RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 15 språk.
Nyligen tillagda språk:  CS - HU - PL - RO

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Djuphavsbestånd

Överfisket kan leda till att djuphavsbestånden blir utfiskade. För att se till att resurserna utnyttjas på ett hållbart sätt har man vidtagit åtgärder, bl.a. genom att minska de högsta tillåtna fångstmängderna (TAC) och fiskeansträngningarna. I det här meddelandet redovisar kommissionen resultatet för dessa åtgärder och betonar att det finns brist på information om de olika fiskena för att kunna förbättra förvaltningen av djuphavsbestånden.

RÄTTSAKT

Kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet av den 29 januari 2007 – Översyn av förvaltningen av djuphavsbestånden [KOM(2007) 30 slutlig – ej offentliggjort i EUT].

SAMMANFATTNING

Djuphavsbestånden består av arter som lever på mer än 400 meters djup. Dessa resurser är särskilt sårbara för överfiske. De växer långsamt och har låg reproduktionstakt.

Fisken efter djuphavsarter är en ganska ny företeelse. Den här typen av fiske utmärks av sina blandade fångster och ofta även av bristen på tillförlitliga vetenskapliga uppgifter för att skapa ett hållbart utnyttjande av djuphavsresurserna.

Åtgärder har vidtagits i form av begränsning av fiskeansträngningarna och minskning av de totala tillåtna fångstmängderna. Men detta räcker inte, eftersom fisket efter de flesta djuphavsarter fortfarande överskrider de biologiskt hållbara gränserna.

Totala tillåtna fångstmängder (TAC)

Regleringen av djuphavsfisket är ganska ny. Totala tillåtna fångstmängder (TAC) infördes för första gången 2002 och gällde för perioden 2003–2004.

Dessa tillåtna fångstmängder fastställdes ganska godtyckligt eftersom det saknades kunskaper om de berörda arterna. De borde ha legat på en mycket lägre nivå för att garantera hållbarheten för bestånden. Enligt den försiktighetsprincip som ska tillämpas när jämvikten i ekosystem hotas borde vissa djuphavsfisken ha stängts.

De rapporterade fångsterna är lägre än TAC, vilket visar att fångstbegränsningarna inte har varit tillräckligt restriktiva. Därför föreslog kommissionen att fångstmöjligheterna skulle minskas med 30 % jämfört med 2003 års nivå. Trots detta föredrog ministerrådet betydligt måttligare minskningar på högst 15 % av befintliga TAC.

På grund av de blandade fiskena, bristen på information om fångsternas sammansättning, fångst som kastas överbord och beståndens geografiska fördelning har TAC endast fastställts för nio av fyrtioåtta djuphavsarter i bilagorna I och II till förordning (EG) nr 2347/2002.

Trots dessa svårigheter verkar det som om TAC har gjort det möjligt att begränsa fiskeridödligheten för några av de viktigaste målarterna. Det behöver vidtas kompletterande åtgärder t.ex. genom minskning av fiskeansträngningarna.

Fiskeansträngning

En av de kompletterande åtgärderna var att kräva fiskefartyg med djuphavstillstånd skulle minska sina fiskeansträngningar med 10 % under 2005 och med ytterligare 10 % under 2006 jämfört med 2003 års nivåer, men det taket har ändå inte gjort det möjligt att begränsa ökningen av djuphavsfisket, eftersom vissa djuphavsbestånd tas som bifångst. Detta gäller t.ex. långa, lubb och guldlax.

Begränsningen av fiskefartygens kapacitet tillåter inte någon begränsning av antalet fartyg som fiskar djuphavsarter eftersom taket är satt alldeles för högt. Anledningen till detta är den beräkningsmetod som används och som fastställs i artikel 4 i förordning (EG) nr 2347/2002. Enligt den här metoden ska den sammanlagda kapaciteten hos alla fartyg som har landat mer än 10 ton av vilken blandning som helst av djuphavsarter under något av åren 1998, 1999 eller 2000 inkluderas i taket, i stället för ett genomsnitt av perioden.

Detta har undergrävt effektiviteten hos begränsningarna av fiskeansträngningen. Begränsningen av fiskeansträngningen leder i själva verket inte till ett minskat utnyttjande av djuphavsbestånden. De kan tvärtom leda till att fiskeansträngningen begränsas för andra arter, t.ex. blåvitling.

Informationen om de olika fisken som utnyttjar djuphavsarter måste bli bättre så att fiskeansträngningen kan anpassas efter de olika arterna beroende på deras egenskaper och på bifångsterna. Fisketillstånd bör framför allt utfärdas med hänsyn till varje fartygs tidigare fångsthistorik.

Kommissionen har bara en ofullständig bild av de olika fiskeredskapens inverkan, eftersom medlemsstaterna inte har lämnat in sina rapporter om fiskeansträngningen.

Vetenskaplig provtagning

För att åtgärda bristen på vetenskaplig information om djuphavsbestånden har man infört vetenskapliga provtagningsprogram. Den nuvarande lagstiftningen innehåller inte någon tydligt angiven strategi för hur dessa ska genomföras. Medlemsstaternas provtagningsplaner skiljer sig åt i fråga om kvalitet och innehåll vilket gör dem svåra att använda. Det behöver utformas ett enhetligt rapporteringsformat för att underlätta sammanställningen av de inlämnade uppgifterna och förbättra deras kvalitet.

Övervakning och kontroll

Det går att inrätta skyddsområden för vissa arter som t.ex. atlantisk soldatfisk. Fartyg med djuphavsfisketillstånd som befinner sig i sådana områden måste följa vissa regler. När fartygen passerar dessa områden måste de hålla en genomsnittsfart på minst åtta knop och alla fiskeredskap ombord måste vara undanpackade.

Medlemsstaterna ska framför allt utnyttja det satellitbaserade kontrollsystemet för fartyg (VMS). Med hjälp av det här systemet kan de informera inspektörerna om misstänkta aktiviteter som upptäcks i de berörda områdena och stoppa fartygen när de anländer till hamnen. Det bör inrättas centrum för fiskerikontroll i varje medlemsstat för att inspektera fartyg som passerar igenom eller som fiskar i skyddsområdena.

Det finns alltför många fartyg med djuphavsfisketillstånd, med tanke på att de bara har små fångster av djuphavsarter. Detta innebär att begränsningarna av fisket efter djuphavsbestånden blir ineffektiva och kan skapa svårigheter för kontrollen av andra bestånd än djuphavsbestånd. Ett fartyg som har djuphavsfisketillstånd kan helt lagligt fiska i områden där en medlemsstat har djuphavskvoter utan att det för den skull måste inrikta sig på djuphavsbestånd.

Medlemsstaterna måste rapportera till kommissionen om vilka förfaranden de använder vid inspektion och övervakning i de hamnar där djuphavsfångster ska landas.

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Rådets förordning nr 1225/2010 av den 13 december 2010 om fastställande av fiskemöjligheterna för EU-fartyg för fiskebestånd av vissa djuphavsarter för 2011 och 2012 [EUT L 336, 21.12.2010].

Senast ändrat den 19.10.2011
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början