vara tillgängliga för allmänheten, ska bland annat innehålla följande upplysningar:

  • Plats där ett överskridande inträffat.
  • Luftföroreningens art och utvärderingen av denna.
  • Luftföroreningens ursprung.

Medlemsländerna ska upprätta en förteckning över zoner och tätbebyggelse där föroreningsnivåerna överskrider gränsvärdena.

Om tröskelvärdena överskrids ska medlemsländerna informera allmänheten om detta och ge kommissionen relevanta uppgifter (bland annat om uppmätta nivåer och föroreningsepisodens varaktighet).

I zoner och tätbebyggelse där föroreningsnivåerna underskrider gränsvärdet ska medlemsländerna hålla dessa nivåer under gränsvärdet.

Direktivet innehåller bestämmelser om överlämnande av information och rapporter om föroreningsnivåer och berörda zoner.

Bakgrund

Direktivet bygger på det femte programmet för miljöåtgärder från 1992, som rekommenderade att upprätta långsiktiga mål för luftkvaliteten. Det kompletterar befintlig europeisk lagstiftning inom området förbättring av luftkvaliteten: rådets direktiv 80/779/EEG av den 15 juli 1980 om gränsvärden och vägledande värden för luftkvaliteten med avseende på svaveldioxid och svävande partiklar, rådets direktiv 82/884/EEG av den 3 december 1982 om gränsvärde för bly i luften, rådets direktiv 85/203/EEG av den 7 mars 1985 om luftkvalitetsnormer för kvävedioxid och rådets direktiv 92/72/EEG av den 21 september 1992 om luftförorening genom ozon. Direktiv 2008/50/EG upphäver och ersätter det nuvarande direktivet från den 11 juni 2010.

Rättsaktens nyckelbegrepp
  • Luft: utomhusluften i troposfären med undantag för arbetsplatser.
  • Förorening: varje ämne som människan direkt eller indirekt tillför luften och som kan ha skadliga effekter på människors hälsa eller på miljön i dess helhet.
  • Gränsvärde: en nivå, fastställd på vetenskaplig grund i syfte att undvika, förebygga eller minska de skadliga effekterna på människors hälsa och/eller på miljön i dess helhet, som ska uppnås inom en viss tidsfrist och som inte får överskridas sedan den nåtts.
  • Tröskelvärde: en nivå utöver vilken en kortvarig exponering utgör en risk för människors hälsa och vid vilken medlemsländerna omedelbart ska vidta åtgärder enligt detta direktiv.

HÄNVISNINGAR

Rättsakt

Dag för ikraftträdande

Sista dag för genomförandet i medlemsstaterna

Europeiska unionens officiella tidning

Direktiv 96/62/EG

21.11.1996

21.6.1998

EGT L 296, 21.11.1996

Ändringsrättsakt(er)

Dag för ikraftträdande

Sista dag för genomförandet i medlemsstaterna

Europeiska unionens officiella tidning

Förordning (EG) nr 1882/2003

20.11.2003

-

EUT L 284, 31.10.2003

Direktiv 2008/50/EG

11.6.2008

10.6.2010

EUT L 152, 11.6.2008

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Särdirektiv

Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/107/EG av den 15 december 2004 om arsenik, kadmium, kvicksilver, nickel och polycykliska aromatiska kolväten i luften [Europeiska unionens officiella tidning L 23 av den 26 januari 2005].
Detta direktiv utgör den sista etappen i den omarbetning av EU-lagstiftningen som initierades genom ramdirektiv 96/62/EG om föroreningar som medför risker för människors hälsa.
Eftersom de ämnen som avses är cancerframkallande och det för dessa ämnen inte går att fastställa någon tröskel för skadliga verkningar på människors hälsa är syftet med direktivet att tillämpa principen om att exponeringen för sådana föroreningar bör vara så liten som möjligt.
I direktivet fastställs inte några gränsvärden för utsläpp av polycykliska aromatiska kolväten, men bens(a)pyren används som indikator på cancerrisken i samband med dessa föroreningar, och det fastställs ett målvärde för detta ämne som om möjligt ska iakttas. Direktivet innehåller också metoder och kriterier för utvärdering av koncentrationer och nedfall av de berörda ämnena och garanterar att lämplig information finns tillgänglig för allmänheten.

Direktiv 2002/3/EG – [Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 67 av den 9 mars 2002].
Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/3/EG av den 12 februari 2002 om ozon i luften.
Detta är det tredje särdirektivet till ramdirektivet om luftkvalitet (96/62/EG). Detta särdirektiv har följande syfte:

  • Att inom gemenskapen fastställa långsiktiga mål (punkt III i bilaga I till direktivet), målvärden för år 2010 (punkt II i bilaga I) samt tröskelvärden för larm och informerande tröskelvärden för ozonkoncentrationerna i luften (punkt I i bilaga II).
  • Att fastställa gemensamma metoder och kriterier för att utvärdera koncentrationerna av ozon och i luften.
  • Att se till att adekvat information om ozonkoncentrationerna i luften tas fram och görs tillgänglig för allmänheten.
  • Att bibehålla eller förbättra luftkvaliteten.
  • Att främja samarbetet mellan medlemsländerna när det gäller att sänka ozonnivåerna i luften.

Genom de långsiktiga mål som fastställs i direktivet iakttas Världshälsoorganisationens riktlinjer om ozon. Om målvärdena inte uppnås ska medlemsländerna utarbeta handlingsplaner för att minska ozonkoncentrationerna i luften.
Senast den 31 december 2004 ska kommissionen överlämna en rapport om tillämpningen direktivet till Europaparlamentet och rådet. Vid behov ska rapporten kompletteras med ändringsförslag. Medlemsländerna ska följa direktivet från och med den 9 september 2003. Samtidigt upphävs direktiv 92/72/EEG.

Direktiv 2000/69/EG – [Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 313 av den 13 december 2000].
Europaparlamentetsochrådetsdirektiv2000/69/EGavden16november2000omgränsvärdenförbensenochkoloxidiluften.
Syftet med direktivet (det andra särdirektivet) är att komplettera bestämmelserna om gränsvärden i direktiv 96/62/EG med särskilda gränsvärden för två enskilda föroreningar (bensen och koloxid). Gränsvärdet för bensen fastställs till 5 mcg/m³ från och med den 1 januari 2010, medan gränsvärdet för koloxid fastställs till 10 mg/m³ från och med den 1 januari 2005. Enligt direktivet ska medlemsländerna rutinmässigt informera allmänheten om koncentrationerna av de båda ämnena i luften. Medlemsländerna ska följa direktivet senast den 13 december 2002

Direktiv 1999/30/EG – [Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 163 av den 29 juni 1999].
Rådets direktiv av den 22 april 1999 om gränsvärden för svaveldioxid, kvävedioxid och kväveoxider, partiklar och bly i luften. Det rör sig om det första särdirektivet till direktiv 96/62/EG.

Åtgärder för tillämpningen

Beslut 2004/461/EG – [Europeiska unionens officiella tidning L 156 av den 30 april 2004].
Kommissionens beslut av den 29 april 2004 om fastställande av ett frågeformulär som ska användas för årlig rapportering om utvärdering av luftkvaliteten enligt rådets direktiv 96/62/EG och 1999/30/EG, och enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/69/EG och 2002/3/EG.
Rättelse – Europeiska unionens officiella tidning L 2002 av den 7 juni 2004.

Beslut 2004/279/EG – [Europeiska unionens officiella tidning L 87 av den 25 mars 2004].
Kommissionens beslut av den 19 mars 2004 om riktlinjer för genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/3/EG om ozon i luften.

Beslut 2004/224/EG – [Europeiska unionens officiella tidning L 68 av den 6 mars 2004].
Kommissionens beslut av den 20 februari 2004 om regler för medlemsländernas överlämnande av information om planer eller program enligt rådets direktiv 96/62/EG i fråga om gränsvärden för vissa föroreningar i luften.

Senast ändrat den 10.11.2005
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början