RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 11 språk.
Nyligen tillagda språk:  CS - HU - PL - RO

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Avtalet om överlämnande mellan Europeiska unionens medlemsstater och Island och Norge

Genom detta avtal vill medlemsstaterna, Island och Norge effektivisera utlämningen av misstänkta och dömda personer genom ett system för överlämnande och samtidigt införa en bättre kontroll av beslut om verkställande av arresteringsorder.

RÄTTSAKT

Rådets beslut 2006/697/EG av den 27 juni 2006 om undertecknande av avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Island och Konungariket Norge om överlämnande mellan Europeiska unionens medlemsstater och Island och Norge.

SAMMANFATTNING

Syftet med detta avtal är att förbättra det straffrättsliga samarbetet mellan Europeiska unionens medlemsstater, Island och Norge. Mer specifikt är syftet att effektivisera utlämningen av misstänkta och dömda genom ett överlämnandeförfarande och att inrätta en bättre kontroll av beslut om verkställande av arresteringsorder.

Genom avtalet åtar sig parterna att respektera de grundläggande rättigheterna, att skydda personuppgifter och att vägra överlämna en person som är misstänkt av diskriminerande skäl. Parterna uttrycker också sitt ömsesidiga förtroende för varandras rättssystem och förmåga att garantera en opartisk rättegång.

Tillämpningsområde

En arresteringsorder får utfärdas dels för gärningar som kan leda till fängelse eller annan frihetsberövande åtgärd i tolv månader eller mer, dels om ett straff eller en annan frihetsberövande åtgärd på minst fyra månader har dömts ut.

För brott som kan leda till frihetsberövande i minst tre år får parterna avge en förklaring om att de inte kräver dubbel straffbarhet. Det gäller bland annat brott som deltagande i en kriminell organisation, terrorism, människohandel, barnpornografi, olaglig handel med mänskliga organ, narkotikahandel, olaglig handel med vapen, sprängämnen och radioaktiva ämnen, korruption, IT-brottslighet, rasism, miljöbrott, våldtäkt, människorov, förfalskning osv. Förteckningen över dessa brott motsvarar den som medlemsstaterna använder inom ramen för den europeiska arresteringsordern.

Skäl att vägra verkställighet

De rättsliga myndigheterna ska vägra verkställa en arresteringsorder om det brott som ligger till grund för den omfattas av amnesti, om personen i fråga redan har dömts för det aktuella brottet och avtjänar eller har avtjänat straff för det eller om personen är för ung för att ställas till straffrättsligt ansvar.

Däremot kan staterna välja att vägra verkställa en arresteringsorder i följande fall:

  • Om gärningen inte utgör ett brott enligt lagen i den verkställande staten (med undantag för brott som gäller skatter och andra avgifter, tullar och valutatransaktioner).
  • Om personen i fråga lagförs i den verkställande staten för samma gärning.
  • Om staten har avkunnat ett slutligt avgörande för samma gärning som hindrar senare lagföring.
  • Om myndigheterna i den verkställande staten har beslutat att inte väcka åtal eller att underlåta åtal för gärningen.
  • Om åtal för brottet eller verkställigheten har preskriberats enligt den verkställande statens lagstiftning.
  • Om den verkställande stat där den eftersökte är bosatt eller medborgare väljer att själv verkställa straffet.
  • Om brottet har begåtts utanför den utfärdande statens territorium eller om den verkställande statens lagstiftning inte medger åtal för sådana brott.

Arresteringsorder

Arresteringsordern ska innehålla uppgifter om den eftersöktes identitet, den utfärdande myndighetens kontaktuppgifter och brottets natur. Den ska översändas så snart den eftersökte har hittats. Översändandet ska anmälas till Schengens informationssystem (SIS) eller, om detta inte låter sig göras, till Interpol (EN) (ES) (FR).

Antingen samtycker den eftersökte till överlämnandet och beslut om verkställighet av arresteringsordern fattas inom tio dagar, eller (i alla övriga fall) så ska beslutet fattas inom 60 dagar efter det att den eftersökte har gripits. Om tidsfristen inte kan hållas får den förlängas med 30 dagar från det att den utfärdande myndigheten informerats om förseningen.

Förfarande för överlämnande

När den eftersökte grips ska han eller hon informeras om arresteringsordern och dess innehåll, om möjligheten att samtycka till överlämnande till den utfärdande myndigheten och om sin rätt till juridiskt biträde och tolk. Den eftersökte kan antingen kvarhållas eller tillfälligt försättas på fri fot (om åtgärder vidtas för att förhindra att han eller hon avviker).

Förhör kan hållas i enlighet med den verkställande statens rätt och de villkor som fastställs i ett gemensamt avtal. Personen kan välja att samtycka eller inte samtycka till överlämnandet om valet är frivilligt och personen är fullt medveten om följderna av detta.

Överlämnandet ska ske inom tio dagar från datum för beslutet om arresteringsordern eller, om detta inte låter sig göras, inom tio dagar från ett datum som myndigheterna kommer överens om. Om personen fortfarande kvarhålls i häkte när tidsfristen går ut ska han eller hon släppas.

Den verkställande myndigheten ska beslagta och överlämna egendom som kan behöva användas som bevis eller som har förvärvats av den eftersökte till följd av brottet.

Överlämnande

De avtalsslutande parterna åtar sig att tillåta att en person som överlämnas transiteras genom deras territorium om transitstaten fått uppgift om personens identitet, om att det finns en arresteringsorder samt om brottsrubricering och brottets omständigheter.

En eftersökt som överlämnats till den utfärdande staten kan därefter överlämnas till en annan stat än den verkställande för ett brott som begåtts tidigare, om personen i fråga haft möjlighet att lämna den stat som han eller hon utlämnats till men inte gjort det inom 45 dagar, eller återvänder dit efter att ha lämnat staten, eller har samtyckt till att överlämnas till en annan stat än den verkställande och avstått från tillämpning av specialitetsregeln.

Särskilda fall

Verkställighet får rent allmänt inte vägras med motiveringen att brottet är politiskt. Denna allmänna regel kan dock begränsas till att gälla brott som omfattas av rambeslutet om kampen mot terrorism och av artiklarna 1 och 2 (EN) i den europeiska konventionen om bekämpande av terrorism.

Verkställigheten av en arresteringsorder kan göras beroende av vissa villkor om beslutet fattats genom utevarodom och en förnyad prövning har begärts, om straffet är på livstid (med förbehåll för att garanti lämnas om omprövning eller benådningsåtgärder) eller om den eftersökte är medborgare eller bosatt i den verkställande medlemsstaten.

Parterna kan enas om att lagföra, döma eller kvarhålla en person innan denne överlämnas, med en annan motivering än den som ligger till grund för arresteringsorden. Om personen redan har överlämnats kan han eller hon dock inte lagföras för ett tidigare brott, utom i särskilda fall.

Allmänna bestämmelser och slutbestämmelser

Alla utgifter ska betalas av den utfärdande staten. Däremot ska den verkställande staten betala utgifterna på sitt territorium för att verkställa arresteringsordern.

Tvister angående tolkningen och tillämpningen av avtalet hänvisas till ett möte med företrädare för de avtalsslutande parternas regeringar i syfte att lösa tvisten inom sex månader.

Generalsekreteraren för Europeiska unionens råd ska vara depositarie för detta avtal. Depositarien ska offentliggöra alla underrättelser och förklaringar som rör avtalet.

Parterna ska följa utvecklingen av rättspraxis vid Europeiska gemenskapernas domstol och vid de behöriga norska och isländska domstolarna. De ska också göra en översyn av avtalet inom fem år efter dess ikraftträdande.

Avtalet träder i kraft tre månader efter den dag då generalsekreteraren för Europeiska unionens råd har fastställt att alla formella krav på samtycke från parterna har fullgjorts. Ikraftträdandet är beroende av att medlemsstaternas egna konstitutionella krav uppfylls, i enlighet med artikel 24.5 i fördraget om Europeiska unionen.

HÄNVISNINGAR

RättsaktDag för ikraftträdandeSista dag för genomförande i medlemsstaternaEuropeiska unionens officiella tidning
Rådets beslut 2006/697/EG27.6.2006-EUT L 292, 21.10.2006
Senast ändrat den 20.03.2008
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början