EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Grönbok: problem för parter i gränsöverskridande tvister

1) SYFTE

Att redogöra för de hinder som finns när det gäller EU-medborgares faktiska tillgång till rättshjälp när de är parter i mål i en annan medlemsstat än sin egen. Att undersöka tänkbara reformer.

2) RÄTTSAKT

Grönbok från kommissionen av den 9 februari 2000 "Rättshjälp i civilmål: problem för parter i gränsöverskridande tvister" [KOM(2000) 51 slutlig - Ej offentliggjort i Europeiska gemenskapernas officiella tidning]

3) SAMMANFATTNING

1. En följd av att företag och privatpersoner i allt större utsträckning utnyttjar de olika friheter som fastställs i fördraget (i synnerhet rätten till fri rörlighet för personer, varor och tjänster) är att det potentiella antalet gränsöverskridande tvister ökar inom Europeiska unionen.

2. Ett företag eller en person som hotas av rättsliga åtgärder eller vill vidta sådana åtgärder utomlands kan behöva rättshjälp i form av

  • en advokat eller ett juridiskt ombud som erbjuder juridisk rådgivning, kostnadsfritt eller till låg kostnad,
  • delvis eller fullständig befrielse från andra kostnader, t.ex. domstolsavgifter,
  • direkt ekonomisk hjälp som täcker kostnaderna i samband med rättstvisten.

3. Det är en naturlig följd av EG-fördragets friheter att en medborgare måste kunna väcka talan eller gå i svaromål vid en annan medlemsstats domstolar på samma sätt som medborgarna i den medlemsstaten.

4. De nuvarande grundläggande skillnaderna mellan medlemsstaternas rättshjälpssystem utgör emellertid ett hinder för att denna rätt ska kunna utövas.

5. En medborgare som är inblandad i en tvist i en annan medlemsstat än sin egen måste i vissa fall uppfylla nationalitets- eller bosättningskrav för att kunna få rättshjälp från denna medlemsstat eller sin ursprungsstat. I andra fall kan de extra kostnaderna i samband med gränsöverskridande tvister utgöra ett hinder för faktisk tillgång till rättssystemet i en annan medlemsstat.

6. För att komma till rätta med den här situationen uppmanade Europeiska rådet vid sitt möte i Tammerfors den 15-16 oktober 1999 kommissionen att lägga fram förslag om minimiregler som garanterar tillräcklig rättshjälp i gränsöverskridande fall i hela EU.

7. Grönboken om rättshjälp i civilmål är ett första steg för att uppnå detta mål.

I denna grönbok analyserar kommissionen de hinder som finns när det gäller EU-medborgares faktiska tillgång till rättshjälp när de är parter i mål i en annan medlemsstat än sin egen och undersöker tänkbara reformer. Kommissionen uppmanar berörda parter att bidra till diskussionen genom att före den 31 maj 2000 lämna in kommentarer om grönbokens olika delar.

8. De hinder som har kartlagts av kommissionen gäller följande:

  • Personkriterier (om personen tillhör någon av de kategorier som kan vara berättigade till rättshjälp).
  • Materiella kriterier (frågan om i vilken utsträckning villkoren i medlemsstatens lagstiftning uppfylls i ett visst fall).
  • Extra kostnader till följd av att tvisten är gränsöverskridande.
  • Faktiska svårigheter att finna en advokat med lämpliga kvalifikationer.
  • Tekniska förfaranden.
  • Information och utbildning.
  • Reform av de nationella rättshjälpssystemen.

Personkriterier

8. Generellt sett ger medlemsstaterna endast rättshjälp till processer inom det egna territoriet. En medborgare som är indragen i en tvist i en annan medlemsstat än sin egen bör därför vända sig till den medlemsstaten för att få rättshjälp.

9. Många medlemsstater ställer dock upp vissa villkor som nationalitet, bosättning eller närvaro på det nationella territoriet för att bevilja rättshjälp. En part i en gränsöverskridande tvist kan därför befinna sig i en situation där han varken är berättigad till rättshjälp i sitt hemland eller i rättegångslandet.

10. Detta tycks stå i strid med EG-domstolens rättspraxis som innebär att varje person som åtnjuter en rättighet enligt EG-lagstiftningen (inklusive den som tar emot tjänster eller köper varor över nationsgränserna) har rätt till samma behandling som medborgare i värdlandet, när det gäller både formell rätt att väcka talan och praktiska förutsättningar för detta.

Bestämmelser om att denna rätt ska vara beroende av sökandens bosättningsland eller fysiska närvaro i det aktuella landet står i strid med artikel 12 i EG-fördraget, som förbjuder diskriminering på grundval av nationalitet.

11. Bortsett från domstolens domar finns det inga rättsakter som klart anger medlemsstaternas skyldigheter enligt artikel 12 i EG-fördraget.

Vissa internationella eller regionala konventioner innehåller bestämmelser om rättshjälp, men det är inte tillräckligt klart hur de ska tillämpas (som i fallet med Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna) eller hur deras tillämpning ska garanteras, då de inte har ratificerats av flertalet medlemsstater (1980 års Haagkonvention om internationell rättshjälp).

12. För att fylla denna rättsliga lucka menar kommissionen att det kunde vara värdefullt att kodifiera medlemsstaternas skyldighet att garantera EU-medborgarna tillgång till rättshjälp genom rättsakter som är lätt tillgängliga för medborgarna. Denna skyldighet skulle eventuellt kunna utvidgas till att även omfatta tredjelandsmedborgare med stadigvarande hemvist i en medlemsstat.

Materiella kriterier

13. Det räcker inte att tillhöra en kategori som är berättigad till rättshjälp (enligt personkriterierna) för att få rättshjälp i en annan medlemsstat.

14. Den sökande måste också visa att han uppfyller de materiella kriterierna, vilket innebär att

  • han uppfyller villkoren i den statens lagstiftning, särskilt vad gäller hans ekonomiska situation och sakförhållandena i den tvist som begäran om rättshjälp avser,
  • det finns rättshjälp att tillgå för den aktuella typen av tvist.

15. Vissa medlemsstater tillämpar ekonomiska tak för att avgöra om en sökande har rätt att få rättshjälp, men då tas ingen hänsyn till de olika inkomstnivåerna i medlemsstaterna.

En sökande som är bosatt i en medlemsstat där levnadskostnaderna är mycket högre än i det land där tvisten äger rum kan därför avskräckas från att inleda ett gränsöverskridande förfarande då han befarar att han inte kommer att vara berättigad till rättshjälp i värdlandet.

Enligt kommissionen kan man undvika sådana diskriminerande situationer genom att vikta det ekonomiska villkor som tillämpas i det land där tvisten äger rum och på så sätt ta hänsyn till de olika levnadskostnaderna i de båda länderna.

16. Ett annat problem hänger samman med prövningen av ansökan om rättshjälp. I många medlemsstater görs en prövning baserad på kriterier som lämnar stort utrymme för en subjektiv bedömning.

Kommission skulle önska ökad tydlighet på det här området.

17. När det gäller den andra aspekten av de materiella kriterierna - villkor som gäller vilken typ av förfarande som den begärda rättshjälpen gäller - konstaterar kommissionen att det i några medlemsstater inte går att få rättshjälp för vissa domstolar (t.ex. förvaltningsdomstolar) eller processer (t.ex. förtal).

Extra kostnader till följd av att tvisten är gränsöverskridande

18. En part i en gränsöverskridande tvist kan få en hel del extra kostnader just för att tvisten är gränsöverskridande:

  • Kostnader till följd av att det blir nödvändigt att vända sig till två advokater.
  • Kostnader för översättning och tolkning.
  • Diverse kostnader, t.ex. extra resekostnader för parter, vittnen, advokater etc.
  • Sådana extra kostnader bör inte få utgöra ett hinder för rättslig prövning.
  • Faktiska problem att finna en advokat med lämpliga kvalifikationer

19. I det land där tvisten äger rum kan det vara svårt för en part i en gränsöverskridande tvist att finna en advokat som är behörig att vara ombud i de domstolar som ska pröva ärendet och som dessutom har erfarenhet inom det relevanta området och talar ett språk som parten förstår.

20. Kommissionen menar att en lösning kunde vara att upprätta en databas för jurister.

Nationella advokater som ingår i ett sådant nätverk av advokater skulle också kunna göras till kontaktpersoner för en eller flera andra medlemsstater.

Tekniska förfaranden

21. Vid sidan av de frågor som redan tagits upp kan även förfarandena för att ansöka om rättshjälp i en annan medlemsstat utgöra ett hinder för rättslig prövning för parter i gränsöverskridande tvister.

22. Även om de flesta medlemsstaterna har ratificerat Europeiska överenskommelsen från 1977 om översändande av ansökningar om rättshjälp ("Strasbourgöverenskommelsen"), tillämpas denna överenskommelse inte i någon större omfattning i medlemsstaterna. Detta tycks bero på att det saknas kunskaper, både om möjligheten att få rättshjälp utomlands och om den mekanism som upprättades genom konventionen.

23. Det finns två tänkbara lösningar:

  • Man kan anta en rekommendation som uppmanar samtliga medlemsstater att ratificera och tillämpa denna överenskommelse.
  • Man kan anta en ny mekanism för översändande av ansökningar om rättshjälp inom unionen, som utformas i enlighet med konventionen av den 26 maj 1997 om delgivning i medlemsstaterna av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur.

Information och utbildning

24. Hittills har informationen gällande rättigheter och rättshjälpsförfaranden snarare riktats till de nationella myndigheterna än till medborgarna.

25. Sedan början av 2000 har webbplatsen "Dialog med medborgarna" - som bl.a. innehåller handboken "Enforcing Your Rights in the Single European Market" - tillgodosett behovet av information när det gäller hur medborgarna kan få hjälp om det uppstår problem när de utövar sina rättigheter.

Det finns även en handbok om rättshjälp ("Guide to Legal Aid and Advice in the European Economic Area"), som utarbetades 1995 och framför allt riktar sig till jurister.

26. De nationella myndigheterna bör uppmuntras till en omfattande spridning av dessa båda handböcker.

Denna åtgärd skulle kunna kompletteras med insatser för att främja utbildning och information för offentliga organ och yrkesgrupper som arbetar med rättshjälp (advokater, domare, poliser, invandringsmyndigheter m.fl.), samt stödåtgärder för advokater som arbetar på rättshjälpsbasis.

Reform av de nationella rättshjälpssystemen och alternativa sätt att säkra tillgången till rättslig prövning

27. Flera medlemsstater har börjat undersöka om deras nationella rättshjälpssystem skulle kunna reformeras. Kommissionen understryker att sådana reformer inte får äventyra målet om att komma överens om miniminormer för rättshjälp på EU-nivå.

Rättsakt

Dag för ikraftträdande

Sista dag för genomförandet i medlemsstaterna

Kommissionens grönbok KOM(2000) 51 slutlig

-

-

See also

Se även:

Webbplatsen "Frihet, säkerhet och rättvisa" vid Europeiska kommissionens generaldirektorat RIF:

  • Judicial co-operation between Member States in civil and commercial matters is a European Community policy linked to the free circulation of people (DE) (EN) (FR)

Europaparlamentets webbplats "Frihet, säkerhet och rättvisa":

  • Faktablad (EN) (FR)
  • Resultattavla (EN) (FR)

4) tillämpning

5) ytterligare åtgärder

Senast ändrat den 21.11.2003

Top