RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 15 språk.
Nyligen tillagda språk:  CS - HU - PL - RO

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Rättslig ställning för tredjelandsmedborgare som är varaktigt bosatta inom Europeiska unionen

Europeiska unionen (EU) beviljar en särskild rättslig ställning till tredjelandsmedborgare som varit lagligt och varaktigt bosatta på ett EU-lands territorium i fem år. Direktivet harmoniserar även nationell lagstiftning och praxis för beviljande av denna rättsliga ställning och fastställer villkor för bosättning i ett annat EU-land än det som beviljat uppehållstillstånd.

RÄTTSAKT

Rådets direktiv 2003/109/EG av den 25 november 2003 om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning.

SAMMANFATTNING

Genom att införa en enhetlig rättslig ställning för varaktigt bosatta tredjelandsmedborgare *, tillnärmar direktivet EU-länderna lagstiftningar och likabehandling säkerställs inom hela EU, oavsett i vilket EU-land man är bosatt.

Direktivet gäller alla tredjelandsmedborgare som är lagligen bosatta i ett EU-land. Vissa kategorier av personer omfattas inte av direktivets tillämpningsområde på grund av deras osäkra situation eller korta vistelse (flyktingar, asylsökande som ännu inte fått slutligt besked, säsongsarbetare eller personer som tillhandahåller gränsöverskridande tjänster, personer som beviljats tillfälligt skydd eller subsidiära former av skydd samt personer som studerar eller genomgår yrkesutbildning).

EU-länderna ska genomföra bestämmelserna i direktivet utan diskriminering enligt artikel 10 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

Rättslig ställning som varaktigt bosatt i ett medlemsland

EU-länderna ska bevilja rättslig ställning som varaktigt bosatt efter fem års laglig och oavbruten bosättning. Beräkningen av bosättningstid ska inte påverkas av perioder av frånvaro från EU-landets territorium som inte överstiger sex på varandra följande månader (och som inte sammanlagt uppgår till tio månader under fem år) eller som har särskilda skäl (t.ex. värnplikt, utstationering på grund av arbete, allvarlig sjukdom, havandeskap, barnafödande eller fullgörande av studier eller forskning).

För att beviljas ställning som varaktigt bosatt ska tredjelandsmedborgarna styrka att de för egen räkning och för sin familj (som de försörjer) förfogar över:

  • stadig försörjning som är tillräcklig för att täcka behoven utan att behöva använda EU-landets socialförsäkringssystem, och
  • en sjukförsäkring.

EU-länderna får kräva att tredjelandsmedborgare ska uppfylla andra integrationskrav (t.ex. tillräckligt goda kunskaper i ett av EU-landets officiella språk).

EU-länderna får vägra att bevilja ställning som varaktigt bosatt av hänsyn till den allmänna ordningen och säkerheten.

De behöriga myndigheterna ska pröva en ansökan om ställning som varaktigt bosatt inom sex månader från det att ansökan lämnades in. Varje beslut om avslag på en ansökan ska vara motiverat och meddelas den berörda personen skriftligen enligt nationella bestämmelser. Det ska framgå vilka möjligheter som finns att överklaga och inom vilken tid överklagande kan ske. Den varaktigt bosatta ska få ett permanent uppehållstillstånd, som är standard för alla EU-länder, som gäller i fem år och som ska förnyas automatiskt.

Skälen för att återkalla ställningen som varaktigt bosatt begränsas och specificeras i direktivet (frånvaro från EU:s territorium i mer än tolv månader i följd, konstaterande att ställningen som varaktigt bosatt i ett medlemsland har förvärvats på ett oriktigt sätt, eller beslut om avvisning av den varaktigt bosatta).

Den som beviljats ställning som varaktigt bosatt ska få samma behandling som landets egna medborgare i fråga om:

  • villkoren för tillträde till anställning eller för verksamhet som egenföretagare (arbetsfria veckodagar, arbetarskydd, årlig semester, lönevillkor samt uppsägningsvillkor);
  • utbildning och yrkesutbildning, erkännande av diplom och utbildningsbevis samt stipendier;
  • socialt skydd (familjebidrag, pensioner etc.) och hälsovård;
  • socialt bistånd (minimiinkomst, minimipension och kostnadsfri sjukvård);
  • skatteförmåner och tillgång till varor och tjänster;
  • föreningsfrihet och frihet att tillhöra en arbetstagar- eller arbetsgivarorganisation;
  • fritt tillträde till hela EU-landets territorium.

I vissa fall får EU-länderna begränsa likabehandling i förhållande till de egna medborgarna (t.ex. kan bevis på lämpliga språkkunskaper krävas). I fråga om socialt bistånd och trygghet får EU-länderna begränsa likabehandlingen till de grundläggande förmånerna. Det står medlemsländerna fritt att utöka de förmåner där likabehandling beviljas och även att likabehandla inom ytterligare områden.

Personer som beviljats ställning som varaktigt bosatta har ett förstärkt skydd mot utvisning. För att kunna utvisas ska en varaktigt bosatt persons uppförande utgöra ett faktiskt och tillräckligt allvarligt hot mot allmän ordning eller allmän säkerhet. Beslut om utvisning får inte grundas på ekonomiska överväganden. Innan EU-länderna beslutar att utvisa en varaktigt bosatt person ska vissa aspekter beaktas (t.ex. personens ålder och hur länge bosättningen i medlemslandet har varat).

Bestämmelserna i direktivet påverkar inte EU-ländernas rätt att utfärda uppehållstillstånd som gäller permanent eller tills vidare på förmånligare villkor än dem i direktivet. Sådana uppehållstillstånd ger dock inte rätt till bosättning i andra EU-länder.

Rätt till bosättning i andra medlemsländer

Varaktigt bosatta har rätt att bosätta sig i andra EU-länder än det som beviljade ställning som varaktigt bosatt i mer än tre månader. Dessa villkor innebär att personen i fråga ska

  • bedriva ekonomisk verksamhet som anställd eller egenföretagare;
  • studera eller följa en yrkesutbildning, eller
  • fullgöra andra ändamål.

Om EU-landets gällande rätt när direktivet antas föreskriver inresebegränsningar för tredjelandsmedborgare får antalet uppehållstillstånd begränsas. I sysselsättningsfrågor får EU-länderna bevilja företräde för unionsmedborgare.

Dessa villkor gäller inte anställda som utstationerats av en tjänsteleverantör inom ramen för tillhandahållande av tjänster över gränserna eller leverantörer av tjänster över gränserna.

När den varaktigt bosatta lämnar in en ansökan om uppehållstillstånd, får det andra EU-landets behöriga myndigheter begära att personen visar upp vissa handlingar (uppehållstillstånd, identitetshandling, anställningsavtal, bevis om lämplig bostad osv.) och bevis på tillräcklig och stadig försörjning samt sjukförsäkring.

Familjemedlemmar * har rätt att följa med eller återförenas med den varaktigt bosatta i det andra EU-landet förutsatt att familjen redan var bildad i det första EU-landet. I andra fall ska direktiv 2003/86/EG om familjeåterförening tillämpas.

Det andra EU-landet får bara vägra inresa och vistelse för varaktigt bosatta vid hot mot allmän ordning och säkerhet samt allmän hälsa. I det sistnämnda fallet föreskriver direktivet att ett EU-land får kräva läkarundersökning för att kontrollera att de bosatta inte lider av sjukdomar som i mottagarlandet omfattas av skyddsbestämmelser. Dessutom anges i direktivet en rad förfarandegarantier såsom en tidsfrist för prövning av ansökan om uppehållstillstånd, former för anmälan, möjligheter att överklaga och villkor för utvisning.

Så snart varaktigt bosatta har fått uppehållstillstånd i det andra EU-landet ska de ha samma rättigheter som de hade i det första EU-landet på samma villkor som landets egna medborgare.

En varaktigt bosatt person som utövar sin rätt till bosättning i det andra EU-landet ska få behålla sin ställning som varaktigt bosatt i det första EU-landet så länge han inte har förvärvat samma ställning i det andra EU-landet. En varaktigt bosatt som så önskar får lämna in en ansökan om ställning som varaktigt bosatt hos de behöriga myndigheterna i detta EU-land efter fem års laglig bosättning i det andra EU-landet.

Som allmän regel ska det första EU-landet återta den varaktigt bosatta och dennes familjemedlemmar om det andra EU-landet återkallar uppehållstillståndet.

Historik

Vid det särskilda mötet i Tammerfors den 15–16 oktober 1999 underströk EU-länder nödvändigheten av att behandla tredjelandsmedborgare som är lagligt bosatta inom EU rättvist. Framför allt borde alla tredjelandsmedborgare som har vistats lagligen i ett EU-land under en tid beviljas rättigheter som ligger så nära EU-medborgarnas rättigheter som möjligt (punkt 21 i slutsatserna från Tammerfors). Dessutom är ett av syftena med förslaget att se till att artikel 79 i EUF-fördraget tillämpas, genom att ge tredjelandsmedborgare som är lagligen bosatta i ett EU-land rätt att bosätta sig i ett annat EU-land.

Nyckelbegrepp som används i rättsakten
  • Tredjelandsmedborgare: alla som inte är EU-medborgare.
  • Varaktigt bosatt: varje tredjelandsmedborgare som har ställning som varaktigt bosatt enligt direktivet.
  • Första EU-land: det EU-land som beviljade tredjelandsmedborgaren ställning som varaktigt bosatt.
  • Andra EU-land: andra EU-länder än det som först beviljade tredjelandsmedborgaren ställning som varaktigt bosatt och där den varaktigt bosatta utövar sin rätt till bosättning.
  • Familjemedlemmar: personer som definieras som familjemedlemmar enligt direktiv 2003/86/EG om rätt till familjeåterförening.

HÄNVISNINGAR

RättsaktDag för ikraftträdandeSista dag för genomförandet i medlemsstaternaEuropeiska unionens officiella tidning

Direktiv 2003/109/EG

23.1.2004

23.1.2006

EUT L 16, 23.1.2004

Senast ändrat den 05.05.2011
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början