Förfarande för överlämnande mellan EU:s medlemsstater och Island och Norge

 

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Avtal mellan EU och Island och Norge om överlämnande mellan EU:s medlemsstater och Island och Norge

Beslut 2006/697/EG om undertecknande av avtalet mellan EU och Island och Norge om överlämnande mellan EU:s medlemsstater och Island och Norge

Beslut 2014/835/EU om ingående av avtal mellan Europeiska unionen och Republiken Island och Konungariket Norge om förfarande för överlämnande mellan Europeiska unionens medlemsstater och Island och Norge

VILKET SYFTE HAR AVTALET OCH BESLUTEN?

• Syftet med detta avtal är att förbättra det straffrättsliga samarbetet mellan EU:s medlemsstater och Island och Norge. Det syftar till att upprätta ett förfarande för överlämnande* för att effektivisera utlämningen av misstänkta och dömda genom ett överlämnandeförfarande och att inrätta en bättre kontroll av beslut om verkställande av arresteringsorder.
• Genom avtalet åtar sig parterna att respektera de grundläggande rättigheterna, att skydda personuppgifter och att vägra överlämna en person på grund av diskriminerande skäl. Parterna uttrycker också sitt ömsesidiga förtroende för varandras rättssystem och förmåga att garantera en opartisk rättegång.
• Beslut 2006/697/EC godkänner undertecknandet av avtalet på EU:s vägnar, med förbehåll för att det ingås.
• Beslut 2014/835/EU godkänner avtalet om förfarande för överlämnande mellan EU-länderna och Island och Norge.

VIKTIGA PUNKTER

Arresteringsorder

• En arresteringsorder får utfärdas för brott som kan leda till fängelse eller annan frihetsberövande åtgärd i minst tolv månader, eller om ett straff eller en annan frihetsberövande åtgärd på minst fyra månader redan har dömts ut.
• Arresteringsordern med uppgifter om den eftersöktes identitet, den utfärdande myndigheten, domen samt brottets natur ska överföras så fort den eftersökte hittas och sedan anmälas till Schengens informationssystem (SIS) eller, om detta inte är möjligt, till Interpol.
• Om personen samtycker till överlämnande bör det slutliga beslutet att verkställa arresteringsordern fattas inom tio dagar efter det att samtycke har getts. I andra fall bör det slutliga beslutet om verkställighet av arresteringsordern fattas inom 60 dagar efter gripandet. Under vissa omständigheter kan detta förlängas med 30 dagar.

Dubbel straffbarhet

För brott som kan leda till fängelse i minst tre år får parterna avge en förklaring om att de inte kräver dubbel straffbarhet* för 32 brottskategorier så länge brotten kan ge minst 3 års fängelse.

Dessa brott omfattar

• deltagande i en kriminell organisation,
• terrorism,
• människohandel,
• sexuellt utnyttjande av barn samt barnpornografi,
• olaglig handel med narkotika och psykotropa ämnen,
• olaglig handel med vapen, ammunition och sprängämnen,
• korruption,
• bedrägeri, inbegripet bedrägeri som påverkar EU:s ekonomiska intressen,
• penningtvätt för att dölja vinning av brott,
• penningförfalskning, inbegripet förfalskning av euron,
• it-brottslighet,
• miljöbrott, inbegripet olaglig handel med utrotningshotade djurarter och hotade växtarter och växtsorter,
• hjälp till olaglig inresa och vistelse,
• mord, allvarlig kroppsskada,
• olaglig handel med mänskliga organ och vävnader,
• människorov, olaga frihetsberövande och tagande av gisslan,
• rasism och främlingsfientlighet,
• organiserat rån eller väpnat rån,
• olaglig handel med kulturföremål, inbegripet antikviteter och konstverk,
• bedrägeri,
• beskyddarverksamhet och utpressning,
• förfalskning och piratkopiering av produkter,
• förfalskning av administrativa dokument och handel med sådana förfalskningar,
• förfalskning av betalningsmedel,
• olaglig handel med hormonämnen och andra tillväxtfrämjande ämnen,
• olaglig handel med kärnmaterial eller radioaktivt material,
• handel med stulna fordon,
• våldtäkt,
• mordbrand,
• brott inom Internationella brottmålsdomstolens jurisdiktion,
• kapning av luftfartyg eller fartyg,
• sabotage.

Skäl för att inte verkställa en arresteringsorder

Tvingande skäl för vägran:

Rättsliga myndigheter ska vägra att verkställa en arresteringsorder om:

• brottet omfattas av amnesti,
• personen redan har dömts för samma brott och har avtjänat eller avtjänar sitt straff,
• personen är för ung för att ställas till straffrättsligt ansvar.

Frivilliga skäl för vägran:

Länder kan vägra att verkställa en arresteringsorder om:

• handlingarna inte är ett brott i det land som ombeds verkställa arresteringsordern, det vill säga, den verkställande staten (med undantag för brott som gäller skatter och andra avgifter, tullar och valutatransaktioner)
• om personen i fråga lagförs i den verkställande staten för samma brott,
• staten har avkunnat ett slutligt avgörande för samma brott som hindrar senare lagföring,
• om myndigheterna i det verkställande landet har beslutat att inte väcka åtal eller att underlåta åtal för gärningen,
• åtal för brottet eller verkställigheten av straffet har preskriberats enligt den verkställande statens lagstiftning,
• om det verkställande landet stat där den eftersökte är bosatt eller medborgare väljer att själv verkställa straffet,
• brotten har begåtts utanför den utfärdande staten eller om den utfärdande statens lagstiftning inte medger åtal för sådana brott.

Grundläggande rättigheter

I avtalet anges att det står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och grundläggande rättsliga principer som fastställs i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna eller artikel 6 i fördraget om Europeiska unionen.

Den ska heller inte tolkas så att den förbjuder vägran att överlämna en person:

• om arresteringsordern har utfärdats på grund av kön, ras, religion, etniskt ursprung, nationalitet, språk, politiska åsikter eller sexuell läggning,
• om personens ställning kan påverkas negativt av något av dessa skäl.

Undantag för politiska brott

Den verkställande staten kan inte vägra utföra en arresteringsorder på grund av att den betraktar brottet vara politiskt. Parterna kan dock begränsa detta alternativ till de brott som omfattas av direktiv (EU) 2017/541 om bekämpande av terrorism och av artiklarna 1 och 2 i 1977 års europeiska konvention om bekämpande av terrorism.

Överlämnandeförfarande

• Den arresterade ska vid tidpunkten för gripandet upplysas om innehållet i arresteringsordern, möjligheten att samtycka till överlämnande till den utfärdande myndigheten och rätten att bistås av juridiskt ombud och en tolk.
• Personen får förbli häktad eller tillfälligt försättas på fri fot, under förutsättning att åtgärder vidtas för att förhindra att personen avviker.
• Förhör kan hållas i enlighet med det verkställande landets lagstiftning och de överenskomna villkoren.
• Personen kan välja att frivilligt samtycka till att överlämnas, om detta sker med full vetskap om konsekvenserna.
• Om möjligt bör personen överlämnas inom tio dagar från beslutet att verkställa arresteringsordern eller från det datum för överlämnande som myndigheterna kommit överens om.
• Den verkställande myndigheten beslagtar och överlämnar egendom som kan tjäna som bevis eller som personen har förvärvat till följd av brottet.
• Parterna ska tillåta transitering genom sitt territorium av en person som överlämnas, förutsatt att de har fullständig information om arresteringsordern.

Utgifter

Alla utgifter ska betalas av den utfärdande staten, utom de som uppstår på den verkställande statens territorium i samband med verkställigheten av en arresteringsorder.

Tvister och översyn

Eventuella tvister bör hänskjutas till ett möte mellan företrädare för parternas regeringar och avgöras inom sex månader.

Parterna ska fortsätta att granska utvecklingen av rättspraxis från Europeiska unionens domstol och rättspraxis från behöriga domstolar i Island och Norge, och ska göra en översyn av avtalet senast fem år efter det att det trätt i kraft.

NÄR TRÄDDE AVTALET I KRAFT?

Avtalet trädde i kraft den 1 november 2019.

BAKGRUND

Mer information finns på följande sidor:

• Europeiska arresteringsordern (Europeisk e-juridik).

VIKTIGA BEGREPP

HUVUDDOKUMENT

Avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Island och Konungariket Norge om förfarande för överlämnande mellan Europeiska unionens medlemsstater och Island och Norge (EUT L 292, 21.10.2006, s. 2).

Rådets beslut 2006/697/EG av den 27 juni 2006 om undertecknande av avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Island och Konungariket Norge om förfarande för överlämnande mellan Europeiska unionens medlemsstater och Island och Norge (EUT L 292, 21.10.2006, s. 1).

Rådets beslut 2014/835/EU av den 27 november 2014 om undertecknande av avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Island och Konungariket Norge om förfarande för överlämnande mellan Europeiska unionens medlemsstater och Island och Norge (EUT L 343, 28.11.2014, s. 1).

ANKNYTANDE DOKUMENT

Meddelande om ikraftträdande av överlämnandeavtalet mellan Europeiska unionen, Island och Norge (EUT L 230, 6.9.2019, s. 1).

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/541 av den 15 mars 2017 om bekämpande av terrorism, om ersättande av rådets rambeslut 2002/475/RIF och om ändring av rådets beslut 2005/671/RIF (EUT L 88, 31.3.2017, s. 6).

Senast ändrat 06.05.2021