RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 11 språk.

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Rätt till bosättning för personer som inte längre är yrkesverksamma

Arkiv

Syftet med direktivet är att undanröja hinder för fri rörlighet för personer och utvidga rätten till bosättning, som gäller för alla anställda och egna företagare, till att omfatta även den icke-yrkesverksamma delen av livet.

RÄTTSAKT

Rådets direktiv 90/365/EEG av den 28 juni 1990 om rätt till bosättning för anställda och egna företagare som inte längre är yrkesverksamma [EGT L 180, 13.7.1990],

upphävt genom

Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG.

SAMMANFATTNING

Medlemsstaterna ska bevilja EU-medborgare som har varit yrkesverksamma i gemenskapen som anställda eller egna företagare rätt till bosättning, förutsatt att de omfattas av

  • invaliditets-, förtids- eller ålderspension,
  • pension till följd av olycksfall i arbetet eller yrkessjukdom,

och har en sjukförsäkring eller andra tillräckliga tillgångar, så att de inte blir till en belastning för det sociala biståndssystemet i den mottagande medlemsstaten under sin vistelse. Rätt till bosättning ska även beviljas personernas familjemedlemmar (make/maka, avkomlingar som är beroende av dem för sin försörjning samt släktingar i föregående led som är beroende av dem eller av deras make eller maka).

Medlemsstaterna ska utfärda ett uppehållstillstånd, vars giltighet får begränsas till fem år och som ska kunna förnyas. Medlemsstaterna får dock - om de anser detta nödvändigt - kräva omprövning av tillståndet vid utgången av de två första årens bosättning. Uppehållstillståndet ska dessutom fortsätta att gälla så länge innehavaren uppfyller kraven i punkt 1. Om en familjemedlem inte är medborgare i en medlemsstat, ska han eller hon få ett uppehållstillstånd med samma giltighetstid som det som utfärdas till den medborgare som han eller hon är beroende av. För att utfärda ett sådant tillstånd får medlemsstaten endast kräva att den sökande visar upp en identitetshandling och bevis för att han eller hon uppfyller kraven.

Maken/makan och de barn som är beroende av en medborgare som har rätt att bosätta sig inom en medlemsstats territorium ska ha rätt att bedriva vilken verksamhet som helst, som anställd eller egen företagare, var som helst inom denna medlemsstats territorium (även om de inte är medborgare i en medlemsstat).

Medlemsstaterna får inte avvika från direktivets bestämmelser, utom med hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa.

Kommissionen ska inom högst tre år efter direktivets genomförande och därefter med tre års intervall utarbeta en rapport om direktivets tillämpning och överlämna den till Europaparlamentet och rådet.

HÄNVISNINGAR

RättsaktDag för ikraftträdande - Datum då rättsakten upphör att gällaSista dag för genomförandet i medlemsstaternaEuropeiska unionens officiella tidning
Direktiv 90/365/EEG-30.6.1992EUT L 180, 3.07.1990

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Rapport från kommissionen till rådet och Europaparlamentet av den 18 mars 1999 om tillämpningen av direktiven 90/364, 90/365 och 93/96 - (Rätt till bosättning) [KOM(1999) 127 slutlig].

Den fria rörligheten, som från början var begränsad till personer som utövade förvärvsverksamhet, har utvidgats till att omfatta alla medborgare i medlemsstaterna, det vill säga även till dem som inte utövar förvärvsverksamhet. Rätten till bosättning under vissa villkor har högtidligt bekräftats genom att den infördes i f.d. artikel 8A i EG-fördraget då Maastrichtfördraget antogs (numera artikel 18). Denna artikel ger alla medborgare en grundläggande och personlig rätt att resa och bosätta sig inom medlemsstaternas territorium. Genomförandet av direktiven 90/364, 90/365 och 93/96 ledde till överträdelseförfaranden mot nästan alla medlemsstater: bara tre medlemsstater hade genomfört direktiven vid utsatt tidsfrist. Förfarandena avskrevs dock efter hand som medlemsstaterna antog åtgärder för att genomföra direktiven. Direktivens konkreta tillämpning har utvärderats på grundval av skrivelser, klagomål och framställningar till Europaparlamentet och genom ett frågeformulär till tidigare anställda inom kommissionen, som efter sin pension har bosatt sig i en annan medlemsstat än den de ursprungligen kom ifrån eller senast arbetade i. Utöver dessa uppgifter har man använt sig av upplysningar från nätverket Eurojus och från informationstjänsten till medborgarna. Denna utvärdering understryker de svårigheter som medborgarna stött på, och som bland annat består i osäkerhet kring hur man skall gå till väga samt i komplicerade procedurer och lång väntetid för att få ett uppehållstillstånd. Förvaltningarna har också stött på problem, framför allt när det gäller att bedöma villkoren i fråga om tillgångar och sjukförsäkring. De första slutsatserna i frågan tyder på att man måste vidta följande åtgärder:

  • Öka insatserna för att informera medborgarna.
  • Fortsätta att noga se till att befintlig EU-lagstiftning respekteras.
  • Förtydliga EU-lagstiftningen på området fri rörlighet för personer och omstrukturera den kring begreppet unionsmedborgarskap.
  • Börja reflektera över grundläggande förändringar av befintlig lagstiftning.

Andra rapporten från kommissionen till rådet och Europaparlamentet om tillämpningen av direktiven 90/364, 90/365 och 93/96 (rätt till bosättning) [KOM(2003) 101 slutlig].

Detta är den andra rapporten om tillämpningen av de tre direktiven om rätt till bosättning för unionsmedborgare och deras familjemedlemmar, oavsett nationalitet, som inte utövar ekonomisk verksamhet i värdlandet (icke-yrkesverksamma). Rapporten omfattar perioden 1999-2002.

Rapport från kommissionen till rådet och Europaparlamentet av den 5 april 2006 om tillämpningen av direktiven 90/364, 90/365 och 93/96 - (Rätt till bosättning) [KOM(2006) 156 slutlig].

Femton år efter det att direktiv 90/365/EEG antogs tillämpas dessa texter på ett överlag tillfredsställande sätt, vilket framgår av det minskande antalet överträdelser. Kommissionen har emellertid också fått ett flertal klagomål i fråga om problem som beror på att direktivet inte har efterlevts.

I rapporten hävdas t.ex. att kommissionen den 21 december 2005 sände en formell underrättelse till Spanien beträffande det faktum att landet ålägger brittiska pensionärer, som vistas i Spanien mer än tre månader om året men inte vill bosätta sig i landet permanent, att visa upp formulär 121 enligt förordning 1408/71 för att få uppehållstillstånd i Spanien. Kommissionen anser att detta strider mot direktiv 90/365.

Senast ändrat den 09.07.2007
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början