RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 11 språk.

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Gemensamma utredningsgrupper

Genom detta rambeslut, som upphörde att gälla den 23 augusti 2005 när konventionen från 2000 trädde i kraft, kan medlemsländerna inrätta gemensamma utredningsgrupper för att förbättra polissamarbetet. I dessa gemensamma utredningsgrupper medverkar rättsliga myndigheter eller polismyndigheter från minst två medlemsländer. Deras mandat omfattar ett avgränsat område och en begränsad period.

RÄTTSAKT

Rådets rambeslut 2002/465/RIF av den 13 juni 2002 om gemensamma utredningsgrupper.

SAMMANFATTNING

Vid Europeiska rådets möte i Tammerfors 1999 åtog sig medlemsländerna att utan dröjsmål inrätta gemensamma utredningsgrupper för att bekämpa illegal narkotikahandel, människohandel och terrorism. Konventionen om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål, som antogs i maj 2000, innehåller bestämmelser om inrättandet av gemensamma utredningsgrupper.

Att påskynda och flytta fram gränserna för polissamarbetet

Eftersom medlemsländernas arbete med att ratificera konventionen hade försenats, antog rådet i juni 2002 detta rambeslut om gemensamma utredningsgrupper som medlemsländerna var skyldiga att verkställa före den 1 januari 2003.

Att inrätta gemensamma utredningsgrupper

För brottsutredningar i medlemsländerna, som kräver samordnade, gemensamma åtgärder, kan minst två medlemsländer inrätta en gemensam utredningsgrupp. De behöriga myndigheterna i de berörda medlemsländerna ingår för detta ändamål en gemensam överenskommelse där formerna för den gemensamma utredningsgruppen fastställs. Alla brott kan motivera inrättandet av gemensamma utredningsgrupper.

Grupperna ska inrättas

  • för ett särskilt syfte och
  • för en begränsad period (som kan förlängas om alla parter är överens om detta).

De berörda medlemsländerna ansvarar för utredningsgruppens sammansättning, syfte och varaktighet. Medlemsländerna kan också komma att besluta att företrädare för Europol och OLAF eller företrädare för tredje land får delta i utredningsgruppernas verksamhet.

Medlemmar i gruppen som kommer från andra medlemsländer än den där gruppen är verksam betecknas som "avdelade" till gruppen. Dessa får anförtros vissa uppgifter, i enlighet med lagstiftningen i det medlemsland där gruppen är verksam.

När det gäller brott som avdelade tjänstemän eventuellt utsätts för eller begår ska de när det gäller det straffrättsliga ansvaret likställas med tjänstemän i det medlemsland där verksamheten äger rum.

HÄNVISNINGAR

RättsaktDag för ikraftträdandeSista dag för genomförandet i medlemsstaternaEuropeiska unionens officiella tidning
Rambeslut 2002/465/RIF20.6.20021.1.2003EGT L 162, 20.6.2002

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Rapport från kommissionen om genomförande av rådets rambeslut av den 13 juni 2002 om gemensamma utredningsgrupper [KOM(2004) 858 slutlig - ej offentliggjord i Europeiska unionens officiella tidning].
Kommissionens rapport, som antogs den 7 januari 2005, redovisar det rättsliga genomförandet av detta rambeslut, som visserligen ställer krav på medlemsländerna i fråga om de resultat som ska uppnås, men överlåter åt de nationella instanserna att bestämma formerna och medlen.

Senast ändrat den 30.09.2005
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början