RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 15 språk.
Nyligen tillagda språk:  CS - HU - PL - RO

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Tillämplig lag för avtalsförpliktelser - Rom I-förordningen

Den här förordningen ersätter Romkonventionen som fastslog enhetliga regler gällande tillämplig lag för avtalsförpliktelser inom EU.

RÄTTSAKT

Europaparlamentet och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I).

SAMMANFATTNING

Den här förordningen tillämpas på civil- och handelsrättsliga avtalsförpliktelser i händelse av lagkonflikter. Den ska inte tillämpas på skattefrågor, tullfrågor och förvaltningsrättsliga frågor och ej heller på bevisfrågor och processuella frågor.

Förordningen ska inte heller tillämpas på förpliktelser som rör

  • fysiska personers rättsliga status eller rättskapacitet,
  • familjeförhållanden,
  • makars förmögenhetsförhållanden,
  • förhandlingsbara värdepapper såsom växlar, checkar och skuldebrev,
  • skiljedomsavtal och avtal om val av domstol,
  • lagregler om bolag, föreningar och andra juridiska personer,
  • bindande av en huvudman eller ett bolag till en tredje part,
  • truster,
  • förhandlingar som föregått ett ingånget avtal,
  • försäkringsavtal, förutom de som avses i artikel 2 i direktivet 2002/83/EG om livförsäkring.

Alla lagar som anvisas i denna förordning ska tillämpas även om de kommer från icke-medlemsstater.

Rätten att välja

Parterna i ett avtal ska välja tillämplig lag. Lagen kan tillämpas på delar av, eller hela, avtalet. Förutsatt att alla parter är överens kan den tillämpliga lagen när som helst bytas ut. Om den lag som väljs gäller för ett annat land än det som avtalet har närmast anknytning till måste den senare lagen respekteras. Om avtalet har anknytning till en eller flera medlemsstater får inte den tillämpliga lag som valts, och som inte har anknytning till ett medlemsland, strida mot bestämmelserna i unionsrätten.

Tillämplig lag i avsaknad av parternas lagval

I den utsträckning tillämplig lag inte har valts för avtal om försäljning av varor, tjänsteavtal, franchiseavtal och distributionsavtal ska den fastställas utifrån det land där den utförande parten i avtalet har sin vanliga vistelseort. Avtal som gäller fast egendom ska vara underkastade lagen i det land där egendomen är belägen, förutom vid hyra av fast egendom för tillfälligt personligt bruk (högst sex månader i följd). I sådana fall ska avtalet vara underkastat lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort. Auktionsförsäljningsavtal ska vara underkastade lagen i det land där auktionen äger rum. Vid avtal för olika finansiella instrument som är underkastade samma lag ska den lagen tillämpas.

Om inget, eller flera, av ovanstående skulle gälla för ett avtal ska avtalet vara underkastat lagen i det land där den part som ska utföra avtalets karaktäristiska prestation har sin vanliga vistelseort. Om avtalet har en närmare anknytning till ett annat land än det som angavs ovan ska dock lagen i det andra landet tillämpas. Samma sak gäller om ingen tillämplig lag kan fastställas.

Bestämmelser som är tillämpliga på särskilda avtal

Förordningen drar upp alternativ för val av tillämplig lag och fastslår vilken lag som ska tillämpas vid avsaknad av lagval när det gäller följande typer av avtal:

  • avtal om godstransport - vid avsaknad av lagval ska lagen i det land där transportören har sin vanliga vistelseort tillämpas förutsatt att platsen för varornas mottagande efter leverans eller avsändarens vistelseort också är belägen i det landet. I annat fall ska tillämplig lag vara lagen i det land där platsen för varornas leverans är belägen.
  • avtal om persontransport - den tillämpliga lagen får antingen vara lagen i det land där passageraren eller transportören har sin vanliga vistelseort, där transportören har sitt huvudkontor eller där avgångsorten eller bestämmelseorten är belägen. Vid avsaknad av lagval ska den tillämpliga lagen vara lagen i det land där passageraren eller transportören har sin vanliga vistelseort, förutsatt att avgångsorten eller bestämmelseorten också är belägen i det landet. Om avtalet har en närmare anknytning till ett annat land ska dock lagen i detta andra land tillämpas.
  • konsumentavtal mellan konsumenter och näringsidkare - den tillämpliga lagen ska vara lagen i det land där konsumenten har sin vanliga vistelseort, förutsatt att näringsidkaren också bedriver sin verksamhet i, eller riktar sin verksamhet till, det landet. Parterna har även rätt att välja att tillämpa en annan lag så länge den ger samma skydd för konsumenten som lagen i det land där konsumenten har sin vanliga vistelseort.
  • försäkringsavtal - vid avsaknad av lagval ska den tillämpliga lagen vara lagen i det land där försäkringsgivaren har sin vanliga vistelseort. Om avtalet har en närmare anknytning till ett annat land ska dock lagen i detta andra land tillämpas.
  • individuella anställningsavtal - den tillämpliga lagen kan fastställas utifrån rätten att välja förutsatt att lagen ger samma skydd för den anställde som den lag som tillämpas vid avsaknad av lagval. I det senare fallet skulle avtalet vara underkastat lagen i det land i, eller från, vilket den anställde vanligtvis utför sitt arbete. Om det inte kan fastställas vilket land det är fråga om ska avtalet underkastas lagen i det land där företaget är beläget. Om avtalet har en närmare anknytning till ett annat land ska dock lagen i detta andra land tillämpas.

Den tillämpliga lagens räckvidd

Den lag som är tillämplig på avtalet enligt denna förordning ska särskilt reglera avtalets tolkning, fullgörelse, följderna vid avtalsbrott, uppskattning av skadans omfattning, sätt att få förpliktelserna att upphöra, information om rättigheter samt följderna av avtalets ogiltighet. De unionsrättsliga bestämmelserna träder in i stället för den här förordningen vid lagval för avtalsförpliktelser inom särskilda områden, förutom när det gäller försäkringsavtal.

Senast den 17 juni 2013 ska kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om tillämpningen av denna förordning.

Förordningen ska tillämpas på avtal som ingås efter den 17 december 2009.

Bakgrund

Handlingsplanen från Wien från 1998 framhöll vikten av harmoniserade lagvalsbestämmelser vid genomförandet av principen om ömsesidigt erkännande vad gäller beslut i civil- och handelsrättsliga frågor.

I kommissionens och rådets gemensamma åtgärdsprogram från år 2000 definieras åtgärder för en sådan harmonisering. I Haagprogrammet från 2004 betonades återigen vikten av fortsatt arbete med att dra upp lagvalsbestämmelser för avtalsförpliktelser, genom en handlingsplan som möjliggör antagandet av Rom I-förslaget. Den efterföljande förordningen ersätter Romkonventionen från 1980 om lagval vid avtalsförpliktelser, gör om den till ett EU-instrument och moderniserar den.

HÄNVISNINGAR

RättsaktIkraftträdandeSista dag för genomförande i medlemsstaternaEuropeiska unionens officiella tidning

Förordning (EG) nr 593/2008

24.7.2008-EUT L 177, 4.7.2008

Den här sammanfattningen är endast i informationssyfte. Den är inte utformad för att tolka eller ersätta referensdokumentet som kvarstår som enda juridiskt bindande skrift.

Senast ändrat den 22.09.2008

Se även

  • För mer information, besök ”tillämplig lag” (EN) webbplatsen för Europeiska kommissionens generaldirektorat för rättvisa
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början