RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 22 språk.
Nyligen tillagda språk:  BG - CS - ET - LV - LT - HU - MT - PL - RO - SK - SL

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Behörighet, tillämplig lag och ett europeiskt arvsintyg

Den här förordningen harmoniserar reglerna kring behörighet och tillämplig lag i frågor som gäller arvsrätt inom EU, erkännande och verkställighet av domar samt godkännande och verkställighet av officiella handlingar kring arvsfrågor. Förordningen inrättar också ett europeiskt arvsintyg, som arvingar, testamentstagare, testamentsexekutorer och boutredningsmän kan använda då de behöver åberopa sin ställning eller utöva sina rättigheter i ett annat EU-land.

RÄTTSAKT

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 650/2012 av den 4 juli 2012 om behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt godkännande och verkställighet av officiella handlingar i samband med arv och om inrättandet av ett europeiskt arvsintyg.

SAMMANFATTNING

Den här förordningen gäller reglerna kring arv efter avlidna personer. Den ska inte tillämpas i frågor kring skatter, tullar eller förvaltningsrätt.

Behörighet

Domstolarna i det EU-land där den avlidne hade sin hemvist vid sin död ska vara behörig att fatta beslut om arvet i dess helhet. Om den avlidne vid sin död inte hade hemvist i ett EU-land ska domstolarna i det land på vars territorium de tillgångar som ingår i kvarlåtenskapen är belägna vara behöriga att pröva arvsmålet i dess helhet om

  • den avlidne var medborgare i den medlemsstaten vid sin död, eller
  • den avlidne tidigare haft sin hemvist i det EU-landet, förutsatt att det vid den tidpunkt då talan väcks vid domstolen inte har gått mer än fem år sedan hemvisten ändrades.

Om den avlidne i enlighet med förordningen har valt vilken lag som ska gälla, och då valt ett EU-lands lagstiftning, kan de berörda parterna ingå avtal om att domstolarna i det valda EU-landet ska ha exklusiv behörighet att pröva alla arvsfrågor.

Domstolarna i det EU-land där den avlidne haft sin hemvist vid tiden för dödsfallet kan avvisa talan om de bedömer att domstolarna i det land vars lag har valts är bättre lämpade att pröva arvsmålet med hänsyn till praktiska omständigheter när det gäller arvet, såsom parternas hemvist och placeringen av tillgångarna.

Domstolarna i ett EU-land vars lag har valts av den avlidne ska ha behörighet om

  • en domstol inför vilken talan tidigare väckts i samma fall avvisat talan i enlighet med de villkor som anges i förordningen,
  • parterna i målet har avtalat att domstolarna i EU-landet ska ha behörighet, eller
  • parterna i målet uttryckligen har godtagit att den domstol där talan har väckts är behörig.

Tillämplig lag

Om inte annat anges i förordningen ska den lag som är tillämplig på arvet i dess helhet vara lagen i det land där den avlidne hade sin hemvist vid sin död.

En person kan välja att låta rätten till sitt arv styras av lagen i det land där personen är medborgare vid tidpunkten för sitt val eller vid sin död. En person som är medborgare i fler än ett land får välja lagen i en av de stater där personen har medborgarskap.

Lagen ska i synnerhet gälla

  • orsak, tidpunkt och plats för inledningen av arvsförfarandet,
  • fastställandet av förmånstagarna, deras respektive andelar och de förpliktelser som de kan komma att åläggas enligt den avlidnes sista vilja samt fastställandet av övriga arvsrätter,
  • förmågan att ärva,
  • arvlöshetsförklaring och förverkande av rätt på grund av beteende,
  • överföring av de tillgångar, rättigheter och förpliktelser som utgör kvarlåtenskapen till arvingar och eventuella testamentstagare,
  • arvingars, testamentsexekutorers och boutredningsmäns befogenheter, utan hänsyn till reglerna om utnämning av och befogenheter för boutredningsmän i vissa situationer,
  • ansvaret för skulderna i arvsärendet,
  • den disponibla kvoten, laglotter och andra inskränkningar i rätten att förordna om sin kvarlåtenskap, liksom anspråk som närstående personer till den avlidne kan tänkas ha gentemot dödsboet eller arvingarna,
  • återföring eller nedsättning av gåvor, förskott på arv eller legat vid beräkningen av de olika förmånstagarnas lotter, och
  • arvets uppdelning.

Domars erkännande och verkställbarhet

En dom som har meddelats i ett EU-land ska erkännas i övriga EU utan att det krävs något särskilt förfarande.

Domar som är verkställbara i det land där de har meddelats ska kunna verkställas i ett annat EU-land sedan de, efter ansökan från en berörd part, har förklarats vara verkställbara i det sistnämnda landet av en lokal domstol eller behörig myndighet.

Godkännande och verkställande av officiella handlingar

Officiella handlingar som har fastställts i ett EU-land ska ha samma bevisvärde i ett annat EU-land som de har i ursprungslandet, eller ett bevisvärde som är så jämförbart som möjligt, under förutsättning att det inte uppenbarligen strider mot grunderna för rättsordningen (ordre public) i det berörda EU-landet.

Officiella handlingar som är verkställbara i det land där de har meddelats ska kunna verkställas i ett annat EU-land sedan de, efter ansökan från en berörd part, har förklarats vara verkställbara i det sistnämnda landet av en lokal domstol eller behörig myndighet.

Europeiskt arvsintyg

Genom förordningen inrättas ett europeiskt arvsintyg som kan användas av arvingar och testamentstagare med direkta rättigheter i arvet, samt av testamentsexekutorer och boutredningsmän som behöver åberopa sin ställning eller utöva sina rättigheter som arvingar eller testamentstagare, och/eller sina befogenheter som testamentsexekutorer eller boutredningsmän, i ett annat EU-land. När arvsintyget har utfärdats ska det gälla i samtliga EU-länder utan att det krävs något särskilt förfarande.

Slutbestämmelser

Förordningen ska vara tillämplig på arv efter personer som avlidit på eller efter den 17 augusti 2015. Val av lag och förordnande av kvarlåtenskap som gjorts före detta datum är giltiga om de uppfyller de särskilda villkor som anges i förordningen.

HÄNVISNINGAR

RättsaktDag för ikraftträdandeSista dag för genomförandet i medlemsstaternaEuropeiska unionens officiella tidning
Förordning (EU) nr 650/2012

16.8.2012

-

EUT L 201, 27.7.2012

Senast ändrat den 16.01.2013
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början