EUROPA

SAMMANFATTNING

Detta rambeslut fastställer kriterierna för när tidigare fällande domar * som avkunnats i en medlemsstat, på andra grunder, ska beaktas vid ett brottmålsförfarande i en annan medlemsstat.

Uppgifter om tidigare domar kan erhållas enligt tillämpliga instrument om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan medlemsstaterna eller om utbyte av information som hämtats från kriminalregister. I samband med ett nytt brottmålsförfarande ska medlemsstaterna se till att tidigare fällande domar som avkunnats i en annan medlemsstat vederbörligen beaktas på samma villkor som tidigare nationella fällande domar.

De tidigare fällande domarna skall beaktas i skedet före rättegången, under rättegången liksom när domen verkställs. De bör särskilt beaktas i förhållande till tillämpliga processregler avseende:

• tillfälligt frihetsberövande
• kvalifikation av gärning
• påföljds natur och stränghet
• verkställighet av dom.

Då tidigare brottsmålsdomar beaktas av medlemsstaten som genomför det nya förfarandet, skall detta inte inkräkta på tidigare fällande domar, återkalla dem eller ta upp dem till omprövning.

I de fall där den tidigare domen inte har avkunnats eller verkställts till fullo i en annan medlemsstat före den straffbara handling som det nya förfarandet gäller, är det inte nödvändigt att följa nationella bestämmelser om fällande domar om tillämpningen av nationella bestämmelser på tidigare fällande domar begränsar domarens möjlighet att döma. Trots detta måste de tidigare fällande domarna beaktas på annat sätt.

Detta rambeslut ersätter artikel 56 i den europeiska konventionen av den 28 maj 1970 om brottmålsdoms internationella rättsverkningar mellan medlemsstaterna. Artikeln gör det möjligt att beakta straffrättsliga domar som har avkunnats i andra stater som är parter i konventionen.

Bakgrund

Åtgärdsprogrammet för genomförande av principen om ömsesidigt erkännande av domar i brottmål antogs av rådet den 29 november 2000. Programmet innehåller också bestämmelser om fastställande av principen om att en medlemsstat måste ta hänsyn till tidigare straffrättsliga domar som har avkunnats av domstolar i andra medlemsstater för att bedöma brottslingens förflutna, inbegripet återfall och fastställa typ av straff och dess verkställighet.