RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 15 språk.
Nyligen tillagda språk:  CS - HU - PL - RO

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Europeiskt betalningsföreläggande

Genom förordningen införs ett europeiskt betalningsföreläggande. Syftet är att förenkla, påskynda och sänka kostnaderna för förfaranden i gränsöverskridande fall som rör obestridda penningfordringar. Det europeiska betalningsföreläggandet skall erkännas och verkställas i alla medlemsstater utom Danmark, utan att det krävs någon verkställbarhetsförklaring.

RÄTTSAKT

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1896/2006 av den 12 december 2006 om införande av ett europeiskt betalningsföreläggande.

SAMMANFATTNING

Genom förordningen, som skall börja tillämpas 2008, införs ett europeiskt betalningsföreläggande. Syftet är att förenkla, påskynda och sänka kostnaderna för förfaranden i gränsöverskridande fall som rör obestridda penningfordringar. Därigenom möjliggörs fri rörlighet för europeiska betalningsförelägganden i alla medlemsstater genom att det fastställs miniminormer som, om de uppfylls, gör det möjligt att undvika alla mellanliggande förfaranden i verkställighetsmedlemsstaten före erkännande och verkställighet.

Tillämpning av förfarandet på det civilrättsliga området

Förordningen är tillämplig på privaträttens område i gränsöverskridande fall, oberoende av vilket slag av domstol det är fråga om. Med "gränsöverskridande fall" avses ett fall där åtminstone en av parterna har sitt hemvist eller sin vanliga vistelseort i en annan stat än den medlemsstat där den domstol vid vilken talan väckts är belägen. Förordningen är tillämplig på samtliga medlemsstater utom Danmark.

Förfarandet skall inte tillämpas på skattefrågor, tullfrågor och förvaltningsrättsliga frågor eller på statens ansvar för handlingar och underlåtenhet vid utövandet av statens myndighet ("acta iure imperii").

Det är inte heller tillämpligt på

  • makars förmögenhetsförhållanden,
  • konkurs, ackord och liknande förfaranden,
  • social trygghet,
  • utomobligatoriska fordringar, såvida de inte har omfattats av ett avtal mellan parterna eller betalningsskyldighet har medgivits eller avser fastställda skulder som uppstått på grund av gemensamt ägande av egendom.

Ansökan om ett europeiskt betalningsföreläggande

En ansökan om ett europeiskt betalningsföreläggande skall göras med hjälp av standardformulär A, som är bifogat förordningen (bilaga I).

Förfarandet kan användas för penningfordringar som avser ett bestämt belopp och som har förfallit till betalning när ansökan om ett europeiskt betalningsföreläggande lämnas in.

Domstolarnas behörighet bestäms i enlighet med gemenskapens bestämmelser på området, särskilt förordning (EG) nr 44/2001. Om fordran rör ett avtal som har ingåtts av en konsument, för ändamål som kan anses ligga utanför dennes affärsverksamhet eller yrkesverksamhet, och det är konsumenten som är svaranden, är emellertid endast domstolarna i den medlemsstat där svaranden har hemvist behöriga.

Den domstol till vilken ansökan om ett europeiskt betalningsföreläggande lämnats in skall snarast möjligt pröva om villkoren för att ansökan skall kunna tas upp till prövning är uppfyllda (civilrättslig tvist med gränsöverskridande karaktär, domstolen är behörig etc.) och om ansökan förefaller välgrundad.

Om formuläret inte innehåller alla nödvändiga uppgifter skall domstolen ge sökanden tillfälle att komplettera eller rätta ansökan inom en viss tid, om inte fordran är uppenbart ogrundad eller ansökan är obefogad. För detta skall domstolen använda sig av standardformulär B (bilaga II).

Om kraven för ansökan är uppfyllda endast för en del av fordran, kan domstolen föreslå sökanden att ändra ansökan. För detta skall domstolen använda sig av standardformulär C (bilaga III). Sökanden skall uppmanas att inom en viss tid godta eller avvisa förslaget om ett europeiskt betalningsföreläggande för det belopp som domstolen har angivit och skall informeras om följderna av sitt beslut. Sökanden skall svara genom att skicka tillbaka formuläret.

Om sökanden godtar domstolens förslag, skall domstolen utfärda ett europeiskt betalningsföreläggande för den del av fordran som godtagits av sökanden. Konsekvenserna med avseende på den återstående delen av den ursprungliga fordran skall regleras i nationell lagstiftning. Om sökanden inte översänder sitt svar inom den angivna tidsfristen eller avvisar domstolens förslag, skall domstolen avvisa ansökan om ett europeiskt betalningsföreläggande i dess helhet.

Domstolen skall informera sökanden om skälen för att avvisa ansökan, med hjälp av standardformulär D (bilaga IV). Beslutet om avvisning av ansökan kan inte överklagas. Beslutet skall dock inte hindra sökanden från att göra fordran gällande genom en ny ansökan om ett europeiskt betalningsföreläggande eller något annat förfarande som finns tillgängligt enligt lagstiftningen i en medlemsstat.

Utfärdande av ett europeiskt betalningsföreläggande

Om kraven på ansökan om ett europeiskt betalningsföreläggande är uppfyllda skall domstolen snarast möjligt, i princip inom 30 dagar från inlämnandet av ansökan utfärda ett europeiskt betalningsföreläggande. Perioden på 30 dagar skall inte omfatta den tid som sökanden använt för att komplettera, rätta eller ändra sin ansökan.

Det europeiska betalningsföreläggandet utfärdas uteslutande på grundval av de uppgifter som sökanden har lämnat, vilka domstolen inte verifierat. Föreläggandet blir verkställbart såvida inte svaranden lämnar in ett bestridande till ursprungsdomstolen.

Genom förordningen upphävs exekvatur, dvs. ett europeiskt betalningsföreläggande skall erkännas och verkställas i de övriga medlemsstaterna utan att det behövs någon verkställbarhetsförklaring och utan att det finns någon möjlighet att motsätta sig dess erkännande. Verkställighetsförfarandet skall regleras av lagstiftningen i den medlemsstat där verkställighet av ett europeiskt betalningsföreläggande begärs.

Delgivning av ett europeiskt betalningsföreläggande

Ett europeiskt betalningsföreläggande skall delges svaranden i enlighet med nationell lagstiftning i den stat där delgivningen skall utföras. Förordningen innehåller miniminormer som skall respekteras avseende delgivning med eller utan bevis på att svaranden mottagit handlingen.

Delgivning med bevis på att svaranden mottagit handlingen:

  • Personlig delgivning genom att svaranden undertecknar ett mottagningsbevis med angivande av datum för mottagandet.
  • Personlig delgivning genom att den behöriga person som delgivit handlingen undertecknar ett dokument där det anges att svaranden tagit emot den eller utan stöd i lagen vägrat att ta emot den, samt datum för detta.
  • Svaranden undertecknar och skickar tillbaka ett mottagningsbevis med angivande av datum för mottagande, per post eller på elektronisk väg, t.ex. fax eller e-post.

Delgivning utan bevis på att svaranden mottagit handlingen:

  • Personlig delgivning på svarandens personliga adress till personer som bor i samma hushåll som svaranden eller är anställda där.
  • Personlig delgivning i svarandens företagslokaler till personer som är anställda av svaranden, i de fall där svaranden är egenföretagare eller en juridisk person.
  • Föreläggandet läggs i svarandens brevlåda:
  • Föreläggandet deponeras på ett postkontor eller hos behöriga myndigheter och en skriftlig underrättelse, klart och tydligt anger att det rör sig om en domstolshandling, om att så har skett lämnas i svarandens brevlåda.
  • Delgivning per post eller på elektronisk väg med automatiskt sändningsbekräftelse, om svaranden har godkänt detta i förväg.

För att ett europeiskt betalningsföreläggande skall kunna delges måste svarandens adress vara känd med säkerhet. Betalningsföreläggandet kan delges svarandens ombud.

Bestridande av det europeiska betalningsföreläggandet

Den person som mottar ett europeiskt betalningsföreläggande, svaranden, kan lämna in ett bestridande till den domstol som har utfärdat betalningsföreläggandet. Bestridandet skall sändas inom 30 dagar från det att svaranden delgivits föreläggandet. Svaranden kan lämna in bestridandet med hjälp av standardformulär F (bilaga VI), som skall skickas till honom samtidigt med betalningsföreläggandet. Svaranden skall i bestridandet ange att han bestrider den aktuella fordran men behöver inte ange skälen för detta.

Om svaranden bestrider det europeiska betalningsföreläggandet skall förfarandet gå vidare vid de behöriga domstolarna i ursprungsmedlemsstaten i enlighet med nationella civilprocessrättsliga förfaranden, såvida inte sökanden har begärt att förfarandet i så fall skall avbrytas.

När tidsfristen på 30 dagar för att lämna in ett bestridande har löpt ut har svaranden enligt förordningen rätt att begära en förnyad prövning av det europeiska betalningsföreläggandet om

  • betalningsföreläggandet har delgivits svaranden utan mottagningsbevis och delgivningen inte har skett i så god tid att svaranden haft möjlighet att förbereda sitt svaromål,
  • svaranden har varit förhindrad att bestrida fordran på grund av force majeur eller exceptionella omständigheter,
  • betalningsföreläggandet har utfärdats felaktigt.

Om domstolen avslår svarandens ansökan skall det europeiska betalningsföreläggandet ha fortsatt rättsverkan. Om domstolen däremot beslutar att en förnyad prövning är motiverad, skall betalningsföreläggandet förlora sin giltighet.

Verkställighet skall på svarandens ansökan vägras av den behöriga domstolen i verkställighetsmedlemsstaten, om det europeiska betalningsföreläggandet är oförenligt med ett beslut eller föreläggande som tidigare meddelats i en medlemsstat eller i tredjeland. Ett sådant tidigare beslut måste avse samma sak och samma parter och erkännas av verkställighetsmedlemsstaten.

HÄNVISNINGAR

RättsaktDag för ikraftträdandeSista dag för genomförandet i medlemsstaternaEuropeiska unionens officiella tidning
Förordning (EG) nr 1896/2006

31.12.2006

-

EUT L 399, 30.12.2006

Efterföljande ändringar och rättelser av förordning (EG) nr 1896/2006 har inarbetats i grundförordningen. Denna konsoliderade version  har endast ett informationsvärde.

Senast ändrat den 21.12.2012
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början