RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 23 språk.
Nyligen tillagda språk:  BG - CS - ET - GA - LV - LT - HU - MT - PL - RO - SK - SL

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Reform av den gemensamma fiskeripolitiken

Reformen av den gemensamma fiskeripolitiken syftar till att skapa förhållanden som gör en bättre framtid möjlig både för fisk och fiske, och för den havsmiljö som är grundförutsättningen. Hållbarhet är mycket viktigt för denna politik, och reformen ska skapa former för ett slut på överfiske och utfiske. Ett hållbart fiske är fiske som utförs i en sådan skala att den inte riskerar beståndens reproduktion och som gör det möjligt att få hög avkastning på lång sikt. Reformen vilar på ett decentraliserat tillvägagångssätt för fiskeriförvaltning, per region och per havsområde. Den ska förbättra standarderna för styrning inom Europeiska unionen (EU) och i världen genom avtal om hållbart fiske.

RÄTTSAKT

Meddelande från kommissionen av den 13 juli 2011 med titeln "Reform av den gemensamma fiskeripolitiken" [KOM(2011) 417 – Ej offentliggjort i EUT].

SAMMANFATTNING

Reformen av den gemensamma fiskeripolitiken bidrar till strategin Europa 2020. För detta ändamål ska den arbeta för hållbar utveckling för alla, ökad sammanhållning i kustregioner och starka ekonomiska resultat inom näringen.

De förslag som läggs fram av kommissionen är inriktade på hållbarhet och långsiktiga lösningar.

Bevarande och hållbarhet

Tack vare en fiskeriförvaltning som undanröjer stora negativa effekter på andra bestånd, arter och ekosystem, kommer den gemensamma fiskeripolitiken att kunna bidra till att havsmiljön är i gott ekologiskt skick, i enlighet med bestämmelserna i ramdirektivet "Strategi för en marin miljö".

De åtgärder som vidtagits inom ramen för reformen av den gemensamma fiskeripolitiken ska göra det möjligt att nå en maximal hållbar avkastning före 2015, i enlighet med de åtaganden som gjorts av Europeiska unionen (EU). Den högsta fångstvolymen som kan uppnås ska inte hota beståndens överlevnad. Den ska tvärtom bidra till att behålla populationens storlek på den nivå som ger en maximal produktivitet.

De åtgärder som planeras rör också undanröjande av utkast i havet av oönskad fångst, långsiktiga planer för förvaltningen som grundar sig på bästa tillgängliga vetenskapliga rön, förbättrad fångst och tillgängliggörande av kompletta och pålitliga data för att kunna utarbeta politiken.

En framtid för fiskeri- och vattennäringen

Den gemensamma fiskeripolitiken ska göra fisket och vattenbruket till solida, livskraftiga, konkurrenskraftiga och tilldragande näringar. För att öka den ekonomiska livskraften och undanröja fiskets överkapacitet, föreslår kommissionen att införa system med överlåtbara fiskenyttjanderätter för stora fartyg. Detta system borde göra det möjligt för vissa aktörer att återköpa rättigheter från andra aktörer som önskar lämna sektorn. Detta system kräver ingen allmän finansiering. Den borde också göra det möjligt att öka intäkterna och skapa nya sysselsättningstillfällen.

Stödåtgärder till småskaligt fiske och till hållbart vattenbruk skulle också kunna vara en möjlighet.

Information till konsumenterna

Konsumenterna blir bättre informerade om kvaliteten och hållbarheten hos de produkter de köper. Märkningen skulle till exempel kunna innehålla miljökrav eller uppgifter om produktionsteknik.

Fiskeriorganisationerna blir aktiva aktörer i sådant som rör planering av medlemmarnas fiskeriaktiviteter, och spelar en större roll i organisationen av marknadens försörjning och i att ge fiskarna en högre vinst.

Ett förbättrat styre genom regionalisering

Reformen ska främja lösningar som är anpassade till regionala och lokala behov för att på ett bättre sätt ta hänsyn till olika havsområdens särarter. Nyckelbeslut om politikens principer och allmänna mål tas alltid på EU-nivå. Medlemsstaterna kan dock anta andra åtgärder inom fiskeriförvaltning, under kommissionens kontroll. För att åstadkomma en effektiv förvaltning, kan medlemsstaterna till exempel anta tekniska bevaringsåtgärder eller åtgärder mot utkast och införliva dem i sin nationella lagstiftning.

Kommissionen planerar att utvidga de rådgivande nämndernas roll i utarbetandet av bevarandepolitiken inom ramen för regionaliseringsmodellen. På grund av vattenbrukets särskilda art, föreslår kommissionen också att en ny rådgivande nämnd inom vattenbruk ska skapas.

Finansiellt stöd

Offentlig finansiering bör täcka alla åtgärder. Den kommer att förenklas och knytas till att aktörerna i sektorn uppfyller villkor (framför allt om hållbarhet). Interventionsordningen i den gemensamma organisationen av marknaderna ska också moderniseras. Hädanefter ska fastställande av interventionspriser decentraliseras och anpassas för att undvika att fisköverskott förstörs för att hålla priset.

Yttre dimension

EU:s yttre åtgärder syftar till hållbarhet och till att bevara de marina ekosystemen. De vilar huvudsakligen på ett förstärkt samarbete för delande av vetenskapliga rön och på respekt för fastställda regler, som till exempel kampen mot olagligt fiske.

EU ska spela en större roll i regionala fiskeriorganisationer, i internationella organ och i sina relationer med tredjeländer.

Avtal om hållbart fiske med länder som inte tillhör EU ska i större utsträckning inriktas på en god förvaltning av havsresurser, på att förbättra den vetenskapliga kunskapen och på att inrätta styrningsramar av god kvalitet.

Bakgrund

Reformen vilar på ett stort offentligt samråd som avslutats i slutet av 2010. De intresserade parternas bidrag har använts för att förbereda reformen som innefattar följande delar:

  • Ett lagstiftande förslag om en ny förordning som definierar den gemensamma fiskeripolitikens huvudregler (ersätter förordning (EG) nr 2371/2002).
  • Ett lagstiftande förslag om en ny marknadspolitik (ersätter förordning (EG) nr 104/2000).
  • Ett lagstiftande förslag om en ny förordning om Europeiska fiskerifonden.
  • Ett meddelande om den gemensamma fiskeripolitikens yttre dimension.
  • En rapport om rådets förordning (EG) nr 2371/2002 om kapitlen Bevarande och hållbarhet och Anpassning av fiskekapaciteten, och om artikel 7, paragraf 2 om att begränsa fiskeflottans tillgång till en zon om tolv tusen sjömil.
Senast ändrat den 03.12.2011
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början