RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 11 språk.

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Europeiska rådets möte i Bryssel den 21 - 22 juni 2007

Framåt småtimmarna den 23 juni satte Europeiska rådet punkt för EU:s period av eftertanke genom att besluta att sammankalla en regeringskonferens med uppgiften att anta ett nytt fördrag.

Efter två års eftertanke kring hur EU:s fördrag bör reformeras beslöt Europeiska rådet vid mötet den 21 - 22 juni 2007 att sammankalla en regeringskonferens som får i uppgift att färdigställa och anta ett nytt EU-fördrag. Genom detta "ändringsfördrag" kommer man att i EU- och EG-fördragen införa de nya bestämmelser som föreslogs av konventet och den regeringskonferens som avslutades i juni 2004. De två fördragen fortsätter att gälla.

Europeiska rådet antog ett utförligt och väldefinierat mandat för regeringskonferensen. I mandatet återfinns det huvudsakliga innehållet i de institutionsreformer som man enades om 2004, samtidigt som man har tagit hänsyn till det som framkommit under perioden av eftertanke. Medlemsstaterna har haft långa förhandlingar kring vissa punkter.

Mandatet som sammanfattas nedan utgör grunden och ramen för regeringskonferensens arbete. Det rör sig inte om något "ändringsfördrag" i sig. Endast regeringskonferensen som officiellt påbörjade sitt arbete den 23 juli 2007 får fatta slutgiltiga beslut om ändringsfördragets innehåll.

För tydlighetens skull har de viktigaste nya inslagen i mandatet grupperats här under fyra temarubriker.

UNIONENS GRUNDVALAR

I regeringskonferensens mandat anges att ändringsfördraget inte ska ha grundlagskaraktär. Detta kommer att återspeglas i de termer som används (till exempel tar man bort termen "konstitution", och använder inte termerna "lagar" och "ramlagar", utan behåller de nuvarande termerna "förordningar" och "direktiv"). Dessutom kommer det inte att finnas några artiklar om EU:s symboler. Enligt den traditionella metoden för översyn av befintliga fördrag kommer ändringsfördraget att utgöra en ändring av befintliga fördrag.

I regeringskonferensens mandat återfinns några av EU:s grundprinciper, bland annat följande:

  • Pelarna tas bort och EU blir juridisk person. EG-fördraget kommer att heta "Fördraget om unionens funktionssätt". Termen "gemenskap" ersätts överallt med termen "union".
  • Definition av EU:s demokratiska grundvalar: demokratisk jämlikhet, representativ demokrati, deltagande demokrati och medborgarinitiativ.
  • Förankring av de europeiska medborgarnas rättigheter genom att man nämner Stadgan om de grundläggande rättigheterna, vars text inte kommer att tas med i det framtida fördraget. Den kommer dock att vara juridiskt tvingande i alla medlemsstater, med undantag för Förenade kungariket.
  • En ny bestämmelse om frivilligt utträde som gör det möjligt för en medlemsstat att lämna EU.
  • Förstärkning av subsidiaritetsprincipen, särskilt genom att de nationella parlamenten får större kontroll.
  • En tydligare fördelning av befogenheterna mellan Europeiska unionen och medlemsstaterna.

Fred, full sysselsättning, hållbar utveckling, kulturell mångfald, solidaritet, sammanhållning och skydd för medborgarna kommer att ingå i det trettiotal målsättningar för unionen som räknas upp i det nya fördraget. Principen om "fri och icke snedvriden konkurrens", som inte är ett mål i sig, kommer inte att tas med bland unionens målsättningar. Den kommer dock att omfattas av ett juridiskt bindande protokoll som bifogas fördraget.

INSTITUTIONERNA

I regeringskonferensens mandat ingår ett antal nyheter när det gäller institutionerna. De vikigaste ändringarna gäller:

  • Europaparlamentets sammansättning, där antalet ledamöter begränsas till 750.
  • Europeiska kommissionens storlek. Från och med 2014 kommer antalet ledamöter i kommissionen att motsvara två tredjedelar av medlemsstaterna.
  • Europeiska rådet får en ordförande som utses för två och ett halvt år (detta mandat kan förlängas en gång). På så sätt avskaffas systemet med rådets roterande ordförandeskap.
  • Inrättandet av posten som EU:s höge representant för utrikes- och säkerhetspolitiken som samtidigt är rådets företrädare och kommissionens vice ordförande, och som är Europas språkrör ute i världen.

BESLUTSFÖRFARANDENA

I regeringskonferensens mandat bekräftas att medbeslutandet blir det gängse lagstiftningsförfarandet. Medbeslutandeförfarandet utvidgas alltså till ett stort antal områden som straffrättsligt samarbete eller laglig invandring.

Röstning med kvalificerad majoritet utvidgas till mer än 40 områden (Förenade kungariket medges undantag inom rättsligt och polisiärt samarbete).

Den mest kontroversiella punkten vid Europeiska rådets möte var röstningssystemet med dubbel majoritet. Efter långa förhandlingar kom stats- och regeringscheferna fram till följande kompromiss: Från och med den 1 november 2014 kommer den kvalificerade majoriteten att grundas på principen om dubbel majoritet (55 % av medlemsstaterna som företräder 65 % av EU:s befolkning). Fram till 2014 gäller bestämmelserna i Nicefördraget. Under en övergångsperiod fram till den 31 mars 2017 får dessutom en ledamot i rådet begära att beslutet fattas enligt bestämmelserna i Nicefördraget. Slutligen finns det en mekanism som liknar Ioannina-kompromissen och som torde göra det möjligt för ett antal medlemsstater som ligger nära minoriteten för blockering att tydliggöra att de motsätter sig ett visst beslut.

UNIONENS POLITIK

I regeringskonferensens mandat ingår några väsentliga ändringar, särskilt inom rättslig och inrikes politik där man kommer att allmänt tillämpa gemenskapsmetoden (med vissa arrangemang för Danmark, Irland och Förenade kungariket). För första gången skrivs dessutom solidariteten mellan medlemsstaterna på energiområdet samt kampen mot klimatförändring in i fördraget. Den särskilda karaktären hos den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, som till stor del kvarstår på mellanstatlig nivå, kommer också att betonas.

SAMMANHANG

Den 29 oktober 2004 i Rom undertecknade de 25 stats- och regeringscheferna fördraget om upprättandet av en konstitution för Europa. För att träda i kraft skulle fördraget ratificeras av alla medlemsstater enligt deras respektive författningsregler, det vill säga antingen genom ratificering av parlamentet eller genom folkomröstning. Efter svårigheter med ratificeringen i vissa medlemsstater beslöt stats- och regeringscheferna vid Europeiska rådets möte den 16 - 17 juni 2005 att inleda en period av eftertanke om Europas framtid. Avsikten med denna period av eftertanke var att starta en omfattande debatt med Europas medborgare.

Detta faktablad är inte rättsligt bindande för Europeiska kommissionen, gör inte anspråk på att vara uttömmande och har inget tolkningsvärde vad beträffar texten i fördraget.

Senast ändrat den 14.12.2007
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början