RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 10 språk.
Nyligen tillagda språk:  CS - HU - PL - RO

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser - Rom II-förordningen

I denna förordning fastställs vilken lag som är tillämplig på förpliktelser som uppstår utanför avtalsförhållanden (utomobligatoriska förpliktelser) i de fall de olika medlemsstaternas lagar strider mot varandra. Däremot harmoniseras inte medlemsstaternas materiella rätt. Förordningen ska tillämpas från och med 2009 i alla Europeiska unionens medlemsstater utom Danmark och omfattar det privaträttsliga området med undantag för vissa områden som familjerättsliga frågor och frågor som faller under statens ansvar.

RÄTTSAKT

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 864/2007 av den 11 juli 2007 om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (Rom II)

SAMMANFATTNING

I denna förordning fastställs vilken lag som ska tillämpas på utomobligatoriska förpliktelser på det privaträttsliga området i de fall olika medlemsstaters länder är i konflikt med varandra. Dessa förpliktelser innefattar bland annat produktansvar, tjänster utan uppdrag eller oaktsamhet vid ingående av avtal (utomobligatoriska förpliktelser med koppling till diskussioner som parterna haft inför ingåendet av ett avtal). Förordningen är tillämplig från och med den 11 januari 2009 i alla medlemsstater utom Danmark. Dess syfte är inte att harmonisera medlemsstaternas materiella rätt utan bara deras lagvalsregler. Enligt dessa regler ska alltså samma nationella lag tillämpas på en utomobligatorisk förpliktelse oavsett i vilket land talan har väckts. Huvudregeln är att den lag som ska tillämpas är

  • lagen i det land där skadan uppkommer, eller
  • lagen i det land där både den som är ansvarig för skadan och den som drabbats av skadan vanligtvis vistades vid den tidpunkt då skadan inträffade, eller
  • lagen i det land som har uppenbart närmare anknytning till det som inträffat än något av de länder som anges ovan.

Förordningen ger också parterna rätt att gemensamt komma överens om vilken lag som ska tillämpas på förpliktelsen.

Dock föreskrivs särskilda regler för vissa områden, som produktansvar för bristfälliga produkter eller immateriella rättigheter. Dessutom ska förordningen inte tillämpas på skattefrågor, tullfrågor och förvaltningsrättsliga frågor eller på t.ex. frågor som gäller statens ansvar, familjeförhållanden eller makars förmögenhetsförhållanden.

Fastställande av tillämplig lag: harmonisering av EU:s lagvalsregler

Rom II-förordningen kommer att tillämpas av medlemsstaternas domstolar från och med den 11 januari 2009 (dag fr.o.m. vilken rättsakten tillämpas). Den ska då tillämpas även på skadevållande händelser som inträffat före det datumet, nämligen sådana som inträffat efter den 20 augusti 2007 (dag för ikraftträdande).

Den lag som ska tillämpas på utomobligatoriska förpliktelser enligt förordningen ska bland annat reglera

  • grunden för och omfattningen av ansvaret, bland annat vilka personer som kan hållas ansvariga,
  • grunder för ansvarsfrihet, begränsning av ansvar och fördelning av ansvar,
  • förekomsten, arten och bedömningen av skadorna eller den gottgörelse som begärs,
  • de åtgärder som en domstol får vidta (enligt den nationella processlagstiftningen) för att förhindra skadan eller få den att upphöra, eller för att se till att ersättning utgår för skadan,
  • huruvida rätten att begära skadestånd eller gottgörelse får överföras, till exempel genom arv,
  • vilka personer som har rätt till ersättning för skada som de personligen lidit,
  • ansvar för andra personers handlingar,
  • det sätt på vilket en förpliktelse kan upphöra samt regler för preskription och andra rättighetsförluster som följer av utgången av en frist.

Huvudregeln (artikel 4) är att den lag som ska tillämpas på en utomobligatorisk förpliktelse som har sin grund i en skadeståndsgrundande händelse är lagen i det land där skadan uppkommer, oavsett i vilket eller vilka länder det kan uppkomma indirekta följder av händelsen. Om den person vars ansvar görs gällande och den skadelidande hade sin vanliga vistelseort i samma land vid den tidpunkt då skadan uppkom, ska dock lagen i det landet tillämpas. Om det finns en uppenbart närmare anknytning till ett annat land ska lagen i det landet tillämpas. En sådan anknytning kan till exempel vara att det redan finns ett rättsförhållande mellan parterna, som ett avtal. Förordningen ska tillämpas universellt. Det innebär att den lag som anges i förordningen ska tillämpas även om det rör sig om lagen i ett tredjeland.

I förordningen föreskrivs dock också att parterna kan välja vilken lag som ska tillämpas på en utomobligatorisk förpliktelse, antingen genom ett avtal som de ingår efter det att den skadevållande händelsen inträffat, eller - om alla parter bedriver kommersiell verksamhet - genom ett avtal som de frivilligt har förhandlat fram innan händelsen inträffat. Lagvalet ska vara uttryckligt eller tydligt framgå av omständigheterna och får inte innebära att tredje mans rättigheter åsidosätts. Det är viktigt att notera att denna valfrihet inte gäller inom vissa områden som exempelvis vid immaterialrättsintrång (se nedan). Om parterna väljer att tillämpa lagen i ett annat land än det som alla omständigheter av betydelse för situationen har anknytning till får de inte förhandla bort tvingande lagregler. Om parterna väljer att tillämpa ett tredjelands lag får det inte heller hindra tillämpningen av gemenskapsrättsregler, om alla omständigheter av betydelse för situationen har anknytning till en eller flera EU-medlemsstater.

Vid obehörig vinst, till exempel mottagande av felaktigt utbetalda belopp, ska den lag tillämpas som styr ett befintligt förhållande mellan parterna - som ett avtal eller en skadeståndsgrundande händelse som har anknytning till den obehöriga vinsten. Om det inte finns något förhållande mellan parterna, men båda har sin vanliga vistelseort i samma land när den händelse inträffar som ger upphov till den obehöriga vinsten, ska lagen i det landet tillämpas. I annat fall ska lagen i det land där den obehöriga vinsten gjordes tillämpas. Om den obehöriga vinsten har en uppenbart närmare anknytning till ett annat land ska lagen i det landet tillämpas. Detsamma gäller tjänster utan uppdrag (den lag som styr befintliga förhållanden mellan parterna, eller lagen på den vanliga vistelseorten, eller det land där tjänsten utan uppdrag utfördes eller i sista hand lagen i det land som tjänsten har en uppenbart närmare anknytning till). I fråga om oaktsamhet vid ingående av avtal (culpa in contrahendo) ska den lag som är eller skulle ha varit tillämplig på avtalet tillämpas (oavsett om avtalet har ingåtts eller inte). Begreppet oaktsamhet vid ingående av avtal är ett autonomt begrepp i förordningen och bör inte nödvändigtvis tolkas i den mening som avses i nationell lagstiftning. Om tillämplig lag inte kan fastställas är det lagen i det land där skadan uppkommer som ska tillämpas, eller lagen i det land där båda parter har sin vanliga vistelseort (om det är samma) eller i det land som har uppenbart närmare anknytning till situationen.

Inom vissa områden föreskrivs lagval enligt följande:

  • Produktansvar. Lagen i det land där den skadelidande hade sin vanliga vistelseort när skadan uppkom, om produkten saluförts i det landet. I annat fall lagen i det land där produkten köptes. I annat fall lagen i det land där skadan uppkom, om produkten saluförts i det landet. Emellertid är det lagen i det land där den person vars ansvar görs gällande har sin vanliga vistelseort som ska tillämpas om den personen inte rimligen kunde förutse att produkten skulle saluföras i något av de tidigare nämnda länderna. Om den skadegrundande händelsen har uppenbart närmare anknytning till ett annat land, som exempelvis ett befintligt avtal mellan parterna, ska lagen i det landet tillämpas.
  • Otillbörlig konkurrens och handlingar som begränsar den fria konkurrensen. Tillämplig lag för en utomobligatorisk förpliktelse som har sin grund i otillbörlig konkurrens ska vara lagen i det land där konkurrensförhållandena eller konsumenternas kollektiva intressen påverkas eller skulle kunna påverkas. Om den otillbörliga konkurrensen enbart påverkar en bestämd konkurrents intressen, ska huvudregeln i artikel 4 tillämpas. Tillämplig lag för en utomobligatorisk förpliktelse som har sin grund i konkurrensbegränsning ska vara lagen i det land där marknaden påverkas eller kan påverkas. När marknaden påverkas (eller kan påverkas) i mer än ett land får den person som lämnar in en stämningsansökan till den domstol där svaranden har sin hemvist välja att grunda sitt krav på lagen i det landet, om landets marknad påverkas. Om den klagande lämnar in en stämningsansökan mot mer än en svarande i den domstolen, måste den konkurrensbegränsning som ligger till grund för kravet påverka marknaden i den medlemsstaten för att han ska kunna välja att grunda sitt krav på domstolslandets lag.
  • Ett avtal enligt artikel 14 i förordningen får inte innebära undantag från tillämplig lag om otillbörlig konkurrens och konkurrensbegränsning. Den artikeln föreskriver att parterna får enas om att en utomobligatorisk förpliktelse ska regleras av en lag som de själva väljer.
  • Miljöskador. Huvudregeln är tillämplig, om inte den person som begär skadestånd väljer att grunda sin fordran på lagen i det land där den skadevållande händelsen inträffade.
  • Immaterialrättsintrång. På en utomobligatorisk förpliktelse till följd av ett immaterialrättsintrång tillämpas lagen i det land där skydd görs gällande. Detta kan inte väljas bort genom avtal (enligt artikel 14).
  • Ansvar på grund av stridsåtgärder Tillämplig lag för en utomobligatorisk förpliktelse som gäller ansvar för en arbetstagare eller arbetsgivare eller en organisation för skador orsakade av stridsåtgärder, pågående eller genomförda, ska vara lagen i det land där åtgärderna kommer att genomföras eller har genomförts.

Uteslutning av vissa områden

Förordningen ska inte tillämpas på skattefrågor, tullfrågor eller förvaltningsrättsliga frågor, eller på statens ansvar. Dessutom ska inte förordningen tillämpas på utomobligatoriska förpliktelser som har sin grund i följande:

  • Familjeförhållanden och förhållanden med samma verkan, inberäknat underhållsskyldighet.
  • Makars förmögenhetsförhållanden, förmögenhetsförhållanden i förhållanden som har samma verkan som äktenskap samt arv och testamenten.
  • Växlar, checkar, löpande skuldebrev och andra negotiabla värdepapper.
  • Lagstiftning om bolag och andra juridiska personer, exempelvis frågor om deras upprättande, deras rättskapacitet osv.
  • Förhållanden mellan instiftare av en trust, trustees och förmånstagare till en trust som har inrättats frivilligt.
  • Atomskada.
  • Kränkning av privatlivet eller personlighetsskyddet, inberäknat ärekränkning.

Förhållandet till gällande internationella konventioner

Förordningen påverkar inte tillämpningen av internationella konventioner som reglerar utomobligatoriska förpliktelser och som en eller flera medlemsstater är parter i. Enligt artikel 29 i förordningen ska medlemsstaterna senast den 11 juli 2008 överlämna en förteckning över sådana konventioner till kommissionen. Efter det datumet ska medlemsstaterna underrätta kommissionen om alla uppsägningar av konventionerna. Därför är den artikeln tillämplig redan från och med den 11 juli 2008, medan resten av förordningen blir tillämplig 2009.

Förordningen ska dock ha företräde bland medlemsstaterna framför konventioner som ingåtts uteslutande mellan två eller flera av dem, om konventionerna gäller frågor som regleras genom förordningen.

Granskning av förordningens tillämpning

Senast den 31 december 2008 ska kommissionen lägga fram en studie om tillämplig lag på utomobligatoriska förpliktelser till följd av kränkning av privatlivet och rättigheter som rör personlighetsskyddet, med beaktande av reglerna om pressfrihet och yttrandefrihet i medierna.

Senast den 20 augusti 2011 ska kommissionen lägga fram en rapport om tillämpningen av denna förordning. Vid behov ska kommissionen också föreslå ändringar.

HÄNVISNINGAR

RättsaktDag för ikraftträdandeSista dag för genomförandet i medlemsstaternaEuropeiska unionens officiella tidning
Förordning (EG) nr 864/200720.8.2007
Dag fr.o.m. vilken rättsakten tillämpas:
11.1.2009
-EUT L 199, 31.7.2007
 
Senast ändrat den 13.08.2007

Se även

Ytterligare upplysningar finns på följande webbplatser:

Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början